I veckan fick Jim Åkesson i Sverigedemokraterna en tårta i ansiktet av en ilsken opponent. Sverigepressen var på plats och svenska politiker tog avstånd från detta. Samma politiker tycker nog i sin ensamhet egentligen det är ganska bra när en politisk motståndare, synnerligen så för SDs företrädare, får sig en fysisk tårta slängd i ansiktet. Men så kan man som politiskt korrekt (PK-are) inte säga.  I de riksmedia som jag kikade på den dagen, var det bl.a Mona S och en annan fp-företrädare som jag glömt namnet på, som satt i tyckarsoffan och pratade om attacker mot demokratin. Men, eftersom det var den ”ökände invandrarfientlige Åkesson” som fick tårtan i ansiktet så fick man nästan intrycket av att de tyckte att det var rätt åt honom. Påminner mig att en annan känd politiker Bosse Ringholm fick sin fina vandring med nådiga luntan störd på detta sätt. Han gavs ett rätt stort medialt utrymme för sina kommentarer och funderingar. En förklaring, Bosse Ringholm (s) representerade ju den PK (politiskt korrekta) delen av svenska politiker och allmänhet, medan Åkesson inte tillhör denna.

Tyvärr så verkar journalistkåren tycka att det är en bra story att människor får sig en tårta i ansiktet. Den attackerade exponeras på alla sätt medan förövaren samtidigt skyddas på så sätt att vare sig namn eller bild på personen visas. Vilka signaler ger detta?

På lokalplanet minns jag författaren Mikael Niemi, som hamnat i fejd med författaren Bengt Pohjanen, båda Tornedalingar. Bengt ansågs i sin film  ha skildrat Mikael Ns föräldrar på ett nesligt sätt, medan Bengt sedan tidigare ansåg att Mikael i sin tidigare prisade Vittula-bok hade stulit berättelser från Bengt. Vad gjorde då den gode Mikael Niemi? Jo, han klädde ut sig till en gammal gumma i huckle och allt och infann sig vid den premiärvisning på Pohjanens film, som genomfördes i Folkets Hus i Överkalix. Resolut tryckte han en tårta i ansiktet på Pohjanen. Effektfullt, men knappast vuxet beteende, och så fick Mikael sitt exhibitionistiska behov tillfredsställt samtidigt som han ”gav den jäveln en läxa”.

Händelsen i Överkalix gav mig anledning att reflektera över vad en bekant till mig, Svante Lindqvist, sa i sin ”prata” vid ett uppträdande han och hans musikkompisar hade. Han berättade om hur han brukar genomföra en språkresa genom Norrbotten och härmar då de olika dialekterna. Varför gör jag inte det med tornedalsdialekten var hans retoriska fråga? Jo, för inne i salen skrattar de, men efteråt så väntar de ute i mörkret .

På det synnerligen lokala planet kastar medlemmar och stödtrupper till ett litet sällskap web-pajer i ansiktet på alla meningsmotståndare, speciellt  företrädare för den andra, den stora jaktföreningen i byn. Så får de sitt exhibitionistiska behov tillfredsställt. Till skillnad från Mikael Niemi som ju efter tilltaget visade vem han var, så undviker dessa hemsideshuliganer att exponera sig själva (stå för sina åsikter) utan låter en ställföreträdande anonym signatur göra detta.

Jag har funderat mycket kring drivkraften bakom de yttringar som man läser på VJS hemsida, varför förment vuxna människor inte törs stå för sina åsikter utan döljer sig bakom anonyma eller påhittade pseudonymer. Eftersom jag inte skulle göra detta själv så har jag svårt att både acceptera det och förstå de som lever så.

Troligen ligger det till så att när samma personer, de nästan läskunniga i den lilla föreningen, stavar sig genom mina betraktelser på min hemsida, så förstår de inte helheten utan fastnar vanligtvis i ingressen på något sammanhang. Någon ordvändning som jag skriver eller något blogginlägg på deras hemsida som jag belyser, blir för svårt eller svårsmält och kort därefter börjar kommentarslistan att svälla på VJS-sidan, där man i svart på vitt visar att man ”läst men inte förstått”.

I andanom hör jag nu hur byns egen lilla VJS-wannabe, MÖ, tar fram brödbunken för ”nu jäklar ska det bakas till den kommande pajkastningen. Först på listan står naturligtvis det där ”språkröret” och sedan har vi ju … och sedan har vi ju … .

Det anses, för henne och de andra i ”huvvaligan”, vara helt i sin ordning att kasta web-pajer på folk som inte tycker som de. Men akta dig om du svarar med samma mynt, då är du en förkastlig och degenererad person.

Men, på samma sätt som trollen spricker när de drabbas av ljus, så behöver dessa ljusskygga individer något att dölja sig bakom. För dem stavas det anonymitet. Låt oss arbeta för att våra Vitå-troll dras ut i ljuset och exponeras – så får alla se hur mycket sanning och fakta de baserar sina påhopp/påhitt på.

Heder åt dig Viktor, som hoppat av som IT-ansvarig för VJS hemsida.