Alla inlägg av admin

Filosofi, Etik och Samhälle

Om följa John

Dagens tanke:

Man blir aldrig bäst i världen genom att följa i spåren av någon annan. Ska man bli bäst måste man välja sin egen väg. (originaltanke av mig – ej citat).

Världen är full av epigoner (följare, efterapare, utan egen originalitet). Facebook och Twitter uppmanar till detta beteende; ”gilla, om du tycker om det någon publicerat”, ”bli följare” till någons Twitterpubliceringar. osv osv,

Tanken är nog god men effekten blir att en liten klick mer eller mindre professionella tyckare/aktörer definierar vad som man ska tycka, göra – och inte göra/tycka.

Den gamla visstrofen om sten och betong som lyder ”så sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är trång” har fått stor aktualitet och fortsätter växa i kraft vad gäller likriktning av tankar och åsikter. Vi förlitar oss alltmer på att dela Facebook videor/”kloka citat”/avsky för den ena eller andra företeelsen/tankesättet och förminskar samtidigt oss själva till statister/följare av andra – en svans av likatyckare utan egen uttalad uppfattning.

Så blir demokratin första offret och i förlängningen personen och dess själ ett offer på det politiskt korrekta altaret. En Zombievärld befolkad av tomt stirrande människoliknande figurer som utan att skapa sin egen väg bara hasplar ur sig/vidarebefordrar de senaste sanningarna när de hasande närmar sig för att äta upp dig.

Jodå, även jag käre Brutus har hemfallit åt sådana beteenden att dela och vidarebefordra. men oftast med en egen kommentar eller bifogad tillsammans med en egen syn eller tanke på det som delas.

Så låt oss dela med oss av visdom och kunskap, men acceptera och anamma inte allt som vore det skrivet i sten och givet av ett gudomligt väsen.  Precis som man är medveten om att SMHIs meteorologer har en ca 80%-ig säkerhet för sina prognoser de närmaste två dygnen, så får man inta en sund skepsis både till väderförutsägelser och ”sannings” dito.

När det gäller SMHIs verksamhet så hoppas man innerligt att de ska ha rätt när de ”lovar” bra väder, medan förhoppningen är den motsatta när de förutspår regn och rusk.

En sund skepsis anbefalles. Eller, som Tage Danielsson uttryckte sig ”störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet? Nu blev jag osäker”.

🙄

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

I väntan på vadå?

I väntan på Godot heter en känd bok/teaterpjäs, där i princip inget händer under hela teaterpjäsen – man väntar. Ibland kan det kännas så, speciellt när man sitter och tittar ut genom fönsterrutan och regnet det bara öser ner.

I år fick vi en fin Midsommarafton med sol och dryga 20 grader i luften. Ankracet i Vitån vid badplatsen vanns av ännu en okänd anka och ansvariga meddelade att endast 5 st hade smitit mot friheten i Vitåfjärden.

Själv väntar jag på att få se ”the Boss”, Bruce Springsteen och hoppas att han bland andra av sina låtar ska spela och sjunga ”waiting for a sunny day”.

Det blir jag och 70.000 personer till på Ullevi. Reflekterar över det faktum att förra gången på samma plats så noterade jag att det fullkomligt ”vimlade” av poliser, summa summarum 2 st. På fotbollsmatcher på samma stadion understiger det sällan hundratalet poliser för att hålla bråkstakarna i schack.

Tänk så olika det kan vara.

Apropå olika så känner jag en familj som är helt integrerade och välanpassade i bygden här uppe. De två barnen pratar flytande svenska och är mönsterelever i sina klasser. Pappan jobbar och mamman är på väg ut på arbetsmarknaden. I dagarna fick de besked att de inte fick stanna utan måste återvända till Bosnien och därifrån söka nytt arbetstillstånd mm mm. Sådan svensk tokigkrati kan göra mig ursinnig, för om det är nåt vi, speciellt här i Norrbotten, behöver så är det människor som vill bo här och leva sitt liv här med arbete och i samklang med oss andra. Detta att jämföra med alla de människor som utan pass eller fastställd ålder (ensamkommande barn?!) kommer hit med en snedvriden syn på speciellt kvinnor, men försedda med en stor insikt i vad det svenska samhället förväntas förse dem med för rättigheter och möjligheter, men de är samtidigt helt rudis på det svenska samhällets förväntan på vad de ska bidra med. Ofta figurerar de i kriminalstatistiken över våldsbrott. De enradiga tidningsinformationerna brukar avslutas med att relatera åklagarens önskan om att efter avtjänat straff ska de utvisas ur Sverige, något som sällan verkställs.

Men ärliga hårt strävande människor som inte har ”nog med skäl för att få stanna” de ska bara ut alldeles oavsett att de är en fungerande del av den sociala verklighet de lever i, har en människosyn som står i överensstämmelse med vår och i övrigt gemensamma värdegrunder som oss svenskfödda svenskar. De bidrar på många sätt till samhället. Jag skäms över detta och avslutar min dagsblogg med en önskan om att de ska lyckas få svenskt arbetstillstånd och kunna bli varaktigt en del av vårt samhälle och gemenskap.

Byaliv i Vitå

Det stormar

Vi har just genomlevt en stark storm, med åtföljande el-avbrott och uteblivet vatten i kranarna. Det stod väldigt klart när jag återkom från ett kort besök i huvudstaden med ett SAS-plan, som flög som en flaxande kråka genom luften i stormbyarna. Man var ganska tacksam över att det satt kompetent personal vid spakarna. Efter en landning som knappt kändes så var det dags att ge sig ut i regnstormen.

Väl hemma befanns att stormen hade slagit ut såväl elektricitet som det lokala vattenverket.

Suckade och började iordningställa el-verket som skulle kunna driva cirkulationspumpar och ge lyse. Det jävlades, naturligtvis, och jag tänkte att det var ju tur i oturen att det skedde när det är plusgrader ute och inte under vintern.

En rundtur i omgivningarna bekräftade att det var många träd som rasat över el-ledningar. Även mobiltelefonen var död, liksom internet.

I morse fick jag igång el-verket och vi kunde elda lite grann i kökspannan så att inomhusvärmen återkom.

Beslöt att göra nödvändiga förberedelser för att vara beredd om något liknande skulle inträffa under kommande  kalla vinterdagar.

Tänkte med bedrövelse på alla våra nyss hitkomna småfåglar, svalor och sädesärlor med flera, vilka alla satt/sitter hopkrupna i vindskydd och väntar på bättre väder.

Nåja, i mitten av nästa vecka så kommer sommarvärmen åter – säger meteorologerna. Det är samma personer som med stor emfas förutspår temperaturen om 25 år, samtidigt som man vet att de inte kan förutsäga vädret 2 dagar framåt med mer än 80% träffsäkerhet. Hmmm.

Det var en käck meteorolog på TV
som glatt visa upp sitt CV
Han sa vädret blir bra
för det ska vi ha
om nu inte högtrycket går där brevi.

Byaliv i Vitå

Den Blomstertid nu kommer

För en inbiten amatörodlare som undertecknad är våren en hektisk tid. Inte nog med att allt vad vårbruket innebär ska genomföras, odlingsbänkarna och växthus ska också fyllas med egenhändigt drivna plantor av såväl blomsterkaraktär som de som ska bli mat och tillbehör på matbordet. I sanningens namn måste jag väl tillstå att numera är inte alla plantor självuppdrivna. Framförallt ettåriga blommor som ska förgylla tomten och utetillvaron, har ofta Hällnäs plantskola som födelseort.

Bärbuskar och fruktträd besiktas också, hur de klarat vintern och alla illvilliga sorkar som vistas under snön på vinterhalvåret. Häromåret blev vårt familjeäppelträd helt ringbarkat av dessa uslingar.

Det verkar som såväl äppelträd som dito päron och plommon övervintrat och nu håller på att portionera ut sina blad att möta solens varma strålar med och samla på sig energi för tillväxt och blomning.

Apropå blomning så var det stor sorg ifjol då vårt päronträd var helt översållad med blommor, som sedan i juni med det kalla vädret som då rådde släppte alla blommor. Nåväl, trädet har överlevt och det får bli nya chanser för de första egna päronen. Undrar hur de kommer att smaka? Lika spännande är om och när plommonträdet ska ge oss sina första frukter.

Förr om åren har vi satsat på många sorters tomater coh gurkor i växthuset, satt alldeles många frön av alldeles för många sorter. Sedan, när de börjar komma upp som små plantor, nämns man inte vara hårdhjärtad och ”fimpa” de som inte behövs och så står man sedan någon månad senare med en djungel av tomatplantor som dignar av tomater och alla mognar nästan samtidigt så man får försöka förgylla grannars och kompisars tillvaro med ett gäng svartstrimmiga tomater och några gurkor.

I år har vi satt endast de frön vars senare fullvuxna plantors frukter vi räknar med att själva kunna äta upp.

Bara nu inte sommaren drar sig tillbaks och efterföljs av den arktiska varianten där temperaturen varierar mellan 10 -15 grader och regnet det bara öser ner.

Vi vill ha en sommar lika bra som 1988 (VM-seglarsommaren) eller år 2003 när problemet egentligen var att det var för torrt i skog och mark.

Okay då, lite lagom nederbörd då och då fram till mitten av juli kan vi ta men sedan vill åtminstone undertecknad ha minst två veckors torka för att få höskörden i ladan.

Det råder högsommarvärme just nu och att köra harven med traktorn var ett varmt hel…e för luftkonditioneringen racklade lite grann. Verkar som det är kondensern som är igensatt med gammalt damm från fjolårets sommarbruk.

Filosofi, Etik och Samhälle

till minne av en vän

Den lågt stående oktobersolen värmer trots allt lite grann.
Den lågt stående oktobersolen värmer trots allt lite grann.

 

I nästan exakt tretton år hade jag glädjen och förmånen att ha dig här hos mig du ”Summer Surprise” eller  Sammet som du mer familjärt kallades. En klokare och samtidigt mer påhittig och för dina stallkamrater mer ”pain in the ass” häst har jag inte träffat. I dina papper står att du är en s.k. straight gated American Curly, dvs en släthårig skimmel av släktet American Curly. Alla dessa olika amerikanska hästar som Morgan, Paint, American Curly med flera härstammar från framförallt de förvildade pyreneiska hästar som Spanjorer och Portugiser medförde till den amerikanska kontinenten. Detta eftersom alla uramerikanska hästar hade dött ut mer än 5000 år dessförinnan. Conquistadorernas härjningståg och andra krig på den amerikanska kontinenten resulterade i ett antal vildhästar som smet när deras ägare blev dödade i strid..

Du var den i flocken som alltid kom fram och ville nyfiket delta om man kom in i hagen, dvs vid alla tillfällen utom de gånger när man hade en grimma i handen och du förstod att den skulle sättas på ditt huvud. Då vaknade det vilda i dig och många gånger efter att ha försökt få ”grim-helvetet” över din skalle, har du varit jävligt billig.

Mestadels var du en stor glädjekälla för oss alla. En gång bland alla minnen och händelser, som jag minns med ett leende, är den gången när vi var ute på en skogsritt du och jag Sammet och du bestämde dig för att inte gå ett steg till. Men tjurskallen på fyra ben fick ge sig för den på två, så efter att jag suttit still på dig i 40 minuter så började du gå igen.  Yngsta dottern vars häst du var, även om jag står som ägare, har ridit dig på otaliga skogspromenader, i trav o galopp över stock och sten och även på stiglösa ritter i fjällen. Under hennes kunniga ledning förvandlades du från en yster och egensinnig tonåring till en ansvarstagande häst i flocken.

Sammet.jpg

Du var en så kallad maxad D-ponny, dvs du var 148 cm i mankhöjd när du sträckte lite extra på dig, men din korta rygg och muskulösa gestalt innebar att du var mycket viktbärande. Så även en drasut som jag på 100 kg, har ridit dig många gånger, speciellt sedan dottern flyttade hemifrån.

Nödvändigheten för Veterinären att dra flera av dina maltänder ledde i slutänden till att du inte kunde finfördela den mat du åt och långsamt tynade du ihop, mer än femtio kg muskler försvann från din gestalt.

När så Veterinären idag ändade ditt liv med en överdos sömnmedel så var det för att alla försök att få dig ”på spåret igen” har misslyckats. Det hade varit oetiskt att låta dig kämpa vidare neråt. Sorgen är stor liksom saknaden av din gestalt.

Nu finns du inte mer här i hagen eller i stallet och tomheten är stor och klumpen i halsen bär spår för sägen. En liten vit lock från man och svans räddade jag för mina och dotterns minnen av dig.

image

Tack Sammet för alla glädjestunder du gett mig och familjen. Förhoppningsvis springer du nu i hästarnas dal tillsammans med Thunderbird, din farbror, som kom dit för några år sedan och som väntat på dig. Haffi, Blakkur och nordisarna får en lite annorlunda tillvaro utan dig.