Andy Warhol, den amerikanske pop-konstnären som hade sin storhetstid på 70-talet, myntade uttrycket att alla människor skulle få sina 15 minuter av kändisskap. Fram till helt nyligen så tyckte och trodde jag att det var en önskedröm för de allra flesta, men intåget av Facebook och Youtube har lett fram till precis det. Numera kan vilken narcissistisk person som helst lägga ut ett filmklipp på Youtube eller Facebook, som de tagit med mobilen. Får de bara tillräckligt många som tittar på klippet så hakar snart dagstidningar och TV på. Dessa senare medier har ju som bekant ingen nyhetsbevakning eller dito granskning numera, utan är bara refererande organ som skriver om vad folk talar om. Så får du bara 80.000 ”likes” (dvs gillanden) när du exempelvis iklädd endast badbyxor simmar i den myckna nysnö som fallit, så är din väg mot dessa 15 minuters kändisskap säker. Alltid finns det någon s.k. Reporter som hör talas om detta och skriver om det och så är cirkusen igång.
Ha, tänker du kanske, nu är ”Braennaren” avis på alla som gör så, han vill nog bara själv komma i inrampljuset. Få tankar kan vara mer fel än sådana. Undertecknad har fått mer än vad jag önskat i form av 15-minutrar i rampljuset. Under de mer än femton år jag drev Braenna Vingård och Bränneriet Kronan så var jag med om att ge material till sammanlagt mer än en halv timmes direktsänd TV-tid och tidningsartiklar som fyller mer än en klippbok. Artiklar som handlar om både roliga och (för mig) tråkiga nyheter.
Kärnpunkten i dagens spaning är att det blir mer och mer ytligt som presenteras på Radio, i TV samt skrivs om i våra dagstidningar. Om en prinsessa anser sig ointresserad av att ge en intervju eller delta i mediacirkusen så blir det dagens snackis. Gud vad jag är less på all denna ytlighet och alla dessa livs-snapshots som levereras utan vidare tanke eller analys. Tacka vet jag att sitta och lyssna på förskolebarn som samspråkar, då kan man få sig ett gott skratt eller anledning till eftertanke, så låt mig avsluta dagens betraktelse med två avlyssnade samtal mellan förskolebarn.
1. Lille Kalle sitter tillsammans med Lisa i sandlådan. Temat för samtalet är vems förälder som är bäst. Lille Kalle; -Min pappa är jättestark han lyfte våran snöskoter som fastnat i snön upp ur snön. Lisa; -det är väl ingenting. Min mamma kan äta glödlampor. Igår kväll hörde jag genom dörren hur hon sa till pappa att ”om du släcker lampan, så tar jag den i munnen”.
2. Sexåriga Lotta leker med lille Arne. Lotta; -jag såg att ni hade besök igår, vem var det? Arne; -Han heter Ronald Jonsson och är mammas nya kompis. Lotta; -Jaså Ronald, ja han hade vi ifjol och han är bra.