Under många år på mitt jobb hade jag en arbetskompis som var jämnålder med mig och med honom brukade jag ”gnabbas” om olika dagsaktuella händelser. Vi jobbade på en forskningsavdelning på företaget och levde därmed efter villkoret att påståenden/teorier ska bevisas för att vinna genomslag.

Ett återkommande tema i våra diskussioner var klimatutvecklingen på vår jord, där han var i linje med de senaste klimatpanelernas syn, dvs att jordens medeltemperatur stiger på grund av att vi bränner fossila bränslen. Jag å min sida motsade inte iakttagna fakta, men menade (och menar fortfarande) att man inte kan utesluta att den iakttagna temperaturökningen kan till en större del bero på andra mer komplex samband som vi inte ser eftersom de bland annat kan vara del av så kallade hundratusenårscykler som jorden alltid genomgått och där temperaturhöjningen kan vara nog så dramatisk. Sådana cykler har funnits långt innan människan fanns och påbörjat sin påverkan på jorden och klimatet.

Alltnog, numera är vi båda pensionerade och har hållit kontakt mestadels som ”vänner” på Facebook. Detta ända fram till strax före jul.

Det som då hände var att jag delade ett inlägg där tre stycken mobiltelefontjuvar hade nyttjat den stulna mobilen för att ta en s.k. Selfie. Vad de uppenbarligen inte visste eller förstod var att inlagt i telefonen var kommandot att foton som togs skulle laddas upp till en databas (s.k. Molntjänst) där sedan mobilägaren snabbt kunde se hur dennes mobil nyttjats. Hen lade då ut bilden på tjuvarna med kommentaren att om det var någon som kände igen personerna på bilden så kunde de vara snälla och informera om detta, så att hen skulle kunna vidarebefordra denna information till Polisen. Jag tyckte det hela påminde om Jönssonligan i all sin tafflighet att så korkat ta en bild på sig själv som förövare som sedan hamnade på den bestulnes databas. Vad jag inte visste eller hade någon möjlighet att kontrollera var de kommentarer som andra människor på Facebook-allmänningen hade gjort efter min delning. Enligt min vän så var det fullt av ”islamofobiska” kommentarer (jo tjuvarna hade ett utseende som förde tankarna till något arabiskt land) som han nu menade var mitt fel och han sa sig ha satt morgongröten i halsen när han läste min delning och kommentarerna som fanns däri.

Mitt svar till honom var något raljerande eftersom jag inte anser att jag kan ta ansvar för vad andra skriver. Han menade då att jag borde tänka efter vad jag delade vidare på Facebook, för det kunde nyttjas av mörka krafter.

Mitt svar på detta var återigen raljerande där jag tog en metafor som vi syskon brukade använda om vår far som var en inbiten socialist nämligen att ”om det regnar i Moskva så spänner de svenska socialisterna upp sina paraplyn” för att påpeka att man minsann inte kan ta ansvar för vad andra gör i sådana fall speciellt på internet.

Uppenbarligen förstod min vän inte denna ironi (eller också kände han sig kränkt eftersom han i sin ungdom, enligt vad som sagts av andra arbetskamrater som känt honom längre än jag, varit ”tämligen röd”). Kanske  snuddade min raljanta ton vid känsliga minnen hos honom. I alla händelser så fick jag prompt ett svar från honom där han sa att han skulle plocka bort mig från listan av ”vänner på Facebook” efter detta mitt ”grovt kränkande inlägg”, för att fortsättningsvis slippa bli upprörd vid morgonfikat.

Jag kände en sorg över hans reaktion av flera orsaker. Dels så klarade han uppenbarligen inte av att få sig serverat icke-politiskt-korrekta meddelanden på sin Facebook och dels så var han uppenbarligen själv så upptagen/uppfylld med att vara politiskt korrekt att han inte vill associeras med eller bryta synpunkter med någon som gör ett inspel som inte är sanktionerat. Tråkigt att man i vårt land med, som det sägs fullständig yttranderätt, blir så styrd av vad som för dagen är politiskt korrekt uppfattning i olika frågor att man som enskild person slutar använda ett kritiska tänkande. Speciellt tråkigt när det handlar om en pensionerad forskare, tycker jag.

Nåväl, med ett visst sorgmod svarade jag att det naturligtvis står var och en fritt att välja vem man vill vara ”vän med på Facebook” och avslutade mitt svar med en förhoppning om att han ska ha ett bra fortsatt liv. Konstaterade sedan att inom några timmar så hade han plockat bort mig från vänlistan sin.

Vad är då mina slutsatser och tankar kring detta?

Ja för det första att det alltid och i alla sammanhang har ett pris för individen (som nu för tiden benämns ”visselblåsare”) att konstatera att ”Kejsaren har inga kläder” och enligt min syn att det är inte orden från de tvivlande eller häcklande man ska frukta ska störta demokratin, utan tystnaden hos alla ”oförvitliga medborgare” som självmant låter sin röst tystna av oro eller skräck att de ska misshaga makthavarna, de som tittar bort.

Så min vän, eller kanske numera förutvarande vän, du ska veta att jag inte är ömskinnad eller långsint, så närhelst du känner att du vill återuppta våra diskussioner kring sådant som är viktigt i livet och har lust så hör av dig så fortsätter vi träta från där vi slutade. Jag tror du är större än att vara en person som faller under det Hasse&Tage uttryckte och som jag ibland brukar citera ”om man pratar om en synål, så är det alltid någon enögd fan som tar åt sig”.

Slutar med ett annat citat från Tage Danielsson där han gör en pastisch på Paulus korinterbrev om kärleken som det allra största men avslutar med; ”störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet? Nu blev jag osäker”.

För ett flertal år sedan hade jag en diskussion med en vän till mig som är, då var, domare i en Tingsrätt. Orsaken till vår diskussion var det s.k. Lindomefallet där två skurkar slagit ihjäl en äldre man vid ett inbrott och vid de efterföljande rättsliga prövningarna friades båda från mordet/dråpet eftersom de skyllde på varandra. Min vän förklarade då att eftersom man inte säkert kunde peka ut den ene så måste man fria eftersom en rättsstat inte kan ta risken att döma en oskyldig. Jag accepterade resonemanget, men menade att i såfall måste lagen ändras alldenstund båda varit på brottsplatsen. Sedermera har så skett och numera skulle de båda ha dömts för mordet eftersom ingen av dem gjorde något för att förhindra dådet, så betraktas dådet ha skett i förening dem emellan.

Idag läser vi om att Högsta Domstolen (HD) i sin dom angående en gruppvåldtäkt i Uppsalatrakten dömt att man inte skulle få efterforska våldtäktsmännens ålder, trots att detta betyder en stor skillnad på den påföljd de ska få. Är man under arton år här i Sverige så döms man inte till fängelse utan till ungdomsvård.

För mig som ickejurist så framstår detta som fullständigt horribelt och främmande. Rätten ska inte få efterforska och ta fram argument som har den största påverkan på påföljden/straffet.

Eftersom, såvitt jag så här på avstånd har förstått rätt, alla utom domarna i HD anser att de unga männen, som tillika är asylsökande!!(dvs säger sig ha ett skyddsbehov) är äldre än 18 år så skulle en normal rättsdom ha utmynnat i ett längre straff för alla våldsverkarna och en efterföljande utvisning. Nu kommer inte detta att ske utan efter några månaders vistelse på ungdomsanstalt, där de sannolikt lär sig mer djävulskap, kommer de att återkomma ut i deet svenska samhället, alltjämt med asylsökarstatus.

Nu är det dags att justitieråden i HD stiger ner från sina elfenbenstorn och förklarar för mig/svenska folket vilka förmildrande skäl det finns varför man i en rättsstat inte ska ålägga åklagaren att ta fram alla skäl och omständigheter som finns och som kan påverka en efterföljande dom.

Om  det i befintlig lagstiftning finns sakskäl för HDs dom, så måste lagar skyndsamt ändras.

Dessutom menar jag att alla våldsverkarna genom sitt beteende förverkat asylrätten och efter vistelse på ungdomshemmet omedelbart bör utvisas till det land de kom från.

Den stackars pojke som visade civilkurage och anmälde slöddret, trots deras hot, bör skyndsamt få asyl/skydd. Att han sedan tilldömdes ett ganska stort skadestånd som våldsverkarna ska betala är det närmaste ett slag i luften man kan komma. Det lär rimligtvis  bli den svenska staten som står för detta skadestånd för de as som utförde denna avskyvärda handling saknar säkerligen både medel och pass, men de kommer väl att få ett skinande nytt svenskt där deras lögner om sin ålder finns stadfästa i passet.

Fy fan!

Om det finns någon som läser min blogg och med anledning av det här inlägget anser att jag luftat en främlingsfientlighet så är mitt korta svar ”ta dina/era pk-argument och kör upp dom där solen inte lyser”

Den generation som jag själv tillhör är den generation som kanske mest av alla fronderat mot den befintliga samhällsstrukturen och som präglades av protest mot det konsumtionssamhälle och  den välståndsfascism som frodades i efterkrigstidens 50- och 60-tal. Ungdomar protesterade genom att låta sitt hår växa, ser fördjävligt ut tyckte farsan,  och frångick den obligatoriska kostymen på helgens dans och uteaktiviteter.

Beatles tog första steget med ett långt hår, men alltjämt de första åren spelade de i proper kostym. Sedan kom Rolling Stones med sin rårock och sina droger. Robert Zimmerman, en amerikansk poet som kallade sig Bob Dylan, sjöng med sin speciella nasala röst om tidens tankar. Stora musikaliskt och sexuellt frisläppta festivaler genomfördes i Monterey och  Woodstock som de mest kända, där hundratusentals ungdomar samlades i flera dagar för att lyssna på tidens musik och leva ut sina behov av olika slag.

Igår samlades hela den svenska och en del av den internationella samhälls- och kultureliten till prisutdelning och fest i Nobelstiftelsens regi och i enlighet med Alfred Nobels testamente. Frånvarande var Bob Dylan, mottagaren av Nobels litteraturpris, men han representerades av en person som läste upp hans tack för att de tilldelat honom priset.

För mig känns det tudelat med Bob Dylan som pristagare, att välja honom framför så många andra, som haft mycket stort inflytande på sin samtid. Att ge Bob Dylan priset känns mer som en ”liftime achievement award” dvs som ett tack för hans långvariga och alltjämt varande musikaliska och poetiska engagemang. Tudelningskänslan beror på att vid den tid när Bob Dylans sånger och poesi spreds över världen så var det i stora stycken en protest mot det befintliga etablissemangssamhället, kriget och vår kollektiva oförmåga att skapa en bättre värld och nu år 2016 så tilldelar samma etablissemang honom den finaste litterära utmärkelsen som finns, medan det alltjämt mullrar av kanonader runtom i världen.

Jag förstår att han inte ville/kunde stå på den röda mattan och ta emot litteraturpriset, för man behöver bara se sig om för att inse att det finns många långt mer meriterade för just detta pris. Däremot så är hans ”blowin in the wind” från år 1963 alltjämt mycket aktuell och pekar ett anklagande finger på makten och etablissemanget som bara tittar på eller rentav eldar på alla krigshärdar som brinner runtom i världen. Så om man skulle ha gett Bob Dylan Nobels Fredspris så vore det både rätt person att ge det till och, tror jag, skulle han ha närvarit för att emotta priset i Oslo. Tyvärr är det ju så att den Norska Nobelstiftelsen vid ett flertal tillfällen utdelat detta pris på ett långt mer antitestamentsligt sätt än det som Svenska Akademien gjort i årets tilldelning.  Vem minns inte när Henry Kissinger och Le DucTho delade på Nobels Fredspris efter det att man slutat mörda varandras soldater och civilbefolkning i Vietnamkriget.

Så om man ska betygsätta årets Nobelpris i litteratur, som numera är vanligt med tummar upp, så ger jag två tummar upp för Bob Dylan och fem tummar ner för alla krigsmånglare som fått Nobels Fredspris.

Läste en intressant betraktelse av en utrikeskorrespondent som jobbar på frilansbasis för Expressen (av alla tidningar), som heter Magda Gad. Hon ställde frågan varför man inte pratar om rehabilitering av Breivik (massmördaren på Utö i Norge), när man i allvarliga ordalag pratar om denna handlingsplan för återvändande massmördare från IS, som har svenskt pass/uppehållstillstånd och som varit och stridit för IS. Hon ställde också den retoriska frågan om det är så att norska barn och undgomar som mördades av Breivik är mer värda än de Irakiska/Kurdiska mfl folkslags barn som kallblodigt mördats av IS-mördare. Krigare kan man inte kalla dessa personer som visat sig så fullständigt sakna empati och samvete , liksom att kriga enligt de normer som faktiskt finns på papper och som större delen av jordens länder skrivit under på. Både vi i västerlandet lever efter dessa hrigets lagar vilket också, enligt vad sagts mig även gäller för muslimer. Den internationella domstolen i Haag lagför och dömer krigsförbrytare och för flera krigsförbrytare från de senaste decennierna har så skett, bl.a. från inbördeskriget i det forna Jugoslavien.

Det svenska samhället , som det demonstrerats gång på gång, består tyvärr av ett antal tongivande aningslösa personer, som utifrån vårt normsystem tror att allt beror på omständigheter och ”en trasig barndom”, som man med rätt pedagogik kan komma till rätta med..

Min reflektion när man på allvar diskuterar en rehabilitering av IS-mördarna är vem som skulle vilja bo i lägenheten intill dessa ”rehabiliterade” mördare, vilken mamma och pappa som flytt hit och fått familjemedlemmar kallblodigt avrättade, för att de inte delade IS politik, innehade en mobiltelefon eller försökte fly från IS-kontrollerat område, hade fått någon nära anhörig flicka eller kvinna  tagen som sexslav av IS-mördare, vilken av dessa skulle ha ”förståelse” för förövarna av dessa ohyggliga dåd.

I vissa mycket speciella fall måste ett samhälle försvara sig mot sådana person/sådant avskum genom att låsa in dem för resten av deras liv, utan möjlighet för dem att få komma ut igen i samhället. Vi gör det/har gjort det för människor som på ett överlagt sätt tagit livet av andra. Själva det faktum att många av IS-mördarna är relativt unga ”radikaliserade” personer utgör, menar jag, inget skäl att frångå livstidsstraffet. I mina mörkaste stunder kan jag tycka att det vore rimligt att låta rättskipningen ske i de länder där brottet skett, vilket i flertalet fall skulle betyda att IS-personen skulle få samma påföljd som han (eller hon- för sådana finns också) dömt andra till i inom IS-kontrollerat område. Vi lever emellertid i en rättsstat här i Sverige och jag bejakar vårt rättssystem, vilket innebär att vi inte utlämnar folk till annat land om den åtalade riskerar dödsstraff i detta land.

Rimligt vore att även att uppspåra och döma/spärra in de personer i Sverige som ligger bakom IS-rekryteringen. Enligt många källor finns /det en överrepresentation av muslimska präster/imamer och kretsarna kring olika moskeer bland dessa. Jag inser att det kan vara svårt att bevisa dessas inflytande på ”radikaliseringsprocessen”, men att samhället bör ändå agera kraftfullt för att försöka lagföra dessa, även om man kanske bara genom indiciebevisföring finner att de har agerat för att skapa nya IS-mördare.

Dagens fundering så här med julen och dess glädjebudskap om Jesus födelse för drygt tvåtusen år sedan, som nu är i annalkande.

Om nu Gud och Allah är samma gestalt, hur kommer det sig då att Guds ”enfödde son” Jesus inte predikar samma budskap som sin far?

-Hur tänker du då, kanske du frågar?

Jo, mina funderingar tar fasta på deras olikheter i synen på människan. Gud, åtminstone i Gamla Testamentet och dess Moseböcker, som jag tagit del av, medan jag endast kan hävda hörsägen vad gäller Koranen, men i båda dessa uttolkningar av Guds/Allahs ord så förordas hämnden och synen att kvinnan är mannen underlägsen. Detta samtidigt som sonen Jesus Kristus agerar skyddande visavis de utsatta gentemot de som anser sig ha tolkningsrätt hur man ska tillämpa ”Guds Lagar”. Jag tänker då bland annat på tillfället då han yttrade ”den utan skuld kastar första stenen” en oändlig visdom uttalad som ett skydd för den utsatta kvinnan, liksom avslutningen på situationen med yttrandet till kvinnan som anklagats för äktenskapsbrott att ”gå och synda inte mer”. Vart den andre syndaren, mannen, tagit vägen framgår inte i denna liksom snart sagt inte i några andra historier. Kan inte män enligt Gud/Allah göra sig skyldiga till äktenskapsbrott? Eller, har Gud/Allah gett alla män fribrev att begå äktenskapsbrott?

I dagens samhälle, speciellt på den del av klotet där människorna  ibland av ”gammal vana” bekänner sig till Kristendomen, tillämpar vi alltjämt såväl i lagstiftning som i vårt sätt att vara, ett kristet synsätt som understryker att alla människor har lika stort värde oavsett kön eller sexuell läggning. Vi förordar förståelsen och förlåtelsen som ledstjärna för vårt handlande, liksom barmhärtigheten och medmänniskokärleken, allt i Jesus anda och mer än 2000 år efter att han förråtts och avrättats.

Mot detta ställs den tolkning och tillämpning av Guds/Allahs lagar, där öga för öga förordas och tillämpas som rättsskipningsmodell. För mig innebär detta ett återgående till den mörka medeltiden här i Europa då, med den katolska och även i viss mån den lutherska kyrkans välsignelse och som pådrivare/dömande instans, människor behandlades på ungefär samma sätt som i de nuvarande Islamska länderna.

Land ska med lag byggas

-Hur menar du då och efter vilka lagar?

Om vi börjar titta på de gamla lagar som vanligtvis kallas för Mose lagar, dvs den lagtext i Gamla Testamentet vi läst att han fick av Gud nerskriven på stenar för mer än tvåtusen år, liksom de i huvudsak liknande lagar som Mohammed på slutet av 500-talet sägs ha mottagit av Gud/Allah, så förordar dessa ett synsätt och lagtillämpning som speglar det dåtida samhälle de var skrivna i. Mot den bakgrunden blir det svårförståeligt att dessa rättesnören alltjämt ska få företräde. Jag menar många av förbuden som skildras i Gamla Testamentet liksom i Koranen,till exempel att vi inte ska äta griskött eftersom det är ”orent” stammar ur en iakttagelse att ofta när man ätit griskött så blev man våldsmat sjuk av trikiner som fanns i köttet. Vad man inte på den tiden visste var varför och hur det gick till när man blev sjuk, men konsekvenser vid trikininfekterat kött hade påtagligt åskådliggjorts, så då förbjöd man helt enkelt och konsekvent ätandet av detta kött. Idag, eftersom vi har veterinärmedicinska sätt att kontrollera griskött, så betraktar vi inte det som farligt/orent. På samma sätt är/var det med kvinnans plats i familjen/samhället som var betingat av hennes reproducerande egenskaper (man ville försäkra sig om att ingen annan hanne varit och parat sig med ens hona) och hennes status och funktion som familjens sammanhållare. Mannen framskaffade ”maten på bordet” och hus över huvudet, kort sagt trygghet för familjen.

Idag i vårt västerländska samhälle har snart sagt alla förutsättningar för detta åldriga/föråldrade synsätt satts ur spel. Vår kärnfamilj sådan den en gång var finns inte mer. Kvinnorna och männen far hemifrån för att utbilda sig och arbeta på annan plats än de fötts och växt upp i, familjeförhållandena kan se ut på en mångfald sätt kvinna-man, kvinna-kvinna, man-man, ensam man, ensam kvinna mfl konstellationer. Barn föds inom och utanför äktenskapet utan att det betraktas som syndigt (nja katolikerna anmäler skiljaktig mening där). Kvinnorna kräver, med rätta, ett lika stort utrymme i samhället som männen och stöds av lagstiftningen. Alla förväntas ”dra sitt strå till stacken” oavsett kön och sexuell preferens och barnen, både pojkar och flickor, går i skolan i nio års obligatorisk skolgång. Sammanhållande, här i Sverige, är det svenska språket och den svenska lagstiftningen liksom det som kallas vår svenska kultur som mestadels består av oskrivna lagar vars tillämpning man förväntas kunna och bejaka.

Vi anser att vi lever efter de rättesnören som Jesus levde efter och förordade för människorna femhundra år före Mohammed.

Min fundering blir då: hur hanterar vi/bör vi hantera och förhålla oss i dagens samhälle till de motsättningar och spänningar som uppstår när de olika tillämpningarna av Guds/Allahs Sharialagar och kulturella yttringar kommer i konflikt med de kristna värderingarna och dess tillämpning som avspeglar sig i våra västerländska lagar som tillskapats genom en process över tvåtusen år och som förvandlats och omtolkats i omgångar genom seklernas lopp för att utmynna i dagens lagstiftning och rättskipning. Detta i kontrast till den lagstiftning som profeten Mohammed sammanställde och som, om jag förstått det hela rätt, alltjämt strikt tillämpas i de länder som har Sharialagar. Vad sker när de kommer till/möter dagens västerländska samhälle?

Om denna konflikt och vem som ska ha tolkningsföreträde i detta fall, talas väldigt lite. Vi i det västerländska samhället, om jag ska försöka sammanfatta det grovhugget, tillämpar i huvudsak två alternativa förhållningssätt visavis denna problematik, där man på ena sidan kraftfullt fördömer Islam och ser det som ett stort hot mot vårt samhälle och våra värdenormer. Den andra sidan avstår från varje form av ifrågasättande och på sant kristet sätt vänder man hela tiden den andra kinden till. Det den första gruppen bryter mot är förståelsen och icke-dömandet medan den andra gruppen inte ser, hör eller talar om eller gör något aktivt för att komma tillrätta med konflikten eller dess problematik.

Vad ska då ske, vad måste ske?

Sedan något tiotals år finns det ett konstant tryck på snart sagt hela det västerländska samhället från folk i framförallt mellanöstern och andra krigshärjade områden i världen. Inte minst Sverige ha fått ta emot en för vårt förhållandevis lilla land, mycket stor tillströmning av människor från dessa områden. Detta har skapat mycket stora problem, spänningar och utmaningar på och i hela samhällsstrukturen.

För att inte våra västerländska samhällen/länder under trycket av den massiva invandringen ska kollapsa eller sönderfalla i en arkipelag av olika subkulturer som lever inom samma stat, men inte tillämpar samma lagar, norm- och värdesystem, måste vi hitta förhållningssätt som integrerar och omsluter de nya invånarna från andra kulturer.

Det måste i Sverige, för att på kort och lång sikt skapa en förståelse och vilja bland svenskar att välkomna och integrera nykommande, innebära att samma krav ställs på dessa nykommande som idag ställs på varje svensk, Sådana förhållningsregler innebär bland annat att;

• Alla måste förstå, tala och kunna skriva på svenska.
• Alla måste bejaka svensk lagstiftning och grundläggande värdenormer även när de hamnar i konflikt med den inkommande personens tidigare kulturella och lagliga kontext. När eventuellt tidigare efterlevna lagar och förhållningssätt kommer i konflikt med svenska lagar och kulturella normer, så gäller den svenska lagen och det normsystem som finns här. Detta kan exempelvis innebära att man hälsar på varandra genom att ta den andres utsträckta hand oavsett det är en man eller en kvinna som sträcker ut handen. På motsvarande sätt förväntas vi ju hantera kulturen exempelvis vid ett besök i Saudi Arabien
• Varje inkommande person ska bejaka sin beredvillighet att införlivas i vårt land.
• Vi måste lagföra och straffa de som förbryter sig mot svensk lag, oavsett vilken kultur förövarna tillhör(-de). Tillhörighet till ett tidigare kulturellt sammanhang utgör således ingen orsak till att man ska få bryta mot svensk lag.
• Alla/Kvinnor ska kunna gå tryggt och oantastade och klädd på det sätt hen själv vill, var som helst i vårt samhälle, utan att bli betraktad som lovligt byte för uppdämda lustar.
• De som genom grova brott eller upprepade brottsliga händelser visat att de inte vill leva efter svensk lag ska självfallet förlora sitt uppehållstillstånd och snarast efter avtjänat straff utvisas till sitt ursprungliga hemland med livslångt inreseförbud till Sverige.
• Människor som saknar legitimation ska endast i synnerliga undantagsfall tillåtas komma in i Sverige.
• Istället för att som nu rusta personer från topp till tå utan motkrav, bör vi låta dessa få ta del av förmånliga startlån som sedermera ska återbetalas.
• Placera ut alla inkommande  efter de lokala behov som finns och som kan ställas till förfogande, allt med vårt lands bästa i avsikt. Vi måste tillse att var och en snarast får ett första praktikjobb, efter det att man intervjuat var och en och därigenom fått kunskap om deras förutvarande kunskaper och arbetslivserfarenheter. Människor som inte vill ta anvisat praktikjobb ska, på samma sätt som nu sker för ”ursvenska” medborgare, fråntas statligt och kommunalt underhållsstöd.
• Prioritera uppehållstillstånd för familjer framför ensamkommande personer.
• Under tiden fram till det man erhåller svenskt medborgarskap ska rätten till fri sjukvård inskränka sig till akutsjukvård.

På samma sätt som dåtidens lagar var avsedda för dåtidens samhällen så skulle man kunna se ovanstående punkter som några av vår tids stentavlor/rättesnören.