Alla inlägg av admin

Jaktfrågor

Att ”Göra rätt för sig – den korrekta storyn”

I samband med att del 1 av ”Att göra rätt för sig” dök upp på Vitå Jaktsällskaps hemsida, kände jag mig föranledd att klargöra och tillbakavisa den historiebeskrivning av Vitå Viltvårdsområdes upplösande som Vitå Jaktsällskap basunerade ut. Upplösningen av VVOt skedde under år 2012. Se tidigare blogg i frågan.

Historiebeskrivningen såsom den framställdes av Vitå Jaktsällskaps tillskyndare och, i en del fall, styrelse syntes ha lite att göra med den upplevelse av orsaker, genomförande mm, som det överväldigande flertalet hade.  Ett fåtal sakägare(markägare) och ett flertal missnöjda icke sakägare har på alla sätt och med snart sagt alla medel sökt förhindra denna lagenliga upplösning av VVOt. Man har i brevlådor, på anslagstavlor både i byn och i ett flertal andra byar och andra medier basunerat ut ”sin sanning”. Adolf Hitler lär ha sagt ungefär så att ”om man uttalar en lögn tillräckligt ofta och länge, så uppfattas den till slut som en sanning”. Utan andra jämförelser med Hitler så verkar de ha samma strategi som honom i detta fall. Så, för att ”sällskapets” version av ”sanningen” inte ska bli den enda och oemotsagda, tar jag reda på (genom att läsa dokument, lagen, fråga flera personer som varit med osv) och skriver sedan de slutsatser jag drar från detta. detta har irriterat en del ”sällskapare” , de som fiskar i grumliga vatten, medan andra som inte gör så, har uttryckt en uppskattning av mina bloggar.

Idag, 20 januari 2013 dök så del 2 upp på VJS hemsida, där man fortsatte i samma stil.

Jag har ibland fått kritik för att jag raljerar med ”sällskaparna” – mestadels från sällskaparna själva. I dagarna har en kommitté bildats i byn med enda uppgift att söka ”medla i det jaktbråk” som finns i byn. Med tanke på detta blir förekomsten av ”Del 2” på Vitå Jaktsällskpas sida mycket svårförstådd. Enda slutsatsen man rimligtvis kan dra av eposet idag är den att det finns inget intresse från Vitå Jaktsällskaps sida av att skapa en bättre atmosfär mellan de två jaktföreningarna.

Så, för att du som läser min och kanske Vitå Jaktsällskaps (VJS) hemsida inte enbart ska få dig serverad alla ”myterna” på VJS hemsida, följ med mig och döm själva;

__

Så här säger lagen om Viltvårdsområden (Lag 2000:592)

Ändring och upplösning av viltvårdsområde

34 § Länsstyrelsen kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om
1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstämma uttalar sig för en upplösning,
2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller
3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.

35 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 31, 33 eller 34 § skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.
För förfarandet vid sådan förrättning gäller 12-15 §§ i tillämpliga delar.

36 § Vid upplösning av en viltvårdsområdesförening gäller bestämmelsen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Om en viltvårdsområdesförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutats.

En majoritet av fastighetsägarna i Vitå Viltvårdsområde ville och beslöt sedermera att upplösa VVOt. Länsstyrelsen vidimerade/fastställde detta beslut trots protester, där de protesterande till och med använde en jurist som biträdde dem. 

 

Lagen om Förvaltning av samfälligheter, Lag 1973:1150, §62 säger följande;

Upplösning av samfällighetsförening

62 § Samfällighetsförening får ej upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. Bestämmelserna i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer äger därvid motsvarande tillämpning.
Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Vad som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna. Lag (1981:136).
63 § När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens försorg anmälas för registrering. Har skifte av tillgångarna skett, skall vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.

__

På den stämma i VVOt där tillgångarna redovisades beslöt sakägarnas majoritet att godkänna den värdering av tillgångarna som förelåg. I avvaktan på att en i laga kraft vunnen dom erhållits från Förvaltningsrätten – eftersom tidigare beslut som Länsstyrelsen fattat överklagats via en skrivelse inskickad till Förvaltningsrätten – beslöts att Vitå Jaktvårdsförening, såsom varande den förening som hade de flesta av markägarna, skulle förvalta medel och tillgångar i det forna VVOt. Såvitt jag kan förstå så följder det lagen (1973:1150) om hur medel från ett överskott ska fördelas och hanteras ”

De som protesterat mot beslutet om upplösning som Länsstyrelsen tidigare fattat, valde, återigen med biträde av jurist, att överklaga Länsstyrelsens entydiga beslut. I slutet av året (2012) kom så Förvaltningsrättens dom där överklagandet avslogs till alla delar.

Domen i Förvaltningsrätten, där alla de överklagandes skäl avvisades av rätten, blev i laga kraft vunnen under slutet av december och nådde ordförande för det förutvarande VVO i början av januari. Som en konsekvens därav har de som valde att inte bli medlemmar i Vitå Jaktvårdsförening nyligen fått en skriftlig information om detta och på medsända blankett kan de som så önskar ange att de vill få sin del av VVOts tillgångar utbetalade.

På sin hemsida skriver idag (2013-01-20) Vitå Jaktsällskap att de ”För att få hjälp och vägledning har styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen kontaktat Länsstyrelsen. För föreningen finns kvar till dess tillgångarna är fördelade och det har klubbats ett avslut tillsammans med bokslut.”

På vilka grunder i lagen 1973:1150 avseende upplösning av samfällighet har man gjort fel? Lagen säger; Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat.

På precis det sättet gjordes det. Tillgångarna värderades, beslut om att och hur de skulle fördelas togs samt att den förening med majoriteten av det tidigare VVOts medlemmar, Vitå Jaktvårdsförening, skulle i avvaktan på domen i Förvaltningsrätten förvalta tillgångarna.

 

Vem på Länsstyrelsen man från Vitå Jaktsällskaps sida kontaktat framgår inte och inte heller hur denne person på Länsstyrelsen ”informerades” av dessa ”styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen”. Oklart förresten om de menar styrelseledamöter ur den Viltvårdsområdesförening som inte längre existerar eller styrelseledamöter i Vitå Jaktsällskap.

Jag skulle bra gärna, mot bakgrund av utdrag från de lagtexter ovan som jag lagt in, veta vilken tjänsteman på Länsstyrelsen som frankt skulle uttala eller stödja det av ”sällskapet” påstådda. I beslutet som Länsstyrelsen fattade om upplösning av VVOt framgick att även Länsstyrelsens jurist deltagit i beslutet.

Alla som är någorlunda insatta vet att det i princip alltid blir ett tidsspann mellan en dom/ett beslut och tills dess att konsekvenserna av beslutet kan effektueras. En rimlig tidsutdräkt (fördröjning), som det heter på formaliaspråk skall inte ge upphov till något klander.

Länsstyrelsens hade tagit ett klart och entydigt beslut – att upplösa Vitå Viltvårdsområde. Det fanns en överklagan, till högre rätt (Förvaltningsrätten) och dessutom ett krav på inhibition av Länsstyrelsens beslut (dvs krav på att upphäva beslutet att avskaffa VVO, som Länsstyrelsen redan tagit). Alla dessa krav från de överklagande tillbakavisades.

Så min slutsats är att det upplösta Vitå Viltvårdsområdets styrelse och sakägare, liksom Vitå Jaktvårdsförening, VJF, (styrelse och medlemmar) handlat både korrekt och ansvarsfullt.

Alla talade och skrivna uttalanden som påstår annat  är rent förtal.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

En liten fundering om första ”medlarmötet kring pågående sandlådebråk”.

Även om alla bybor var inbjudna kändes det av inbjudan som om man i första hand riktade sig till de som står utanför jaktbråket och inte var vare sig medlem i Vitå Jaktsällskap eller Vitå Jaktvårdsförening. I konsekvens därmed avhöll jag mig från att personligen deltaga. Enligt uppgift var mötet välbesökt av ”sällskapare”, några VJF’are och ett antal icke-inblandade, ca 45 deltagare.

Jag vill därför slå fast att;

  • Det är bra att alla goda krafter försöker skapa en bättre atmosfär i byn.
  • Det är inte bra när en enskild ”sällskapares” högljudda ”synpunkter” på uttagningen av en enskild medlem av medlargruppen får genomslag, på så sätt att man viker undan för denne högljudda person. Att denne dessutom inte ens bor i byn, är en flitig ”synpunktare”, ”påståare” och eldare  för bråkets fortlevnad på VJS hemsida, gör inte situationen bättre.

Så, för att använda samma nivå på argumentationen som denne, man borde ha ”slängt ut” personen ifråga från mötet och låtit de goda krafterna börja arbeta i lugn och ro. Det är inte bra när folk som inte bor i byn kommer på mötet och ställer krav på hur mötesdeltagarna, folk i byn, ska välja medlemmar i kommittén, detta är inte ägnat att skapa ett bättre umgängesklimat i byn.

Som VJF’are betraktar jag detta tilltag som kontraproduktivt för medlargruppens arbete och ställer mig mycket tveksam till att bollklubben är det rätta forumet för att med integritet medla i jaktfrågorna. När det visar sig att man inte har auktoritet att avhysa sådana element som söker bråk redan vid första mötet, när man ska välja sina medlare, hur ska man då senare kunna trovärdigt ro skutan i hamn – jag tvivlar, tyvärr.

Filosofi, Etik och Samhälle

Om anonymitet

Om man tittar på fenomenet ”anonymitet” ur ett vidare perspektiv, så kan man fundera kring hur anonymitet tjänar demokrati och öppenhet? Det har förts ett antal debatter kring detta ämne i våra svenska och även i utländska medier. Som en följd av detta säger de tidningar som inte uteslutit anonyma kommentarer på sina hemsidor, att man inte får nyttja sådana inlägg för att peka ut, tala illa om eller misstänkliggöra enskilda personer. Detta eftersom ett inlägg som publiceras ju blir tillgänglig för de facto hela världen i samma stund. Från tidningsredaktionerna gallrar man enligt uppgift ganska friskt i inläggsfloran.

När det gäller anonyma källor till vissa brottsliga eller moraliskt tvivelaktiga saker som tidningar/Radio och TV får information om, så finns för uppgiftslämnaren ett s.k. källskydd där myndigheter inte får efterforska vem som är uppgiftslämnaren. Allt i akt och mening att förhindra att exempelvis en arbetsgivare som blir utpekad för något kriminellt, inte ska kunna hämnas på uppgiftslämnaren. Samtidigt övertar ju den som publicerar uppgiftslämnarens påståenden ansvaret för att det man skriver är sant. Om så inte är fallet och det kan beläggas att mediet visste det eller borde vetat det så kan ansvarige utgivaren fällas till böter eller fängelse för offentliggörandet.

När jag tänker kring anonymitet för egen del så kan jag bara erinra mig en företeelse för övrigt där ”anonymitet” är av godo – när vi lägger vår röst i ett Riksdags/Kommun/Landstingsval vart fjärde år. Finessen med det är att var och en får ha en uppfattning om vilket parti de tycker bäst om utan att behöva ifrågasättas för detta. Man ombeds ju inte och kan inte heller skriva något negativt om de andra partiernas medlemmar eller partiprogram.

Alla tillfällen när anonymiteten får fungera som en sköld för att skydda de människor som för fram skvaller, förtal och negativa saker om andra människor eller sammanslutningar och inte skyddar de som blir skvallrade om, kränks eller förtalas – då mår jag illa.

Att skylla på att åsiktsfriheten eller debattklimatet kräver att man ska få skriva anonymt speglar enbart en feghet – ryggradslöshet.

Om man har en ärlig åsikt om en företeelse eller händelse, som man står för, så förstår jag inte att man inte ska kunna underteckna sitt inlägg med sitt namn. Om man å andra sidan är ute för att misstänkliggöra eller misskreditera en annan person så är man inte bättre, men åstadkommer potentiellt avsevärt större skada för den attackerade personen, än de alla de s.k. skvallerkärringarna (i både kjol och byxor) som lokalt (i byn) sprider sina lögner och sitt förtal till de som gitter höra – det sker ju också under en sorts anonymitet.

Filosofi, Etik och Samhälle

Det Svenska Försvarets försvar av (åtminstone en del av) Sverige

Igår hörde jag till min förvåning och förskräckelse att till och med Överbefälhavaren (ÖB), Sverker Göransson, uttalar att det svenska försvaret bara kan försvara en liten del av Sverige och högst en vecka mot en invaderande utländsk krigsmakt.

För ca 40.000.000.000 kronor (40 miljarder kr) så har man alltså inte större förmåga. Kanske eller troligen avsåg han då försvaret av försvarshögkvarteret i Stockholm!

Samtidigt sparkas svenska officerare för att de vägrar skriva på ett papper att de är beredda att strida i olika krigsmaktskonstellationer utomlands.

Tänk, här har jag i 60 år gått och trott att det svenska försvaret var till för att försvara Sveriges territorium.

Som försvar för sitt uttalande sa samme ÖB att ”vi gör bara som stora delar av resten av världen”. Troligen menade han då Malta eller någon stat i Karibien undantagandes Kuba.

Om man tittar sig omkring till öster så står Finland precis som Sverige alliansfritt och har en ungefär lika stor försvarsbudget som Sverige. De har ett värnpliktsförsvar och komplett stridsmakt som avser försvara hela fosterlandet för alltid och inte bara en del under en arbetsvecka (eller menade han kanske hela kalenderveckan – oklart?).
Runt Östersjön är Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland medlemmar i NATO (Nordatlantiska försvarsorganisationen).

Ryssland är inte med i NATO, men har alltjämt en mycket kompetent stridsmakt, åtminstone räcker den utan tvivel till för att sluka den munsbit som Sverige efter den veckas försvar utgör. Huvuddelen av Sverige kommer dessutom att ges upp utan strid vid en eventuell rysk invasion, så måste slutsatsen av vår ÖBs uttalande alltså tolkas.

Innan andra världskriget bröt ut åkte englands Chamberlain till Tyskland och uttalade vid hemkomsten att nu skulle ”peace in our time” råda. Det gällde ett antal månader, fram till dess att Polen invaderades av Tyskland i blixtkrigets inledning.

Vad är således meningen med avrustningen? Är det tänkt att vi genom att lägga ner vår faktiska försvarsförmåga ska tvingas ge upp vår neutralitet och alliansfrihet och sälla oss till NATO? Spåren med att sparka officerare som inte vill kriga utomlands indikerar starkt en vilja i sådan riktning. En sådan vilja står förmodligen i stark kontrast till allmän svensk uppfattning liksom samtliga hittillsvarande Riksdagsbeslut i modern tid. På 40-talet kallade man personer som gick andra makters ärenden för ”Quislingar”, efter den norske landsförrädaren Vidkun Quisling. Vad ska vi kalla dagens quislingar?

Filosofi, Etik och Samhälle

Surt sa Räven

På sin hemsida skriver idag Vitå Jaktsällskaps styrelse och medlemmar (återigen) om Vitå Viltvårdsområde (VVO) och dess upplösning samt hur tillgångar hanteras som fanns i VVOt. I slutklämmen på sin desinformerande skrivning anger de;

Medhjälp av fullmakterna som styrelsen i VJF tillskansat sig från markägare på helt andra premisser efterskänktes dessa tillgångar till den egna nybildade föreningen, där de själva styr över alla medel.

Markägare som inte ingick i deras förening, (dvs. neutrala eller ingående i VJS) skulle därför få en utbetalning på ca 15 kr per hektar. Till dags dato har inte en krona utbetalats till någon markägare som låter sin mark ingå i VJS eller som ställt sin mark neutral.

Likaså har VJF:s styrelse inte dragit sig för att nyttja tillgångarna i forna VVO under ett års tid, utan någon som helst eftertanke. Frågan är om de kommer att ersätta för ränteförluster och värdeminskning på maskiner och inventarier.

Föreslagna åtgärder;

Sälj fyrhjuling, inventarier, slakthus m.m. till högstbjudande på anbud. Dela ut pengarna till alla markägare, låt de som vill donera bort pengarna frivilligt.

 

Journalister emellan brukar man säga ”never check a good story because then you may not be able to print it” dvs ”kolla aldrig en bra historia för då finns alltid risken att det inte finns något att skriva”.  Detta tillämpas från tid till annan av de flesta dagstidningarna i Sverige (Världen). Så man blir naturligtvis inte särskilt förvånad över att också sällskapet lever efter den devisen.

Till skillnad från sällskapets styrelse har jag kollat och fakta i detta är:

1. Trots flera överklaganden först till Länsstyrelsen och sedermera till Förvaltningsrätten i två omgångar (a. överklagan mot beslutet i Länsstyrelsen b. krav på inhibition och muntlig förhandling) fann Förvaltningsrätten att VVOt var upplöst i enlighet med lag och rätt. Någon hänsyn till de tillgångar som fanns i VVOt tog man inte.

2. På en stämma i VVOt när Länsstyrelsens beslut förelåg beslöt en stor majoritet av sakägarna (=markägarna) att fullfölja upplösningen av VVO samt att fördela de tillgångar som fanns i enlighet med ett förslag som förelåg och där innebörden var den att när upplösningen vunnit laga kraft i alla instanser ska markägare som så önskar kunna få utbetalt sin del i VVOt i proportion till sin innehavda mark. Vidare beslöt stämman att låta den nybildade Vitå Jaktvårdsförening handha de ekonomiska tillgångarna i avvaktan på sagda laga kraft vunnen dom.

3. Laga kraft vinning av domen i Förvaltningsrätten har dröjt beroende bland annat på ett antal av de överklagande personerna inte löst ut den delgivning om domen som de fått men tyvärr för deras del gick dem emot. Överklagningstiden för domen har nu löpt ut, exakt dag vet jag inte men enligt uppgift under december 2012. Man kan anta att på grund av arbetsbelastningen har Förvaltningsrätten ännu inte hunnit skicka ut domen till sakägarna. Det innebär att så snart det förutvarande VVOts ordförande fått en laga kraft vunnen dom i ärendet så kommer utbetalning av respektive markägares del (areal i ha x 15 kr) att ske för de som så önskar.

 

Den stora majoritet av markägare som solidariskt beslöt att lägga in ”sin del” i Vitå Jaktvårdsförening garanteras därmed att utan andra kostnader än årsavgiften kunna delta i framtidens jakter och kan vid en eventuell försäljning av sin fastighet skriva i försäljningsprospektet att markägandet är förenad med jakträtt på Vitå Jaktvårdsförenings jaktområde.

För de som tar ut sin del antar jag att det blir upp till en framtida årsstämma i Vitå Jaktvårdsförening att besluta om man ska låta vederbörande markägare bli full medlem liksom inträdesavgiften storlek, för de markägare som tagit ut sin del av det forna VVOts tillgångar och nu vill gå med i VJF.

Personligen anser jag att de som ställt sin mark neutral eller låtit den ingå i sällskapet men nu ångrar sig, ska under år 2013 ska kunna  inträda i VJF genom att bara tillföra samma summa som tidigare utbetalats till dem (för de fall att de krävt och fått detta). Markägare som låter sin del bli innestående i VJF bör självfallet utan vidare besvär kunna bli medlem i VJF.

Vad gäller de personer som bor i byn men saknar jaktbar mark så finns ett beslut om att de ska kunna lösa jaktkort i VJF.

Personligen anser jag att vi inte bör låta sådana personer som på olika sätt aktivt motarbetat VJF automatiskt få syndernas förlåtelse,  utan att det bör hänskjutas till jaktstämman för beslut. Men, som sagt det är min personliga uppfattning.

Surt sa Räven om Rönnbären när han inte nådde upp att äta dem. Ungefär så känns den nya reaktion som ”sällskapet” skrivit på sin hemsida. Felaktig och tendentiös.