Om att låta oförätter gå vidare till nästa generation

Hjortronplockning har den goda effekten att man hinner fundera medan man låter händerna göra sitt jobb.

Tänkte på min vän Mikael Niemis Vittula-bok, där pappan plötsligt ska avslöja sina kunskaper om livet och grabben tror, naivt nog, att det handlar om att få sexupplysning. Men som han bedrar sig –  det är vilka släkter i byn som man ska akta sig för och de som åstadkommit skada eller nesligheter för den egna släkten. Slutsatsen är att pojken ska ärva föräldrar och släktingars fejder.

Under någon tid har det pågått en jaktrelaterad dispyt, som ännu inte är avklarad, här i byn. På ”ena lagets” hemsida har man kunnat läsa om vuxna människor som påpekat och varnat för att fejden kommer att splittra byn, folk ska sluta hälsa på varandra, barnen inte leka med varandra och grövre saker än så ska hända, befarar man.

Min erfarenhet av barn är att de aldrig har fördomar och i de fall när de uttrycker sådana och aggressiva  beteenden, så har det dessförinnan varit föremål för vuxnas synpunkter och samtal, som barnet hört och sedan anammar. Det har varit i ”säck innan det kom i påse”.

För mig framstår resonemang och ageranden där man förutser problem och stridigheter som att klanfejdernas tid ännu inte är över, ens i det sedan mer än hundra år demokratiskt styrda Sverige och dito städer och byar.

Själva tanken att man förväntas välja sida och sluta umgås och samtala med de som tillhör det andra laget, framstår för mig som bisarr. Själv har jag en uppfattning och har valt att gå med i den ena föreningen. Samtidigt skulle det vara mig främmande att sluta upp med att tala med och hälsa på, folk som valt att gå med i den andra föreningen. ”Leva och låta leva” är mitt motto i detta och jag tänker fortsätta med det.

Om jag skulle bete mig på annorlunda sätt så skulle det för mig betyda att jag plötsligt glömt bort vad demokrati innebär och att jag i så fall börjat se en värld befolkad av potentiella fiender, snarare än att se möjliga vänner i samma omgivning.

Den gamla frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt, besvarar åtminstone jag med att självklart är det halvfullt. För mig handlar det om tron på den goda människan och de fina mötena inte att föra fördomar och baktalande vidare till nästa generation.

Sedan är det ju så, precis som med alla samhälleliga demokratiska beslut, att man får leva med utfallet av vad majoriteten beslutar.  Det står ju sedan var och en fritt att satsa på att med bra argument övertyga de andra om sina egna insikter och hoppas att de kan övertygas av dessa – inför nästa gång när nya beslut skall fattas.

PS: Det är väldigt ojämnt fördelat med bär i år. På somliga myrar finns det mycket och på andra inte ett bär. Ett tips; sök på rismyrar, för på öpnna myrar har inte jag hittat några bär.

4 reaktioner på ”Om att låta oförätter gå vidare till nästa generation”

  1. Hej igen!

    Kan ju bara konstatera att det har blivit oroligare i byn sen du började med din blogg samt agera språkrör åt den ena jaktföreningen. Det kan du väl inte förneka!!

    1. Hej igen själv,
      Min slutsats av vad du skriver är att antingen kan du inte läsa innantill eller också väljer du illvilligt att bortse från allt jag skrivit, som inte passar in på dina fördomar.
      Mina synpunkter är mina egna – jag är en självständig, vuxen och myndig person. Därmed vare sig agerar jag eller tar order från någon förening för vad jag ska tycka och uttrycka – tänk att det kan vara så svårt att fatta detta!
      Vad gäller oron i byn så är det ju så att den funnits innan jag 2005 flyttade till byn och elden har pyrt länge före det. Så grundorsakerna till nuvarande situation har funnits under lång tid, men det kom upp till ytan ifjol. Kärlet rann över, när ett stort antal markägare ledsnade på vissa personers inom det förutvarande VVOt agerande.

      Vad gäller den folkliga synen på min blogg, så upplever jag att de som inte använder megafon i varje situation i livet för att uttrycka sina synpunkter, tycker att mina bloggar har en poäng. I varje fall har jag, bortsett från ett mycket litet antal kritiker med negativa synpunkter, bemötts av ett stort antal ”vanliga” människor/Vitåbor som skrivit eller kommit fram till mig och uttryckt positiva tankar kring min blogg. Därmed avslutar jag det här meningsutbytet med dig.

  2. Hej! Varför vill jvfn stoppa sjöfågeljakten då? Det borde ju du som självutnämnt språkrör kunna svara på!

    Tror du verkligen att det inom överskådlig tid kommer att gå att jaga älg på ett vettigt sätt i Vitå? Eller måste det väntas tills ”gardet” försvunnit?
    Skärpning för helvete och se till att komma överens med sällskapet!!!

    1. Hej,
      Jag är inte något självutnämnt språkrör för Vitå Jaktvårdsförening., lika lite som du representerar alla ”gamla älgjägare”. Jag har en egen uppfattning och du har uppenbarligen en annan, men ”so what”?
      Det är ganska intressant att notera att det i vissa fall tar lång tid innan information går in. Vid ett antal tillfällen har jag påpekat dessa fakta, men jag kan naturligtvis inte svara för mottagarens/mottagarnas förmåga/vilja att ta in detta.
      Vad gäller sjöfågeljakten så får man bara konstatera att det fanns två olika förslag på hur det skulle åstadkommas på byns vatten. Ett godkännande kräver att byns alla markägare vid byastämman är överens om ett beslut i detta, men koncensus kunde inte uppnås, så då blir det ingen sjöfågeljakt på Vitåns byamark kommande säsong. Tråkigt kan man tycka, men det är bara i enlighet med de regler och lagar som gäller för denna typ av beslutsforum.

      Nu till din andra fråga/påstående; Ja, jag är alldeles övertygad om att det kommer att gå att jaga älg på ett bra sätt i Vitå kommande säsong, speciellt inom ramen för Vitå Jaktvårdsförening, nu när de mest högljudda bråkstakarna valt att jaga inom ramen för en annan förening, på annat område. Vad gäller att komma överens med ”sällskapet” så är det förmodligen lika lätt att åstadkomma som det är för en kamel att passera genom ett nålsöga (utan andra bibliska hänsyftningar). /Braennaren

Kommentarer inaktiverade.