Så har då våra djur, hästar och hundar, genomlidit årsskiftet. Själv tillbringade jag den sista timmen av 2015 och den första av innevarande år med att finnas i stallet för att lugna ner våra hästar som var mycket oroliga.

Vad har jag då för förväntningar inför det nyss födda året?

Inom närområdet så vill jag att vår lilla byskola ska finnas kvar även framledes, att Vitådalen ska fortsätta vara ett inflyttningsområde för barnfamiljer. På det personliga planet vill jag få vara frisk och ha ett bra och aktivt liv, men vem vill inte det?

Om man utvidgar tankarna till hela Sverige så hoppas jag att  våra valda företrädare – politikerna ska sluta att vara så förbannat aningslösa och våga se verkligheten som den ser ut och kommer att formas om de inte har modet att ta svåra beslut.

Men, invänder då vän av ordning, hur rimmar det med din önskan om att få ha byaskolan kvar?

Jodå, det finns en mycket enkel och klar logik i detta. Små byaskolor kostar kanske lite mer att driva, på kort sikt,  än stora skolor där man byggt stora komplex avsedda att ge en mysig upplevelse – nästan som att gå i en skola på landet.

Det man inte tänker på, eller gör en konsekvensanalys kring, är de kostnader som samhället, dvs vi alla gemensamt, får ta när det som en följd av vantrivsel, mobbing osv., handlar om elever som hamnar utanför och kanske i kriminalitet, droghantering eller självdestruktiva handlingar. Dessa kostnader blir så oändligt mycket större än de merkostnader som byaskolan har. Därmed inte sagt att byaskolan skulle vara eller verka som en vaccination mot problem senare i livet, men varje positiv handling som kan minska risken är värt kostnaden anser jag. Man kanske ska se byaskolan som en samhällets försäkringspremie eller samhällets friskvård för sina medborgare.