Jag har 9 hönor och 5 tuppar. Ja, det bara blev så när vi köpte kycklingar. Det gick inte att könsbestämma kycklingarna – i alla fall kunde inte vi göra det. Hittills har det inte varit något problem med detta. Ordning och reda har rått tack vare att den gamle tuppen ställt det så och ungtupparna har skött sig någorlunda.

Den gamle tuppen, en röd och brun gentleman, är inte som tuppen i Cornelis Vreesvijks visa om hönan Agda, ding och utan sting, utan snäll och omsorgstagande vad gäller hönorna och alla andra djur på gården. Han ställer sig och kuttrar uppmanande till hönorna att komma när vi slänger ut diverse godsaker genom fönstret. Sedan väntar han till sist med att själv äta.

Så har vi de fyras gäng, eller sällskapet som vi kallar dem, de fyra ungtupparna. De skriker skränar och slåss sinsemellan och är först framme vid ”smörgåsbordet” när de får chansen. Fram till nu har den gamle hållit dem stången och i god räfst. Men, häromdagen såg jag hur den största gaphalsen tillsammans med en av de andra hang around’arna gav sig på honom och jagade undan honom. Sedan de gjort detta körde de iväg hönsen från mitt matställe och ställde sig och galade högt och ljudligt (undrar om de inte ropade ”öppenhet” och ”demokrati” – fast på tuppiska).

Alltnog, när jag som vanligt skulle kika in i hönshuset på kvällskvisten för att se om några ägg fanns att hämta blev jag till min stora förvåning plötsligt attackerad av gaphalsen från sällskapet. Det fick gå några dagar för att jag skulle se om det var bara en tillfällighet med attacken, men det utvecklade sig alltmer i oönskad riktning och hot och attacker så snart vi möttes. Framför familjens jakthund, en stående fågelhund ställde han sig dessutom utmanande och muckade. Som tur var, eller oturligt nog – beroende på hur man ser det, så lät sig inte hunden provoceras.

Mina små barnbarn är i ankommande och risk finns att elaktuppen skulle anfalla någon av småbarnen. Detta faktum liksom den atmosfär av illvilja allmänt dåliga stämning som tuppfan spred, gjorde att det kändes som om måttet var rågat för mig. Ett yxhugg senare så var gaphalsens tid som terrorist över.

Lugnet har nu lägrat sig, åtminstone tillfälligt och delvis. Oroande tecken finns för en av de andra tupparna i sällskapet har jag sett burrar upp sig och utmanar den gamle. Eftersom jag tycker att man ska premiera det goda ledarskapet, så riskerar också den nye agitatorn och bråkstaken sin nacke om han fortsätter på inslaget spår.

Mitt i allt detta kom jag att tänka på George Orwells ”Animal Farm” (Djurfarmen) där djuren förenar sig mot en diktator/bonden, därtill eggade av gårdens grisar.  Men kort tid efter det att de tagit över farmen formerar grisarna en härskarklan över de andra djuren och livet blir värre än det varit när bonden fanns. Så då tvingas djuren att återigen göra uppror, nu mot grisklanen.  Man frågar sig osökt och retoriskt om det var för att ersätta en diktator med annan härskarklan, som de andra djuren revolterade mot bonden?

Men sånt händer väl bara i sagorna, eller….?