Under ett antal år, fram till för ca 15 år sedan ingick jag i en organisation CBÖN (CivilBefälhavaren Övre Norrland, vill jag minnas att förkortningen stod för) som hade till uppgift att på drygt 50% av det svenska territoriet fungera som laglig Regering, för det fall att Sverige skulle bli angripet och delvis ockuperat. En väl fungerande organisation som kostade svenska staten mycket små summor, något tiotals miljoner per år.
Organisationen samövade regelbundet med såväl försvarsmakt som det civila samhällets viktigare infrastrukturdelar. Vi var beredda att hantera snart sagt alla katastrofscenarier med kraft och duglighet.
Denna fungerande organisation var rimligtvis en vagel i ögat på de avsedda eventuella tänkbara angriparna, men skulle det visa sig även på några skrivbordsryttare med Stockholm som bas och ett kontor som rymde hela inkompetensen i det så kallade ÖCB, Överstyrelsen för Civil Beredskap. Dessa personer och denna organisation levede ett småskaligt och lugnt skrivbordsliv och läste i tidningarna att nu var hotet från öster inte längre något hot. Eftersom de alltid känt sig impotenta och avundsjuka visavis CBÖN för dess potens och ÖCB i sitt värvsutövande hade kort väg till ministerierna, bedrev de en kraftfull lobbyverksamhet med innehållet att CBÖN ska bort, CBÖN är obsolet (onödig).

Resultatet då?

Jo, inkompetensen fanns/finns även på ministerierna och med ÖCB som dåliga rådgivare, så kunde resultatet bara bli ett, nu skulle CBÖN läggas ner för att spara pengar, hette det. Nerläggningen verkställdes också vid årsskiftet 2000/2001.
Kvar efter det att den fungerande organisationen som var utbildad och samövad för att möta snart sagt alla yttre hot, vårt CBÖN hade lagts ner, var det kontor i Stockholm som ÖCB hade och dess handfull skrivbordsryttare. Efter något år omformades denna till KBM (Krisberedskapsmyndigheten) med lika många skrivbord som ÖCB bestått av, men ingen verkstad.

Vid några tillfällen under årens lopp, när CBÖN alltjämt var levande, framförde jag funderingen om inte CBÖN skulle kunna vara ett bra verktyg att tillgå om exempelvis en kärnkraftsolycka skulle ske i Ryssland på Kolahalvön och människorna där skulle komma flyende undan detta i hundratusental. Vi konstaterade då att nog skulle CBÖN kunna fungera även för sådana situationer, men uppgiften var defenierad till att enbart omfatta om Sverige blir attackerad och inget annat.

Tänkte på detta resonemang vi hade då för drygt femton år sedan när flyktingvågen från Syrien och andra länder vällde in i Sverige för ett år sedan . Om vi ser CBÖN organisationen som en statlig försäkring och den kostade gissningsvis 20 miljoner per år, så skulle ”premiekostnaden” under de femton år som gått sedan nerläggningen ha kostat staten ca 200 miljoner kronor. En ganska modest försäkringspremie kan jag tycka och detta åsikt skulle säkert ha delats av många andra ifjol, när den skulle ha kunnat sättas i aktion för att hantera den stora flyktingströmmen som vi såg välla in i Sverige. Jag är övertygad om att CBÖN som organiation skulle ha löst sin uppgift på ett sätt som vi skulle känna stolthet för och inte, som vi såg när detta skedde, ett oorganiserat kaos som ju naturligtvis uppstår när man lägger sådana problem/utmaningar i knät på olika organisationer som är synnerligen oprofessionella, inte samövade och på det stora hela taget har en utpräglat byråkratisk funktion.

Ska man göra någon förenklad jämförelse så skulle det bli en sagasåpa om att etablissemanget i storstaden avskaffade Brandkåren, för det brinner ju erfarenhetsmässigt aldrig!

Chefen för CBÖN, som sedermera kom att ingå i Hovstaten, berättade, vid avslutnings-/avskedsmiddagen för CBÖN som skedde någon tid efter nerläggningen, för oss om hur situationen var vid de stora översvämningskatastroferna som då nyligen drabbat Dalarna och Värmland. Och, som han sa, ”när jag reste runt med Kungen kunde jag konstatera att i de delar där man effektivt hade agerat för att begränsa skadorna av översvämningarna så igenkände jag många nyckelpersoner som ingick i CBÖN organisationen och som nu tog egna gemensamma aktiva initiativ helt i den anda som vi tränat inom CBÖN”.

Undrar hur många onödiga miljarder som den dåliga mottagningen och hanteringen av flyktingarna under 2015 kostat och alltjämt kostar svenska staten.

Med en liknande argumentation skrotades det svenska folkförsvaret, dvs ”obligatoriet att alla skulle göra lumpen”. Det fanns ju inget hot så bara bort med det, så sparar vi tiotals miljarder. Själva det faktum att Sverige på kort tid kunde ställa en slagkraftig armé att möta en eventuell angripare, pojkar fick lämna mammans kjortelfåll för att växa till män och lära sig jobba tillsammans med andra för att lösa gemensamma problem/utmaningar, allt detta betydde inget när sparyxans ekonomer fick styra.

Idag ser vi konsekvenserna, ett allt agressivare Ryssland hotar återigen våra gränser och vår livsstil, krig i länder långt från vårt påverkar på ett direkt sätt såväl vårt levnadssätt som vår ekonomi. På vår hemmabana står ett antal handfallna naivister och politiker (vad det nu är för skillnad på dessa?) och upprepar sitt mantra att vi måste vara öppna och mottagande och för Guds skull inga krav för då kan någon ta anstöt. Den som trotsar dessa naivister och framför synpunkter på flyktinghanteringen stämplas omedelbart som främlingsfientliga, rasister och diverse andra negativa omdömen. Puuuuh.

Man tar sig förtvivlat för pannan och känner mest lust att utbrista ”when will they ever learn” som Peter, Paul and Mary sjöng dåförtiden när Sverige hade både ett försvar och civilberedskap för att hantera hot och utifrån kommande belastningar på landet.

Har ni tänkt på att så snart man inte ser världen i rent svart eller vit färg, så behandlas man av omgivande som om man var svart. Och i denna värld är vit det goda och svart det onda, rasistiska, främlingsfientliga, kvinnoförnekande. Så snart man försöker problematisera en fråga, visa att det finns minst 54 nyanser av grått, så betyder det för en stor del av mänskligheten att man är svart.

Inte minst visar de senaste dagarnas inlägg på sociala medier (läs: facebook) på riktigheten av denna min iakttagelse. Trump är boven, främlingsfientlig, kvinnoföraktare med fler invektiv och skriver man något i den stilen så får man hundratals för att inte säga tusentals ”likes”. Dessa till intet förpliktigande gillanden är det jag tycker sämst om med Facebook, som ju är en fantastisk idé och möjlighet att hålla kontakt med vänner och barn/barnbarn.

Tittade igår på Skavlan där en engelsk lord fick chansen att problematisera och försöka utveckla sin syn på Brexit och Trumps valseger. Glädjande nog föll han inte i någon av de vanliga fållorna utan hans analys utmynnade i slutsatsen att både Brexit och Trumps valseger var folkets sätt att visa att man känner sig alienerade (utanför, bortglömda) från det etablerade samhället. Människor som oroar sig för hur inkomsterna ska räcka till alla utgifter och som ser hur etablissemanget berikar sig genom sänkta skatter mm. För de miljoner människor som sliter i sitt dagliga jobb eller lever på understöd finns inga reserver att ta till och självklart så blir de förvånade och förbannade när de ser och läser om att plötsligt kan staten ta kostnader för flyktingmottagande och procedurerna kring detta, omfattande många tiotals för att inte säga hundratals miljarder. Detta samtidigt som de ser hur deras egen plånbok är tom, skolor stängs för kommunen måste spara, sjukhus utarmas och åldringsvården saknar medel eftersom kommuner och Landsting är konkursmässiga. Tacka fan för att medelSvensson/medelHassan blir förbannade och ytterligare oroade och vill ha svar på hur det kan vara både tomt och fyllt i statens kassakistor. Man ser samtidigt hur folk/flyktingar för stora egna kostnader tar sig över kontinenter för att komma till Europa/Sverige där man ser en framtid för sig och sin familj. När de sedan anländer till Sverige så saknar de identitetshandlingar. För en svensk som är van vid att alltid kunna legitimera sig och som har en självklar inställning att så ska kunna ske, känns det närmast som en brottsling som förslöker lura oss, när man läser om eller stöter på en inkommande person utan id handlingar. När denne sedan hävdar att han (för de är nästan uteslutande av manligt kön) är under arton år och ska behandlas enligt barnkonventionen, så ökar åtminstone min misstro. För, jag lever efter den typiskt svenska inställningen att den som inget har att dölja behöver inte bete sig på det sättet. Har läst att under den våg av migranter/flyktingar som anlände under 2015 så saknade 85% giltliga id-handlingar. Samtidigt låg sådana i drivor på stränderna i Grekland och Italien där dessa migranter anlände, från olika delar av världen. Jag frågar mig naturligtvis varför man kastar sina id-handlingar om man inte vill dölja något.

Sedermera tog ju den svenska Regeringen beslutet att kräva att man skulle kunna uppvisa en giltlig id-handling för att få komma in i Sverige. Glädjande nog, tycker jag, så har man så sent som igår beslutat att förlänga detta ”tillfälliga” id-kontrollerande. Min mening är att det, givet tingens nuvarande ordning, ska vara permanent kontroll av id. På så sätt slipper vi försörja och kan kanske även identifiera de uppenbara fifflarna, IS-terrorister som döljer sig i folkströmmarna liksom vuxna som uppträder som vore de barn.

En bra och fungerande flyktingpolitik, som är accepterad och förankrad i folkdjupet har större möjlighet att lyckas än en som folkflertalet upplever som påpressad, orättvis och idiotisk.

Sociala medier närmast kollapsade, som en dito sufflé, journalister närmast gråtfärdiga rapporterade om att folket hade valt Donald Trump som sin näste President före Hillary Clinton, när det stod klart att Donald Trump faktiskt hade valts till USAs nästa President. I enlighet med det amerikanska systemet för demokrati så väljs ett antal elektorer som i sin tur väljer vem som ska bli President.

Där hade alla levande före detta Presidenter liksom sittande och avgående President Barack Obama varnat för Donald Trump och lagt in allt krut på att stötta sin kandidat Hillary Clinton, där hade ett stort antal Republikaner (motståndarlaget!) av dignitet gjort samma sak. Snart sagt hela etablissemanget stöttade Hillary i hennes jakt på att bli den första kvinnliga Presidenten i USA.

Men, de glömde bort att det är den del av det amerikanska folket som har rösträtt och går till vallokalerna, som väljer President, inte journalister, lobbyister och etablissemanget. Det är folket som väljer, ett folk som i många fall kan betraktas som obildade, okunniga enfrågepersoner. Jovisst är det så, men det är en av nackdelarna med demokrati, ett styrelseskick som, trots allt anses som det bästa vi hittills som mänsklighet skapat, har många fördelar framför diktatur där en envåldshärskare bestämmer allt. Den uppenbara fördelen med demokrati är att efter fyra år vid makten så måste man som kandidat övertyga folket om sin egen förträfflighet, för att få fortsatt mandat liksom att man endast kan sitta max två perioder, enligt konstitutionen i USA.

Om man ser presidentvalet som en ishockeymatch mellan Demokraten HC och Republikanen DT, så får man konstatera att Donald Trump förefaller ha valt en anfallstaktik där hela kedjan attackerade och spelade lite fult, vilket fick motståndaren HC att bli i obalans och oförmögen att formera sig till en effektiv attack mot målet. Sista perioden av denna fula match var jämn, inget av lagen fick mål på det andra laget. Så, trots många målchanser och att linjemännen var på det mindre fult spelande HC lagets sida, så kunde DT laget i sista skälvande sekunderna av matchen jobba in ett avgörande mål och vinna matchen. Refererande journalister, HCs hela åskådarläktare (det var hennes hemmaplan) och större delen av alla TV-tittare var chockade -hur kunde detta hända.

Svaret var enkelt, DT-laget hade lyckats bättre med sin taktik än HC-lagets.

Det är väl så att om man bortser från det positiva med att Hillary Clinton är kvinna, med ambitionen att bli den första kvinnan som President, så är hon en sedan decennier etablerad del av maktapparaten med centrum i Washington DC. Dessutom kan väl hennes karriär inte sägas vara en räcka av demonstrerad duglighet, hon har trots allt innehaft en Ministerpost som Utrikesminister för USA och där visat sig ha liknande förhållningssätt som vår egen Mona Sahlin vad gäller ansvarstagande och förståelse för ministerpostens krav på tystlåtenhet, försiktighet och sätt att förhålla sig i allmänhet. Det är ju så att hennes karriär kantats av nertystade skandaler, egna liksom maken Bills. Nej, man ansvarar ju inte för vad ens make ställer till med, men man ansvarar för sitt eget sätt att reagera och förhålla sig till dessa. Personligen tycker jag att hon hade höjt sin trovärdighet hos mig om hon tagit ut skilsmässa från denne rutinmässigt otrogne man och på egen hand sökt kandidatur för Presidentposten.

Så mitt tips och förhoppning vad gäller Donald Trumps period(er) som President i USA är stt det blir ”business as usual” dvs han kommer att vara mest intresserad av att styra och utveckla sitt eget land, inte försöka leka världspolis som flera av sina föregångare, han säger att han vill satsa på infrastrukturbyggande. I så fall kommer vi att få se att vår exportindustri får fullt upp med att exportera järnmalmsprodukter och träprodukter till USA, för sånt krävs när man ska bygga infrastruktur och bostäder.

Dessutom tycker jag att, oavsett vad vi tidigare fått oss matade med, vi ska ge den nye Presidenten i USA chansen att visa vad han vill och går för. För, om man ska vara ärlig så har vi här hemma i Sverige inte en Regering och Statsminister som i alla lägen ”rosar marknaden”. Det vore positivt om Stefan Löfven skulle uttrycka att nu ska Sverige satsa på infrastruktur, bygga och förbättra vägar och järnvägar, skapa förutsättningar för att HELA SVERIGE SKA KUNNA LEVA, inte bara de stackars storstäderna som av och till förlamas av snökaos 🙂 . Om jag känner etablissemanget i Stockholm rätt, så kommer ”snökaoset” att resultera i krav att man ska bygga en kupol över hela stan, så att man slipper liknande snökaos i framtiden.

Då säger jag bara – LYCKA TILL!

Inte många kan ha missat Påven Franciscus besök i Sverige i förra veckan. Det är tack och lov cirka femhundra år sedan som, med start i Martin Luthers år 1517 uppspikande av de 95 teserna på kyrkdörren i Wittenberg, den så kallade reformationen tog sin början och vi sedermera blev protestanter. Även här i Luleå har vi byggnader som minner om den katolska kyrkotiden med kyrkan i Gammelstad som den kanske mest utmärkande.

Läste i fredagens NSD hur Jan Bergsten i en krönika drev med Påven och hans besök i Sverige, med gamla unkna katolska förhållningssätt gentemot kvinnor och deras syn på kvinnan som fullt ut kräver att få vara jämlika som oss män. Bra tyckte jag, men om man ska dra hela religionsköret till sin spets så finns det en annan världsreligion där kvinnors fulla rätt att självförverkliga sig inte heller finns -Islam. Men, dit i sitt raljerande och kritiserande går inte redaktör Bergsten, för då riskerar han att få en fatwa riktad mot sig på samma sätt som konstnären Wilks lever under.

För femhundra år sedan var det inte ovanligt med katolska inkvisitionsdomstolar som dömde rebelliska personer till en kvalfylld död, det var rådande förhållningssätt i dåtidens Europa. Kyrkan härskade även över kungadömen. Vem minns inte historien om den raljerande kungen som förargade Påven som då utfärdade en bannbulla över denne kung. För att få bullan upphävd blev kungen tvungen att fotvandra till Kanossa och stå där i alla väder för att ödmjuka sig innan Påven äntligen upphävde bullan. Därmed hade Påven visat vem det var som bestämde i världen.

Idag riskerar man inte samma sak visavis Katoslka kyrkan men den som raljerar över den islamska läran och kyrkan riskerar även idag år 2016 att få en ”islamsk bannbulla” utfärdad över sig. Samtidigt är det ju så att dagens islamism i sin framtoning har ett moralsystem och lagkodex som alltjämt motsvarar det rådande för femhundra år sedan gällande, en framtoning och funktionssätt där mannen är allsmäktig. Kvinnorna tvingas av män eller sina medsystrar att bära klädsel som är godkänd av manssamhället och de får inte själva bestämma vem de ska tycka om och gifta sig med, de ska tjäna mannen.

Som svensk kan man ju inte annat än konstatera att detta är ett medeltida synsätt som vi lämnat bakom oss i övertygelsen att det är ett dåligt sätt att forma ett samhälle på och leva i och ska inte få förekomma i vårt svenska samhälle och det landområde som omfattas av våra svenska lagar.

Samtidigt så ser vi en framväxande tolerans och undflyende förhållningssätt som sprider sig i vårt svenska samhälle, i strid med svenska lagar. Det blir inte politiskt korrekt att kritisera vissa företeelser, medlet mot de som gör sig skyldiga till sånt är att buntas ihop under rubriken ”Rasist/Främlingsfientlig”, när man i själva verket hävdar svenska lagars gällande och tillämplighet.

Vi tolererar, dvs företar inga lagliga åtgärder när trettonåringar ingår barnäktenskap. Vi blundar när vi ser att barn på dagis plötsligt blivit omskurna. Vi försöker på svenskt sätt jämka när muslimska föräldrar kräver separata badtider för pojkar och flickor, vilket står i strid med lagar och förordningar.

Överhuvudtaget så står vi gärna och pekar finger åt en numera ickeaggressiv världsreligion som Katoliscismen för deras föråldrade förhållningssätt gentemot oss människor, medan vi står rädda, självcensurerande och handfallna visavis en annan världsreligion – Islam, när samma saker sker inom ramen för denna religion.

Min önskan, ja rent av krav, är att vi ska sluta med vårt bigotta (skenheliga) sätt att förhålla oss till religioner och istället hävda att svensk lag ska gälla på svenskt territorium oavsett vilken religion som man som enskild person eventuellt hävdar sig tillhöra och denna religions eventuella syn på hur man ska leva och vara. Speciellt gäller detta när den svenska lagen kommer i konflikt med religionens synsätt och levnadsregler. Är man inte nöjd med vår svenska lag, vårt svenska synsätt på jämlikhet mellan man och kvinna, vårt hävdande av alla individers lika rätt att forma sitt eget liv – ja då kan man ju flytta till ett land/territorium där ens synsätt stämmer överens med rådande ordning. Alternativt får man ta språnget mentalt och adaptera/ta till sig det svenska synsättet, ett grundlagsfäst synsätt och dito lagar formade av den svenska demokratin i ett lagligt verkande demokratiskt parlament.

Med beklagande läste jag att Ingrid Johansson i Råneå efter 40 års medlemskap i socialdemokratiska partiet lämnat in sin medlemsbok. Orsaker hon angav var den politik som partiet driver och speciellt i vår kommun. Jag har själv sedan ett antal år tillbaks noterat att partiet alltmer kommit att befolkas av partifolk som inte är med för att driva frågor de tror på och vill jobba för eller så sträcker sig drivarambitionerna inte längre än till det egna egots behov. Ett exempel på sådana är den pågående skolfrågan i kommunen där partiet ”beställde” en tjänstemannautredning som till punkt och pricka fullföljde politikertroikans intentioner, oövertänkta och illa underbyggda slutsatser.
Jag känner på samma sätt kring den nuvarande Socialdemokratiska politiken, där teknokraterna tagit plats i partitoppen och där storstadsperspektivet och dito lösningar på dagens problem verkar hugget i sten. Alla som framför sina tvivel eller avvikande synpunkter hamnar omedelbart ut i snålblåsten. Istället för dialog har partitoppsdirigerad monolog blivit förhållningssättet som gäller.

För mig som i alla tider känt en stark solidaritet med mina medmänniskor och även känt mig hemma i den socialdemokratiska rörelsens ideal, känns det tråkigt och illavarslande när trotjänare lämnar partiet, speciellt när de gör det för att de inte känner igen sig mer med partiets ideologi och sätt att fungera. När sedan Niklas Nordström, ett av Luleås Kommunalråd går ut i svaromål i dagens NSD och där inte vill ta åt sig något av Ingrids kritik utan istället självbelåtet slår sig för bröstet med sina satsningar på Austin, den ”snabbast växande staden i USA” som sägs vara den ”mest liberala staden i Texas” detta fäste för vapenfetischister och konservativa värden som säger nej till abort och är för dödsstraffets bibehållande och verkställande. Så sent som i juni 2016 sa USA’s Högsta Domstol nej till staten Texas stränga abortlagar. Är det den delen av Texas och Austins sätt att verka som Niklas Nordström påhejar eller väljer han bara ut de delar som han vill se?

Beslutet i Luleå Kommun (Socialdemokraterna med stöd av Moderaterna) om att inte genomföra den folkomröstning om ”Framtidens skola” som namninsamlingen kräver, visar återigen på maktfullkomligheten och misstroendet mot demokrati som blivit partiets sätt att verka.

Bästa politiker av större och mindre dignitet; Om ni inte börjar använda de båda öronen att lyssna med och en mindre käft att orera med så kommer folkmajoriteten ”svika er”vid nästa val och istället i alltmer ökande grad i protest rösta på partier som verkar för ideal som står långt ifrån de som både jag och förhoppningsvis ni hyllar.

Det är i mindre grad Sverigedemokraternas egna program som attraherar alltfler väljare. Min bestämda åsikt är att fenomenet Sverigedemokraternas hastiga tillväxt främst är en protest mot det demokratiunderskott som sedan flera år/val råder i Sverige och bland svenska politiker. Fortsätter föraktet mot vanligt folk hos de etablerade partierna så kommer, hemska tanke, vi få se ett Sverigedemokraterna som passerar 20% och kanske rentav blir det näst största eller största partiet i Sverige.

Osökt ställer man sig frågorna vad som kan kallas för ”klassisk Socialdemokratisk politik”. Är det att öka beskattningen av arbetande pensionärer, höja skatten på pensioner i förhållande till de som arbetar, köra sjukvården i kvav, försämra den svenska skolan, flörta med diktaturer som Saudi Arabien (samarbete med industrin som Niklas Norsdström uttrycker det), ignorera demokratiska aktioner (som skolomröstningsfrågan), utarma den svenska sjukvården på både tillgänglighet och kompetens (genom att stafettläkare och andra ”riskkapitalister” växer sig feta på den svenska skattefinansierade sjukvården). Ja listan över pågående och aktuella försyndelser skulle kunna göras mycket lång, medan listan över positiva åtgärder blir kort som en tummetott.

Skärpning! Det är dags att vakna nu och att ni av folket förtroendevalda tar ert ansvar och agerar för folkets, snarare än enbart för egen vinning.

Och en avslutande ros till Ingrid Johansson (f.d. S-politiker i Råneå) som visar att det faktiskt finns politiker som är beredda att stå för sin övertygelse och ta konsekvenserna av detta när man märker att den linje som partiet väljer inte är den som man säger sig stå för och som man själv anser vara den rätta.

Dagens Kaktus (såna finns det gott om i Texas) ger jag till Niklas Nordström – Väl bekomme!