Alla inlägg av admin

Alla fåglar i skogen och inte alla ”hästar hemma”

Mitt senaste inlägg handlade om isskulpturer och hade rubriken ”Bättre en fågel…”.

Det lilla lagets senaste inlägg och svar från ”graffitichefen himself” på några intrikata frågor jag ställt till honom, gav upphov till en mängd tankar. Varför graffiti-associationen? Jo, det lilla laget och dess agressiva tillskyndare agerar precis som dessa med sprayburkar beväpnade personer som i skydd av mörkret förfular allas vår omgivning – i lilla lagets fall utövar de sitt verbala klotter på sociala medier etc.

Jag tycker värligt synd om de medlemmar i lilla laget som inte vill bråka med allt och alla utan bara vara medlemmar i en jaktförening. De blir nu tagna som gisslan av de högljudda, som i en del fall inte bor här, och i andra fall inte jagar här och åter andra som inte på många år har jagat här. För att Bosse och Roger och några till ska få driva sina väderkvarnsstrider offras de unga grabbarna och tjejerna som vill jaga och inte bråka. För om man fullföljer rubrikens gamla visdomsord dvs att ”bättre en fågel i handen än tio i skogen” i betydelsen att om man vill nå ett mål – så kan det vara klokt att istället för att försöka få skjuta hela flocken med ett skott, sikta in sig på att få åtminstone någon fågel. För er med läs- och dito läsförståelsesvårigheter ska jag förtydliga det hela. Det är min bestämda övertygelse att om ni i lilla laget fortsätter att larma och skrika på nuvarande sätt, hur stor tror ni chansen är att få till stånd ett consensus kring sjöfågeljakten och övrig småviltjakt på byns marker?

Du pratar om att markägarna känner sig bestulen. Det kan väl ändå inte gälla dig Fredrik för några marker av betydelse har du ju inte. Du har ju själv skrivit om att det finns folk som kallar dig ”marklös idiot”. Det faktum att du har 2 hektar mark innebär logiskt sett att de har fel i sitt påstående, åtminstone vad avser ”marklös”.

Så om du därmed skulle få 2×15 kr eller 2×30 kr för dina 2 hektar mark kan väl inte vara av avgörande betydelse för din personliga ekonomi? Men, det är väl också så att den tomtmark om 2 ha som omger ditt hus aldrig har ingått i VVOt eftersom man i lagen om VVO i §8 pratar om att ”I ett viltvårdsområde får inte någon fastighet tas in som med hänsyn till omfång eller användning saknar betydelse för verksamheten i viltvårdsområdet”.

Jag står fast i min fråga om du har något att säga till om i den förening där du är ordförande. Att vara ledare innebär ibland att man får ställa sig upp och använda sitt mandat för föreningens bästa. Till exempel förklara för de som vill strida att ”fortsätter de agera på det sätt de nu gör, så kommer VJS aldrig att få tillgång till jakt på byns marker”. Att som du nu gör, gömma dig bakom några demokratiska principer där alla ska få säga sin mening är ju bara för att prata svenska – skitsnack. Att hänvisa till demokratiska principer och dito handlingssätt innebär alltid mer än läpparnas bekännelse. Sanningen är rimligtvis att du trots att du måste förstå att fortsatta provokationer från dina kompisar i ”ledningsgruppen” är totalt kontraproduktivt så har du inte förmåga/vilja att göra något åt det.

 

Du (liksom dina bloggande kompisar) hänvisar lite svepande, (som alltid) till ”Att dessutom flera markägare tagit ett kraftigt avstånd från de (citat) -”tokerier” (slutcitat) som begicks den kvällen är också någonting du förträngt. I samtal med markägare anslutna till Vitå JVF uppger de att de aldrig skulle skrivit på någon fullmakt så här i efterhand, och att de är besviken över det sätt man ”utnyttjat” fullmakten och deras förtroende”.

Det faktum att en stor majoritet av markägarna i Vitå ville och på ett lagenligt och i alla avseenden korrekt sätt genomförde avskaffandet av Vitå Viltvårdsområde verkar vara för svårt för er att ta in. Jag vet att det fördes en diskussion innan beslutet (precis som det brukar vid alla frågor i alla föreningar, där man står i begrepp att fatta ett beslut som anses kontroversiellt). Men, alla som verkat i en förening vet att när diskussionen är till ända och man går till beslut så är det fattade beslutet som gäller och inte enstaka synpunkter eller diskussionsinlägg.

Om man inte accepterar det beslut som fattas på en stämma, så är det lagligt korrekta sättet att hantera detta att begära att till protokollet ska tas att man motsätter sig det beslutet och sedan inom en kort tid inkomma med en skriftlig redovisning på vilka sakliga grunder man motsätter sig det beslut som fattats. Någon skriftlig reservation mot beslutet finns inte och beslutet har varit i kraft snart ett år – så lägg ner och, som jag sagt tidigare, sluta skotta snön som föll ifjol. 

För att avsluta påståendena om undervärdering av tillgångar i VVO-boet. Jag har ju i en tidigare blogg redogjort för hur mycket ett kronförråd ca 1 km från vårt slakthus är värt. Förrådet som i de allra flesta avseenden kan jämföras med slakthuset står också på ofri mark och ska rivas. Det omfattar 525 m2, med ca hälften betonggolv och ca 1/4 välisolerat utrymme. För detta på offentlig auktion fick man in ett slutbud på 115.000 kr. Det innebär ca 220 kr/m2 byggnad. Utan att ha mätt slakthusets yta bedömer jag den till ca 50 m2 inalles. Det skulle då innebära att värdet på den är 50 x 220 =11.000 kronor. I värderingen som redovisades på VVO-stämman upptogs den till ett värde om tre gånger så mycket – så vad gnäller du/ni om? För mig verkar det som om det inte längre handlar om något annat än missunsamhet och bitterhet från lilla lagets sida. Det som förvånar mig är att du/ni inte kan lägga ihop ett och ett och förstå att så länge ni sår splittring och sprider rent skitsnack på markägarna här i byn, så förlänger ni hela tiden tidpunkten för en eventuell framtida sjöfågelsjakt.

Jag vill avsluta mitt inlägg med en inbjudan till dig, apropå ditt konstaterande avseende mig att ”Det enda stället där du har makt över ”Sällskapet” är i ditt eget hönshus.

Välkommen in i mitt hönshus – för vi verkar ha samma mått av inflytande på ”sällskapet” med skillnaden att jag inte är ordförande för ”sällskapet”. [Och så hoppas jag att alla mina hedervärda hönor och dito två tuppar inte tar illa upp över att jag inbjudit dig].

Bättre en fågel ….

Vår eminente iskonstnär Hans Englund har återigen gett oss en isskulptur i stadsparken, som också kan användas av barn (och vuxna) som rutschkana. I år är det en vitryggig hackspett som avbildats. Kika och njut eller gå dit och låt barnasinnet få fritt flöde med ett rutsch. Om det skulle kännas lite genant att sitta ner och bara åka ensam nerför rutschkanan, så kan ju du låtsas som om någon av de nästan alltid närvarande barnen är dittt barn/barnbarn å så åker du och njuter 😆

Årets isskulptur i Stadsparken i Luleå 2013
Årets isskulptur i Stadsparken i Luleå 2013

Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når.

Shakespeare denne underbare dramatiker i 1500-talets England skrev många pjäser, dramer som kommer att leva för evigt. Rubriken är en replik hämtad från den första scenen av den svenska översättningen av Hamlet.

Det nya kapitlet av ”Att göra rätt för sig. Del 4” håller tyvärr samma klass som tidigare kapitel. Jag måste i det här läget vädja till den ansvarige personen för Vitå Jaktsällskaps (VJS) hemsida att snarast sätta stopp för dessa felaktiga och virriga påståenden. Nu har de under mer än ett år inte gjort annat än grävt och kastat skit på alla de jägare och markägare som finns i Vitå och som har Vitå Jaktvårdsförening som sin. Sansade och ansvariga, ansvarstagande personer inom VJS måste förmå dessa riddare av den sorgliga skepnaden att sluta strida mot väderkvarnar.

Hur tror de att man inom markägarkåren i Vitå uppfattar deras ständiga påhopp? Inbillar de sig att markägarna i det stora laget kommer att tillåta småviltsjakt inom byns marker om man samtidigt blir smutskastad av några högljudda representanter för det lilla laget?  vad tror ni att folk utanför, på åskådarplats, tycker om de här utfallen?

Jag tror att den sansade delen av Norrbottens jägarkår, som eventuellt läser VJS inlägg, med ett beklagande skakar på huvudet åt det narcissistiskt mediala behov som visar sig i artikelserien ”Att göra rätt för sig del1-4”. Jag tror också att många läser sällskapets sida med samma inställning som man läser Hälge på dagstidningens komedisida.

Men i det här fallet rör det sig inte om komedi utan tragedi. Det finns inget komiskt i att några människor använder sociala medier för att bakom visir förtala andra människor. På samma sätt som Hamlet är en tragedi så är den här av sällskapet iscensatta såpan också en tragedi, inte minst för dem själva, för förr eller senare kommer visiret att lyftas och nunorna på de som döljer sig avslöjas för alla.

Det är för mig obegripligt att hatet från en liten grupp människor som säger sig stå för ”öppenhet och demokrati”, fortsätter förpesta andan i byn och på alla sätt och, verkar det, med alla medel fortsätter de sin mission med att skapa en vrångbild av livet i Vitå. Men, sedan när de kommer till verkligheten, upptäcker vi alla att de inte menar ett enda av dessa ord. Demokrati kommer från grekiskans ”Demo kratos” – folkstyre och innebär att majoritetens mening i en församling är den som gäller. Öppenhet innebär att man visar sitt ansikte för de man anklagar. Är det verkligen så att du Fredrik ställer dig bakom de här skriverierna – eller är det så att du inte har något att säga till om i den förening där du ståtar som ordförande? Och, vilka är de markägare som står för artikelserien?

Samtidigt och slutligen i dagens epos – om ni vill läsa en hemsida från Vitå som har glädjen och inte skadeglädjen som tema – gå in på och läs Vitå Jaktvårdsförenings hemsida. Där berättar bl.a Olle A i intressanta kåserier om jakt och natur och delger oss alla av sin mångåriga kunnighet i sådana frågor – information och kåserier fjärran från den bitterhet som präglar det lilla lagets hemsida.

Vårvinter – snö på marken och vattentorsk i kranen

De senaste kvällarna-nätterna har vi varit utan vårt kommunala/samfällda vatten i kranarna. Försök att fylla vattenkannan resulterar bara i några droppar som sakta droppar ner i diskhon.

Detta gav upphov till följande reflexioner;

1. Med vilken rätt kan man stänga det kommunala vattnet på sådant sätt, utan att informera medborgarna på något bra sätt i förväg?

2. Tänk så beroende av gemensamma/kommunala funktioner vi blivit. Bekvämligheten att kunna få obegränsat med vatten av god livsmedelskvalitet, har lett till att våra egna brunnar (som i ärlighetens namn många gånger har/hade en lägre kvalitet på vattnet) har fått förfalla eller stenfyllts.

Så nu står vi bokstavligt talat där med otvättad hals, och bildligt med skägget i brevlådan, vi upptäcker hur sårbara vi är för bara mindre störningar i infrastrukturen.

Någonstans har jag en känsla av att problem av nu sagda slag förefaller samla sig på den mest ogynsamma årstiden. El-avbrott sker nästan aldrig på sommaren (utom vid blixtnedslag) utan ansamlar sig till när det är vinter och som nu  -20 C. Kanske följer det den s.k. Murphy’s lag som säger att om någonting kan gå snett så kommer det att gå så, med tillägget att det dessutom sker vid den minst lämpliga tidpunkten.

Nog med gnäll nu.

Dagarna blir snabbt längre/ljusare och snart är det helt ljust när man åker till arbetet på morgnarna och alltjämt ljust när man åker hem. Kung Bores grepp om oss börjar långsamt släppa och vårt behov av vårlöften visar sig i form av nya växtartiklar i den kolorerade pressen. Fast, de brukar ju ta ut julen några månader i förskott också. Så den som lever får se och tills dess får vi hoppas på den ljusnande framtiden och kommande vegetationsperioden. Slutar dagens epos med en vårvinterbild.

Morgonbild över Vitåfjärden, 12 februari 2013
Morgonbild över Vitåfjärden, 12 februari 2013

En alldeles vanlig söndag förmiddag

Gråmulet, trist februariväder, -13 oC och lite grann snidig vind. En ganska ordinär och vanlig söndagsförmiddag, som tack och lov inte (ännu) har snöskottningens ok över det hela.
Sitter och ”arbetar” med min iPad, eftersom det idag, som alla andra söndagar här ute på landet, inte kommer någon morgontidning. Ett tag prenumererade jag på DN som i likhet med SvD är mycket bra helgtidningar om man inte läser de politiska ledarspalterna. Alltnog, så ledsnade jag att läsa söndags-DN på måndag efter hemkomsten från arbetet. Det blev för dyrt antar jag att distribuera DN utanför tätorterna på söndagarna. Marknadskrafterna ni vet, eller kanske var det marknadskrafternas kraftlöshet som var orsaken. Det finns inte så många röster att hämta här ute på den norrländska glesbygden. En kul grej förresten, Norrbotten är enligt EUs sätt att räkna nästan obebott. För att räknas som bebott måste det vara fler än 2 personer per kvadratkilometer. Norrbottens ca 100.000 km2 med en befolkning om ca 240.000 personer ger då ett medeltal om 2,4 personer per kvadratkilometer.
Tillbaks till söndagmorgonens frunchbord (frukost-lunch) och mitt bläddrande i iPad’en. Slås av att det pratas alldeles ohämmat med strunt på statsradions 4:e kanal, dämpar denna och söker rätt på YouTube-appen (symbol med you tube). Startar denna ”app” dvs applikation (program) som förkortningen app står för. Petar lite planlöst runt och plötsligt rullar ett youtube klipp med Sarah Brightman och Andrea Bocelli i deras gemensamma paradnummer ”time to say goodbye” fram. Jag startar denna och plötsligt är det som om solen bryter fram och för att citera Gunde Svahn ”man får ståpäls på armarna”. -Vilken sång, en sån känsla där de står på scenen. Han en gravt synskadad italienare och hon en brittisk azalea håller varandra i handen och deras röster väver en spindelväv av toner som virvlar runt en, tar fatt en och skapar en klump av glädje i halsen. -Så kan musik vara när den är som bäst? Kolla in den och njut;
http://www.youtube.com/watch?v=Nl9WMIPzd6w&feature=youtube_gdata_player