Det verkar som om Fantomen finns – i Vitå !

Av några som inte tycker om vad jag skriver på min blogg har jag utmålats som ”en som vet allt om alla/många” att jag skriver elakt och snudd på förtalande mm mm. Och, ”ingen vet vem jag är” – som någon uttrycker det.

Detta påminner mig om beskrivningen på min ungdoms seriehjälte Fantomen, som ”ibland gick omkring på gatorna som en vanlig man”, men som ingen visste hur han egentligen såg ut.

Till alla dessa vill jag bara säga -läs den korta personbeskrivningen om mig som jag lagt upp på min blogg och om du har några frågor som du vill ställa till mig – gör det då så att jag kan se dig i ansiktet och dölj dig inte bakom en anonym signatur på min blogg eller ”sällskapets” hemsida. Då får du möjlighet att se hur jag ser ut och höra vad jag står för. Dessutom, har du lust så kan vi ta dina synpunkter och åsikter över en kopp kaffe – jag bjuder.

Vidare, av alla kritiska inlägg jag läst på min blogg och om mig på sällskapets sida har det varit två som undertecknat dessa med sina egna namn och inte ynkligen dolt sig bakom någon signatur eller ”anonym”. I båda fallen är det inte män utan kvinnor vars kritik och synpunkter jag bemött och förklarat min ståndpunkt för – de har båda min fulla respekt, medan jag alltjämt inte sett någon man som vågat underteckna sitt inlägg med namn. Även om jag har en annan uppfattning, baserad på ett avvikande faktaunderlag, i de frågor kvinnorna lyfter fram, ska de ha all heder över att de inte gömmer sig bakom anonyma signaturer. I det fallet delar jag Fredrik Nilssons  VJS syn att jag gör tummen ner för anonyma kommentarer. De som använder bloggen resp hemsidan för att i skydd av anonymiteten häva ur sig galla över mig, och andra personer i Vitå som de inte gillar, saknar jag totalt respekt för.

En liten avslutande kommentar från mig;

Min blogg är tänkt för att jag ska föra ut mina tankar kring nyheter jag läser eller får höra, liksom  iakttagelser som jag gör (se ingressen på bloggen).

Jag försöker lämna svar på de synpunkter och kommentarer som mina epos ger upphov till, men min blogg är inte avsedd som ett diskussionsforum för prat-/skrivsjuka personer. Således, de som vill eller avser använda min blogg för att trumpeta ut eller skriva påståenden, kommentarer och utfall mot mig eller andra, kommer jag att avsluta efter det jag besvarat deras initiala kommentarer.

Mitt förslag, till de som har sådant beskrivet stort uttrycksbehov, är att det står var och en fritt att skaffa sig en egen hemsida/blogg där han/hon kan torgföra sina åsikter och tankar.