Idag hör vi att ytterligare idrottare har dopat sig med Meldonium, ett läkemedel som utvecklats för att öka hjärtmuskelns genomblödningsförmåga och därmed funktion/prestation. Pristagare i VM som EM tillhör denna skara av dopare, som fastnat i nätet. Ämnet förbjöds första januari i år och det faktum att det är så många som åker fast tyder på att de dopat sig även innan ämnet blev förbjudet. Fast, då var det i laglig mening inte doping?!
Från tidigare vet vi att stora delar av det norska längdåkningslandslaget, med Marit Björgen som den mest kända, är medicinerande astmatiker, så de måste ta astmamedicin inför lopp och eftersom det förskrivits av läkare och är känt för internationella dopningssammanslutningen, så räknas det inte som doping. Efter att hon började få medicinera mot sin astma ”lagligt” så förbättrades hennes prestationer högst remarkabelt !?
För egen del dopar jag mig varje gång jag ska ut och åka skidor eftersom jag har köld/ansträngningsastma och jag vet att min Bricanyl gör det möjligt att åka och ta ut sig, man får luft vid ansträngningen. Men, antidopningsbyrån WADA har ingen läkarinformation om min medicinering, så tekniskt sett så dopar jag mig när jag åker skidor.
Hemska tanke – tänk om det är så enkelt att de norska idrottsmännens överlägsenhet kan tillskrivas deras medicinering mot astma?! Borde inte svenska skidlöpare i så fall också utveckla astma och i konsekvens därmed få lagligt inta dopingpreparat!?
För som Refat el Sayed en gång sa om en företeelse som verkade skum, ”här ligger det en gravad hund”, så känns det som om det faktum att så många norska skidåkare är så totalt överlägsna alla andra länders åkare kan inte förklaras enbart med att man har en lång skidtradition i Norge och att man kan åka skidor i alla städer. Våra svenska bästa åkare genom åren har inte enbart kommit från skidlämpliga orter, Tomas Gustafsson på -70 talet kom från Motala, Markus Hellner kommer från Lerdala. Skövde kommun och bröderna Blomkvist från Stockholm, där Anders vann Vasaloppet tillsammans med sin tvillingbror – de bar kranskullan tillsammans på sina axlar över mållinjen, så båda dömdes som segrare.
Vad jag därmed vill säga är att talanger poppar upp runt om i Sverige och får numera sedan sin skolning vid de svenska skidgymnasierna och senare om de når så långt ingår de i träningsgrupper på nationell nivå. På liknande sätt är det säkert för andra skidåkarländer och deras talanger. Så, man ställer sig åter frågan ”Vad är det som gör att norska åkare kan åka ifrån världens alla åkare om man inte har något annat än talang i lådan, vad möjliggör detta?”.
Kommer ni ihåg Muhlegg, den från början tyske, mediokert åkande, längdskidåkaren som konverterade till Spanjor och vid Salt Lake City åkte skiten ur vår svenske Elofsson som var i sitt livs form den säsongen och man väntade allmänt att Elofsson skulle ta åtminstone någon Guldmedalj. Elofsson knäcktes när han försökte hänga på den bloddopade Muhlegg, som likt en snorig hulk åkte utan trötthet i alla uppförsbackarna, jag ska aldrig glömma dessa bilder som jag alltjämt kan se för min inre syn. Till deta OS hade man nyss tagit fram en metod för att spåra bloddoping och Muhleggs bluff avslöjades. Annars fanns det anledning att misstänka andra länders åkare som Italien, där åkare den första veckan av stora mästerskap alltid låg i topp för att sedan drastiskt dala i listorna under andra veckan.
Men, min slutkläm idag måste bli att när man kan dopa sig med astmamediciner på ett lagligt sätt, hur rättvis blir idrotten då?
Många säger att erfarenhetsmässigt så blir flertalet skidåkare astmatiska på grund av de stora mängder kall luft de drar i sig, men då kan man som lekman tycka att man borde ta bort astmamediciner från dopinglistan så att va och en kan hantera sina luftrörsbesvär på bästa sätt och inte genom att en landslagsläkare skriver ut laglig doping.