Låt mig allra först konstatera att jag är inte något språkrör för någon organisation på den här hemsidan. Detta framgår om man orkar läsa mer än själva separata inlägget, dvs min deklaration i rubrikraden ”Målsättning/Spelregler för min blogg”
Men, man brukar säga att den som känner sig träffad är den som ylar.
Vad menar jag då? Jo, i mitt senaste inlägg om den s.k. gemensamhetsjakten , bäverjakten i Vitån, så ställde jag bland annat frågan kring denna jakts laglighet. Detta eftersom Vitå Jaktsällskap ständigt påpekar hur öppna och demokratiska, liksom laglydiga, de är.
Så här säger Jaktlagen vad gäller jakträtten på mark/vatten (tillgänglig på Notisum som är Regeringens och Riksdagens tryckeri) ;
Jakträtten m. m.
Vem som har jakträtten
10 § Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör till fastigheten, om inte annat följer av andra stycket eller av 10 a § eller 11 §. I jakträtten ingår rätt att tillgodogöra sig vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i något annat sammanhang än vid jakt, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25 §.
Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har avtalats.
Om samernas rätt att jaga finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:787).
10 a § Staten har jakträtten på den mark som vid utgången av juni 1992 ingick i kronoparken Tullgarn och angränsande kronoegendomar även som kronoegendomarna på Eriksö i Stockholms och Södermanlands län, kronoparken Karlsby i Östergötlands län, kronoegendomen Ottenby kungsladugård i Kalmar län, kronoparken Halle- och Hunneberg i Västra Götalands län, kronoparken Haddebo i Örebro län, kronoparken Grönbo i Örebro och Västmanlands län samt kronoparken Kloten i Örebro, Västmanlands och Dalarnas län. Lag (2000:593).
11 § Jakträtten på en väg tillkommer den som har jakträtten på den angränsande marken. Går vägen i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmarken, har var och en av dem jakträtten på den marken.
12 § På allmänt vatten, som gränsar till en fastighets strand, har fastighetsägaren jakträtt intill etthundra meter från strandlinjen. Om detta skulle medföra att flera fastighetsägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem ha jakträtt på den del av området som är närmast hans strand.
På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör till något hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, länsstyrelsen bemyndigas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom föreskrifter meddela tillstånd.
13 § På en samfällighet får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna behov. Har de kommit överens om något annat eller har de beslutat något annat enligt vad som gäller för samfällighetens förvaltning, får de dock utöva jakträtten i enlighet med överenskommelsen eller beslutet.
Såvitt jag läser paragraferna 12 och 13 korrekt så betyder det att endast jakträttsinnehavaren/delägaren har jakträtt på samfällighetens vatten/mark. Således inte inbjudna jägare från annat håll eller de(n) som saknar äganderätt eller arrende.
Eftersom Vitå Jaktssällskap står som inbjudare och värd för denna jakt så blir det, vad jag kan förstå, i konsekvens därmed, föreningens styrelse som i så fall är ansvariga anstiftare till den jakt som bedrevs. På sin hemsida uppmanade sällskapets ordförande dessutom medlemmarna till jakt även dagen därpå.
Jag välkomnar naturligtvis styrelsen för Vitå Jaktsällskap eller andra sakkunniga i frågan att i form av ett genmäle sakligt avfärda mina relaterade funderingar och ska självfallet ge utrymme för detta, så länge det uppfyller de krav som jag formulerat under ”Målsättning/Spelregler för min blogg” (se ovan för detaljer).
/Lars