En dag som denna så känns det för mig än viktigare att understryka vår känsla av gemensamhet, detta sagt med bilder från Drottninggatan i Stockholm på mina/våra näthinnor. På TV rullas bilderna gång på gång med rädda människor som springer i skräck från det hot som de upplevt. Vi ser den öl-bil som efter en vansinnesfärd längs Drottninggatan mejat ner oskyldiga människor, allt i dess väg, den står inkörd rykande i en av entréerna till Åhléns varuhus. Vi hör om enskilda och organisationer, butiker som hjälpt strandade människor som inte kunde komma hem och ta hand om sina kära/barn. En klump bildas i bröstet, en tår letar sig fram i ögonen när man förstår den enorma styrka av solidaritet, som finns hos medmänniskorna i stunder av kris.

Dådet har hittills krävt fyra människoliv och ett femtontal skadade, det hade kunnat vara 10 gånger så många om mördaren lyckats fullt ut i sitt smutsiga hantverk.

Carl Bildt intervjuades under sena kvällen och hans funderingar sammanföll, i detta fall, med mina egna. Det måste vara en sjuk och hatisk person som är i stånd till detta vansinnesdåd.

Såhär med ett knappt dygn som gått sedan dådet, och i sken av konsekvensanalysen detta genererar, så förstärks min åsikt att;

• vi ska inte hemfalla till att urskiljningslöst anklaga alla invandrare, eller muslimer, för att vara terrorister eller blivande sådana. Det alldeles överväldigande antalet som kommit hit, har ingen annan önskan än att få leva i fred och trygghet här i sitt nya hemland.
• vi ska ta tillvara på den känsla av solidaritet och gemensamhet som vi fick se exempel på igår kväll och låta den omfatta alla
• vi ska med alla medel stoppa alla de som predikar eller agerar för olika våldslösningar. Istället ska vi understödja och kräva att de som agerar/ska agera för oss alla, Polisen, media, Riksdag och Regering slutar upp att vara så toleranta och förstående mot brottslingar, hemvändanade terrorister, folk/präster som predikar våldslösningar och en återgång till ett antikt samhälle med alla dess värderingar.

Till slut är det två bilder som etsats fast på min näthinna, bilder jag stött på under det senaste dygnet. Den första är en videosekvens där en liten hockeyknatte, som ännu inte är så vigolant i sin skridskoåkning, får hjälp av en annan, brorsa eller kompis, med att föra pucken till att slutligen hamna i målburen. Flera gånger får brorsan rycka in och hindra andra spelare från att ta pucken från den lille killen.

https://www.facebook.com/sportbladet/videos/10154666049324613/

Den andra bilden är en bild där en tungt beväpnad polis ur den nationella insatsstyrkan erbjuder sin arm till en äldre kvinna för att stödja henne över gatan, en sann bild av de fundamentala värdenas tyngd och styrka, värden vi aldrig ska släppa.

….eller som Churchill yttrade ”we shall never surrender” och som Bruce Springsteen sjunger ” no retreat, no surrender”.

Vi kan inte, får inte, ska inte vika oss för hot och våld mot vårt öppna, demokratiska och jämlika samhälle.  Kom ihåg det och Glöm aldrig!

Nättroll är ett nytt begrepp som jag uppfattar pådyvlas alltifrån enskilda upprörda människor som blir förbannad på tingens ordning till alla som öser ur sig okvädingsord och allmänt nervärderande omdömen om en folkgrupp eller del av befolkningen.

Själv känner jag ett förtvivlat raseri när jag läser om Polisens oförmåga/ointresse av att utreda och sakföra grov brottslighet medan man kan lägga resurser på i mitt tycke mindre förseelser.

Senast nu idag så blev jag rasande när jag läste om två utländska personer (asylsökande/personer med uppehållstillstånd?) som tillsammans med en svensk hade drogat och våldtagit en ung kvinna på ett hotellrum i Uppsala och lagt ut det hela på snapchat. En kvinna som såg det spelade in snapchatfilmen och lämnade över den till Polisen – som på två månader inte gjort något. Inte förrän Joakim Lamotte började skriva om detta på sin hemsida hände något.

Jag läser ofta att människor tycker de som (över)reagerar vid sådana iakttagna händelser och skriver i sin frustration på Facebook, tilldelas epitetet ”Nättroll”. Man hänvisar från ”försvarasidan” att det begås långt fler våldtäkter i hemmen, vilket kanske är sant och riktigt.

Vad jag tror upprör mig och andra människor så otroligt är det faktum att här har man en eller flera personer som sägs ha flytt från en svår situation i sitt hemland och sökt skydd i vårt land. Sverige tar emot personerna och kläder och föder dessa samt ser till att de får bostad i bostadsbristens Sverige. Vi tror på dessa när de uppger att de är under arton år trots att de saknar papper på det och vi behandlar dem som barn, trots att det för alla utom invandrarverkets personal är uppenbart att många av dessa är äldre än arton år. Sedan upptäcker man att en del av dessa asylsökande begår och lever av att begå brott, grova brott medan de väntar på eller sedan de fått uppehållstillstånd.

Personligen känner jag mig otroligt kränkt och lurad av dessa svin som på ett sånt flagrant sätt lönar gott med ont – jag känner det som om SVERIGE SOM NATION BLIR VÅLDTAGEN OCH NERSOLKAD AV DESSA EXISTENSER. De utsätter oss som nation för sin medeltida människosyn och vi står där svars- och reaktionslösa.

Inte heller, visar det sig, kan man återföra en stor del av dessa personer som dömts av svensk domstol till utvisning – det är så stor risk att de ska kunna skadas eller utsättas för något hemskt – stackarna!? I många fall vill inte deras hemland ta emot dem. Så då står vi där med svarte petter – igen. För vi som kallar oss för ett rättssamhälle har inga verktyg för att hantera sådana brottslingar, så ”då måste de få stanna” och kan sedan i tidningsintervjuer få gråta ut över sin hemska situation där i förvaret.  Lämpligtvis skulle de ha tänkt på det när de begick sina brott, så kanske de hade avstått och istället försökt, i likhet med den överväldigande majoriteten av asylsökande bli och leva som en ”svenne” i landet Sverige.

Jag kan omöjligt acceptera att ”de har det svårt”, ”de har inte valt att komma hit” och liknande försvarssynsätt som en del ägnar sig åt. Ett svin är ett svin är ett svin och utvisningen ska genomföras, oavsett han, för det är en överväldigande majoritet av brottslingarna som är en mansperson, har utsatts för hot eller kommer att möta sådana i sitt hemland. Det skulle han ha tänkt på innan han ägnade sig åt brottsligheten.

Tillträdande ordförande för Feministiskt Initiativ (FI) heter Victoria Kawesh. Läste ett inlägg på Facebook som hon skrivit och som för mig förklarar varför FI inte någonsin kan ses som ett parti jag skulle kunna tänka mig att rösta på. Jag vill nog påstå att jag är avsevärt tydligare i min feminism än  Vicctoria Kawesh’s.

Såhär skrev hon på sin facebooksida;

Av hennes inlägg drar jag den slutsatsen att hon anser att exempelvis en asylsökande som begår en våldtäkt och döms för det inte ska få utvisas efter avtjänat straff (om det nu resulterar i ett straff !?).

Det hon säger är alltså att om du bjudit in en okänd person till ditt hus och denne okände under vistelsen förgriper sig på din  dotter eller fru, så ska denne brottsling efter avtjänat straff även fortsättningsvis bli hembjuden till dig på middag, kanske stanna över natten eller få nyttja ett gästrum i din villa.

Det står i stark kontrast till min uppfattning i sådana frågor och mitt rättsmedvetande.

Min uppfattning är att, FI består av en samling makthungriga personer som i sken av att de vill verka för kvinnors rättigheter i själva verket suktar efter makt och härliga löner för sig själva. Denna min uppfattning har på senare tid tyvärr stärkts. Ända sedan Gudrun Schyman (f.d ordf för FI) i samband med att hon var med och startade FI och slutade/kickades ur Vänsterpartiet men ändå fortsatte som Riksdagsman valperioden ut, med lön och pensionsförmåner som Riksdagsmannlönen innebär, har jag misstrott denna person. Under denna hennes sista? Riksadgsmannaperiod agerade hon enbart för sina egna intressen istället för att göra något för det parti för vilket hon valts in att representera och driva partifrågor i Sveriges Riksdag. Man skulle kunna säga att Gudrun Schyman i förtroende hos mig ligger på ett mycket starkt minus. Av debatter jag avlyssnat och artiklar jag läst om FI’s sätt att verka så kan jag bara hoppas att FI på grund av att väljare vänder dem ryggen kommer att hamna på listan över historiens politiska återvändsgränder.

Jag är far till tre starka döttrar/kvinnor. De har lärt mig mycket om livet och jag tror/hoppas att jag har bibringat och understött dem att bli i dess bästa mening självständiga personer. Livet har också fått mig att inse att vad vi behöver mer av är verklig jämlikhet där man och kvinna är varandras jämlikar med lika värde, lika löner och lika möjligheter att förverkliga sig själva, utan någon hotande mansnäve eller mossig religion som hänger sitt damoklessvärd över en.