Kommentatorsfältet på en hemsida som administreras av någon eller några okända individer, karakteriseras av att där speglar ett fåtal okända personer (oklart om det är samma individer i båda fallen), sin åsikt om alla vi andra, som inte delar deras världsbild. Nu senast framkom  på denna hemsidas kommentarsfält tankar om att undertecknad skulle driva någon sorts cirkus. Detta efter att styrelsen för Vitå Jaktsällskap, framfört ett förvirrat och illa underbyggt frontalangrepp/inlägg  på mig som person. Detta har jag bemött i mitt föregående inlägg.

I kommentarsfältet till detta VJS- inlägg finns en Anonym tyckare som framför;
”…har ju varit och turnerat runt om i länet. Vart bär det av härnäst tro? Går ju nästan att likna med en turnerande cirkus (men mycket sämre)!!.

Detta skrivs/läggs ut som en kommentar efter det inlägg från ”styrelsen och medlemmar i föreningen” där man menar att jag borde skämmas och sluta upp med att ”smutskasta” detta sällskap.

Ack ja, det är då rätt sällskap som uttalar denna önskan, detta efter att de gång på gång upplåter sin Förenings hemsida för anonyma baktalare. Dessutom har de numera tagit bort från hemsidan vilken styrelse som styr denna förening. Det finns alltså ingen ansvarig för hemsidan?! Finns det någon styrelse längre?  Eller, är den också hemlig/anonym?

Så mycket för öppenhet och demokrati!

Min bestämda åsikt är att om det är någon/några som ska skämmas så är det styrelse och hemsidesansvariga i denna förening, som upplåter det som borde vara en jaktförenings seriösa ansikte utåt,  till ett gäng ansvarslösa medlemmar att u.p.a. (utan personligt ansvar) skriva vilka osanningar som helst om andra människor.

Skäms Vitå Jaktsällskap!

Åter till cirkusen.
Visserligen har jag några djur av olika sorter, men efter det haltar jämförelsen med att jag skulle driva cirkusrörelse.
Men, om jag vore i cirkusdirektör så kan jag väl, utifrån några års erfarenhet, påstå att i vår by eller dess omgivningar finns sådana som utan audition skulle kunna kvalificera sig som medlemmar i denna kringresande cirkus.

-Man skulle till exempel hitta ett antal ryggradslösa djur – problemet blir bara att artbestämma dessa eftersom de alla är anonyma.  😯

-Sedan skulle man kunna befolka cirkusen med ett antal sladdertackor – de återfinns på samma ställe och under samma artbeteckning. Istället för ”Bä Bä” låter de ”Bu Bu”   🙄

-Bland dessa anonyma eller kanske man ska säga maskerade företeelser kan man också hitta några spott-ormar som inte drar sig för att från sin underjordiska håla spy ut sitt gift.   👿

Men, man ska ju försöka att se på tillvaron från en positiv synvinkel. Ta till exempel vädret. Det senaste dygnets blåst har lett till att tillvaron blivit fri från stickande myggor och knott. Detta tackar särskilt hästarna för – så alltid något att glädjas åt.

Noterade det senaste ”illdådet” som så tydligt visar på att det finns människor som saknar fundamentala spärrar och respekt för sina medmänniskor.

Årligen återkommande  arrangemang i vår by, och där alla även icke Vitåbor är hjärtligt välkomna, är bland annat orkidévandringar på försommaren. Olle Andersson, en av Norrbottens mer naturkunniga privatpersoner som har ett brinnande intresse för allt i naturen, håller i dessa. Dessa vandringar affischeras i vanlig ordning bland annat på Vitå bys affischtavla vid Folkets Hus/Skolan i Vitå.

I år, som framgår av den bild ovan, som tagits av affischtavlan (den affischtavla som finns i norra delen av byn), har någon niding klöst sönder den del där det anges att Olle är ansvarig för vandringen och hans tel.nr.

Så min reflexion av det hela är att den som gjort sig skyldig till detta nidingsdåd, som dessutom är ett angrepp på det fria ordet, borde vara den förste att anmäla sig till orkidévandringen och på så sätt kanske lära sig lite respekt för natur och medmänniskor.

Men, det lär väl knappast hända. Istället kan man väl förvänta sig ett utbrott av anonyma påhejare på ett ”sällskaps” hemsida som hyllar denna heroiska gärning. Detta med tanke på att det är där som det organiserade och anonyma ”Olle-hatet” får sitt officiella uttryck.

Förbannade missdådare är ett mer korrekt epitet för de som hänger sig åt sådana påhitt. Dessutom får det mig att tänka på ”kristallnatten” där Nazisterna hängav sig att krossa judarnas fönsterrutor mfl hemskheter.

Nu får det vara nog med sådana jävla dumheter. Och, alla ni som överser med  eller hittills slätat över, ni bör ha fått er en rejäl tankeställare! Det är ju så att frånvaro av civilkurage och anonymt förtal är det som göder sådana individer. För att anknyta till Ascbergs ”Trolljägarna” så vill jag att vi alla hjälps åt med att exponera  dessa individer i ljuset så får ví kanske ett slut på detta. För om det är något som dessa troll inte vill så är det att bli ställda till svars för sina sattyg.

Vill bara på detta sätt bidra till säkerheten för oss alla genom att varna för några förvirrade individer i ett litet sällskap.

Vad de heter?
-Det vet jag inte för de är anonyma, men jag är säker på att de från tid till annan vistas i ”öppen terräng” även om de vanligtvis föredrar att agera i det dolda.

Vad är då deras budskap?
Inte har de något budskap och det de säger är inte speciellt vettigt. De är inte heller speciellt demokratiska eller man kanske snarare skulle karakterisera dem som lättledda. Så följer till exempel de alla efter den som först agerar.

Andra karakteristika på dessa individer!?
De är ganska otrygga, för de har ju alla blivit utkörda ur den gemenskap där de tidigare under lång tid fått råd, stöd och hjälp av äldre individer. Så, nu när de är på egen hand så uppträder de tämligen ”hönsartat”, oöverlagt och farligt för omgivningen.

Lyckades förresten fånga några av dem på bild, vilket bifogas.
Se nedan;

-Trodde du det handlade om nåt annat än älgar ?

I så fall  läser du mina texter som F..n läser Bibeln.  😎

På ett litet obskyrt sällskaps egen nätsida som på öppenhet sägs tro
och för demokrati sägs strida

Så finner man några anonyma som uppenbarligen inte
dessa ädla ord förstått – de verkar lida
av ensamhet o bitterhet o vardagens tristess
Jag ids inte kommentera deras svammel – blir mest bara less.

Kanske tror de att genom att peka finger på någon annan så ska tillvaron bli lite mindre grå, de själva lite mer färgglada och fyllda av esprit? Oj så fel de har. Vad de inte inser är att varje gång när de pekar med fingret på någon annan, så pekar tre fingrar tillbaks på dem själva.

Jag tänker med sorg på alla de anonyma, som ägnar sig åt att kommentera och svärta ner andra, i skydd av sin anonymitet, speciellt  när de pekar finger åt sådana människor som försöker göra något för oss alla som bor här i byn. Jag tycker uppriktigt synd om dessa anonyma. Tänk att ha ett så torftigt liv att det enda glädjeämnet blir att skriva skit om andra, sådana som försöker göra något för många. Kanske provoceras de särskilt mycket av de som jobbar för något positivt och gemensamt, eftersom dessa så tydligt demonstrerar för kverulanterna deras oförmåga till allt annat än att kverulera.

Om de skulle ägna lika mycket tid att göra saker som kan förena folk istället för att i alla tonarter söka förklena andra,  så skulle vår by vara en mycket bättre by att bo i, något som dessa anonyma från tid till annan klagat över att så inte är fallet. 

Ack ja,

Missunsamhetens och hatets fula tryne syns åter sticka upp ur den lerpöl hos ett sällskap, där det dväljts sedan senaste utbrottet.

Suck!

Slutar med en liten illustration av ett mycket vackrare tryne än hatets fula.

Visst kan man föreställa sig att ”det gör det ont när knoppar brister”, när man i objektivet fångar in de späda knoppar som försynt kikar fram. Tiden är mitten av maj och luften är full av pollen och fågelsång från alla flyttfåglar som luftar sina förhoppningar  och förväntningar.

Ännu har inte myggplågan fått en på andra tankar.

Nu kommer snart explosionen av grönt. Redan har vi sett de jagande ugglorna lågflyga över de bruna ängarna spanande efter sorkar som finns där i ovanligt stor mängd. I år behöver inte jägarna anstränga sig över hövan, för hela ängar är perforerade av sorkarnas gångar och överallt springs det på snabba fötter för att undvika att bli mat för de jagande.

Som jägare tänker man med viss tillfredsställelse på att myriaderna av sorkar innebär ett lägre jakttryck på skogsfåglar och harungar.

Senvåren är en härlig tid.

Men, säger då vän av ordning, det finns inga spindlar och andra kryp under den kalla tiden.

Sant, men spindlar är inte bara otäcka, de är vackra också. Se bara på korsspindeln som jag fångat med makrofotografi

Stolt bär den sitt kors på ryggen!

Alla spindlar är förvisso inte så vackra, men deras skapelser kan ibland vara det. Dessa jägare som ”fiskar” med vida nät i trädgården. Oftast ser man dem inte utan går rätt in i spindelfällan och svär kanske  när de fastnar i ansiktet på en. Den typen av spindlar lär för övrigt, precis som mänskliga fiskare gör, ta ihop sitt nät och lägga ut det på annan plats.

Fångstnätet förefaller hänga där, nästan viktlöst,  där det, tack vare morgonens dagg, blivit synlig för oss alla  – med ögon känsliga för grönt.

Slutar min senvårsbetraktelse med att citera den stora svenska diktaren, Karin Boye’s, tankar inför den tid som nu är:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

(Karin Boye)