Nu i dagarna putsas och fejas det på dyrgriparna som fått vila nästan ett år. Bössor av kaliber 8×57, 30-06, 306W eller den gamla hederliga 6,5×55 tas fram ur sina vapenskåp. Själv har jag ett lätt ombyggt prickskyttegevär av märket CarlGustaf 63. Några med bössor av grövre kaliber fnyser lite överlägset och menar att ”den puttefnask bössan” är inte mycket att ha. Då invänder några äldre, erfarna jägare mot dessa Rambo-typers syn. ”Vi som är skyttar gör det med precision, ni andra använder massverkans lag”. Det må vara hur det nu är med den saken, men alla stora pojkar har börjat fantisera om den kommande jakten.

Att det närmar sig jakt kan man också se på ett annat sätt. Jämthundar och Gråhundar, som tillbringat större delen av tiden från föregående års jakt i en hundgård ska plötsligt ut och motioneras inför den kommande jakten, liksom deras hussar och i några fall mattar. Husse sitter på cykel och försöker hålla kontroll över hunden därifrån medan matte vanligtvis kommer gående och med hunden i lina. Tänk att den stundande älgjakten har den positiva verkan. Annars, på icke älgjaktstid är det mestadels kvinnor som ensamma eller tillsammans med någon likasinnad kommer vandrande längs vägen, motionerande sig själva och familjens hund. Är det två kvinnor som promenerar, så hör man dem på nästan en halv kilometers håll, för de uppfyller verkligen det gamla ordspråket att kvinnor kan göra två saker samtidigt – prata och gå  😉 .

Vid första morgonens samling på fjolårets jakt utbrast en av deltagarna att ”jag har inte sovit en blund utan bara legat och väntat på att det ska bli morgon”. Riktigt så upphetsad måste jag tillstå att jag inte var, snarare ännu lite trött och inte så värst uppspelt.

Nu hoppas jag att det blir en trivsam jakt och att inga olyckshändelser eller skadskjutningar av viltet ska behöva ske, att våra ”jaktgrannar” i alla riktningar ska få samma upplevelse och jaktglädje samt att friden ska åter lägra sig över Vitådalen och Vitå.

God Jakt!