Ibland kan man fundera över alla de bråk, konflikter och provokationer som uppstår i ens närhet. Storleken på bråket står ofta i omvänd proportion till konfliktorsaken. Vad menar jag då med det? Jo, en del personer i vår lilla del av världen, ofta med en ny bil på gården, villa och en ordnad ekonomi, verkar ha gott om tid och så lite att göra att de hemfaller åt tristessprovokationer. Titta på en liten parvel så förstår ni vad jag menar. Ofta när han har tråkigt, så är det inte långt borta att börja bråka med syskonet eller ställa till något annat ”jävelskap”. Kanske är det i grunden ett behov av att bli sedd som ligger och pyr.  Alltnog, innan man vet ordet av har hela omgivningen inlemmats i konflikten och allt möjligt samlat skit kommer i dagen i dispytens hetta. Ibland lägger sig konflikten snart och ibland kan den räcka över generationer, åtminstone här i Norrbotten.

Ser samtidigt på TV att det finns en flicka i Pakistan som svävar mellan liv och död, skjuten av Talibaner för att hon ”förbrutit” sig mot seder och bruk som dessa fundamentalister fastställt!

Hennes ”brott” är att hon stridit för flickors lika rätt till undervisning och ett bra liv, rättigheter som alla pojkar i Pakistan redan har. För ett gäng bokstavsfundamentalister är detta helt otänkbart och som en följd av detta försökte de döda henne. För oss här i Sverige är det, eller borde vara, lika otänkbart att avsiktligt behandla flickor sämre än pojkar på grund av könet. Vi anser att vi lever i ett jämställt samhälle och vi har lagar som ska åtgärda överträdelser mot jämställdhetsbrott. Dessutom, att döda eller försöka döda på dessa premisser är något vi alla tar starkt avstånd från.

Man kan orda mycket om det svenska systemet och ”den svenska modellen”. Vi slår oss för bröstet och menar på fullt allvar att vi är världsbäst vad gäller jämställdhet – flickor och kvinnors rätt till ett eget och oberoende liv.

Detta till trots har vi här i Sverige acepterat termen ”hedersmord” för att beskriva när nära släktingar dödar flickor och kvinnor här i Sverige med motivet att de förbryter sig mot de hedersbegrepp som råder i de byar och på de platser de kommit ifrån i andra delar av världen. -De lever uppenbarligen efter en moral och hederskodex som står i stark kontrast till den svenska, precis som om de inte lämnat denna värld.

Vad finns det för heder i ett sådant medeltida synsätt där kvinnans värde jämställs  med egendom för mannen/familjen? Uppenbarligen har vi misslyckats med att förmedla våra seder, vanor och lagar till dessa människor. Javisst jag minns de tillfällen när sådana mord nått mediauppmärksamhet och vårt kollektiva avståndstagande där vi visade vår avsky för sådant. Men, min fråga kvarstår -Hur ska vi skapa en laglig och sedvanebaserad trygghet, inte bara en ekonomisk trygghet, hos alla de kvinnor/män/barn som kommer hit till Sverige?

I det ovan beskrivna perspektivet, för alla dessa förtryckta och bokstavligen nerslagna kvinnor/flickor, framstår alla våra norrbottniska ”byakonflikter” som ytterst löjliga och småaktiga.

Låt oss lyfta blicken och tanken över den egna byns horisont.