Så här skriver Lotta Gröning i sin artikel i Epoch Times;
”I Sverige har vi länge hört att elskatten är något vi måste leva med. Den är en stadig inkomstkälla för staten och den presenteras ofta som orubblig. Ändå har jag gång på gång påpekat att denna skatt inte bara belastar hushåll och företag utan också fungerar djupt orättvist. Den tar proportionellt mer från dem som har minst och den försvårar dessutom elektrifieringen som politiker samtidigt säger sig vilja påskynda.
Nu har Danmark visat att det finns ett alternativ. Regeringen i Köpenhamn har beslutat att under två år sänka elskatten från 72,7 öre per kilowattimme till 0,8 öre. Det är den nivå som EU:s minimiregler tillåter. Skillnaden för danska hushåll blir dramatisk. En familj med två barn i villa kan spara omkring 4 000 kronor om året. Ett pensionärspar i hus får tillbaka nästan 3 000 kronor och även ensamstående i lägenhet märker skillnaden. Danska politiker motiverar beslutet med att inflationen fortfarande gör sig påmind i butikskassan och att en skattesänkning på el är ett enkelt och träffsäkert sätt att ge människor mer pengar över.”
Jag har länge retat mig på kostnadsnivån per kilowatt timme (kWh) som råder här i tariffområde 1 i Sverige. Vi lever med konsekvenserna av att Sverige under 1900-talet offrade Luleälven med käll- och biflöden till vattenkraftanläggningar som både försörjer basindustrierna (gruvor och ståltillverkning) och det räcker även till all hushållsström för en stor del av övriga Sveriges hushåll och industrier. När man sedan betraktar månadens el-räkning och ser att förbrukningskostnaderna står för en ordentlig mindrepart av fakturan medan statlig skatt i form av elskatt och moms utgör störreparten. Ett exempel, se nedan fakturan för juli månad i år.
Gör man en sammanräkning ser man att statens intäkt (energiskatt och merväerdesskatt) tillsammans utgör dryga 50% av den sammanlagda fakturakostnaden.
Den enda relevanta kommentaren av detta är SKÄMS SVENSKA STATEN
