Så var det dags igen, ett spektakulärt norrsken bredde ut sina slöjor över himlen. Hela himlen var gnistrande full av stjärnor, månens syntes med sin tunna skära, som ett ”komma”,  i väster.

Och så, mitt i all denna salighet ropade det plötsligt ”hooah, hoah”. Slagugglehannen hade börjat locka på sin hona. Kanske får man också i år se paret i holken – våra slagugglor.

Svenska folket åker till Thailand och Egypten i sin jakt på upplevelser. Japanerna åker hit till Norrbotten för att få uppleva Aurora Borealis – Norrskenet, som tros ha magiska egenskaper. Japanerna tror att om man avlar ett barn i skenet från norrskenet så kommer det barnet att få många goda egenskaper och bli ett friskt barn. Kanske är det så, och då kan man fråga sig varför vi med så ljus hy och därmed dåligt naturligt skydd, ska fara till ett klimat där vi måste smörja oss med salva med hög solskyddsfaktor för att inte riskera att få hudcancer.

Som det gamla ordspråket säger ”gräv där du står” – därmed implicerande att lyckan finns här och inte långt borta. Hemmablindhet kan man också kalla det.

Hasse&Tage travesterade vid ett tillfälle den kända dikten ”att strunt är strunt….” .

De skrev att ”strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” sedan tillade de ”men ändå illusionen brast för rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast”. Så kändes det när Luleå Hockey bringades i fritt fall,  dessa törniga rosor som skulle ge motståndarna AIK en avrivning som skulle heta duga.

Säsongen är slut för Luleå Hockey, hela Norrbottens stolthet – eller var det spottkopp? För när de vann grundserien så sades det från man till man att nu jäv…r skulle det bli som 1996 när LHF senast vann Elitserien och guldyran inte visste några gränser. Men, återigen för jag vet inte vilken gång i ordningen när det gäller svenska idrottslag, så hade man glömt ladda om. Krutet som räckt hela grundserien hade legat och blivit vått. När LHF skulle explodera i en målkaskad blev det mest sargskådning ute i en av motståndarens hörnor – suck. Allt medan motståndaren, Solna AIK, ett ”soplag” från ”fjollträsk” visade Luleås småpojkar var skåpet skulle stå.

Jaja, det blir snart en ny säsong med nya spekulationer och glädjeämnen och bedrövelser.  Ett förslag från en som spelat pojk- och ungdomshockey i min barndoms Kiruna med hela Torontos ”BJ” dvs Börje Salming. Glöm den snö som föll ifjol, se framåt mot nästa säsong och skapa det bästa laget som går att köpa för de resurser som man förfogar över i Luleå Hockey.

Jag vet att det för en Kirunabo är som att svära i kyrkan när man önskar att Luleå Hockey återigen ska lyckas med bedriften att skapa en Elitserievinnare.

Men, vi är inte fler än strax under 250.000 innevånare här i Norrbotten, på en yta om 98.900 km2 dvs 1/4 av Sveriges yta. Det innebär ca 2,5 innevånare/km2. Enligt EUs definition betyder det ”nätt och jämt bebott område”. Om jag minns rätt så klassas ett landområde med mindre än 2 innevånare/km2 som obebott område!

Kontentan av det hela? Jo, om man istället för att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, strider inbördes, så blir vi i slutändan inte fler eller starkare utan då riskerar vi istället snart att falla under EUs klassificering ”obebott område”.

Min övertygelse är att man ska kraftsamla kring den grupp eller det lag som har största chansen att bli en stor vinnare. På samma sätt tror jag det är på hemmaplan. Man blir ingen matchvinnare genom att sprida osakligheter och så tvedräkt oavsett om det gäller hockey eller andra gemensamma aktiviteter i en by. I hockeyn pekar domaren på utvisningsbåset när man gjort sig skyldig till ett regelbrott och i de allra flesta fall åker syndaren ut utan vidare diskussion och sitter av sitt straff, för att kunna återkomma och bidra i laget efter strafftidens utgång. Ett faktum vi alla bör ta till oss, istället för att anse att det är domarens fel att man blivit utvisad för ett regelbrott man begått.

Ibland bjuder himlen på spektakulära skådespel – så var det ikväll. Strax över horisonten svävar det strävsamma paret Venus och Jupiter, med Venus (kärlekens gudinna) ovanför Jupiter (himlens gud och härskare över åska mm).

Trots att Jupiter är en jätteplanet (största planeten i vårt solsystem) så lyser den skenbart svagare än Venus, främst beroende på att Venus är så mycket närmare oss.

Under någon tid har vi kunnat se dessa två planet skenbart nära varandra, men nu är de långsamt på väg ifrån varandra från jorden sett.

Ikväll, som grädde på moset, fick vi uppleva hur solstormar uppenbarade sig på himlen som intensiva norrskensband och -slöjor. Det är inte så ofta man ser såväl den gröna färgen som den mer sparsamt förekommande rödrosa – så var det ikväll.

För alla er som inte hade ögonen mot himlen – här kommer en bild där jag lyckades fånga detta fantastiska skådespel.

Till vänster ser du precis i trädtopparna Jupiter och ovanför den Venus.