Visst kan man föreställa sig att ”det gör det ont när knoppar brister”, när man i objektivet fångar in de späda knoppar som försynt kikar fram. Tiden är mitten av maj och luften är full av pollen och fågelsång från alla flyttfåglar som luftar sina förhoppningar  och förväntningar.

Ännu har inte myggplågan fått en på andra tankar.

Nu kommer snart explosionen av grönt. Redan har vi sett de jagande ugglorna lågflyga över de bruna ängarna spanande efter sorkar som finns där i ovanligt stor mängd. I år behöver inte jägarna anstränga sig över hövan, för hela ängar är perforerade av sorkarnas gångar och överallt springs det på snabba fötter för att undvika att bli mat för de jagande.

Som jägare tänker man med viss tillfredsställelse på att myriaderna av sorkar innebär ett lägre jakttryck på skogsfåglar och harungar.

Senvåren är en härlig tid.

Men, säger då vän av ordning, det finns inga spindlar och andra kryp under den kalla tiden.

Sant, men spindlar är inte bara otäcka, de är vackra också. Se bara på korsspindeln som jag fångat med makrofotografi

Stolt bär den sitt kors på ryggen!

Alla spindlar är förvisso inte så vackra, men deras skapelser kan ibland vara det. Dessa jägare som ”fiskar” med vida nät i trädgården. Oftast ser man dem inte utan går rätt in i spindelfällan och svär kanske  när de fastnar i ansiktet på en. Den typen av spindlar lär för övrigt, precis som mänskliga fiskare gör, ta ihop sitt nät och lägga ut det på annan plats.

Fångstnätet förefaller hänga där, nästan viktlöst,  där det, tack vare morgonens dagg, blivit synlig för oss alla  – med ögon känsliga för grönt.

Slutar min senvårsbetraktelse med att citera den stora svenska diktaren, Karin Boye’s, tankar inför den tid som nu är:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

(Karin Boye)

Som framgår av sidhuvudet så har jag bytt bild, till en bild som bättre passar in på årstiden och min längtan.

I de åtta årstidernas år befinner vi oss nu ännu i vårvintern men är långsamt på väg mot vår och vårsommar. Runt knuten väntar sedan alla sommarens bestyr och förhoppningsvis även glädjeämnen.

Du som har lite ”bonn-kunskap” kan kanske se vad det är för sorts redskap som finns i sidhuvudet och i verkligheten står stadigt parkerad på min gård sedan många, många år. Idag är jordbearbetnings- och skörderedskap vanligtvis traktorburna, men en gång i tiden så drog gårdens pålle denna hjulräfsa liksom alla andra lantbruksredskap.

Jag har ännu inte haft förmånen att se någon vit Korp men v äl några svarta, liksom Lappuggla och Slaguggla som ropar efter en bo-kompis. Det finns ju gott om smågnagare att föda upp sina uggleungar med.

För tillfället har jag inte heller några planer på att flytta från trakten emedan jag tycker att det är en vacker by och bebodd med mestadels trevliga och snälla människor. Denna flyttönskan har ju framförts av några anonyma tyckare på ”sällskapets” hemsida. Det finns en och annan anonym skribent som känns svårare att tycka om.  Men, man kan ju inte umgås och diskutera med människor som inte har ryggrad att stå för sina åsikter med sitt namn., Så, trots att jag har mycket goda relationer med många här i byn, kan jag inte svara för egenskaperna hos alla,. Dessutom du/alla ni trögfattade anonyma person(-er) på ”sällskapets” hemsida  -jag är inte någon talesman/språkrör för byn.  Det jag skriver och uttalar är mina egna synpunkter och funderingar. Jo, jag vet att det kan vara svårt att ta till sig detta, speciellt om man är en sådan som låter andra tycka och tala för sig i alla sammanhang.

Så, ni som läser anonym-kommentarerna på en liten förenings hemsida/föreningssida här i byn bortse från de anonyma som ”lobbar” för detta. För, som sagt, jag kandiderar inte till någon språkrörspost och vill helst veta vilka som jag umgås och kommunicerar med.

Vårsommarhälsningar,

”braennaren”