Kategoriarkiv: Byaliv i Vitå

Byaliv i Vitå

Ny byaålderman

Så har tiden gått och Arnes tid som byaålderman nått vägs ände. Nu planerar han och jobbar för en ny tillvaro flera hundra mil bort från vår by. Jag och många med mig tycker att han har varit en bra byaålderman och vi tackar honom för hans arbetsinsats och skickar med honom tillönskan om en bra och stimulerande tillvaro i Afrika.
Vid en extra byastämma valdes Bernt Nordlund som vår nya byaålderman.

Valet var enhälligt.

Jag hoppas och tror att Bernt kommer att axla manteln på ett bra och oväldigt sätt, han har integritet och räds inte för att både ha en uppfattning och arbeta för lösningar av olika problem. Jag tror att han kan bidra på ett bra sätt till att få den storm i ett vattenglas som ”rasat” de senaste månaderna att lägga sig. Upplever dock, efter att ha läst inlägg på bl.a en lokal föreningshemsida att det bland enstaka själar finns ett behov av att försöka hålla oroslågan vid liv snarare än se den falna – av personliga motiv, som det verkar.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Om ”bläcktorka”

Bläcktorka?

En hemsida i omgivningen sägs ha skapats med syfte att beskriva ett nybildat jaktsällskaps jakterfarenheter och därmed relaterade jakthändelser.

I ett av de senaste inläggen reflekterar jaktledaren över det egna sällskapets jaktlycka och erfarenheter från årets jakt. Man citerar också ett blogginlägg på min blogg från i september, där jag i samband med älgjaktens start framförde en allmän förhoppning (utan att peka på någon person eller jaktlag) om att avskjutningen av älgarna under årets jakt (liksom alla års jakt) skulle komma att ske på det för djuren minst smärtsamma och ångestfyllda sättet.

Jaktledarens ägnar tyngdpunkten av sitt inlägg till att klappa sig själv och sitt jaktlag på axeln samtidigt som han anklagande pekar på andra laget.

-Vi har minsann skött oss helt i enlighet med mina framförda förhoppningar, framför han. Medan, samtidigt i det jaktlag som jag ingår i, skulle detta inte vara fallet.

Detta insinuerar han skulle vara orsaken till min förmenta bläcktorka.

Inget kan vara mer fel.

Till skillnad från vissa människor som verkar ha första älgjaktdagen som sitt nyår, har jag en mer varierad agenda. Detta innebär att jag har använt snart sagt all ledig tid utanför de älgjaktsdagar jag deltagit i, till att jobba på gården med förberedelser för den kommande vintern.  Min kommentar till honom och andra anonyma tyckare på hans hemsida är att det vore bra om de kunde skaffa sig ett liv.

Samtidigt är det noterbart att de verkar, åtminstone delvis, läsa mina bloggar och tillmäter mina synpunkter så stor vikt. Med delvis menar jag att de verkar tyvärr läsa mina bloggfunderingar som om det för mig inte skulle existera något annat än att syna vad de gör och inte gör. De läser mina bloggar, de som de är jaktrelaterade, som fan läser Bibeln. Så mitt förslag till dem är att -läs gärna alla de andra (de flesta) inläggen på min bloggsida som de facto handlar om annat än ”jaktbråk”, så får ni kanske en annan syn på mig, på ert liv och företeelser utanför er själva.

Min egentligen enda kommentar för övrigt till jaktledarens ”redovisning” är att det är ju jättebra att de genomfört en sådan bra och alltigenom lyckosam jakt. Hoppas att ni blir lika lyckosamma i jakten nästkommande år. 

När det gäller synpunkter kring jaktens etik och genomförande så är min absoluta förhoppning att man som jägare och i synnerhet jaktledare i alla lägen, och utgår från att alla andra jägare, precis som man själv, har ambitionen att så smärtfritt som möjligt avliva bytet. En god (jakt)ledare och förebild använder sin pondus till att meddela sina insikter och tankar hur man ska göra jakten ännu bättre ur alla aspekter istället för att försöka hitta fel hos andra jaktlag. 

 

 

En hemsida fylld av anonyma tyck-till-om-vad-du-vill personers inlägg

Eftersom jag förstått att även ”sällskapare” läser min blogg så ska jag avsluta dagens epos med några goda råd från min sida till er, synpunkter som jag vet att jag inte är ensam om.

Er hemsida skulle vinna mycket på om ni gallrade i floran av tyckare eller rentav omdisponerar hemsidan. -Ni kan ju lägga in en ny flik ”kasta skit på språkröret” dit ni hänför alla dessa spretiga alster, som nu drar ner trovärdigheten på helheten, och fortsättningsvis sakligt avhandla det som sägs vara temat för er förening och sällskap nämligen jaktfrågor på hemsidan.

Byaliv i Vitå

Om att förbereda sig och tänka på, inför den kommande vintern

De senaste helgerna har ordet för dagen varit att ”vintra in” dvs plocka undan och förbereda för den snö som snart kommer och dito snöskottning som lär bli behövlig.

Hästarna har, som de kloka djur de är, genomfört detta vinter förberedelsearbete för länge sedan och ståtar med rejäla ”vinterjackor” och benen ser ut som vore de täckta av nerhasade yllestrumpor. Hönsen och tupparna ser ut som dunbollar när man kikar in i hönshuset. Av erfarenhet från tidigare års kyla så sitter de så nära varandra på sittpinnarna att det ser ut som en enda stor dunfilt av olika färgnyanser, där huvuden tittar fram med jämna mellanrum.

Reflekterade över att det kan vara så in i märgen kallt nu, trots att temperaturen snurrar kring nollstrecket och jag noterar att luftfuktigheten ligger nära 100% relativ luftfuktighet. Tänk er att sånt skitväder kan kallas ”vinterväder” i Göteborg – burr, men de har väl inget annat val.

Själv inväntar jag med viss förhoppning alla de härliga vinterdagarna med tio minusgrader och en luftfuktighet om ca 30% – det är skillnad det.

 

 

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Ny byaålderman i vår by?!

Hörde på radion och läste i bladet att allas vår byaålderman Arne ska göra en ny lång utflykt till Afrika i samband med årsskiftet 2012/2013. Det faktum att han tar med sig familjen klargör att det handlar om ett längre åtagande. Gläds med honom över det faktum att man har uppskattat hans tidigare arbete därstädes och nu erbjuder honom ett ännu ansvarsfullare jobb. Tråkigt för oss naturligtvis som mister en kreativ kraft, eller kanske snarare lånar ut honom några år, till Afrika och biståndsarbete där.

För vår by innebär det rimligen att vi blir tvungna att välja en ny ålderman, någon form av fyllnadsval blir det väl för resterande del av året, fram till ordinarie årsstämman senvåren 2013. Som bybo hoppas jag att man vaskar fram någon klok person för detta värv. Borde det inte vara dags med en klok kvinna som byaålderman nu?

I alla händelser kan det vara klokt att vi alla börjar fundera på en eller flera lämpliga kandidater redan nu. Jag tror att det bör vara en person med stor integritet, som åtnjuter respekt i alla ”läger”. Därtill bör hon/han ha god kännedom om bygden och dess innevånare.

PS: För dig/er som läser min blogg som fan läser Bibeln, så kan jag meddela beskedet att jag inte är personligen intresserad av detta uppdrag.

 

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Om älgjakt och kamratskap

En dag varje vecka har (huvudsakligen) våra pensionerade jaktkamrater infunnit sig i slaktbodan för att finstycka det kött som hängt sedan respektive helgs jakt. Tänk att få ha den förmånen att det finns ”manpower” som kan ställa upp och göra sitt dagsverke till glädje för oss andra i jaktlaget, som sliter i grottekvarnen.  Vi som är något yngre känner stor glädje över att få denna hjälp, och försöker kompensera detta genom att vi tar lite större del av arbetet med att flå älgarna liksom grovstyckningsarbetet under jaktdagarna.

Jag har bland bland en del jägare i andra lag hört och även läst om ett sätt att uttrycka sig om våra äldre jaktkamrater, som närmast kan liknas vid förakt. Denna ringaktning gentemot de grå håren  baseras, såvitt jag förstår, enbart på att de är just”gamla”. Om det är något man kan säga med säkerhet så är det att alla som lever tillräckligt länge kommer att bli såväl gråhåriga som gamla och det gäller precis alla.

Egentligen säger det mest om de som uttrycker sig på detta förklenande vis, snarare än de som åsyftas, med sådana omdömen och uttryck. Mitt sätt att se på detta, när det gäller jakten, är att var och en bidrar till jaktglädjen och jaktfesten efter sin förmåga och sitt kunnande.  Det känns för mig som en stor tillfredsställelse att se en 70- eller 80-årig ungdom undervisa tonåringar i bästa sättet att stycka en älgkropp eller om hur man åldersbestämmer en älg utifrån en underkäke. En kunnig man i laget har också delat med sig av sina kunskaper både i styckning och i hur man på bästa sätt skärper en kniv eller buköppnare. Kul att kunna ösa ur dessa kunskapskällor som finns direkt tillgängliga.

Över huvud taget så känns den lågmälda tonen, det välkomnande, skämtsamma och kamratliga umgänget som ett bra sätt att utöva jakt på. Om det är något man allmänt kunde önska så är det att fler jaktintresserade kvinnor skulle vilja börja med älgjakt. Men, det är ett problem som vi alla behöver jobba på att finna en lösning av, i snart sagt hela landets alla jaktlag.