Kategoriarkiv: Jaktfrågor

Älgläget – Naturrapport 9 September

Såhär med en veckas erfarenhet av älgjakten 2013, begränsar sig mina egna hittills samlade älg-erfarenheter av att jag en morgon, på väg till mitt pass, såg en ”dundertjur”. Skovlarna var imponerande, haklappen stor och helheten imponerande. tilläggas kan att han sannolikt alltjämt spatserar omkring i Vitå-skogarna.

Annars känns utdelningen hittills, åtmistone utifrån jaktresultatet för oss passjägare, bättre än föregående år. Två av de äldre herrarna (tji fick ni som tjatat om gamla gubbar och älgjakt) har skjutit var sin ”mångtaggare” och hundförarna har en kalv på sina samveten. Inte dåligt men inte heller bra resultat, får väl bli sammanfattningen.

Såg förresten en tretåig hackspett med sin mestadels svarta och vita karakteristik, liksom en envis Korp som slog sig ner ovanför mitt huvud och skrek sitt ”krp, krp” och varierade med ett kraxigt strupljud. Kanske ville han varna älgarna för mig eller så satt han liksom i serien Hälge och dreglade i förhoppning om att jag skulle få skjuta en älg. Alltnog jag fick inte chans på någon Hälge, så jag hängav mig åt några mackor efter 4-5 timmar av ”intighet” och en slurk kaffe därtill. Korpen ledsnade och flög sin väg och så förlöpte den dagen.

Har ni tänkt på att när man, som vid exempelvis älgjakt, mer eller mindre tvingas till passsivitet så börjar efter en stund tankarna löpa sin egen väg och man börjar betrakta sin näromgivning mer intresserat. För, man kan ju inte bara sitta och blåstirra utefter skjutstråken vid passet. Upptäckte en rotvälta som blivit delvis mossbelupen och som mitt i sin nerbrytning var vacker att se. På rötterna hade större och mindre stenar av olika kulörer fastnat och följt med, när stormen ändat trädets liv.

Fällträd med halsband
Fällträd med halsband

Några olika sorters tickor hade också funnit sin permanenta bostad på en död, men alltjämt upprätt stående björk

Tickor på björk

Tickor på björk

Jag är för dålig mykolog för att kunna säga vad för sort/sorts tickor det är, men vackert är det mitt i all sin stelhet.

Slut på älgrapporten för denna gång.

Kort lägesrapport från första älgjaktsmorgonen

Regnet, om inte öste ner så kom det i lagom takt för att sätta ner humöret. För egen del har jag inte så stora förväntningar. Ett och annat björklöv singlar ner till backen i sakta mak. I närheten söker sig en hackspett larver från ett dött träd. En liten Talltita kommer och sätter sig i trädet intill, kanske hoppas den på några tappade brödsmulor.

Vi är ett drygt tjugotal män och en kvinna som träffades vid kl 5 för att få oss tilldelade våra respektive pass.

Kollade just på yr.no vad de säge om vädret idag. Jodå på eftermiddagen kommer det att klarna upp. Tills dess får man härda ut och hoppas på att älgen snart har vägarna förbi mitt pass 🙂

Påskjuten älg – vad göra?

Har tagit del av den diskussion som pågår kring hur man ska förfara efter det att en älg blivit påskjuten.

Som jag ser det så finns det följande alternativ;

1. Kulan fick en bra träff och älgen dör mer eller mindre på fläcken. Det förhoppningsvis bästa utfallet av avlossat skott.

2. Kulan träffar men älgen drar iväg till skogs. Då är man skyldig att genomföra ett eftersök syftande till att den skadskjutna älgen påträffas och kan avlivas. Regler finns för hur man förfar om älgen fallit på intilliggande JVO/VVO.

3. Kulan avlossas men ger ingen synbar träff. Eftersök ger inte heller något.

Bör man i detta läge fastlägga att det var en bom och jaga vidare utifrån samma förutsättningar som rådde innan skottet vad gäller tilldelning och antal skjutna djur?
Läser man på nätet i lämpliga källor får man egentligen ingen klarhet, anser jag. Ulf Kallin, Riksviltvårdskonsulent – Jakt och Viltvårdsfrågor på Jägarnas Riksförbund, skriver ungefär så att: ”nytt för i år är att en påskjuten älg alltid ska räknas som träffad så länge man inte kan fastställa att den inte träffades, dvs man ska hitta kulhål i tallen intill där älgen stod eller liknande oomkullrunkeliga fakta för att räkna påskjutningen som en bom.

Mot detta resonemang och tolkning protesterar en del.

För min del känns Herr Kallins utsaga som självklar utifrån en etisk aspekt. Om varje jägare vet att påskjutning kommer att resultera i att laget får räkna bort den påskjutna älgen i nästan samtliga fall, så kommer varje skytt att undvika att ”kasta iväg ett skott” – åtminstone de seriösa jägarna. Man hoppas att alla jägare som deltar på älgjakten gör det för alla andra skäl, än att enbart försöka se till att ”frysboxen ska fyllas”.

Dessutom, kan man tänka sig att de andra i jaktlaget i så fall kommer att ta skjutglada Rambos i tukt och herrans förmaning, i och med att slarviga skott innebär att laget förlorar i storleksordningen 150-200 kilo kött. Om man räknar om vad ett sådant ”släng iväg skott” har för ekonomiska konsekvenser kan man titta i kyldiskarna på Coop och ICA där älgkött betingar ett pris på mer än 100 kr/kilo. Ett tapp för jaktlaget på 15-20.000 kronor om man ser det på det sättet.

Slutsats: Låt oss alla vid varje tillfälle vara så säkra vi någonsin kan vara på att få en ren träff, innan vi avlossar skottet – allt annat är väldigt oetiskt agerande.

I väntan på vadå?

Nu i dagarna putsas och fejas det på dyrgriparna som fått vila nästan ett år. Bössor av kaliber 8×57, 30-06, 306W eller den gamla hederliga 6,5×55 tas fram ur sina vapenskåp. Själv har jag ett lätt ombyggt prickskyttegevär av märket CarlGustaf 63. Några med bössor av grövre kaliber fnyser lite överlägset och menar att ”den puttefnask bössan” är inte mycket att ha. Då invänder några äldre, erfarna jägare mot dessa Rambo-typers syn. ”Vi som är skyttar gör det med precision, ni andra använder massverkans lag”. Det må vara hur det nu är med den saken, men alla stora pojkar har börjat fantisera om den kommande jakten.

Att det närmar sig jakt kan man också se på ett annat sätt. Jämthundar och Gråhundar, som tillbringat större delen av tiden från föregående års jakt i en hundgård ska plötsligt ut och motioneras inför den kommande jakten, liksom deras hussar och i några fall mattar. Husse sitter på cykel och försöker hålla kontroll över hunden därifrån medan matte vanligtvis kommer gående och med hunden i lina. Tänk att den stundande älgjakten har den positiva verkan. Annars, på icke älgjaktstid är det mestadels kvinnor som ensamma eller tillsammans med någon likasinnad kommer vandrande längs vägen, motionerande sig själva och familjens hund. Är det två kvinnor som promenerar, så hör man dem på nästan en halv kilometers håll, för de uppfyller verkligen det gamla ordspråket att kvinnor kan göra två saker samtidigt – prata och gå  😉 .

Vid första morgonens samling på fjolårets jakt utbrast en av deltagarna att ”jag har inte sovit en blund utan bara legat och väntat på att det ska bli morgon”. Riktigt så upphetsad måste jag tillstå att jag inte var, snarare ännu lite trött och inte så värst uppspelt.

Nu hoppas jag att det blir en trivsam jakt och att inga olyckshändelser eller skadskjutningar av viltet ska behöva ske, att våra ”jaktgrannar” i alla riktningar ska få samma upplevelse och jaktglädje samt att friden ska åter lägra sig över Vitådalen och Vitå.

God Jakt!

Snart jaktdags – sjöfågeljakt på Vitåfjärden

Vid en extrastämma beslöt man att tillåta jakt på byns vatten i enlighet med det förslag som de båda jaktföreningarna i byn enats om. Får lust att (i likhet med Gert Fylking som har för vana att på den årliga Nobelpresentationen av Litteraturpristagaren) utbrista i ”Äntligen”. Det har känts trist och meningslöst att motsättningar mellan jaktföreningarna har lett till att sjöfågeljakten omöjliggjorts tidigare.
Alltnog, nu råder consensus och vi får alla rusta oss för denna jakt, dvs vi som uppfyller kravet att tillhöra någon av kategorierna; 1. Markägare i Vitå, 2. Fast boende i byn 3. innehavare av giltligt arrende. Om jag minns kravspecifikationen rätt, så tillåts ingen gästjakt på byns mark o vatten.
Avtalet gäller för ett år och skall omprövas inför nästa års ordinarie årsstämma.

Under byastämman framlades ett tilläggsförslag,som antogs enhälligt, och innebärande att alla jägare ska kunna begära att få se andra jägares jaktkort och licenser i samband med jakt på byns vatten. Bra, på så sätt slipper någon gå och snegla misstänksamt på andra som tillhör den andra föreningen eller som man inte känner igen.

Nu hoppas undertecknad i all ödmjukhet att årets jakt i alla genrer (älg, sjöfågel, bäver, skogsfågel etc) ska kunna ske under iakttagande av ömsesidig respekt mellan alla deltagare, så kan vi kanske i vinter minnas den gångna höstens jakt med stort behag istället för med stort obehag.

Dessutom, det är mindre än fem månader till julafton med julklappar och glögg. Så låt oss tända ett ljus, istället för att förbanna det långsamt påsmygande mörkret.