Med snart sagt alla för stunden påhittade argument håller Socialdemokraterna i Luleå på att nedmontera en av hörnpelarna i samhället och kommunen – skolan.
Vår skola, hela Vitådalens skola, är hotad. Flera av Luleås andra skolor är också satt under sparlupp.
Trots att Vitåskolan är en liten ”byaskola” finns lärare för att kunna bedriva undervisning och examination i alla ämnen utom slöjd, musik och teckning (eller vad det moderna namnet för detta numera är).
Vitåskolan är således en i sammanhanget och för sin storlek, i kommunen som helhet, synnerligen väl försedd med behöriga och kompetenta lärare som kan förmedla undervisning i matematik, svenska och alla de andra ämnena som finns i skolprogrammet.
Skolan har haft bl.a. nuvarande kommunalrådet Niklas Nordström, liksom nuvarande SSU-ordföranden Joakim Andersson som elever.
Andra i kommunen verksamma skolor, haltar sig genom terminerna, genom en omfattande vikarieverksamhet av obehöriga lärare.
Vad är det då som saknas, varför vill skolpolitiker lägga ner Vitåskolan?
Jo, först lät det som så att prognosen, som tjänstemännen på kommunen gjort, visade på att det skulle bli för få elever år 2023, dvs om 8 år, i Vitåskolan!
När vi, folk boende i byn och föräldragrupper, gav olika förslag på lösningar till detta samt förslag på hur man skulle kunna enkelt lösa slöjd, musik och teckningsproblematiken, så var inte det heller bra. Nu var Vitåskolan plötsligt för dyr, den sägs gå med underskott.
Spontant undrar jag hur den skola ser ut som går med överskott? Det måste väl vara någon skola som drivs av s.k. ”riskkapital” där man årligen överför våra skattepengar som visar sig som ett överskott/vinst efter respektive års bokslut.
Nåväl, man försöker då peka på att Vitåskolan kostar mer än andra skolor, speciellt stora skolor dit man gärna vill föra över, klumpa ihop, eleverna.
Nu är det så att kommunen tilldelar skolorna en årlig driftspeng som sedan till stora delar äts upp av två stora kostnadsposter lärarlöner och lokalkostnader. Detta förfarande gäller alla skolor i alla städer och byar i hela Sverige.
Sedan, när det gäller Luleå,, så debiterar Tekniska nämnden en (mycket hög) kostnad för drift och underhåll av de lokaler/skolan där undervisningen bedrivs. Lärarlönerna beslutas ju av andra fora än i den lokala skolan. Så på grund av Luleå Kommuns Tekniska Förvaltnings mycket höga interna debitering av skollokaler, uppstår ett underskott!?
Man brukar i olika sammanhang prata om det s.k. ”track record” som gäller i vissa frågor. Om man då tittar på detta för Luleå Kommuns kommunalråds bakgrund de senaste 30 åren, så visar det sig att snart sagt alla, Kjell Mickelsson, Ulla Ölvebro, Karl Petersen, Yvonne Stålnacke och Niklas Nordström, har en uppväxt i mindre samhällen och byar, liksom att ett par av dessa har en yrkesmässig bakgrund som lärare innan de blev kommunalråd. Så byaskolor som grogrund för våra toppolitiker, kan väl anses belagd.
Dessutom som jag redan nämnt, vårt nuvarande kommunalråd Niklas Nordström har sina rötter i Vitådalen, med skolgång i Vitåskolan.
Så då frågar man sig varför samma partis skolpolitiker arbetar för och förordar de stora skolorna, som lösning på alla dagens skolproblem?
Det finns således inga sakargument varför man ska lägga ner en fungerande skola, befolkad av behöriga lärare och trygga vetgiriga elever. Denna situation skulle ersättas med en situation av pendlande för såväl elever som föräldrar (de som även har barn i förskolan), en för eleven otryggare situation med storskola och ett bestående lärarproblem för kommunen. Tillgång till Vitåskolans lärare på annan plats löser inte lärarproblematiken i hela kommunen. Man har genom en systematiskt ryckig skolpolitik kommit att förlora många behöriga lärare, en situation där luckorna inte på kort sikt kan fyllas.
Spontant känner man det ganska konstigt att numera verkar det viktigare att värna alla andras rätt, asylsökande flyktingars, ensamkommande ”barn”, tiggande romska migranter etc., än den egna befolkningens barns rätt till en bra och trygg skola med god undervisning, och så korta resor som möjligt för både barn och barnens föräldrar. Vi i Luleå kommun bygger för att kunna ta emot fler flyktingar, vi utökar kvoten för ensamkommande barn och vi betalar hemresan för de romska tiggarna, bara för att finna att samma tiggare, ett kort tag därefter, åter sitter utanför stadens större butiker. Så allt vad alla dessa hundratusentals kronor, kanske miljoner, av Luleås skattebetalares pengar åstadkom var en möjlighet för den romska flyktingen att besöka sina barn i hemlandet, för att därefter företa resan tillbaka, till sitt jobb som tiggare utanför en stormarknad i Luleå, igen.
Då finns det pengar, då pratar inte kommunens politiker om hur dyrt sådana åtgärder är och att ”vi måste spara”, nänä då är det spenderbyxorna som är på.
Konstigt!
Vidare, när det gäller arenaidrotter som basket och ishockey så tar vår kommuns politiker åter på sig spenderbyxorna och då verkar det inte finnas några gränser för vad kommunen mäktar med att åstadkomma. Ishallar byggs om för mångmiljonbelopp, sporthallar likaså, men skolorna våra, där kommunens framtid tar sina första steg och ska vistas i under nio år av kunskapsuppbyggelse, för dem finns det inga spenderbyxor att tillgå.
Såvitt jag förstått det rätt så är kommunens första och enda skyldigheter gentemot sina invånare, dvs prio 1, att hantera våra gemensamt inbetalda skattepengar för att åstadkomma en bra vård/skola /omsorg. Bidrag till kulturella yttringar måste rimligen komma i andra hand.
Så man frågar sig varför det är så tyst från lärarfack och politiska kommundelsföreningar när det rör frågor som handlar om vår skola. Såvitt jag kan förstå så pågår likanande aktioner visavis andra skolor i vår kommun.
Kan det vara så att orsaken till den utbredda tystnaden i det politiska leden är att de borgerliga med Folkpartiet i spetsen inte är så intresserade av skolfrågor som de säger sig vara i valtider, att representanter för det styrande Socialdemokratiska partiet vet att eventuella kritiker inom de egna leden, speciellt vid offentligt framförd kritik, omedelbart hamnar i frysboxen, om de vågar ha en synpunkt som avviker från det styrande toppskiktets?!