Ikväll Tisdag den 24 Februari 2015, kl 18,  ska den utredning som genomförts avseende Vitåskolan redovisas.

Det ska bli intressant att få höra vilka slutsatser utredaren kommit till utifrån de direktiv denne fått. Detta eftersom nye BUN chefen på föregående ”informationsmötet” inte ville svara på min direkta fråga om utredningsdirektiv, som jag framförde flera gånger.

Från mycket säker källa, som det brukar heta, så har jag fått höra att man planerar att lägga ner Vitåskolan från i höst. Om så sker så har första knivsticket genomförts mot oss här i Vitådalen. Vilken barnfamilj vill flytta till en bygd där man lagt ner skolan? Så då blir nästa steg att dagis läggs ner och sedan börjar barnfamiljer flytta ut från Vitådalen. Nu jävlar gäller det att vi samlas och visar politikerna i kommunen en enad front. Kom till skolan/Vitå Folkets Hus ikväll, gör din röst hörd, visa politikerna, de s.k. Förtroendevalda, och tjänstemännen i kommunen att vi finns och att vi vill bevara vår skola och vårt dagis.

Vi var många, uppskattningsvis mer än 70 st, som ville veta mer kring hur det ska bli med vår skola. På podiet satt en föräldragrupp med barn i skolan och som var de som kallat till mötet. Närvarande var också några politiker, Carina Sammeli, Anja Johansson samt Vitås unge Joakim Andersson. Samtliga dessa tillhör Socialdemokraterna och sitter i Luleå Kommunfullmäktige.

Som jag skrev i föregående inlägg så hade en person fått skolchefens i Luleå uppdrag att ”titta på” skolor i Luleå kommun, däribland Vitåskolan.

En i föräldragruppen höll en kort introduktion kring vad de fått för information i frågan, vilket inte var speciellt mycket.

Tillträdande BUN-chefen Sammeli klev fram och pratade kring ”frågan” (BUN=Barn och UngdomsNämnden, som hanterar bl.a skolfrågor)

Jag kan inte påstå att jag för egen del kände mig mer upplyst efter hennes ”information”. Min direkta fråga vilka direktiv den s.k. utredaren hade fått kunde eller ville hon inte svara på, varpå jag dristade mig till att tycka att det är konstigt att man tillsätter en utredning som inte förefaller ha fått några direktiv utan så att säga låter utredaren efter eget gottfinnande ”titta på” frågorna. Samtidigt  uppmanade Carina Sammeli oss att försöka vara positiva och plocka fram argument som ska tala för att skolan ska få vara kvar.

Detta beslöts också av föräldrakollektivet och man uppmanade alla att under julledigheten samla och formulera argument för Vitåskolans bevarande – även tillträdande BUN-chefen underströk detta.

Det känns på sin plats att citera ett uttryck som Refat el Sayeed använde  någon gång under 1980-talet  han sade ”här ligger det en gravad hund” i betydelsen att något skumt pågick som man inte kunde sätta fingret på. För mig känns det som om hela upplägget luktar illa. Det var uppenbart på mötet att ingen av  de närvarande politikerna, som ju är de som vi valt som våra representanter att företräda oss – ingen ville sitta med Svarte Petter, därav oviljan att klart säga vilka riktlinjer den s.k. utredaren fått och därmed ge oss en möjlighet att agera och reagera på dessa direktiv.

I avvaktan på mer kunskap får vi börja med att samla argument som talar för Vitåskolans bevarande och då kan man inräkna såväl föräldraperspektivet, bya dito och allt som vi tycker är viktigt för att behålla en skola i Vitå för hela Vitådalens barn.

Jag brukar i vanliga fall inte vidarebefordra rykten, men i det här fallet gör jag ett undantag. Orsaken, jo inom loppet av nåt dygn så har jag hört flera oroliga bybor som lever i den bestämda övertygelsen att nu tänker Luleå Kommun offra skolan i Vitå.

Enligt uppgift ska information ges på Vitåskolan onsdag den 17 december med start kl. 18.

Orsaken till alla ryktena beror på att vid en s.k. Information för skolpersonalen som hölls i veckan så gavs ingen information, utan det hänvisades till att pågående process var sekretessbelagd.

Visst är det så att det just nu är en dipp i barnafödandet, så på Vitåskolan är det sammantaget ca 40 elever med tre lärare.  Någon har sagt att kommunens skolpeng är 40.000 kr per skolår och elev. Det skulle i såfall betyda att Vitåskolan har en intäktsbudget på ca 1,6 Mkr. Hur utgiftssidan ser ut vet jag inte, men jag anser att man måste vända på alla stenar och aktivt söka såväl argument som lösningar för hur vi får behålla vår skola.  Som jag sagt tidigare, barnen är nyckeln till vår framtid – inga barn ingen framtid. Om det inte skulle finnas skola och dagis här i byn så är jag övertygad om att barnfamiljer kommer att dra sig för att flytta hit. Det får inte hända.

Jag vet från min tid med egna barn i skolan att kommunen via tekniska kontoret debiterade väldigt hög lokalhyra för sina egna lokaler. Man tog så att säga in på karusellerna det man ”förlorade” på gungorna. Nu vet jag inte vad Luleå Kommun debiterar vår glesbygdsskola per kvadratmeter och år, men eftersom politik lär ska vara det möjligas konst så skulle en justering nedåt av lokalhyrorna kanske kunna betyda skillnaden mellan en nedläggning och en övervintring i avvaktan på att fler barn föds/ barnfamiljer flyttar in.

Dessutom är det ju snart ett extra val till Riksdagen och jag är övertygad om att väljarna inte skulle se med blida ögon på en Röd-Grön konstellation som på kommunalplanet lägger ner skolor.

Slutligen, Bert Karlssons asylboenden debiterar staten 4000 kr/dygn – för varje rum. På ett år blir det ca 1,6 Mkr per rum i intäkter. Någonstans luktar det unket illa om man samtidigt som man inte har råd att driva skolor i glesbygden begär att befolkningen där ska ”öppna sina hjärtan för de asylsökande”. Och, då struntar jag i motargumentet att det är staten som betalar asylboendena medan det är kommunen som betalar skolorna. Vi är en och samma befolkning som betalar skatterna, där en del går till staten och en del till kommunen,  Så jag uppmanar Luleå Kommun att lägga ner sitt smusslande och sina tankar på att lägga ner vår skola. ”No tobacco no halleluljah” dvs om man lägger ner vår skola så kommer garanterat inte det ”Röd-Gröna alternativet” få min röst i Riksdagsvalet den 22 mars 2015.

Så låt oss gå man /kvinna ur huse på onsdag för att visa hur viktig skolan är för oss alla i hela Vitådalen.

Igår morse, precis efter det att frukostgröten var kokt och låg rykande varm i tallriken, medan jag bredde en smörgås och slog upp kaffe i koppen, blev allt plötsligt kolsvart.

-Äh, nu försvann elen konstaterade vi båda frukostätare. -Suck, och iväg till lådan med pannlampa och sedan till nästa låda, som innehåller ett lager stearinljus. Gaständaren fräste till och gav en lagom låga för att tända stearinljusen och snart spred dessa ett skönt stämningsljus.

Att försöka läsa morgontidningen var inte att tänka på, för det behövs det bra mycket fler Lumen än några stearinljus kan ge. Vi åt färdigt och städade av bordet, konstaterade att vattenpumparna i pumpstationen också hade lagt av så det fick bli en improviserad variant på tandborstning.

Efter vägen till Råneå konstaterade vi att alla byar i dalgången, som vi passerade, var utan elektricitet. I några hus brann, precis som nyss hos oss, några stearinljus. Nedre vid E4-an fungerade mobiltelefonen igen. Vi närmade oss Råneå och såg att även detta municipalsamhälle, som är den gamla beteckningarna för stora byar som inte riktigt når upp till begreppet stad, hela samhället var svart. Enda undantaget var vårdcentralen som vi antog har dieselaggregat som producerar elektricitet.

På P4 Norrbotten kom så trafikinformationen in och konstaterade att det var lugnt på vägarna och sedan, som vanligt numera, inte ett ord om det relativt stora elavbrott som var förhärskande. Istället uppmanades man skriva på deras Facebook-sida vad man sysslade med, allt för att ge programledarna dagens tema att tramsa kring i brist på egna programidéer.

Inte förrän de sista kilometrarna innan Luleå fanns det ström i ledningarna och rummen i husen var upplysta av nutidens LED-lampor.

Lite längre fram på förmiddagen sades elektriciteten ha kommit tillbaks och tack och lov så var det ingen kyla att tala om utomhus.

Det faktum att vår lokala Riksradio inte förmådde gå ut med nödvändig information till sina lyssnare lämnade en sur smak i munnen.

Visserligen fick vi tända några ljus i mörkret och inte förbannade vi mörkret, men det hade känts bra om man också på radion hade gått ut med denna viktiga samhällsinformation, istället för allt detta trams och självupptagenhet som ”programledarna”, som vanligt, hängav sig åt. Många äldre som säkerligen kände sig oroliga av det inträffade hade kunnat lugnas och man kunde rentav ha förväntat sig att man på radion hade kunnat få ett uttalande från lule energi kring hur länge de bedömde att bortfallet av el skulle vara. -Och, ännu är det bara oktober och alltjämt relativt okallt ute.