Läste på anslagstavlan att de som tidigare fyllt min postlåda med diverse spretande synpunkter och påhopp på företrädare för det numera nerlagda Vitå Viltvårdsområde, tänker bilda en jaktklubb.

De inbjuder alla i Vitå till ett möte för bildande av en ny jaktklubb på onsdag 18 januari 2012, kl 19.00 i Vitå Bygdegård. Eftersom det är det första kreativa steg som denna grupp tagit, tänker jag gå dit för att lyssna (och kanske ställa några frågor)  hur de tänker, var de tänker sig jaga, vilka som tänker sig vara med i denna klubb  och vilka stiftarna är.

Såvitt jag läst och förstått stadgarna för Vitå Jaktvårdsförening som bildades i förra veckan så ges alla boende, markägare och arrendatorer i Vitå tillgång till att jaga såväl gemensamhetsjakt (älgjakt) som småvilt på de marker som den överväldigande majoritet av markägarna i Vitå förfogar över.

Kvar är mindre isolerade öar av marker som ännu inte gått med i Vitå Jaktvårdsförening och såvitt jag förstått rätt så ligger dessa utspridda som små öar (vita fläckar) som torde innebära mycket begränsade möjligheter att bedriva meningsfull jakt på.

Någonstans får jag för mig, efter att ha läst pamfletterna som distribuerats från denna grupp,  att åtminstone några av de tongivande i ”utbrytargruppen” i sina sinnen föreställer sig att jakt är något som ingår i allemansrätten.  Om de tror detta så borde de läsa Sveriges lag (som de så ofta hänvisar till) och de kan gå tillbaks 1000 år till gamla urkunder utan att hitta något annat än att jakträtten tillhör markägaren. Tidigare var undantaget från denna tusenårigt belagda rättighet det s.k. ”Kronviltet” vilket innebar de stora rovdjuren , liksom älg och hjortdjur, där jakträtten och viltet tillhörde ”Kronan” dvs staten/kungen.