Alla inlägg av admin

Murklor och livet

Idag hittade jag årets första stenmurklor, Gyromitra Esculenta, och en vårlig lycka fyllde mig. Minns med glädje de år på 70-talet då jag bedrev forskarstudier i kemi i Umeå på Universitetet och avdelningen varje år i början av juni förlade några planeringsdagar till en nerlagd skola i Hällnäs för att i lugn och ro planera det kommande läsårets forsknings- och utbildningsarbete för oss alla doktorander och disputerade.

Lika säkert som att vi hade Hällnäsdagarna , så bjöd traditionen att vi en av dessa dagar sysslade med ”praktisk kemi” dvs vi sökte murklor ute på alla de talrika hyggen som skogsbruket medförde. I de fåror som uppstod när man skogsplöjde frodades murklorna de närmaste åren efter plöjningen och det var kanske det enda som var bra med denna skogliga åtgärd eftersom markerna blev i stort sett ogångbara för vanliga skogspromenader under många år framöver. Ibland kunde man återkomma till lägenheten i Umeå med flera ”Domuskassar”med murklor som skulle rensas/sköljas och sedan förvällas.

stenmurkla

Murklorna på bilden är ca 5 cm i diameter och det kan vara svårt att hitta dem ute i naturen, men kolla ute på några år gamla hyggen, för det krävs att jorden rörs om så att svamparnas hyfer träffar på varandra för att murklorna ska bildas uppe på markytan.

 

Stenmurkla innehåller det organiska giftet Gyromitrin som är mycket vattenlösligt varför en förvällning, uppkok med stor mängd vatten som slås bort efteråt, eliminerar giftet. Alternativt kan man också torka murklorna genom att trä upp dem på en sytråd och torka i ett väl luftat utrymme där inga människor vistas. Numera anges att man ska förvälla murklorna två gånger och även efter torkning ska man förvälla murklorna.

Alltnog, idag kunde jag fylla på mitt förråd av murkla med några exemplar av årets skörd. Till en fin köttbit är murkelsås en otroligt god upplevelseförstärkare.

Nu finns det, suck, glädjedödare som påstår att man aldrig kan eliminera allt Gyromitrin från murklorna och de påstår till och med att det kan vara cancerogent.

Med tanke på att man tillåter rökning och försäljning av cigaretter, där cigarettröken innehåller ca 3000 identifierade kemiska föreningar och där det finns ett trettiotal cancerogena substanser, som man drar i sig rakt ner i lungorna, så verkar en sås gjord på förvällda murklor som ganska litet risktagande.

vårt behov av att ”facka” in folk

I de gammeldags klansamhällena i olika delar av världen var det ett livsvillkor att tillhöra en viss klan för att få skydd mot en grym och farlig omvärld. I vissa delar av världen är denna klanvärld alltjämt i allra högsta grad levande, med allt vad det innebär av ojämlikhet mellan man och kvinna (patriarkaliska samhällen), blodshämnd och s.k. hedersvåld. I vårt land och de flesta länder i västvärlden har vi lagar som ersätter klanens skydd med statens och lagarna utgår från alla människors lika värde och individens rätt att själv välja livsväg och partner. Vi har ett välfärdssystem som baseras på skatteintäkter.

Här i Sverige lever grupptillhörighetstanken kvar på så sätt att man är med i olika föreningar, för att manifestera sitt intresse eller tillhörighet. En del människor väljer förening utifrån ett behov, exempelvis att sjunga i kör eller spela schack, andra väljer att vara med i olika sammanhang utifrån den prestige som föreningen eller företeelsen innebär. Sådana exempel hittar man bland annat inom golfvärlden, en sport som förr idkades av den högsta samhällseliten. De som utövar golfsporten är människor som använder stor del av sin arbetsfria tid till att umgås på en golfbana. Om man gör det utifrån att man ”fastnat” för den svåra konsten att slå och putta en boll i ett hål på en finklippt gräsmatta, så har jag som ”icke-troende” inga synpunkter på detta.

Andra föreningar med samma nästan religiösa förtecken är jaktföreningar, kanske för att det ger oss en känsla av mänsklighetens ursprung, där en lyckad jakt innebar klanens välfärd eller åtminstone dess överlevnad. Skickliga jägare hade mycket hög status i stammen. Så var det en gång, men idag fyller jakten andra behov än rent överlevnadskritiska. Många umgås och pratar snart sagt bara jakt under en stor del av året och sedan idkar man jakt under pågående jakttid.

Mellan jaktlag förekommer inte sällan en rivalitet och ett behov av att klanka ner på det andra jaktlaget och dess medlemmar, som liknar striden om jaktmarker som de klaner av urbefolkning som finns på Borneo och i Amazonas djungler sysslar med. För urfolken handlar tillgången till ett bra jaktområde om klanens överlevnad. I vårt Sverige handlar det om…? Ja, kanske finns det alltjämt många människor som ser sitt liv på samma sätt som klanmänniskan på Borneo eller i Amazonas, en fråga om överlevnad.

Även i svenska nationella sammanhang kan man se samma behov av kategoriseringsdjävul visa sitt fula tryne. Låt oss anta att du är en person som vid senaste valet lagt din röst på Socialdemokraterna, Moderaterna eller någon av de andra politiskt korrekta partierna och vid en samlad bedömning av situationen finner att Sverige tar emot alldeles för många asylsökande.

Om du sedan uttalar din tveksamhet mot de rådande tingens ordning och i strid med vad som för stunden är politiskt korrekt, så tag dig i akt, innan du vet ordet av tystnar samtalen när du kommer in i ett rum, de politiskt korrekta tittar bort eller sneglar på dig genom sina cyklopglasögon, domen över dig är klar och har fastlagts i diskussioner bakom stängda dörrar.

Om sedan den tveksamme är en offentlig person så har media genast en klar åsikt liknande den huggreflex som en orm uppvisar vid störande intryck, personen ifråga är en främlingsfientlig rasist och säkert en kompis med Sverigedemokraterna. Alltså en person man kan racka ner på och förakta. Att sedan samma person i sin privata sfär tar sig an människor som kommer till vårt land och tar sitt ansvar för att få denne immigrant att trivas och komma in i det svenska samhället, det räknas liksom inte för det stämmer inte med medias och folks fördomar om vilka åsikter man ska företräda och som är de för tillfället politiskt korrekta. Utrymmet för enskilt tänkande är synnerligen begränsat, konsekvensanalys och att man dessutom nyttjar rätten att uttrycka sina egna åsikter utan repressiva aktioner, en rättighet som står inskriven i grundlagen,  är av underordnat värde för i kafferummet räknas klantillhörigheten, flockmentaliteten och enögdheten högre – suck.

Nå, vart vill jag då komma med mitt resonemang?

Jo, jag menar att vi i vårt moderna samhälle med allt vad det innebär av vackra skrivningar i lagen idag alltjämt lever, åtminstone delvis, kvar i klansamhället. Vi hugger inte huvudet av den som inte tycker eller agerar som vi, som de som lever efter Sharia-lagar gör, men vi har kvar levande rudiment av klansamhället och verktygen från detta. Istället för att döda eller lemlästa kroppen så lemlästar vi personens själ genom baktalan, ryktesspridning och genom att vi vänder oss bort när vi ser personen ifråga.

Innan vi slår oss för det egna bröstet och prisar oss själva ska vi kanske granska oss själva med lite större självkritik och innan vi dömer en flykting ska vi kanske ”gå en stund i dennes skor”.

Men, precis som senator Cato vid det forna Rom som avslutade varje anförande med orden ”för övrigt anser jag att Khartago ska förstöras”, så avslutar jag min dagskrönika med att påpeka att innan vi fortsätter ta emot fler asylsökande så måste vi först skapa rutiner och finna vägar att ta hand om dem som redan kommit och vi beslutat ska få stanna.

Var Zlatan dopad?

En aktad friidrottsledare har framfört sina tankar kring den kroppsliga utveckling som Zlatan Ibrahimovic genomgick efter att han kom på Juventus lönelista. Även min minnesbild av Zlatan före och efter är att före var han en lång gänglig räka med supertalang för fotboll och efter ca ett år i Juventus reagerade jag när jag såg bilder av honom där han var en muskulös biffig, men alltjämt lika briljant fotbollspelare. Enligt  uppgifter i media angavs att han hade gått upp 10 kg muskler på ett halvår. Efter ett tag hade man vant sig vid att Zlatan var biffig och jag tänkte inte vidare på det.

När så Ulf Hansson helt nyligen uttalade sina tvivel i media fick det en enorm spridning.

-Tänk om nationalikonen är en medveten eller omedveten dopare!?

Bakgrunden då? Ja, efter att ha läst ett antal artiklar i ämnet liksom kroppsbyggares artiklar och blogginlägg har jag kommit till slutsatsen att det i stora stycken saknas vetenskapliga studier som styrker tesen att man kan snabbt bygga så mycket muskler (dvs  öka sin kropps muskelmassa med >10% vilket motsvarar de 10 kg’s muskler han lagt på sig på ett halvår). De flesta seriösa artikelförfattare anger att det utan doping tar flera år att uppnå sin personliga maximala nivå vad gäller muskelmassa. Enda möjligheten till en mycket stor muskeltillväxt på kort tid är i tonåren då speciellt unga mäns kroppar naturligt är fyllda av testosteroner, ämnen som kan möjliggöra en extrem tillväxt av muskler. År 2004 var Zlatan 23 år, det år han kom till Juventus, och hans kropp hade därmed med all sannolikhet passerat den period när kroppens naturliga testosteroninnehåll skulle möjliggjort en sådan muskelpåbyggnad. Så det rimliga antagandet för min del är att han medvetet eller omedvetet, fått i sig ämnen som höjde hans testosteronnivåer och på artificiell väg skapade förutsättningar för den iakttagna muskeltillväxten. I en bild som publicerades i Aftonbladet september 2004 när Zlatan precis skrivit på för Juventus ser man en gänglig Zlatan (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/italien/article10483574.ab)
medan han på bilder som tagits senare framstår betydligt mer atletisk.

Ulf Hansson uttrycker i sitt uttalande en fundering som många har tänkt, dvs om det nu var så att lagets läkare i Juventus tidigare blivit fälld för givande av dopingmedel till fotbollspelare, är det då inte rimligt att tro att det var ett förhållningssätt som så att säga  ”satt i väggarna” och att hanteringen fortsatt även efter att läkaren avslöjats och dömts? Dessutom framstår Juventus i sällskap med andra italienska lag inte såsom några moralens väktare. I själva verket blev Juventus ju fråntagna två mästerskapstitlar för säsongerna 2004/2005 samt 2005/2006 på grund av manipulerade matcher, så varför skulle detta fuskande inskränka sig till att inte omfatta även spelardoping?

När nu Ulf Hansson säger det många tänker nämligen att ”kungen har inga kläder” såsom det beskrevs i den gamla sagan, så känns det som om han är den lille pojken i sagan som pekar på det många av oss tycker oss se, men inte sagt något om med tanke just på den stjärnstatus Zlatan har.

Tage Danielsson säger i sin travesti på Paulus Korinterbrev om Kärlekens som den största av alla. Tage inflikar ”men störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet?”. Jag avslutar med ett annat Tage Danielsson citat:

Strunt är strunt
och snus är snus
om än i Gyllne dosor
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor
Ack, ändå illusionen brast
för rosor i ett sprucket krus
Kan vara utav plast.

Utveckling Luleå Norra

Var på ett  möte igår angående Utvecklingsplan för ”Råneå med Omland” som man från politiskt håll i kommunen kallat till. Ett lovvärt initiativ tycker jag. Dock måste jag som sätter värde på ordens nyanser protestera mot rubriken för mötet. I min värld är Råneå inte en by utan ett samhälle och Vitådalen med sina byar är inte ett ”omland”. Förresten varifrån kommer denna beteckning. Förut när man ville markera att något fanns i närheten pratade man om ”omnejd”. Men, inte heller den beteckningen tycker jag är bra. Vi pratar här om flera tusen människor som bor dels i Råneå samhälle, Råne älvdal (det är ju trots allt inte så länge sedan Råneå var egen kommun) och boende längs med Vitådalen samt några mindre byar utmed vägarna mellan Vitådalen och Råneå/Rånedalen. Ordens värde ger laddning till tankevärlden på så sätt att en ”by” förväntar man sig kanske inte ska ha en livsmedelsaffär, flera andra affärer, restaurang, bank, skola, vårdcentral, bussstation, apotek, äldreboende, kyrklig församling mm, medan man definitivt ser detta framför sig när man pratar om ett samhälle. När någon säger ”omland” så tänker jag mig snarast något liknande  öde land där det bor en och annan stackare som blivit kvarglömd.

Med detta sagt vill jag säga att jag till min glädje utöver ett hundratal privatpersoner också fann att många politiker med särskilda ansvarsområden fanns på plats, liksom kommunalrådet Nordström. Den senare har vi saknat som spelare i debatten om Vitåskolans kvarblivande, dels eftersom han har egen erfarenhet av uppväxt och skolgång ute i en by på landet och dels eftersom han tillsammans med Yvonne Stålnacke är de yttersta representanterna för vår kommun.  Diskussionen och synpunkterna samlades ihop på så sätt att man hade gjort i ordning olika bord med olika teman, exempelvis ”utveckling”, ”resor och kommunikation” mfl.  Var och en satte sig vid det bord man fann mest intressant och deltog i debatten där.

Jag var med och förde fram synpunkter vid två bord, lyfte fram mina tankar om behovet av;

Bredband för alla (utvecklingskrav för att kunna driva företag och internetkommunikation), Lunet förlägger för närvarande en 20 kV’s kabel i vägbanken. Tillsammans med denna har man lagt tomrör tänkta för bredband. Ett gyllene tillfälle kan man tycka att göra två flugor på smällen dvs blåsa in fiber som man skulle kunna erbjuda folk i bygden. Vid samtal med Lunet så hänvisar de till en ansökan om bidrag som inlämnats för Vitå, Jämtön och där man kan få 70% av kostnaden så 30% blir då inkopplingsavgiften. En gissning från tjänstemannen hamnade på ca 25.000 kr. Till detta ska läggas kostnader för grävning från tomtgränsen till det egna huset. Anslutningsavgiften omfattar även uppkoppling mot bredbandsnätet och behövlig elektronik utanför huset. Kostnad för router inne i huset får man stå för själv. Den preliminära tidplanen sades vara inkoppling under 2017. Men, tillade tjänstemannen, så krävs det att minst 75% av hushållen tecknar avtal för att de överhuvudtaget ska genomföra det hela, oavsett de får bidrag eller inte.

Trygg väg för barnen till och från skolan samt människor som promenerar i byarna (exempelvis förekomst av gång och cykelvägar i likhet med de som finns i Bensbyn, Rutvik mfl byar). Hastighetsgränser som tar primär utgångspunkt från människors behov och inte fordonens och dito förares. Till exempel förbi Vitåskolan är det 70 km’s hastgihetsgräns där det på alla andra ställen är 30 km/h som gäller vid skolor. En sänkning till 50 km/h är definitivt på sin plats. påpekade att den gamla byavägen ända ner från Rörbäck och upp till och förbi Vitå finns i stora delar kvar (jag har ridit fram och tillbaks till Rörbäck på denna flera gånger) och skulle kunna fixas till och bli den trygga gång/cykel/ridväg som vi alla behöver. Påpekade dessutom att den nya vägbron vid Bodisundet är en fundamental dödsfälla efter ombyggnaden. Två bilar kan inte mötas samtidigt som en person går efter vägen och skulle mötet ske så finns det ingenstans för personen att ta vägen då man monterat räcken som är cirka en meter höga på båda sidor om brovägen. Sikten innan man når vägbron är också skymd då vägen gör en kurva på hela denna sträcka och dessutom ligger bron i en svacka.

De knappa två timmarna som mötet varade kan tyckas kort, men speglar förhoppningsvis en gryende medvetenhet hos politikerna om att det även finns väljare utanför Luleå centrum som lägger sin röst vid nästa kommunalval och deras val kommer att avspegla hur väl de tycker att politikerna lyckas.

 

Politikens volter

Igår beslöt Kommunfullmäktige, efter en lång och hård debatt, att ”framtidens skola” ska utformas som man tidigare bestämt. De enda två undantagen var sparandet av Vitåskolan och skolan i Klöverträsk. Man kunde ju tro att politikerna skulle ta till sig de faktabaserade argumenten som samverkansgruppen för skolfrågorna tagit fram under många timmars obetalt arbete. Så blev alltså icke fallet. Istället kan man läsa och höra på radio hur Kommunalrådet Yvonne Stålnacke säger sig vara mycket trygg i beslutet som tagits ”eftersom det debatterats i ett års tid”. Spontant undrar man hur hon/politiker är skapta, som inte förefaller mottagliga för sakargument. Hon sade dessutom när vi uppvaktade henne i frågan för snart ett år sedan att ”det är BUN som äger frågan”, därmed implicerande att hon inte lade sig i hur de skötte det hela. Det kan vara OK i det läget att inta den attityden, men när man/de efter hand upptäcker att det verkar vara ett dåligt beslutsunderlag som kommer att läggas på Kommunfullmäktiges bord, så borde hon ha agerat och återremitterat frågan för bättre utredning i BUN. Hon kan inte som Manuel i Faulty Tower säga ”I know nothing I’m from Barcelona”, hon ska ju ändå föreställa chef för hela kommunen, däribland även BUN.

Om det hela skötts på ett riktigt sätt skulle man ha gett för alla intresserade väl fastlagda och  kända utredningsdirektiv till de tjänstemän som skulle utreda skolan i Luleå, inte bett dem att paketera en från början fastställd lösning, som man beslutat om i slutna politikerfora. Man skulle då ha kunnat öppna för en spännande demokratiskt folkligt förankrad utveckling av skolan i Luleå och  därmed skapat ”Framtidens skola”.

Tjänstemännen å sin sida skulle om de vore oväldiga (inte politikerstyrda utan professionella), ha krävt att få göra en riktig utredning och inte ett paket med julklappspapper kring ett stinkande innehåll.

Nu hoppas jag att så många som möjligt skriver på för en folkomröstning i frågan, det krävs att 10% av Luleås vuxna befolkning skriver på. Om så sker, så får vi se vilka politiska turer som blir följden – jag är skeptisk till politikernas förmåga att vara ödmjuka och ompröva i gråsossebetong inskrivna beslut.