Om man tittar på fenomenet ”anonymitet” ur ett vidare perspektiv, så kan man fundera kring hur anonymitet tjänar demokrati och öppenhet? Det har förts ett antal debatter kring detta ämne i våra svenska och även i utländska medier. Som en följd av detta säger de tidningar som inte uteslutit anonyma kommentarer på sina hemsidor, att man inte får nyttja sådana inlägg för att peka ut, tala illa om eller misstänkliggöra enskilda personer. Detta eftersom ett inlägg som publiceras ju blir tillgänglig för de facto hela världen i samma stund. Från tidningsredaktionerna gallrar man enligt uppgift ganska friskt i inläggsfloran.
När det gäller anonyma källor till vissa brottsliga eller moraliskt tvivelaktiga saker som tidningar/Radio och TV får information om, så finns för uppgiftslämnaren ett s.k. källskydd där myndigheter inte får efterforska vem som är uppgiftslämnaren. Allt i akt och mening att förhindra att exempelvis en arbetsgivare som blir utpekad för något kriminellt, inte ska kunna hämnas på uppgiftslämnaren. Samtidigt övertar ju den som publicerar uppgiftslämnarens påståenden ansvaret för att det man skriver är sant. Om så inte är fallet och det kan beläggas att mediet visste det eller borde vetat det så kan ansvarige utgivaren fällas till böter eller fängelse för offentliggörandet.
När jag tänker kring anonymitet för egen del så kan jag bara erinra mig en företeelse för övrigt där ”anonymitet” är av godo – när vi lägger vår röst i ett Riksdags/Kommun/Landstingsval vart fjärde år. Finessen med det är att var och en får ha en uppfattning om vilket parti de tycker bäst om utan att behöva ifrågasättas för detta. Man ombeds ju inte och kan inte heller skriva något negativt om de andra partiernas medlemmar eller partiprogram.
Alla tillfällen när anonymiteten får fungera som en sköld för att skydda de människor som för fram skvaller, förtal och negativa saker om andra människor eller sammanslutningar och inte skyddar de som blir skvallrade om, kränks eller förtalas – då mår jag illa.
Att skylla på att åsiktsfriheten eller debattklimatet kräver att man ska få skriva anonymt speglar enbart en feghet – ryggradslöshet.
Om man har en ärlig åsikt om en företeelse eller händelse, som man står för, så förstår jag inte att man inte ska kunna underteckna sitt inlägg med sitt namn. Om man å andra sidan är ute för att misstänkliggöra eller misskreditera en annan person så är man inte bättre, men åstadkommer potentiellt avsevärt större skada för den attackerade personen, än de alla de s.k. skvallerkärringarna (i både kjol och byxor) som lokalt (i byn) sprider sina lögner och sitt förtal till de som gitter höra – det sker ju också under en sorts anonymitet.