Alla inlägg av admin

Filosofi, Etik och Samhälle

Äntligen Fredag!

Så är veckans vanligtvis bästa dag kommen, fredag, med allt vad det innebär av förhoppningar på den stundande helgen. Till och med SMHI verkar ha fått fnatt och lovar skapligt väder dvs lagom kallt och med möjligheter från stund till annan av soligt/klart väder.

Det finns ett tornedalsuttryck som låter ungefär såhär ” ei se kanatta” och som på pitemål uttalas ”he lönsch int”, betydandes att det är ingen mening att försöka för det går åt helvete i alla fall. Låt oss hoppas att dessa talesätt kommer på skam och att det lönar sig att vara förhoppningsfull. För, det finns nog med pessimister, rättshaverister och allmänt negativa människor, utan att man själv behöver ansluta sig till den skaran.

En del av de människor jag mött den senaste tiden har uppvisat mycket färdiga åsikter och otrevliga beteenden som fått mig att associera till och att fundera kring hur svårt det är, snart sagt omöjligt,  att ta in en annan människas argument och faktaredogörelser, om du redan i förväg har bestämt dig för att han/hon har fel. Om man därtill inte bott i flera generationer i den by man vågar sig på att ha tankar kring och åsikter i, så blir man av en del bemött som något som katten släpat in. Är det verkligen det vi vill?

 

 

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Kylan har kommit – lika oväntad som alltid

Tänk att man aldrig lär sig att januari/februari är kallmånaderna här uppe. kanske är det den ökande dagslängden, kanske den heta längtan som lurar en, man tror att nu ska det bli sköna dagar. Och, så slår kylan till. De senaste dagarna har termometern visat, i och för sig måttliga, -15 C till -20 C och man hurves. Glömda är alla de dagar med regn o nollgradigt, då man, nästan med längtan, pratade om att ”snart kommer snön och kylan”. Nu har snö, ca 70 cm lössnö kommit, så lyckan borde kanske vara fullständig.

Mina hästar som går ute året om verkar inte besväras av den nuvarande temperaturen, men det gör de inte heller av -35 C. Senast det var så kallt gick jag med viss bävan ut till dem, jag förväntade mig att de skulle stå hoptryckta tätt intill varandra inne i stallet, dit de har tillträde genom att puffa undan ett förhänge av filtar. Döm om min förvåning när stallet var tomt. Med viss oro i sinnet tände jag pannlampan och började söka efter ett hål i stängslet där de troddes ha gått ut genom. Så såg jag i ögonvrån hur något rörde sig nere i hagen. Jodå, mycket riktigt det var alla tre som höll på och busade och låtsasbråkade med varandra. När jag kom ner till dem så avbröt de glammet, kanske i tanken att husse kom med något gott, äpplen eller morötter. Nyfiket kom de fram och nosade på mig totalt oberörda av kylan. Visst den tjocka pälsen på var och en av dem var bemängd med istappar och rimfrost men det besvärade dem inte det minsta. Ack, tänk om man vore så beskaffad att man kunde köra med samma kostym i ett så stort temperaturintervall.

Undrar om de är släkt med min tonåring, han besväras inte heller av kylan utan kan gå ut i kylan iklädd bara t-shirt –  huvvaligen.

Jaktfrågor

Extrastämma i Vitå VVO genomförd

6 kommentarer

Ikväll hade man så samlats för att besluta om även de ekonomiska delarna, en nödvändighet för att slutligen avsluta Vitå VVO. Kvällens valde ordförande, Uno J, redogjorde för de tillgångar (likvida medel i bank och kassa) som finns, hur man låtit de som säljer fyrhjulingar värdera den föreningen tillhöriga ATVn (fyrhjulingen)  samt hur man hade kommit fram till en värdering av slakthuset. Därutöver hade övriga tillgångar upptagits till en mindre summa.

Om man lägger samman alla tillgångar och delar upp dessa på befintlig areal så blir utfallet att markägarna skulle få drygt 15 kr/ha.

Mot värderingen av slakthuset (30.000 kr) anförde personer med anknytning till Jaktsällskapet att detta var för lågt. Fakta att byggnaden står på ofri grund (byamark) och värdet därmed i praktiken utgörs av rivningsvärdet, accepterades inte av dessa.

Stämman beslöt efter diskussion, med stor majoritet, att acceptera de genomförda värderingarna och den ekonomiska redogörelsen samt förslag till utdelning till var och en markägare, som följer av detta. Därmed avslutades extrastämman.

I efterhand frågade Uno om de markägare, som utgör den stora majoriteten både vad gäller areal och antal, om de kunde tänka sig att avstå från att ta ut sina respektive andelar och istället föra in dessa som ingående balans i Vitå Jaktvårdsförening. På detta svarade man ett enhälligt JA.

 

Vad ska man då tänka om detta, att VVOt därmed upphör att existera, att vi framledes har två jaktsammanslutningar som ska jaga på förutvarande Vitå VVO?

-Ja, inte vet jag. Det känns lite som en skilsmässa där parterna först bråkar på och med varandra, kanske tar någon till ”juridiken” för att ”få rätt” och ser inte något bra hos den andra parten. Trösterikt, liksom i de flesta skilsmässor, är att vanligtvis så börjar man efter ett tag att prata med varandra, man har kanske barn tillsammans. På liknande sätt så har vi nu två parter som genomgått en skilsmässa och respektive part disponerar olika delar av den areal som utgjorde Vitå VVO. Men, vi kommer även framledes att bli tvungna till att försöka skapa en bra viltvård, om inte tillsammans så, i någon sorts samförstånd. Det kommer att finnas flera saker som måste klargöras som; hur färdas man över varandras marker, hur undviker man att vådaskott uppkommer dvs hur fördelar man tiden och fokuseringen för älgjakten inom respektive område? Samordning behövs.

I de sämsta skilsmässorna fortsätter parterna att ligga varandra i strupen långt efter man glömt varför. Låt oss hoppas att upplösningen av Vitå VVO inte leder till dessa konsekvenser.

 

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Byagemenskap – ett åtagande för oss alla.

Alla markägare/medlemmar i Vitå Viltvårdsområde kallas, som jag nämnt i en tidigare blogg, till möte för att som en sista åtgärd i VVOt innan den likvideras, besluta om hur det överskott och övriga tillgångar som finns ska hanteras/fördelas. Förutom kassatillgångarna finns en 4-hjuling (ATV) som köpts in samt en slaktstuga som byggts med gemensamma och frivilliga krafter och som står på byagemensam mark.  Den majoritet av markägare som beslutade avskaffa VVOt och som utgör stiftarna i Vitå Jaktvårdsförening har uttalat en tydlig mening att man fortsättningsvis bör kunna dela användningen av denna slaktstuga med Vitå Jaktsällskap. Vad markägarna i den senare klubben tycker vet jag inte eftersom jag vare sig vet vilka som är stiftare för denna eller vad de kan tänkas tycka i frågan.

Jag önskar och hoppas att avslutningen av VVOt kan ske under ordnade och värdiga former samt att alla deltagare, oavsett de väljer att ingå i Vitå Jaktvårdsförening, Vitå Jaktsällskap eller fortsättningsvis stå utanför, såväl före som efter mötet kan ta varandra i hand och lova att verka för en god jakt, bra byaanda och respekt för varandra.

Jag vill lyfta fram några tankar och reflexioner som jag fått från de hittillsvarande månadernas jaktbråk.

Barn gör som bekant inte som man säger utan som man gör.

-Hur ska vi trovärdigt kunna förklara för våra barn att man löser tvister på ett bra sätt genom att tala med varandra, där man inte förutsätter att den andre/motparten ska bryta sitt ord eller agera illojalt efter en fattad överenskommelse? Detta mot bakgrunden av att man på det senaste ”informationsmötet” gång på gång lyfte fram att i och med VVOts avskaffande så finns ingen överklagningsrätt. I detta uttalande ligger, som jag ser det, ett misstroende mot att överenskommelser och regler inte kommer att respekteras och hanteras juste. Jag funderar då hur man löste regelbrott och försummelser före VVOts tillkomst?

Enligt en samstämmig kör av uttalanden så skedde älgjakten i Vitå ”tidigare” i god sämja. Nog bröts det mot regler även då, men som det sägs, man tog sitt straff och sedan var saken utagerad. Kan det vara så att de jägare som tillkommit under de senaste tio åren eller så, avspeglar ett annat synsätt på jaktbegreppet, där jakten för kött i frysen blivit viktigare än älgjakt i sämja och trivsam gemenskap? Det skulle då för mig kunna förklara varför man högröstat från ett fåtal jägares sida insisterat på att ALLA TILLDELADE ÄLGAR SKA SKJUTAS och att man överklagar påföljden av regelbrott som utdelats av VVOts styrelse till Länsstyrelsen hänvisande till teknikalitetsskäl.

Jag menar vidare att man alltid måste skilja på sak och person.

Byns invånare består till ca 2/3 av kvinnor och barn som vill umgås och barnen leka och utöva sina sporter tillsammans utan att behöva välja sida i en jaktkonflikt som de endast perifert berörs av.

Nog är det väl fan, på ren svenska sagt, om vi agerar så lågt att vi låter en jaktkonflikt smitta av sig på andra byagemensamma aktiviteter, att folk slutar heja på varandra, att man låter förstå att man kanske kommer att dra in sitt stöd till en idrottsförening för att någon tongivande i idrottsföreningen beslutat ansluta sig till ”den andra sidan” i jaktkonflikten  osv!

– Låt oss män visa oss vara vuxna karlar och bra förebilder för våra barn, respektera andras val och sätt att tänka och agera som sådana och inte som tjuriga, bortskämda barn.

För det är väl om de här ”pojkarna” som hela bråket gäller, eller…?