Det värsta som finns, tycker åtminstone jag, är att gå och vänta på något/nå gott. Själv går jag och väntar på att Nikons nya kamera, som äntligen har de specifikationer jag söker till ett pris som man trots allt kan leva med. Nog finns det proffskameror redan nu med prestanda, men till priser som ligger långt över den nivå jag kan vara med och leka på. Så nu väntar och längtar jag otåligt på att den ska komma till min handlare för vidarebefordran till mig.  Fast jag är inte ensam i min väntan på just den kameran. Kollar man på prisjakt så är det den mest sålda systemkameran, trots att den inte börjat levereras ännu! Likadant är det i hela världen alla verkar vänta på ”min kamera”.

Och, jag som hoppas få den innan tjäderspelen är över. Vill gärna smyga och fota dessa uråldriga riter som förkunnar vårens och det nya livets inträde. Modernt skogsbruk har trängt tillbaks tjädern en hel del, men än kan man med lite tur få höra och se detta fascinerande skådespel.

Har du tänkt på det märkliga att när sedan längtan och väntan till slut uppfylls så är en inte ovanlig reaktion att ”jaha så var den saken avklarad”. Det blir på nåt sätt som om väntan och längtan blir det väsentliga snarare än uppfyllelsen.

Tänk om vi kunde vara bättre på att bibehålla vårt barnasinne. Men vi är tyvärr jättedåliga på att likt barn leva ut vår längtan när vi väl får den uppfylld.

Jag ska försöka bibehålla mitt barnasinne i det här fallet och verkligen glädja mig åt kameran när den till slut kommer – suck.

Det stör mig att alla vi som följer lagen och har bra dubbade vinterdäck ska behöva se våra bilar bli grådaskiga av allt salt som Svedavia (Vägverket) vräker ut på E4an. Om det vore så att vi inte hade lagstiftning om dubbdäck under vinterväglag, skulle jag kanske kunna förstå logiken i saltningen. Men, när det sker, som jag och många uppfattar det, enbart för att utländska långtradare med blankslitna däck och chaufförer som saknar vinterkörningserfarenhet, ska kunna framföra sina trafikfarliga ekipage – ja då blir min logik ställd.

Under vintern har utländska tradare, trots saltningen, flockats som tussilago i vägdikena. Då frågar man sig om det inte vore dags att använda lagstiftning och kontrollapparat till att undersöka utländska långtradares trafiksäkerhet. Inte nog med att de i många fall framförs av utländska, ofta polska, chaufförer som ofta saknar erfarenhet av vinterkörning och för en långt billigare kostnad uttröttade kör genom Sverige, man har dessutom alltför ofta undermålig trafiksäkerhet på fordonen.

Så man skulle kunna säga att Svedavia med sitt agerande bidrar till att svenska speditörer slås ut av oseriösa utländska, genom allt detta vägsalt som vräks ut på E4an.

För mig som kemist blir det ännu mer obegripligt med vägsalt, för om man verkligen vill åstadkomma korrosion (rost) så ska man blanda salt i vatten. Dessutom fungerar salt rent tekniskt väldigt dåligt vid temperaturer lägre än ca 5 minusgrader, dvs vanlig vintertemperatur. När man då saltar förmår inte saltet smälta snön/isen utan det blir en sörja som påminner om smör i konsistensen och som försämrar trafiksäkerheten.

Så vi laglydiga bilpendlare får se fordonsvärden i miljardskalan bokstavligen korrodera bort och samtidigt tvingas vi använda och spola ut, miljontals liter kemikalier/spolarvätska för att upprätthålla trafiksäker sikt. Dessa kemikalier i kombination med saltvattnet, kan man lugnt anta också har en negativ effekt på grundvatten och odlingsfält i närheten av E4an.

Och allt detta tvingas vi göra för att Svedavia ska hålla snöfria vägar för utländska åkare!?

Man kan med rätta fråga sig om inte det topptunga norrbottniska landstinget, med förstetuppen i topp, skjutit sig mer än vanligt i foten. Jag menar, här kommer LKAB och säger att vi ser det som nödvändigt att det finns en akutkirurgi i Kiruna, vår största verksamhetsort, och vi är beredda att betala kostnaderna för en sådan.

Hörde ni jublet från Landstingshuset? Nä just det, Kent Ögrens kompis, det v-märkta landstingsrådet, klev fram och uttryckte bara negativismer över LKABs generositet. Hon menar väl att ”vi ska inte vara beroende av företag för att driva allmän vård”. Hennes partikollega boendes i Kiruna uttryckte inte samma negativa inställning utan pekade på att LKAB är statsägt och levererar varje år ett antal miljarder till statskassan. Om några miljoner av dessa öronmärks och används för att säkra akutvården för Kiruna-borna så vore det väl ändå en Gudi behaglig gärning istället för att akutvården och i förlängningen hela sjukhuset läggs ner i Kiruna.

Själv tycker jag att de neddragningar som Landstinget ska göra, nödvändiga enligt egen utsago, skulle börja med att reducera antalet Landstingsråd. En landsända med mindre än 250.000 innevånare kan väl rimligen inte behöva två Landstingsråd!? Och, då har jag inte räknat det stora antalet landstingsledamöter där de flesta verkar vara både döva och stumma, de trycker snällt precis som klanens överhuvud Ögren säger till dem att göra. Behöver vi verkligen en massa nickedockor i detta parlament? Om de inte gör som Ögren & Co bestämmer, så utesluts de från vidare deltagande i partigruppens/klanens inre arbete – kallas det för demokrati? Vi har sett hur det går för några rakryggade och modiga ledamöter som fronderat mot sina partier och framfört sina väljares åsikt i olika frågor. Detta är ju demokratins grundval,  att föra fram den vilja som de som valt dem tyckar att de ska framföra.

För någon tid sedan valsade tvättsåporna i media, där landstingsråden lade sig i upphandlingsarbetet vilket i förlängningen ledde till att det betalades ut mer i skadestånd från Landstinget än vad eventuella besparingar skulle ha gett. Jag är övertygad om att det finns många fler, ännu okända, exempel på maktmissbruk och feltänk i Landstinget.

På TV visade de i helgen den avslutande grenen på inomhus-VM, 4×400 m stafett. Här i Norrbotten lever vi varje dag med en stafett där nya läkaransikten möter de sjuka i en pågående stafett, eftersom Landstinget i grunden misslyckats med att skapa ett bra arbetsklimat för våra specialister. Där borde Landstinget lägga ner sina resurser -att skapa förhållanden som innebär att vi kan slippa stafettläkare (till dubbelt så stora kostnader för Landstinget som motsvarande ordinarie läkare kostar).

Så för att svara på rubriken ”Är du sjuk?” så är svaret nej, för så sjuk som hela den norrbottniska sjukvårdspolitiken är , så sjuk blir inte många människor.