Vid styrelsemötet för Föreningen Vitådalen den 25/2 väckte jag frågan om hastighet på huvudleden som går från Rörbäck och upp till Forshed och vidare ut ur Luleå Kommun därifrån.

Hastighetsgränsen varierar högst väsentligt längs efter denna och på ett sätt som jag tycker är ganska omotiverat. Så gäller till exempel att genom Jämtöavan är hastigheten 60 km/h, alldeles för hög i mitt tycke.

Genom Vitå finns en hastighetsreglering som sätter fartgränsen till 70 km/h från i höjd med fotbollsplan till strax efter skolan där fartgränsen åter blir 90 km/h !

Vägen nyttjas för allt från tunga timmertransporter till ungpojkars importmercedesbilar och på den skall samsas barn på väg till och från skolan, vuxna människor som är ute och promenerar eller rastar sina hundar och långsamtgående fordon (traktorer mm). Tillhörande vägren kan jag mäta up mellan tummen och lillfingret på många ställen.

Vid vårt möte gavs många exempel på hur tokigt och farligt detta är, så beslutet blev att respektive byarepresentant fick som hemläxa att diskutera genom vägsträckan som löper genom deras by med boende och intresserade och komma med synpunkter och förslag på innehåll till den skrivelse vi ska rikta till Trafikverket, om att förmå dem att göra något åt detta. Har du några synpunkter tankar i frågan kontakta mig via mail; braennaren@gmail.com, eller någon av respektive bys representanter.

I någon/några by(ar) kan det betyda att man sätter ner foten och kräver en separat gång och cykelväg parallelt med huvudleden, i andra att man kräver en nersättning av tillåten högsta hastighet.  Man kan väl direkt konstatera att tillåta en maxhastighet om 70 km/h förbi en skola, som nu är fallet, måste vara den enda väg i hela kommunen där man tillåter detta. Man behöver bara tänka sig situationen med en liten kille eller tjej som springer efter en förlupen boll som rullar ut på vägen, samtidigt som en tungt lastad timmerbil nalkas…..

Jag vill inte behöva höra talas om olyckor som blir följden av att vi inte har gjort vad vi kan för att förhindra sådana situationer. Timmerbilarna och annan tung trafik behöver få färdas längs med vägen, men jag tror på att vi kräver att man exempelvis  sätter ner hastigheten till 50 km/h genom bykärnan och 70 km/h på de mer glesbebodda partierna ända fram till en bit efter bron över Vitån på vägen upp mot Avafors där man åter tillåter 90 km/h.

En åtgärd som skulle vara ännu mer säkerhetshöjande för alla är en gång och cykelväg för alla de som bor nära skolan och inte behöver/får skolskjuts. De ska ju ändå ta sig till skolan längs efter vägen. Jag har svårt att tro att någon markägare skulle motsätta sig att bistå med en liten markremsa för en sådan gång/cykelväg genom byn. Återstår således att få Trafikverket/Kommunen att anlägga en.

Men varje resa börjar som bekant med de första stegen, så låt oss ta dessa, till glädje och fromma för alla invånare i byarna i Luleå Kommuns norra del här i Vitådalen.  I sammanhanget kan man ju peka på att till närbyarna Björsbyn och Bensbyn från centrala Luleå, har på senare tid anlagts gång/cykelväg till fromma för de som pendlar cykelburet eller bara tar sig en uppfriskande promenad. Ett nog så bra motiv och hälsobringande  aktivitet.

Men, Vision 2050 pratar om att hela kommunen ska leva, således även vi som bor i norra delen av kommunen ute på landsbygden. Första förutsättningen för detta är att man har tänkt genom och åtgärdat farliga trafiksituationer, så att det finns några levande boende kvar år 2050 även i Vitådalen.

Med tanke på Euskefeurat som snart ska spela i Vitå Folkets Hus kanske man kan undra om det ska behöva ta efter dem och sjunga som de sjunger att ”det kan vi göra själva”. Min fundering grundar sig i det jättearbete som föräldragruppen för Vitåskolans bevarande genomfört, när de tjänstemän som får betalt för att göra utredningsarbetet inte gjort det genomlysande arbete som man kan kräva av dem.

Vi behöver inga skoltjänstemän
nere i Vitåälva
för utredningar av allra bästa slag
det kan vi göra själva

En lång härlig lättnadens suck drabbade kollektivt hela Vitådalen nyligen, när beskedet om att socialdemokraterna i BUNs arbetsutskott ändrat sig avseende nerläggning av Vitåskolan.  Beslutet där blev att Vitåskolan och Klöverträsk skolan ska finnas kvar.

Man märker att politik är en märklig konstart när man hör och läser BUNs ordförande Carina Sammelis uttalanden efter beslut om att spara Vitåskolan.

Hade hon haft den minsta gnutta ödmjukhet hade hon åtminstone sagt att när de fick ta del av aktionsgruppens argument så förstod de att det enda rätta var att spara byaskolorna, men ödmjukhet verkar inte finnas i hennes tankesfär. Däremot verkar det som om Socialdemokratin som förr stod för SOLIDARITET numera har sparat några bokstäver, idag pratar man allmänt om SOLID  ITET istället. Kanske det är folket och inte s-partiet som ska sjunga ”upp till kamp emot kvalen” den första maj eller så är det kanske så att det är bara på den dagen av årets 365 dagar som de går till kamp mot kvalen.

Noterade också att några lokala S-politiker nu gärna vill stiga på tåget som skolräddare, när de tidigare under kampens lopp mest verkade rädda och vilja värna om sin egen position i partiet (och vid köttgrytorna) istället för att ställa sig på folket i Vitådalens sida , som ju valt dem att representera sig. Talesättet att ”goda ideer och lyckade resultat har många morsor, dåliga har ingen farsa” (upphov och ansvar),känns nära till hands. Innan vi vet ordet av så kommer S inför nästa val att säga att deras ansvarsfulla politik ledde till beslutet att behålla byaskolorna, allt för att uppfylla den vision 2050. 

Återigen erinrar jag mig Tage Danielssons kloka ord;

För den trötta samhällskroppen
vore kanske boten
ifall tankarna i toppen
kom från roten.

Jag har idag, i min egenskap som ordf i Föreningen Vitådalen skickat en uppmaning till kommunens landsbygdsutvecklare Jan Unga att snarast tillskapa en sådan konferens.

Vi som deltagit på kommunens s.k. samrådsmöten, där herr Unga var med känner, tyvärr, att Jan Unga inte kunde uppfattas som att stå på landsbygdens sida. Personligen tyckte jag att hans uttalanden och allmänna stil snarast var som ytterligare en i raden av kommunala tjänstemän som agerade som politikernas ”puppets on a string”.

Låt oss se vad som händer på kommunens landsbygdskontor – jag avvaktar med spänning.

Min uppmaning till alla er Luleå Kommuns landsbygdsbor är att rikta en uppmaing till Jan Unga och komunen att snarast tillskapa en sådan konferens som borde komma till stånd innan Luleå Kommuns politiker beslutar om att lägga ner landsbygdens skolor i kommunen.

Så här skrev jag idag;

Hej Jan,

Du har ju kommunens uppdrag att arbeta för Luleå Kommuns Landsbygds utveckling. Som framgår av rubriken så vill jag att du snarast tar ett initiativ för att anordna en konferens med rubriken ”Skolans betydelse för byautveckling i Luleå Kommun”.

Kallelse kan lämpligen gå ut till alla på Byautvecklingslistan med tillägg av våra kommunala skolpolitiker och högre tjänstemän på BUN/BUF.

Med vänlig hälsning,

Lars Nilsson
ordf i Föreningen Vitådalen

PS: Eftersom jag inte verkar finnas på din maillista och därmed inte har fått några utskick direkt från dig utan endast från andra som vidarebefordrat dem till mig, så bifogar jag min e-postadress.
braennaren@gmail.com

Man brukar ange att skolans uppgift är att utveckla och tillvarata barnens möjligheter och färdigheter, så att de lämnar skollivet med en bra verktygslåda när stegar ut i livet.

På senare tid har man alltifrån Riksdag till snart sagt alla läger i det svenska samhället med emfas understrukit vikten av att kunna prata och skriva – kort sagt uttrycka sig – på det svenska språket. Stor vikt läggs också vid att kunna räkna/matematik, åtminstone de fyra räknesätten addition, subtraktion, multiplikation och division, som de hette när jag gick i skolan för mer än femtio år sedan. Det vill säga, plus, minus, gånger och delat.

Häromdagen såg jag på Nordnytt hur Luleås högste skoltjänsteman, Skolchefen Carina Pettesson Hedman, på en direkt fråga från reportern stod och påstod att det inte finns någon elev vid Vitåskolan som skulle åka mer än två mil i vaje riktning vid en föregiven nerläggning av Vitåskolan.

Fel, fel fel, som Magnus och Brasse skulle uttryckt sig i inför en sådant påstående. Jag vet att matematik är svårt för en del, men så långt som till addition måste väl ändå skolchefen ha nått.

Det går i Vitåskolan idag två elever från Forshed. Från Forshed till Vitåskolan är det 31 km enkel väg. Det betyder att dessa elever idag har 62 km fram och tillbaks till skolan, nog långt bara det att pendla varje skoldag för en elev mellan 6-12 år (låg o mellanstadiet).

Vid en nerläggning av Vitåskolan skulle barnen i Forshed behöva åka 45 km om man genade genom skogen via gamla Högsövägen, vilket inte är praktiskt möjligt eller genomförbart, eftersom då skulle elever på sträckan från Högsön ner till E4:an bli utan skjuts. Man måste alltså åka ner till E4:an och därefter på denna till Råneå, en sträcka om 50 km. Tur och retur innebär detta 100 km -10 mil – som omräknat i restid med behövliga stopp torde innebära en restid som ligger i trakten av 2-3 timmar per dag. Vid en eventuell pendling från Råneå till Forshed tillkommer väntetider utöver själva restiden.

Som vuxen har jag pendlat i många år och en period av mitt liv pendlade barnen och jag 5 mil i varje riktning varje dag. Det var tufft för oss alla och inte minst för barnen och då åkte de ändå med mig i vår egen bil och kunde sova en stund, speciellt som de var trötta efter skoldagen.

Utifrån alla kriterier, som kommunen själv ställt fast, och utifrån barnkonventionen så är hela nerläggnings- och flyttkalabaliken mest en spegling av den panik och oförmåga som råder inom Luleå Kommuns Barn och Utbildningsnämnd. Politikerna är antingen otydliga i sina direktiv till tjänstemännen eller så har kommunen ett ordentligt rekryteringsarbete av dugliga tjänstemän att genomföra.

Sällan har så välbetalda högre tjänstemän blivit så avklädda som de blev vid ”samråd” med berörda föräldrar och boende i Vitåskolans upptagningsområde, som genomfördes under våren 2015. De hade tänkt åka hit och så sin draksådd och som de brukar, dvs köra över de boende med diverse floskler och tillrättalagda ”sanningar”. Vad de tydligen, inte heller, hade tagit reda på var att Vitådalen bebos av ett stort antal människor med såväl hög teoretisk skolning som människor med lång livs- och arbetsmarknadserfarenhet liksom företagsamma personer, bl.a. egna företagare – ingen vanlig typisk bonnby med andra ord. Föräldragruppen krossade, ja rentav pulveriserade alla de fantasier och hemsnickrade antaganden som BUN-tjänstemännen försökte lägga fram som sanningar.

Resultatet av mötet blev ett års ”uppskov” med nerläggningen av Vitåskolan, medan de sökte nya och mer vässade argument.

Vi har numera fått se vad de egentligen syftade till med sin försöksballong, nerläggning av ett stort antal skolor och koncentration av elever på ett fåtal återstående mastodontskolor.

Dessutom, istället för att som BUN hoppades åstadkomma inbördeskrig mellan nedläggningshotade skolor så enade sig alla föräldragrupper som nu lever under nedläggningshot, man utbyter kunskaper och erfarenheter och lägger fram sinsemellan transparenta förslag och slutsatser.

En klok politiker skulle i detta läge inse att ett enat folk kan aldrig besegras och om man fortsätter charaden så kommer det att straffa sig i kommande val. Mitt lågoddsartips är att om Luleå Kommunfullmäktige driver igenom skolchefen och Carina Sammelis ”fatwa” över Luleås skolor, så kommer de att få folkets svar vid nästa val.

Så gör om – gör rätt. Avpolletera skolchefen som inte ens kan lägga samman två ensiffriga tal och ge efterträdaren möjlighet att genomföra en förutsättningslös utredning där de djupa kunskaper som finns inom föräldraleden nyttiggörs till nytta och glädje för våra framtidshopp – barnen !!