På två politiska arenor pågår just nu ett medialt och partipolitiskt krig, där desinformation och offentlig smutskastning av meningsmotståndare pågår dagligen.
I det ena fallet (på Riksdagsplanet) rör det sig om att Socialdemokraterna bildat regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet utan att uppnå majoritet i Riksdagen, en s.k. minoritetsregering.
I det andra fallet handlar det om att motsvarande partikonstellation på det norrbottniska Landstingplanet i och för sig har en majoritet 36 mot 35 mandat, men som en följd av interna stridigheter har två stycken ledamöter valt att nyttja sin rätt att blankrösta vad gäller val av styrelseordförande och vice ordförande i Landstingsstyrelsen. Genom deras aktion så formeras det nu ett Landstingsstyre utan egen majoritet.
En i sanning intressant demokratisk situation föreligger i Sverige!
Samtidigt kan man tolka utslaget av de svenska val (Riksdags-, Landstings- och Kommunalval) som skedde för 2½ månad sedan på så sätt att det svenska folket är less på blocktänkandet, less på politiska intriger, less på den svenska flatheten visavis omvärlden och ointresset man tycker sig finna vad gäller de styrande partiernas omsorg om det egna folkets väl och ve.
Att Socialdemokraterna och flera av de etablerade partierna tappar väljare till Sverigedemokraterna kan säkerligen tolkas på flera olika sätt, men jag väljer att tolka det som så att folk är less på det politiska rävspelet, less på att vara EUs största mottagare av asylsökande sett till antalet invånare. Detta med tanke på de påfrestningar detta innebär för det svenska samhället såväl socialt som ekonomiskt. Bara Tyskland, som har mer än 10 gånger så stor befolkning, tar emot ett större antal asylsökande. I Sverige har under de senaste 20 åren mer än 1.000.000 sökande fått uppehållstillstånd och ett permanent boende här. Därutöver har många hundratusentals människor vistats och levt på och i det svenska samhället i väntan på ett beslut om utvisning eller uppehållstillstånd, ofta i flera år för var och en.
Att detta kostar på ekonomiskt för samhället är självklart, man pratar om kostnader för asylhanteringen varje år i storleksordningen 100 miljarder (100.000.000.000) kronor. Ovissheten kostar också på för de asylsökande och media är fyllda med olika beskrivningar om den tragedi det innebär att bli utvisad efter att ha levt här flera år och om andra med uppehållstillstånd, som inte kommer in i det svenska samhället.
I nuvarande läge är det inte konstigt att vanliga människor här i Sverige ställer sig frågande för hur länge detta förhållande kan pågå utan att vi som samhälle hamnar i samma situation som Rumänien och Bulgarien, där stora folkgrupper är marginaliserade och har mycket stora problem med att försörja sig. Trots en stor allmän medmänsklighet och generositet så finns det så klart en gräns och många menar att vi nu har nått denna. Man menar att nu behöver vi lägga en timeout för Sveriges mottagande av asylsökande och fokusera våra ansträngningar på att integrera och ta till vara på de asylsökandes olika kompetenser till glädje för helheten. Samtidigt säger de etablerade partierna med en mun att de ska då aldrig överhuvudtaget samarbeta eller konstruktivt diskutera med Sverigedemokraterna – en sorts uttalad politisk mobbing. Hur demokratiskt är det? Dessutom behöver man inte vara något orakel för att kunna förutsäga att om den nuvarande ordningen fortsätter så kommer det att leda till att Sverigedemokraterna nästa val blir Sveriges andra eller största parti!
Med detta sagt kan man tycka att det vore klädsamt om de redan etablerade partierna accepterade valresultatet och i konsekvens därmed involverar Sverigedemokraterna i arbetet med att skapa ett bättre samhälle för alla istället för att mobba ut ut dem. Då skulle det finnas en handlingskraftig majoritet i Riksdagen till glädje för de demokratiska processerna. Som det nu är så harJimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ledare, sjukskrivits för utmattningssyndrom.
Etologiska (beteende) studier visar att den ”sociala människan”, dvs du och jag kan klara av att svälta, överleva allvarliga sjukdomar, ja snart sagt allt, men när man utestänger människan från gemenskapen så knäcks alla, Socialdemokrater, Folkpartister, Centerpartister – ja alla oavsett parti- och hudfärg. Detta kunde Håkan Juholt, Socialdemokraternas förre ledare, intyga vid den intervju i SR P1 som jag lyssnade på idag på väg hem från jobbet.
En brittisk rävjakt med 20-30 hundar som jagar och slutligen hinner ifatt räven varpå de helt sonika sliter den i stycken är den mest passande bild jag får för alla dessa mediadrev, där en person utsätts för en mediamobbning, för en föregiven felaktig handling, tanke eller dito beteende. Alla drev-/mobboffer kan vittna om hur psykiskt påfrestande det är. Allt medan detta sker så står vi alla med olika grader av nyfikenhet och tillfredsställelse och tittar på utan att ingripa eller mana till sans och måtta.
Så min ”spanings” resultat får bli just detta att mana till ”sans och måtta” och att alla talar med varandra, allt i akt och mening att skapa ett ännu bättre Sverige för oss svenskar, oavsett varifrån vi ursprungligen kommit.