Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Filosofi, Etik och Samhälle

Ett Nytt ! Gott? År

Så har då våra djur, hästar och hundar, genomlidit årsskiftet. Själv tillbringade jag den sista timmen av 2015 och den första av innevarande år med att finnas i stallet för att lugna ner våra hästar som var mycket oroliga.

Vad har jag då för förväntningar inför det nyss födda året?

Inom närområdet så vill jag att vår lilla byskola ska finnas kvar även framledes, att Vitådalen ska fortsätta vara ett inflyttningsområde för barnfamiljer. På det personliga planet vill jag få vara frisk och ha ett bra och aktivt liv, men vem vill inte det?

Om man utvidgar tankarna till hela Sverige så hoppas jag att  våra valda företrädare – politikerna ska sluta att vara så förbannat aningslösa och våga se verkligheten som den ser ut och kommer att formas om de inte har modet att ta svåra beslut.

Men, invänder då vän av ordning, hur rimmar det med din önskan om att få ha byaskolan kvar?

Jodå, det finns en mycket enkel och klar logik i detta. Små byaskolor kostar kanske lite mer att driva, på kort sikt,  än stora skolor där man byggt stora komplex avsedda att ge en mysig upplevelse – nästan som att gå i en skola på landet.

Det man inte tänker på, eller gör en konsekvensanalys kring, är de kostnader som samhället, dvs vi alla gemensamt, får ta när det som en följd av vantrivsel, mobbing osv., handlar om elever som hamnar utanför och kanske i kriminalitet, droghantering eller självdestruktiva handlingar. Dessa kostnader blir så oändligt mycket större än de merkostnader som byaskolan har. Därmed inte sagt att byaskolan skulle vara eller verka som en vaccination mot problem senare i livet, men varje positiv handling som kan minska risken är värt kostnaden anser jag. Man kanske ska se byaskolan som en samhällets försäkringspremie eller samhällets friskvård för sina medborgare.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

pink i brallan

Igår köpte jag ost som lagrats i minst 12 månader, en Prästost från Norrmejerier, för 39,90 kr/kg. Osten håller en fetthalt om 34% fett. Om man använder lite matematik och räknar på det så innebär det att det gått åt ca 10-11 kg mjölk för att göra ett kg ost. Jag vet inte vad bonden får per kg mjölk, enligt uppgift från en mjölkbondes uttalande på radion får de mindre än 1 kr/kg. Med transport, processning , avskrivning av maskinparken och andra investeringskostnader liksom lagring, så kan inte osten kosta mindre än ca 45 kr/kg i produktionskostnad för Mejeriet (där bönderna är delägare).

På grund av den ekonomiska konflikt som EU har med Ryssland så är exporten dit strypt, så för alla mejeriproducenter återstår endast den Europeiska marknaden som tillgänglig.

Som konsument kanske man jublar över att få högkvalitetsprodukter till rena fyndpriset, men det är egentligen bara som att pissa i brallan, det värmer för stunden men kommer surt efter.

Norrmejerier sysselsätter i princip alla återstående bönder i Norrbotten och Västerbotten. Därtill en del mejeripersonal och transportfirmor. Vatten luft och klimat här i norra Sverige är suveräna vilket innebär att bönderna i princip kan låta bli att spruta och konstgödsla sina betsvallar. Ser man det krasst så borde man i likhet med Kalix löjrom ge ett EU varumärkesskydd av våra mejeriprodukter, så kanske konsumenterna i framförallt de stora städerna söderöver förstår vilka kvalitetsprodukter som kommer från våra nordliga landskap.

Så min uppmaning är; Köp Norrgott (är samma sak som Bregott men Arla äger namnet Bregott),  köp mjölk, gräddfil, ost från Norrmejerier.

Eftersom jag har sysslat en hel del med varumärken och marknadsföring av sådana har jag egentligen invändningar mot Norrmejeriers återkommande namnändringar på alla sina produkter utom Västerbottensost.  Själva grejen med olika avledningar av NORR, känns som påhittat på en relambyrå i den flashiga miljön, som har väldigt lite gemensamt med oss vanliga konsumenter, men ”what The heck” låt oss strunta i de töntiga namnen utan inrikta oss på att köpa och konsumera Norrmejeriers fantastiskt goda och kvalitetsmässigt produkter.

 

Filosofi, Etik och Samhälle

en musikalisk upplevelse – syskonen Kunda

Ikväll 8 december 2015 fick jag i Kulturens Hus stora konsertsal i Luleå mig till livs årets musikupplevelse – en konsert med syskonen Kunda från Råneå och Kongo . Sex av inalles nio syskon, tre män och tre kvinnor, sjöng såväl a capella som till en orkester där Stefan Gunnarsson, vår kände Bodensare, spelade trummor. Hela orkestern var Norrbottningar och suveränt musikaliska.

Det är inte ofta numera som musik kan få den här gamle mannen att känna en stor klump i magen och några tårar i ögonvrårna. Men, inför dessa oerhört skönsjungande  syskon var det bara att kapitulera.

Mellan sångerna som framfördes på minst fem olika språk, berättade ena brodern lite grann om sin bakgrund och deras pappa som av regimen fängslats och dömts till livstids fängelse. Vår ständiga längtan är att få se honom fri och förstå varför han fängslades, sade brodern tillika mellanlåtsprataren.

Systrarna Chloe, Sara och Clothilde (om jag uppfattade deras namn rätt) hade mäktiga ”pipor”, men själv fastnade jag för Chloe’s sångkonst och röst.

Jag var alltför upptagen med att uppleva så det blev ingen mobilbild – tyvärr.

Alltnog, när de har nästa konsert så är mitt goda råd att snabba dig att boka en plats. Kulturens Hus stora sal var helt full av entusiastiska människor i alla åldrar.

BETYG:  *****        😆
Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

årets älgjakt i retrospektiv

Sedan kort tid tillbaks har årets älgjakt avslutats.

Skall från Jämthund och Gråhund ekar inte längre i skogen.

Som de flesta jägare vet så skjuts ca 75% av alla älglagens tilldelning av hundförarna. Är de då de bästa skyttarna undrar du kanske. Nej förklaringen är mycket enklare än så, det är helt enkelt så att de är de som har största chansen att se älgarna. I bästa fall har dessutom hunden ställt älgen, dvs älgen  distraheras av hunden med sitt skällande tätt inpå älgen såpass mycket att hundföraren hinner inta skjutställning och skjuta.

Nåmen passkyttarna då?

Svaret är enkelt och tyvärr ganska tråkigt. Vanligtvis tillbringar han/hon 5-6 timmar i en obekväm, frysande ställning och försöker vara så tyst som möjligt i hopp om att få chans att skjuta en förbipasserande älg. Det normala är att en passkytt ser älg vid något eller några få tillfällen under de ca 2 månader som älgjakten pågår. I många fall bara som en skugga när de i full fart ränner undan för hunden.

Jamen invänder du kanske; -Så har det ju alltid varit.

Fel, fel, fel. På många platser runtom i Sverige har man bedrivit en annan jaktform – drevjakt. Där posterar man ut ett antal passkyttar och resterande jägare bildar en drevkedja som driver älgarna framför sig. På så sätt får fler jägare en chans att se och skjuta en älg under jaktens lopp. För, naturligtvis är tanken att vid nästa drev så passar förra drevets drivare och de förutvarande passarna blir drivare..

Jaktpassens längd varierar också mellan olika lag. En del lag jagar oavbrutet fram till 1-2 tiden på eftermiddagen, dvs en hel arbetsdag i total stillhet för passkyttarna.

En i mitt tycke gemytlig form innebär att man gör en första runda på 2-3 timmar varefter man återsamlas för en timmes umgänge och fikande. Detta stämmer väl med älgarnas egna dagsrytm, där de tillbringar timmarna kring gryningen för födosök och är då, om ostörda, i lugn rörelse. Vid 10-tiden på morgnarna håller de sig i stillhet och smälter morgonens ”frukost”. Lämplig tid för en jaktpaus med andra ord.

Nåmen rubriken – vad tänker jag på?

Jo, allmänt verkar det vara så att jägarkåren i Sverige får en allt högre medelålder och hundarna blir alltmer drivande. Det första är olyckligt och vi måste alla bli bättre på att entusiasmera yngre män och kvinnor att ta jägarexamen och bli älgjägare. Det senare med drivande hundar vill jag sticka ut hakan och påstå att det gynnar mest grannlagens jägare.

Hur resonerar man då vad gäller åldersfördelningen. Ja, de flesta lag jag känner välkomnar yngre jägare av båda könen. När det gäller val av hund, vid den typen av jakt skulle jag gärna se hundar som inte är så ”på” och därmed skrämmer igång älgen.

Att det finns många olika åsikter, uppfattningar och myndighetsutövning i jaktrelaterade frågor har jag blivit varse. Inom Vitå skifteslag jagar två föreningars medlemmar sedan det tidigare Vitå Viltvårdsområde upplösts för några år sedan. Vitå Jaktvårdsförening är den större föreningen med ca 4000 ha jaktmark och Vitå Jaktsällskap det mindre laget har ca 1300 ha, dvs förhållandet 1:3 i storlek. Trots att man jagar på samma älgstam så har Vitå jaktsällskap sökt och fått en älgtilldelning om 1 älg per ca 120 ha och om man därtill inkluderar den tilldelade pottälgen, så betyder det 1 älg per ca 110 ha. Motsvarande tilldelning för Vitå Jaktvårdsförening är 1 älg per drygt 160 ha ! Vad motiverar då denna olikhet i älgtilldening frågar sig vän av ordning? Svaret är att något sakligt betingat skäl finns inte för detta. Återstår då kompisaspekten, s.k. nepotism.

Vän av ordning frågar sig då hur en statlig myndighet , den s.k. Älgförvaltningsgruppen, ÄFO, som sköter tilldelningen av älgar har resonerat.

Det faktum att Vitå Jaktsällskap sökt en stor tilldelning är ju inte annat än deras självklara rättighet. De får söka en tilldelning på 80 älgar om de önskar, även om det inte skulle vara särskilt seriöst agerat. Allvarligt däremot är att medlemmarna i ÄFO inte tar det tjänstemannaansvar som åligger dem utan gör en ”kompistilldelning” till Vitå Jaktsällskap. Detta förfarande sticker i ögonen på väldigt många jägare långt utanför byns gränser. Bland det stora jägarkollektivet vill man uppleva att tjänstemän utövar ett rättvist och oväldig myndighetsutövning (inga förmåner till kompisar etc), det innebär att ÄFOts agerande undergräver förtroendet för dem och i förlängningen hela den svenska modellen.

Som enskild jägare med en ganska hygglig uppfattning om storleken på den lokala älgstammen i vårt område så har jag svårt att förstå resonemanget inom ÄFO-gruppen. Både tilldelningens storlek till båda lagen som favoriseringen av det ena laget är enligt mitt förmenande alltför stort. Men, om ÄFO menade att det finns osannolikt många älgar på våra marker borde de även ha utökat Vitå Jaktvårdsförenings tilldelning. I alla händelser måste det vara så att likhet inför lagar och regler ska gälla. Det måste även medlemmarna av ÄFOt inse och bejaka. Det faktum att de inte gjort så tycker jag borde leda till en anmälan till JO för tjänstemannamissbruk eftersom de i sin roll i ÄFO lyder under svensk lag och omfattas därmed av tjänstemannansvar på samma sätt som alla statliga tjänstemän.

Filosofi, Etik och Samhälle, Sagor för stora och små

I skuggan av IS-terrorn

Vi förskräcktes alla över den kallsinniga brutalitet som dessa IS-mördare visade upp i Paris. Många av oss tänkte nog också att tack och lov att vi lever i ett lugnare land där sådant inte förekommer.

Men så igår kväll, efter det att statsmakt och SÄPO någon dag tidigare gått ut med att de söker efter en misstänkt terrorist, drog ett kallt il över våra hjärtan. Vid ett extrainsatt Rapport meddelade man att den misstänkte hade gripits på ett asylboende i Boliden.

Tänkte då att det kunde lika gärna ha varit på ett dito i Råneå. Syrien och de konflikter och medhörande mördande finns närmare oss än vi kan tro vid första påseendet.

Tänker på huvudpersonen Lisbeth Salander i  Milenniumtrilogin som återkommande pratar om ”konsekvensanalys”. Ett ord och resonemang som man kan tycka att fler människor, speciellt de i politiskt ansvariga ställningar, borde hemfalla till.

Statsminister Stefan Löfven stod på den presskonferens som han höll i Rosenbad igår och sa att vi har nog varit aningslösa här i Sverige. Då får man lust att göra ett megafonvrål; -JA, och gör då äntligen något åt den bristen.

Sedan fortsätter han med att säga att i lägen som nuvarande måste man lägga alla partipolitiska käbbel åt sidan och enat besluta om åtgärder och så nämner han att han har inbjudit alla borgerliga ledare samt vänsterpartiet till överläggningar.

Men, HALLÅ!. Såvitt jag vet så finns det ett till Riksdagsparti. Ett parti som Stefan och de andra partiledarna inte gillar mer än en död råtta som katten släpar in och slänger på golvet.

Personligen tycker jag att då i denna stund visar Stefan Löfven prov på en småskurenhet som en statsman inte ska uppvisa. Utan att vara Sverigedemokrat (SD) så menar jag att ska man lägga partipolitik åt sidan, så måste detta innebära att man bjuder in alla Riksdagspartier till överläggning. Speciellt befogat känns detta eftersom SD varit de som de senaste åren pekat på och varnat för att Sverige kan hamna i den situation vi nu hamnat i, genom att fortsätta tillämpa en urskillningslös asyl- och invandringspolitik.  Då bör de åtminstone nu få vara med och skapa lösningen på problematiken (eller ”Utmaningarna” som man numera kallar problem). Dessutom är det ju ett känt faktum från diverse enkät-/sympatiundersökningar att ca 20-25% av det svenska folket har en uppfattning i invandringsfrågor som ligger nära den politik som SD driver.

Det finns mycket i den svenska ”modellen” för invandring som man kan ha synpunkter på. Speciellt upprörande känner jag det att man tidigare inte ens  försökt fastställa identiteten på de som kommer, innan man släpper in vederbörande i landet. Man riskerar då att illasinnade terrorister och massmördare gömmer sig likt vargar i fårflocken och med svenska skattemedel kan ”äta upp sig” och ”vila upp sig” för att sedan återuppta sitt mördande här eller i andra länder.

Det känns bra att staten nu säger att man ska göra allt för att ta hand om, dvs skapa tak över huvudet för, och fastställa vem/vilka det är som kommer till Sverige. Jag hoppas samtidigt att den svenska staten sträcker sig lika långt i sina ansträngningar med att ge alla gamla tanter och farbröder;  Ida, Ellen, Agata, Nisse, Bertram och allt vad de nu kan heta,  samma förmåner och möjligheter. Vi vet redan vad de heter och var de bor alla dessa gamlingar som kämpar för att få en fattigpension att räcka till och  som under ett långt liv varit med och bidragit till att Sverige utvecklats från ett fattigsamhälle till en välfärdsstat. Måtte de nu på ålderns höst, åtminstone på samma nivå som de nyanlända ännu icke bidragande immigranterna och flyktingarna, få ta del av vår svenska välfärd under de sista år våra svenska hjältar vistas på denna jord.

I min förmodan/anmodan riktat till våra svenska politiker på alla nivåer ligger naturligtvis också en förväntan att de ska uppamma samma intresse och aktivitet för att se till att glesbygden får behålla skolor, vårdcentraler med flera gemensamma viktiga funktioner. Har vi råd att ta emot flera hundratusen asylsökande och sökare av ”det svenska paradiset”, så måste vi också ha råd med att  tillhandahålla vitala samhällsfunktioner till den befintliga befolkningen på ett ansvarsfullt och humant sätt. Detta måste gälla oavsett var vi bor i vårt avlånga land.