Nu i dagarna, när strömmarna av migranter från Syrien och Irak slår nya rekord i antalet människor som kommer till Europa, Tyskland och Sverige till stor (största) delen, kan det vara lätt att på vanligt politikersätt göra en snabb insats (när de väl vaknat – politikerna).
Förundras över det ad hoc (oplanerade) förhållningssättet man uppvisar på Regerings- och kommunal nivå.
På nyheterna för en liten stund sedan redogjorde man för en undersökning som konstaterar att om man som barn/ungdom kommer till Sverige efter 12 års ålder, så har man mycket mindre chans att lyckas med gymnasiestudier, 3 av 4 hoppar av utan att fullgöra skolan. Sedan har man ett ofullständigt eller torftigt svenskt språk i verktygslådan. Inte undra på att de inte får jobb och kommer in i samhället. Inte underligt att de blir gängmedlemmar som bedriver allehanda olagliga aktiviteter, som kostar samhället så mycket, mycket mer än ett ansvarsfull och uthålligt förhållningssätt skulle kosta.
Visst är det så att många har en mycket sämre utgångspunkt i och med en utbredd analfabetism bland de inkommande parat med att de måste lära sig svenska för att kunna fungera i vårt svenska samhälle.
Ingen kan övertyga mig om att de inkommande är i grunden mindre kloka eller har sämre förutsättningar att nå goda studieresultat givna chansen i form av goda pedagoger och ett planerat och uthålligt utbildningssätt för dessa. Alltså måste vi vända oss och peka ansvarsfingret i första hand på våra valda ombud, politikerna, för det är ju de som har makt och myndighet att agera och reagera.
Just nu pågår en utbildningsrelaterad proteststorm bland vanligt folk här i vår kommun. Detta eftersom en politiskt styrd tjänstemannautredning föreslår att bortåt tio skolor i kommunen ska läggas ner och eleverna börja bussas till andra skolor, stora skolor, i Luleå stads kärna. Byar, speciellt i norra kommundelen, lämnas att dö, för vem tror att barnfamiljer vill flytta till en by där man saknar sådana väsentligheter som dagis och skola, instrument som barnföräldrar behöver för att kunna pussla ihop sin tillvaro.
Nu invänder du att ”så jävla dumma kan väl inte tjänstemän och politiker i kommunen vara, de vill ju bli omvalda”.
Jodå, det är precis det som håller på, eller kanske jag ska säga riskerar, att ske. I sin iver att spara på ett konto, skolkontot, glömmer man bort många väsentligheter som kommer att belasta andra kommunala och statliga konton avsevärt mycket högre än skolkontot någonsin.
Ett exempel; Ett dygn på en svensk fångvårdsanstalt beräknas kosta samhället 2000 kronor. Skolpengen som kommunen avsätter per elev i Luleå är i storleksordningen 60-70.000 kronor per elev och läsår, enligt uppgift. Så på 30 dagars inlåsning kostar en intern lika mycket som hela skolåret för eleven. En ”unge” på ”svaj” kostar mycket för samhället. Förutom alla kostnader som orsakas den enskilde vid inbrott och skadegörelse, höjda försäkringspremier för oss alla så tillkommer tidigare relaterade kostnader för samhället att förvara dessa.
En eventuellt högre kostnad om några tusenlappar per elev för de som går i en byaskola måste väl betraktas som en billig riskpremie sett ur ett samhälleligt perspektiv. Därmed inte sagt att alla som går i en byaskola hamnar rätt här i livet, titta bara hur illa det kan gå för en som gått i vår lilla byaskola – han blev kommunalråd i vuxen ålder. Men detta kan näppeligen skyllas på vår lilla byaskola eller dess goda lärare, det måste bero på det dåliga sällskap han hamnade i nere i Stockholmstrakten 😉 .