Så kom då årsskiftet. Man kunde ju hoppas att det skulle innebära att vi alla kunde lämna all skit, skitsnack och missunsamhet  efter oss , när vi nu kliver in i det nya och oförstörda året 2014. Runt hörnet väntar ett vinter OS för oss sportintresserade.

Tyvärr blev det sista inlägget på båda Vitås jaktföreningars hemsidor präglade av den motsättning som finns. Olle A gav en personlig skildring av de skyttegravsattacker han utsätts för från tongivande ”sällskapare”. Hans skrivelse ”besvarades” av personer från sällskapet som i årets sista skälvande timmar hade samlat sig till en generalattack mot honom. Det mesta de skrev och påstod var en vattvälling på tidigare mer eller mindre lögnaktiga eller sanningsförvridna påståenden och utspel. Till råga på allt så avslutade de sin skrivelse med att påstå att Olles inlägg skulle vara skriven av en virrig och bitter person.

Jag känner Olle såväl i hans agerande som jaktledare, otroligt kunnig naturmänniska, rakryggad och rättskaffens person och personlig vän. Tyvärr är det nog så att virrigheten bättre passar som karakterisering av ”sällskapets” skribenter. Om han är bitter så beror det nog på att han av sällskapet utsätts för en ständig, i avundsjuka grundad, förtalskampanj av honom som person.

Om Olle hade varit av samma skrot och korn som några av undertecknarna av skrivelsen på sällskapets sida så hade han kanske i sin redovisning av bakgrundsfakta inte avstått från att framhålla att Johan Öhman (en av undertecknarna) för några år sedan gjorde sig skyldig till jaktbrott, när han utan jaktkort och med inbjudna kamrater, likaledes i avsaknad av jaktkort, jagade sjöfågel på Vitåvatten. Detta iakttogs bland annat av en närvarande jaktkamrat, som hade löst jaktkort.

Inte heller har vi sett Olle bedriva någon affischkampanj mot sällskapet. På samma sätt som Anders Nilsson kunde han ha farit runt och satt upp skrivelser på alla anslagstavlor i bygden till exempel om när och hur BoGunnar Öhman (en annan av undertecknarna av skrivelsen) likaledes gjorde sig skyldig till synnerligen dåligt omdöme, när han sköt längsefter en trafikerad väg mot älg på mer än 300 meters avstånd och sedan genomförde ett ”oinspirerat” eftersök.

Istället har han, utifrån vad jag fått klart för mig efter samtal med ett antal markägande jägare, agerat ansvarsfullt, återhållsamt och med omsorg om Vitås goda rykte och image. Detta kan tyvärr inte anses karakterisera ”sällskapets” agerande.

Oavsett vad ”sällskapets agitatorer” påstår, skriver eller bara skvallrar om, så var upplösningen av Vitå Viltvårdsområde ett krav från en stor majoritet av markägare/sakägare, som hade ledsnat på dessa s.k. jägares avsaknad av respekt för skrivna och oskrivna regler och  i övrigt oegentliga beteenden. Att peka på Olle som den skyldige för denna upplösning av VVOt är fullständigt befängt. Han hade inget egenintresse av detta bl.a eftersom han saknar jaktgrundande marker. I likhet med Bo-Gunnar Öhman, hans närmaste granne, äger han endast en  villatomt om ca 2 ha. Bo-Gunnar har i strid med praxis i jaktstadgan räknat in sin villatomt i ”sällskapets” jaktmarker, medan Olle inte försökt få sin villatomt att räknas in i jaktområdet för VJF. Olle arrenderar 50 ha mark för sin jakt och var vald till ordförande i kraft av sin stora kompetens och goda ledarstil.

Men, i hans roll som ordförande i VVOt så ålades han, på samma sätt som en VD i ett bolag ansvarar inför ägarna, av sakägarna i VVOt att vara sammankallande och exekutiv aktör för en upplösning av viltvårdsområdet.

Noterade slutligen att det var tolv män som hade skrivit under skrivelsen på sällskapets hemsida. Talet tolv får mig att tänka på att det var tolv lärjungar som samlades runt Jesus vid den sista måltiden. En av dessa förrådde honom och sålde honom till Romarna (dåtidens ockupationsmakt) för trettio silverpenningar och en annan förnekade honom tre gånger innan hanen gol. Vem av undertecknarna i VJS skulle det kunna vara som passar in på denna allegori?

Fick nedanstående mail av Joakim, en av de unga medlemmarna i vitå Jaktvårdsförening och boende i Vitå. Han har med ungdomligt engagemang tagit sig an och informerat sig om vad som gäller i många jaktfrågor. Som framgår av hans brev så vill inte Vitå Jaktsällskap (gemenligen kallad ”sällskapet”) debattera med honom och tar följaktligen inte in hans väl underbyggda sakliga inlägg – eftersom de inte stämmer med ”hallelujakörens i VJS sång”. Det är beklagligt när en förening som ikläder sig ”öppenhetens och demokratins fjäderdräkt” och i alla sammanhang vill framhålla dessa attribut, inte vill/vågar ta debatten med Joakim. Det skulle vara bra för deras trovärdighet och allmänna status om de inte bara vill lyssna till smickrets röst utan höra sanningen en gång eller som det gamla ordstävet säger ”vill du alltid ha sista ordet – tala med dig själv”.

Så här skriver han;
Hej Lars, som du sett har jag haft en ”debatt” med Roger Lööv. Att debattera underlättas om båda parter tillåts publicera kommentarer såklart. Jag undrar därför om jag kan få plats för ett svar åt herr Lööv?, eftersom din blogg är såpass populär bland sällskapare och deras fanatiker?

Följande

Hej Roger och ni övriga på sällskapets elektroniska klotterplank. Eftersom det verkar som att mitt svar till Roger inte fick plats i det demokratiska utrymmet på er sida så får vi väl försöka såhär istället. Men låt mig börja med att tala om att debatter brukar bli intressantare om inte den ena parten får munkavle.

Kommentar till Lööv:

Stefan äger en del av vändskivan vilket juridiskt gör honom delägare, andra versioner om huruvida han är delägare eller ej är oväsentliga. Vägföreningen är ingenting som Vitå Jaktvårdsförening föreslagit eller drivit igenom utan är ett beslut som markägare pratat ihop sig om. För övrigt något som Skogsstyrelsen rekommenderar för att juridiskt motverka denna typ av handlingar, som tyvärr är vanliga men inte är lagligt så länge inte alla delägare är tillfrågade, eftersom det är en enskild väg som i detta fall ägs av sex olika parter.

Tro´t eller ej men markägare har en egen vilja och behöver inte en styrelse i någon förening för att väcka opinion (heller inga talkörer här i kommentarsfältet som skapar åsikter åt dem) oavsett om det gäller upplösningen av ett VVO eller bildandet av en vägförening. Även om nu inte just DU ringt och beställt plogning, så har ju någon ansvarig i er förening gett order om att ploga vägen för att, som er ordförande sagt: en äldre jägare med ”ruttna” knän skulle slippa gå så långt.

Vad ni heller inte nämner är att er traktor som utfört jobbet inte plogat hela sträckan från Långtjärnsvägen utan endast kört med skopan uppe lagom utom synhåll från vägen, där man börjat ploga. Frågan är ju varför man var så mån om att dölja en ”tillåten” plogning från vägen.

Jag har en egen åsikt och vilja till skillnad från vissa andra i denna konflikt. Jag tar därmed heller inte order av någon när det gäller jakt. Eller jo förresten, lagen. Mina kommentarer är något jag själv står för och tar initiativ till, likväl som jag hör mig för hos ansvariga myndigheter angående frågor om rätt och fel. Till exempel när jag förra veckan pratade med Lantmäteriet och fick mycket intressant information till min inkorg, resultatet av efterforskningarna kommer både du och resten av VJS få se inom kort.

MVH Joakim Andersson

Av samma förening som åsyftas i Joakims inlägg (”sällskapet”) har även jag vid ett antal tillfällen fått mig pådyvlat påståenden och felaktiga tillvitelser från en liten men högljudd anonym skara anförd av ”myrkungen – den trygge ledaren”. Till dessa personer, och andra som gärna vill tro att jag agerar ”språkrör” för någon annan än mig själv, vill jag dela med mig av följande citat ur en känd finlandssvensk skalds epos.

Fritänkare jag nämns, det är min heder;
Friboren är jag, och jag tänker fritt.

Må slaven för sin Gud i stoftet ligga;
Jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga,
Jag söker gunst ej och begär ej lön.

J L Runeberg ”Döbeln vid Jutas”

I de blindas rike är den enögde kung. Och, nu har ”kungen” eller var det jaktledaren, nu blev jag osäker, uttalat sig – igen.

Såhär skriver han i sitt senaste inlägg; ”Men med facit i hand så inser jag med flera, att det hade varit bättre om alla berörda sakägare hade blivit tillfrågade. Så inget ont som inte har något gott med sig.”

Det blev således ingen pudel från jaktledaren – bara möjligtvis en liten pudelvalp. 🙄

En annan man – en riktig Kung – gjorde också en liten pudelvalp – fast på ett mer konungalikt sätt. Han uttalade efter ett jaktpass, apropå ett antal dokumenterade dumheter han begått, till den samlade församlingen att ”Vi i familjen har beslutat lägga det där bakom oss” och så var det inte mer snack om det.

Så om ”jaktledaren hade kunnat höja sig ovanför stacken, försökt vara mer konungalik, skulle han istället kanske ha skrivit nåt i stilen ”vi i Föreningen/la familia/sällskapet, har bestämt lägga de där dumheterna bakom oss och framledes verka för en bättre stämning mellan jaktlagen.

Nu gjorde han inte det, men så är han ju ingen kung heller – annat än möjligen för sällskapet i stacken.

En myrkung, ej längre från Vitå
  Tyckte Olle o Stefan var skit å
de kunde fara och flyga,
samman med språkröret dryga, 
Så drömde sällskapets egen bandito

allt medan andra tänker:

Äntligen är jakten slut, slut, slut
bråkstakarna borde kastas ut, ut, ut
Men till nästa år igen
 räkna då med bråk min vän
 för det har de (i sällskapet) lova’

men tills dess vi lugnt får sova?

En nog så passande rubrik på Vitå Jaktsällskaps hemsida och som uppenbarligen skrivits av ”dåren” själv. Månntro om det är en allomfattande för hela VJS syn han redovisar eller om det bara är hans egen?

Det blir för mig en intressant betraktelse att det uppenbarligen finns människor som aldrig anser sig göra något fel, som är trygg i sin roll som ledare. Ingen pudel här inte. Nej, om det gjorts något fel, så är det alla andra och speciellt två personer i Vitå som påkommits med detta.

Myrkungen är igång igen – fast vem trodde att han slutat!?

Ett citat direkt ur hans senaste alster; ”Givetvis så har den person som plogat upp vägen frågat de som äger den mark som VJS har jakträtt på uppe i kölen.”

Bortsett från den dåliga/otydlig svenskan i det han skriver, så förstår de flesta av oss att så kan man inte hantera privata saker, som exempelvis en privat väg som om det vore allmän väg.  Vägen har anlagts av BN för egna medel och med alla markägares goda minne och ägs därmed av BN. I och med att SA köpte BNs marker övergick även vägen i SAs ägo. Ser man till den sträcka som vägen löper så är VJS markägare ägare till marken för vändplan eller omräknat ca 25 meter av dess totala längd på mer än en kilometer.

Självklart, så vitt jag förstått det hela rätt, äger man rätt att ploga upp vägen om man från sina marker ska köra ut timmer från en avverkning. För detta betalar man sedan normalt några kronor per skogskubikmeter till vägägaren – i det här fallet SA. Under alla omständigheter måste man ha vägägarens tillstånd muntligt eller skriftligt för att få genomföra en sådan åtgärd som att ploga vägen. I det här fallet rörde det sig dessutom om att VJS jägare skulle nyttja vägen för rekreation, dvs jakt och inte i näringsverksamheten.

Om man, som i ditt fall, dessutom inte tillhör vare sig markägarnas eller fast boendes skara i Vitå så är det på sin plats att vara lite mer ödmjuk, oaktat du kan betitla dig ”Jaktledare”.

Som man brukar säga ”små hönor ska inte lägga för stora ägg, för då blir de så sladdriga i ändan”. Det gäller i allra högsta grad dig Roger L.