Titeln är ett citat av det uttalande som Simon Petrus ställer till en främling som han möter, när Petrus är på flykt från Rom undan romarnas jakt och slakt på kristna. Främlingen svarar då att han ska gå till Rom för att dö i Petrus ställe. Petrus förstår då att han håller på att svika sina ideal och vänder åter till Rom där han sedermera får möta martyrskapet.
Detta beskrivs i en bok med titeln ”Quo Vadis” av Den polske författaren och Nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz, som handlar om den tidens Rom. I boken finns en för mig central del. Situationen är den att en kristen ung kvinna är kär och har ett förhållande med en Romare i den allra högsta eliten. Detta var självfallet illa sett av noblessen i Rom och av politisk skäl fann så Caesar sig föranledd att offra kvinnan/flickan på Colosseum, inför den romerske älskarens åsyn. Kvinna binds på hornen på en jättelik vild tjur och man förväntar sig således att tjuren ska lemlästa och döda kvinnan, när han frigör sig från den irriterande bördan på hornen. Då stiger kvinnans Nubiske slav fram och erbjuder sig att gå i tvekamp för henne. En vild kamp startar och i slutet fattar slaven ett grepp om hornen på tjuren och knäcker nacken på djuret. Publiken är vild och till Caesars missnöje så gör även den romerske legionens befälhavare med tårar rinnande, en man som inte var känd för någon mjukhet, tummen upp, tecknat till att skona kvinnans liv. (idag uppmanas man dagligen, stundligen, att göra en Facebook tummen upp, men rätt ska vara rätt. Det var romarna som först uttryckte gillande på detta sätt, flera tusen år före Facebooks tillkomst).

Idag satt jag och lyssnade till en intervju med den svenske diplomaten Anders Kompass. Denne man fick för något år sedan kännedom om att franska FN-trupper hade begått skändligheter mot afrikanska gatubarn. Som den rättskaffens man Kompass är så informerade han om detta förhållande till sin chef och de franska legationen i hopp om att lagföring skulle vidtagas mot dessa brottslingar.

Resultatet blev istället att han, Anders Kompass, blev utkörd från sitt FN-jobb och fråntogs sina behörigheter.

Under radiointervjun tonade bilden fram av en mycket rättrådig och i bästa mening stark person, som arbetat i Mellanamerika under lång tid och haft stor inverkan på att en fredligare situation nu råder i detta område.

En domstol friar Kompass från alla misstankar om tjänstefel, till dennes chefs missnöje. I slutet av intervjun kände jag samma stolthet och glädje som den romerske befälhavaren kände inför en sådan, i detta fall, oerhört stor själsstyrka och integritet som Anders Kompass visat. Minsann om det inte fanns en liten tår i ögonvrån hos mig också, där jag satt med en klump i halsen och gjorde tummen upp.

Alltför ofta läser vi om och hör talas om människor som alltid gör det politiskt korrekta, det som innebär att man inte ser eller uttalar att Kejsaren inte har några kläder. Anders kompass får också frågan om han tror på ett liv efter detta och svarar då att om det är några som behöver ett sådant, en ny chans, så måste det vara alla de gatubarn som idag, i detta liv, inte har någon sådan. För egen del behöver han inte något nytt liv.

Om man ska se det lilla, närliggande, i detta så skulle man kunna hoppas att någon/några alla de kommunala tjänstemän som inser att den föregivna nerläggningsvåg av kommunens skolor som annonseras, är vansinne och saknar relevans. Måtte de till politikerna framlägga sina tvivel på det vettiga i att gå vidare med ett sådant dåraktigt beslut. I såfall blir vi många, många som kommer att göra tummen upp.

Tips: lyssna på ”Söndagsintervjun” i P1 på webben.

…eller som det brukar låta; -Kan jag få be om legitimation.

Ett faktum som man stolt ståtar med på det statliga Systembolaget, när man har anledning att kontrollera att åldern på de kund som står framför kassören är minst 20 år. Ingen vettig person ifrågasätter detta, snarare har det stöd i de breda folklagren eftersom det förmodligen verkar begränsande på de ungas alkoholintag.

Tänk dig tanken att man går in på en bank och säger att man vill ta ut si och så många tusen kronor från ett angivet konto. Kassören lär inte få behålla sitt arbete dagen ut om han/hon hörsammar personens önskan utan att göra en identitetskontroll. Varje gång man tar ut pengar i en automat eller på bank måste man ju ”identifiera” sig, dvs visa äganderätt till det kort/konto man använder, genom att slå in en fyrsiffrig kod.

Nu ”rasar” man i Danmark, liksom idag även i Tyskland, över Sveriges beslut att avkräva inresande personer ett identitetsbevis?? I Danmark är man sur på Sverige för att man nu oroas av att flyktingströmmarna ska få Danmark som slutmål. Tyskarna protesterar säkerligen av samma orsak som Danmark, men dessutom hänvisar man till att ”Schengen-principen om fri rörlighet i EU” nu hotas av Sverige.

Jag har svårt att förstå logiken i detta. Schengenprincipen bygger ju som bekant på att de yttersta EU-gränsländerna kontrollerar de inresandes identitet, vilket nu inte sker. När denna situation uppstår måste ju varje land själv säkerställa identiteten hos de inresande – konstigare än så är det ju inte.

Ibland kan man bli närmast stum av förvåning över vår svenska godtrogenhet, ”behaving as a dumb swede” kallas beteendet i USA, när man är så godtrogen att man passerat alla vanliga normer. Det ifrågasätts i vissa läger här i Sverige att man från statens sida vill förvissa sig om att det ensamkommande ”barnet” verkligen är att hänskjuta till kategorin barn. För en utomstående iakttagare som undertecknad så har jag svårt att se många av dessa skäggiga, för mig fullvuxna individer, som något annat än män i åldern 20-35 år, inte pojkar under 18 års ålder. Enklast skulle dessa ”ensamkommande barn” kunna bevisa sin ålder genom att uppvisa en giltig id-handling. Men uppenbarligen saknar den överväldigande majoriteten av dessa sådan handling. Därmed tvingas man från den svenska statens sida att använda olika, bl.a. biometriska, metoder för att söka fastställa åldern på den asylsökande. Återigen, konstigare än så är det inte.

Jag tror att det blixtsnabba internet i detta sammanhang kan tjäna som en bra informationsplattform för alla potentiella asylsökande här i Sverige. Budskapet att ”saknar man legitimation så kommer man inte in” har nog gått fram och alldeles oavsett om flyktingsmugglarna säger till migranterna att slänga passen så kommer de att veta att det inte är någon bra idé.

Om vi sedan kunde hitta bättre former för att sköta hela logistiken och integrationen så skulle vi säkerligen få ett mycket bättre allmänt ”klimat” bland befintliga svenskars syn på hela asylhanteringen.

Så har då våra djur, hästar och hundar, genomlidit årsskiftet. Själv tillbringade jag den sista timmen av 2015 och den första av innevarande år med att finnas i stallet för att lugna ner våra hästar som var mycket oroliga.

Vad har jag då för förväntningar inför det nyss födda året?

Inom närområdet så vill jag att vår lilla byskola ska finnas kvar även framledes, att Vitådalen ska fortsätta vara ett inflyttningsområde för barnfamiljer. På det personliga planet vill jag få vara frisk och ha ett bra och aktivt liv, men vem vill inte det?

Om man utvidgar tankarna till hela Sverige så hoppas jag att  våra valda företrädare – politikerna ska sluta att vara så förbannat aningslösa och våga se verkligheten som den ser ut och kommer att formas om de inte har modet att ta svåra beslut.

Men, invänder då vän av ordning, hur rimmar det med din önskan om att få ha byaskolan kvar?

Jodå, det finns en mycket enkel och klar logik i detta. Små byaskolor kostar kanske lite mer att driva, på kort sikt,  än stora skolor där man byggt stora komplex avsedda att ge en mysig upplevelse – nästan som att gå i en skola på landet.

Det man inte tänker på, eller gör en konsekvensanalys kring, är de kostnader som samhället, dvs vi alla gemensamt, får ta när det som en följd av vantrivsel, mobbing osv., handlar om elever som hamnar utanför och kanske i kriminalitet, droghantering eller självdestruktiva handlingar. Dessa kostnader blir så oändligt mycket större än de merkostnader som byaskolan har. Därmed inte sagt att byaskolan skulle vara eller verka som en vaccination mot problem senare i livet, men varje positiv handling som kan minska risken är värt kostnaden anser jag. Man kanske ska se byaskolan som en samhällets försäkringspremie eller samhällets friskvård för sina medborgare.