Hade tänkt höstplöja, men den tanken får hänga på tork ett tag. Det myckna regnandet som plågat oss den senaste månaden/månaderna ställer då till det.

Visst känns det som om det blivit mer nederbörd under sommar och höst? Nu är ju ”mannaminnet” inte längre än ca 2 år, så det kan vara så att man minns fel.

På radion pratar man om regnstatistik på längden och tvären, men återigen gäller det gamla konstaterandet att alla pratar om vädret men ingen gör något åt det.

Som entreprenör börjar man då tänka i banor av -hur ska man kunna nyttiggöra sig detta regnande? Och, som en blixt slår det mig -Låt oss bygga en vall vid Kvarken (där Bottenviken övergår i Bottenhavet) så får vi förmodligen världens största sötvattenreserv. Sedan kan vi sälja buteljerat vatten dyrt till de som inte har så gott om den varan men desto mer av olja. Eller, kanske vi kan byta 1 mot 1 dvs liter mot liter av vatten-bränsle. Sedan kan man bygga motorväg och ny järnväg på vallen och på så sätt få bra förbindelser över Kvarken.

På så sätt har vi då gjort något positivt av det j…a regnandet och dess konsekvenser.

Men återigen, så snart det blir en glugg i molnväggen och solens värmande strålar når mig, om så bara för en kort stund, så glömmer man alla vädersorger och njuter av solen.

Nästa tanke; Ge Nobelpriset i fysik till Solen, för den lyser varje dag, årets alla timmar och utgör förutsättningen för oss att sitta här och gnälla över vädret. Men så slår det mig att om den lyste dygnets alla timmar och årets alla dagar på oss så skulle det innebära minst lika stora problem. Så då måste man i så fall dela Nobelpriset mellan företeelserna regn och solsken.

Suck. -Lagom verkar vara bäst ändå trots allt – lagom gnöl likaså.