Kategoriarkiv: Byaliv i Vitå

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Mitt i sommaren – semester, sol/regn och förväntan

Så här dagen före midsommarafton är vi många runt om i vårt land och vår by som bär på en mängd förväntningar. Man hoppas på fint väder, lite mygg och god växtlighet, god matjesill och kanske lilla nubben därtill, när man sitter där med blomsterkrans i håret.

Äppelträdet RÖDLUVAN i blom – 20 juni 2012

Kanske är barn och barnbarn på väg hem och man hoppas att alla ska anlända utan olyckor eller incidenter i trafiken. .

Det växer så det knakar och redan har jag skördat flera gurkor från den egna växthusproduktionen – ljuvligt goda, utan tillstymmelese till den beska som kommersiellt odlade, drivna gurkor, brukar ha.  Några jordgubbar har också skördats men fler kommer framöver.

Meteorologen från SMHI uppehåller sig med idel beklaganden över det halvtaskiga väder som kommer att drabba södra och mellersta Sverige, medan det snabbt konstateras att norra Norrlands kust och inland får sol och vackert väder till midsommar.  -Tänk att det ska vara så svårt att  vidgå detta.

I fotbolls EM gick det tyvärr inte riktigt Sveriges väg, men jävlar anamma vilka härliga mål och vad skönt att Frankrike fick på tafsen i sista gruppspelsmatchen. Hoppas bara att vi lärt oss läxan och kan vara bättre i spelet om att få vara med i VM nästa år i Brasilien.

Har startat myggfällan och redan på mindre än en vecka samlat in ca 1 liter (10-20.000 st)  myggor vilket redan märks i tätheten på gårdsplanen. Mygghonorna, de som suger blod, är enligt forskarna ganska stationära -de håller sig inom en radie på ca 50-100 meter från där de fötts. Så, kan man bara hålla nere populationen så här i inledningen av myggsäsongen så kommer det att märkas än mer längre fram i sommar. Ifjol kunde jag konstatera att det faktiskt stämde. Det blev ca 6-8 liter torkade myggor på säsongen och åtgtången av gasol var en P10 flaska, men det var det värt för både hästarna och undertecknad.

Önskar alla bloggläsare och alla andra, även icke läskunniga (som bl.a  kallar mig språkrör),

GLAD MIDSOMMAR!

 

Slutar med en snapsvisa;

”Storstina satt på gärsgårn och sket                                                                                småpojkar kom och titta                                                                                                                StorStina blev förbannad och skrek                                                                                                 -Har ni aldrig sett en ……… Gärsgård?

SKÅL!

Byaliv i Vitå

En välbesökt fest i Vitå Jaktvårdsförenings (VJFs) regi

I fredags hade Vitå Jaktvårdsförening bjudit till fest och drygt 50 personer hörsammade inbjudan.

Vädret var beställt och infann sig med sol, värme och en svag vind som höll de allra första myggorna stången. Vi bjöds på hamburgare stekta på en gammal hederlig kronspis från första världskriget. Faktiskt var det nog den som var äldst i hela församlingen och den visade att ”det gamla gardet” är både uthålligt och funktionsdugligt när det gäller.

Vi som samlats var gubbar och gummor, karlar och kvinnor, tjejer och killar liksom även några små, som om ca 10 år kan vara nästa generations Vitå-jägare. Man pratade och skrattade utan att fundera så mycket på om den man pratade med var 16 eller 60 år. Hamburgarna var, som hamburgare brukar vara, jättegoda. Kaffet och hembakade fikabrödet likaså.

Lite i förbigående noterade vi att flera bilburna Vitåbor passerade förbi utan att ansluta sig till vår gemenskap. Men,  de kanske tyckte att medelåldern var för hög och föredrar ett annat ”sällskap”.

En på det hela taget mycket lyckad fest vid Vitåns strand således. Ett stort tack till de i Vitå Jaktvårdsförening som arrangerade denna folkfest.

Tyvärr kunde inte Sveriges fotbollsmatch mot England lite senare på kvällen ge oss motsvarande glädje, men det är ju trots allt bara fotboll och livet går vidare.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Man tar sig för pannan !

Jag hörde talas om de allra senaste påhoppen på mig på VJS sida. I en skur av mestadels anonyma personer som öste sin galla över Vitå Jaktvårdsförening fanns några som dessutom verkar vara dålig på att läsa vanlig svensk text eller saknar förmågan ta in vad andra människors säger.

 De fortsätter att kalla mig för ”språkrör” trots att jag i alla sammanhang såväl muntligen som skriftligen påtalat att jag inte har och heller inte sagt mig företräda Vitå Jaktvårdsförening i den rollen.

Signaturen ”En medlem i Rånekretsen” skrev bl.a följande ”visdomsord”;

Hej! Ja den här pajasen som agerar ”språkrör” till gamla ”gardet” borde ta och lugna ned sig av avregistrera sin blogg. Där skriver han ju bara elände som mestadels inte är sant. Det han skriver där rör bara upp känslor och gör bara en dålig situation sämre.

Känner själv folk som tillhör de både föreningarna och utifrån de erfarenheter jag har så är det mestadels rekordeliga människor. Inte fan ska väl ”språkröret” inbilla mig att det är banditer och terrorister som är med i vjs. Vete fan hur man ska få till det hela men min förhoppning är ju att hela byn ska jaga tillsammans så småningom i en enda sammanslagning. Detta i ett VVO!!

 

En annan, signaturen ”Anonym” skriver;

Jag är anonym av den andledningen att jag är rädd att skriva om vissa personer som har utlovat ”smällar” till några personer som är medlemmar i VJS.

Jag kan skönja dina anonyma inlägg 🙂
Jag hoppas att inte du med har blivit rädd 🙂
MEN det rykte du har i Luleå komun med lögner och förtal så förstår jag att människor har tagit kontakt med dig och bett dig tona ner dig en aning och,, att det är därför DU är anonym.

En annan fundering jag har är ditt sätt att skriva illa om några företagare i byn som jagar eller bara har sin mark i VJS. DU påstår att VJS har ljuvjagat mm. DU borde skämmas.

Hur är det möjligt att DU är vitåfolketshus ord.f. och även med i en grupp som kallas ”vitånsframtidsgrupp” eller någonting liknande. Jag tycker du ska mogna, eller så kliva av dina uppdrag om DU nu har tänkt fortsätta i samma stil. DU ska veta att det även finns markägare som inte har sin mark i någon av de 2 jaktföreningarna(även jägare utan mark) som tycker att du bara är en uppviglare och lögnare.

Många tycker att du har gått för långt.(sluta att agera språkrör utan tänk själv i stället)
Jag tror inom 5 år så jagar vi alla tillsammans på alla marker

 

Vad tycker man om sådant trams?  Själv tar jag mig för pannan, som man måste göra när man möter en sådan soppa av virriga och direkt felaktiga, lögnaktiga och illvilliga påhopp och påståenden.

Själv tänker jag ikväll ta mig till badplatsen vid Vitån för att hörsamma Vitå Jaktvårdsförenings inbjudan till alla oss Vitåbor. Förhoppningsvis kommer många glada och positiva Vitåbor, unga och gamla, kvinnor, män och barn, för att  filosofera kring väder, vind och den påbörjade sommarens mödor. Detta medan jag äter en hamburgare eller två och tar en kaffetår. 

Det närmaste att gräva i skit jag tänker företa mig de närmaste dagarna är att sätta potatis, plantera blommor och se de positiva krafterna spira. Visst är det lite kul att ur kompost kan man med god hantering och viss möda utvinna många positiva goda grönsaker och vackra blommor, men först efter att skiten förmultnat och förvandlats till växtnäring.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Sagor för stora och små

Djurfarmen – en ögonblicksbild ur livet

Jag har 9 hönor och 5 tuppar. Ja, det bara blev så när vi köpte kycklingar. Det gick inte att könsbestämma kycklingarna – i alla fall kunde inte vi göra det. Hittills har det inte varit något problem med detta. Ordning och reda har rått tack vare att den gamle tuppen ställt det så och ungtupparna har skött sig någorlunda.

Den gamle tuppen, en röd och brun gentleman, är inte som tuppen i Cornelis Vreesvijks visa om hönan Agda, ding och utan sting, utan snäll och omsorgstagande vad gäller hönorna och alla andra djur på gården. Han ställer sig och kuttrar uppmanande till hönorna att komma när vi slänger ut diverse godsaker genom fönstret. Sedan väntar han till sist med att själv äta.

Så har vi de fyras gäng, eller sällskapet som vi kallar dem, de fyra ungtupparna. De skriker skränar och slåss sinsemellan och är först framme vid ”smörgåsbordet” när de får chansen. Fram till nu har den gamle hållit dem stången och i god räfst. Men, häromdagen såg jag hur den största gaphalsen tillsammans med en av de andra hang around’arna gav sig på honom och jagade undan honom. Sedan de gjort detta körde de iväg hönsen från mitt matställe och ställde sig och galade högt och ljudligt (undrar om de inte ropade ”öppenhet” och ”demokrati” – fast på tuppiska).

Alltnog, när jag som vanligt skulle kika in i hönshuset på kvällskvisten för att se om några ägg fanns att hämta blev jag till min stora förvåning plötsligt attackerad av gaphalsen från sällskapet. Det fick gå några dagar för att jag skulle se om det var bara en tillfällighet med attacken, men det utvecklade sig alltmer i oönskad riktning och hot och attacker så snart vi möttes. Framför familjens jakthund, en stående fågelhund ställde han sig dessutom utmanande och muckade. Som tur var, eller oturligt nog – beroende på hur man ser det, så lät sig inte hunden provoceras.

Mina små barnbarn är i ankommande och risk finns att elaktuppen skulle anfalla någon av småbarnen. Detta faktum liksom den atmosfär av illvilja allmänt dåliga stämning som tuppfan spred, gjorde att det kändes som om måttet var rågat för mig. Ett yxhugg senare så var gaphalsens tid som terrorist över.

Lugnet har nu lägrat sig, åtminstone tillfälligt och delvis. Oroande tecken finns för en av de andra tupparna i sällskapet har jag sett burrar upp sig och utmanar den gamle. Eftersom jag tycker att man ska premiera det goda ledarskapet, så riskerar också den nye agitatorn och bråkstaken sin nacke om han fortsätter på inslaget spår.

Mitt i allt detta kom jag att tänka på George Orwells ”Animal Farm” (Djurfarmen) där djuren förenar sig mot en diktator/bonden, därtill eggade av gårdens grisar.  Men kort tid efter det att de tagit över farmen formerar grisarna en härskarklan över de andra djuren och livet blir värre än det varit när bonden fanns. Så då tvingas djuren att återigen göra uppror, nu mot grisklanen.  Man frågar sig osökt och retoriskt om det var för att ersätta en diktator med annan härskarklan, som de andra djuren revolterade mot bonden?

Men sånt händer väl bara i sagorna, eller….?

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Om människors handlingar och språkliga referensvärld

2 kommentarer

I de senaste inläggen jag publicerat här på min blogg angående den s.k. Gemensamhetsjakten, utförd av Vitå Jaktsällskap, har jag på mina sakligt ställda frågor fått ett antal ”svar” och ett ännu större antal uteblivna svar.

Den intresserade kan läsa mina blogginlägg och på ”sällskapets” hemsida läsa vad man svarat på och inte svarat på, men dagens tema är varifrån man hämtar sitt bildspråk.

Jag har av sällskapet kallats för ”ylande språkrör”, en som ”kommenderar fram svar á la Nordkorea”och beskrivits som en ”jaktoligark”.

Det första försöker utmåla mina sakligt och ibland spetsigt ställda frågor och formuleringar som ett ylande och ”språkrör” att jag på något mandat skulle företräda någon organisation.  Vad gäller mitt eventuella ylande överlåter jag till andra (än sällskapet) att bedöma, människor med större förmåga till urskiljning och nyanserat framförande. Vad gäller termen språkrör, så företräder jag bara mig själv.

De två senare uttrycken hämtar sitt ursprung från två mer eller mindre totalitära regimer och jag finner det intressant att sällskapets styrelse gör dessa associationer. Man kanske känner sig associerad med dessa?

För mig betyder ”öppenhet” i en fråga att man anser att man inte har något att dölja utan kan stå för sina åsikt och handlingar. Det var mot denna bakgrund jag i en kommentar på deras hemsida ställde mina frågor;  vilka markägare från Vitå deltog i denna jakt, vilka arrendatorer, liksom vilka andra bybor och utsocknes deltog. Mina frågor involverade också hur många djur ”ett antal” innebar samt vilka kön och familjemedlemmar de var (föräldrar, årsungar, fjolårsungar). Ingen av dessa frågor fick något annat svar än att det liknande kommando á la Nordkorea.

Min följdfråga nu blir då; -Hur hanterade ni det jaktkort ni löste under VVOts dagar, där man faktiskt avkrävdes att ange antal fällda djur? Var det också betraktat som ett kommando á la Nordkorea?  Är Länsstyrelserna i Sverige månne underavdelningar till Nordkorea eftersom de avkräver information om antalet fällda djur och kön på dessa?

Efter att ha reflekterat kring hur ”gemensamhetsjakten” gick till inställer sig ytterligare en allvarligt betingad fråga.  Hur åstadkommer man en säker jakt för deltagare och omkringboende när man dels är såpass många (ett femtontal jägare enligt egna uppgifter) på en i sammanhanget tämligen begränsad yta och dessutom skjuter med klass 1 och 2 vapen i omedelbar närhet av permanentbebyggelse?  Detta område var under VVOts tid (och tror jag) även dessförinnan avlyst som ”Reservat” utifrån en riskbedömning man gjorde för risken att rikoschetter eler förlupna kulor skulle kunna skada/döda folk och fä som färdas utefter vägarna och befinner sig på markerna i den nära omgivningen.

Istället för att med alla medel försvara en i grunden felaktig handling skulle ni väl ( för en gångs skull)  kunna göra som Peter Dalle i Lorry konstatera att ”tänkte inte på de sakerna”.  Jag tror att det skulle lända er en större respekt om ni gjorde så än att hantera frågan som ni nu gör.