Alla inlägg av admin

Den sjuka toppidrotten

Idag hör vi att ytterligare idrottare har dopat sig med Meldonium, ett läkemedel som utvecklats för att öka hjärtmuskelns genomblödningsförmåga och därmed funktion/prestation. Pristagare i VM som EM tillhör denna skara av dopare, som fastnat i nätet. Ämnet förbjöds första januari i år och det faktum att det är så många som åker fast tyder på att de dopat sig även innan ämnet blev förbjudet. Fast, då var det i laglig mening inte doping?!

Från tidigare vet vi att stora delar av det norska längdåkningslandslaget, med Marit Björgen som den mest kända, är medicinerande astmatiker, så de måste ta astmamedicin inför lopp och eftersom det förskrivits av läkare och är känt för internationella dopningssammanslutningen, så räknas det inte som doping. Efter att hon började få medicinera mot sin astma ”lagligt” så förbättrades hennes prestationer högst remarkabelt !?

För egen del dopar jag mig varje gång jag ska ut och åka skidor eftersom jag har köld/ansträngningsastma och jag vet att min Bricanyl gör det möjligt att åka och ta ut sig, man får luft vid ansträngningen. Men, antidopningsbyrån WADA har ingen läkarinformation om min medicinering, så tekniskt sett så dopar jag mig när jag åker skidor.

Hemska tanke – tänk om det är så enkelt att de norska idrottsmännens överlägsenhet kan tillskrivas deras medicinering mot astma?! Borde inte svenska skidlöpare i så fall också utveckla astma och i konsekvens därmed få lagligt inta dopingpreparat!?

För som Refat el Sayed en gång sa om en företeelse som verkade skum, ”här ligger det en gravad hund”, så känns det som om det faktum att så många norska skidåkare är så totalt överlägsna alla andra länders åkare kan inte förklaras enbart med att man har en lång skidtradition i Norge och att man kan åka skidor i alla städer. Våra svenska bästa åkare genom åren har inte enbart kommit från skidlämpliga orter, Tomas Gustafsson på -70 talet kom från Motala, Markus Hellner kommer från Lerdala. Skövde kommun och bröderna Blomkvist från Stockholm, där Anders vann Vasaloppet  tillsammans med sin tvillingbror – de bar kranskullan  tillsammans på sina axlar över mållinjen, så båda dömdes som segrare.

Vad jag därmed vill säga är att talanger poppar upp runt om i Sverige och får numera sedan sin skolning vid de svenska skidgymnasierna och senare om de når så långt ingår de i träningsgrupper på nationell nivå. På liknande sätt är det säkert för andra skidåkarländer och deras talanger. Så, man ställer sig åter frågan ”Vad är det som gör att norska åkare kan åka ifrån världens alla åkare om man inte har något annat än talang i lådan, vad möjliggör detta?”.

Kommer ni ihåg Muhlegg, den från början tyske, mediokert åkande, längdskidåkaren som konverterade till Spanjor och vid Salt Lake City åkte skiten ur vår svenske Elofsson som var i sitt livs form den säsongen och man väntade allmänt att Elofsson skulle ta åtminstone någon Guldmedalj. Elofsson knäcktes när han försökte hänga på den bloddopade Muhlegg, som likt en snorig hulk åkte utan trötthet i alla uppförsbackarna, jag ska aldrig glömma dessa bilder som jag alltjämt kan se för min inre syn. Till deta OS hade man nyss tagit fram en metod för att spåra bloddoping och Muhleggs bluff avslöjades. Annars fanns det anledning att misstänka andra länders åkare som Italien, där åkare den första veckan av stora mästerskap alltid låg i topp för att sedan drastiskt dala i listorna under andra veckan.

Men, min slutkläm idag måste bli att när man kan dopa sig med astmamediciner på ett lagligt sätt, hur rättvis blir idrotten då?

Många säger att erfarenhetsmässigt så blir flertalet skidåkare astmatiska på grund av de stora mängder kall luft de drar i sig, men då kan man som lekman tycka att man borde ta bort astmamediciner från dopinglistan så att va och en kan hantera sina luftrörsbesvär på bästa sätt och inte genom att en landslagsläkare skriver ut laglig doping.

 

Kommunal Vattvälling

Den kamp som några ansvarsfulla föräldrar tog för att rädda en byaskola ute i den kommunala periferfin blev något av en andra öppning av Pandoras ask (som enligt sägnen innehöll en mängd olika mestadels oönskade egenskaper som Pandora i sin nyfikenhet släppte fri över världen). Innan hon hann stänga asken hade allt utom hoppet farit ut och missmod fyllde världen. Så hon öppnade då asken igen och släppte ut hoppet till glädje för alla drabbade människor.

Den s.k. utredningen om Framtidens skola i Luleå, från Barn och Ungdomsförvaltningen i Luleå, får väl närmast betraktas som den första öppningen av asken, ut kom allehanda dåligheter som skulle drabba framförallt alla små innevånare i kommunen. Med den utredning som föräldrarna i samverkansgruppen genomförde (på sin egen obetalda fritid) kom nya fakta på pränt som kunde ge hoppet åter.

Beställningsverk är i min föreställningsvärld uppdrag som ges till författare, kompositörer och ”hitmen”. De två första för att glädja människor med upplevelser och den sista som gansters ger i uppdrag, för att avliva misshagliga individer. Här förefaller det som om vi ser den politiska varianten av beställningsverk, där mjukryggiga tjänstemän genomför ett dåligt underlagsarbete för att tillfredsställa en uppdragsgivare – politiker, som av ännu oklara skäl vill allvarligt försämra möjligheterna för skolfolk att möjliggöra skapandet av en bra skola åt våra barn.

Inom fackföreningsrörelsen, mer precist Kommunal, har vi nyligen sett samma beteende, nämligen att de som valts av medlemmarna börjar glömma på vems uppdrag de sitter på sin post och börjat berika sig och sina egna släktingar och tillfredsställa sina egna lustar och maktbehov.

Det kanske är ett sammanträffande men i Kommunals fall är de ansvariga sådana som sitter i det Socialdemokratiska partiets toppskikt och i Luleå Kommuns fall är det företrädare för samma parti, som ägt makten i kommunen under många år.

Jag hoppas verkligen att det hela inte är partiutmärkande, dvs vanligt i det Socialdemokratiska partiet, utan mest ett uttryck för att makt korrumperar även de mest från början frimodiga, till att med tiden bli egoister och positionsförsvarare. BUNs ordförande Carina Sammelis agenda vet jag inget om, men det förefaller som om hon vill visa sin förmåga att besluta och genomföra, kanske med sikte på en Kommunalrådspost i framtiden eller, vem vet, hon kanske rentav siktar mot EU-parlamentet eller en framtida S-märkt Regering. Hennes förmåga att likt gåsen låta alla synpunkter rinna av henne utan att påverkas, är kanske meriterande för en Ministerportfölj – vem vet?

Nu hörs slagugglans lockrop på en partner

Häromkvällen, vid niotiden hördes Slagugglans rop över skogen efter en partner att bilda bo med. Deras ho …..följt av några svagare ho,ho,ho , ljöd svagt över skogen. En liten vårkänslans blå låga tändes i bröstet.

För några år sedan hade jag förmånen att få se Slagugglan häcka och fota hanen när han kom med en sork i näbben. Honan låg på äggen då, men jag känner mig tyvärr förhindrad att berätta vart boet är eftersom de frekvent använder samma bo från år till år. Mina studier, mitt fotograferande, skedde från ett ganska tryggt avstånd. De är ju kända, eller kanske ökända, för att om de känner sig trängda vid boet, så anfaller de utan misskund.

slaguggla
Vårvinter slagugglan vilar på en elledning och spanar efter sorkar.

 

Dagarna blir längre, nästan en timme per vecka, och snart är det dags att börja fundera över att sätta frön så att man hinner få Tomater och Gurkor från respektive plantor. En tumregel jag har är att i mitten av mars månad ska fröna i plantkopparna.

en fråga om säkerhet

Vid styrelsemötet för Föreningen Vitådalen den 25/2 väckte jag frågan om hastighet på huvudleden som går från Rörbäck och upp till Forshed och vidare ut ur Luleå Kommun därifrån.

Hastighetsgränsen varierar högst väsentligt längs efter denna och på ett sätt som jag tycker är ganska omotiverat. Så gäller till exempel att genom Jämtöavan är hastigheten 60 km/h, alldeles för hög i mitt tycke.

Genom Vitå finns en hastighetsreglering som sätter fartgränsen till 70 km/h från i höjd med fotbollsplan till strax efter skolan där fartgränsen åter blir 90 km/h !

Vägen nyttjas för allt från tunga timmertransporter till ungpojkars importmercedesbilar och på den skall samsas barn på väg till och från skolan, vuxna människor som är ute och promenerar eller rastar sina hundar och långsamtgående fordon (traktorer mm). Tillhörande vägren kan jag mäta up mellan tummen och lillfingret på många ställen.

Vid vårt möte gavs många exempel på hur tokigt och farligt detta är, så beslutet blev att respektive byarepresentant fick som hemläxa att diskutera genom vägsträckan som löper genom deras by med boende och intresserade och komma med synpunkter och förslag på innehåll till den skrivelse vi ska rikta till Trafikverket, om att förmå dem att göra något åt detta. Har du några synpunkter tankar i frågan kontakta mig via mail; braennaren@gmail.com, eller någon av respektive bys representanter.

I någon/några by(ar) kan det betyda att man sätter ner foten och kräver en separat gång och cykelväg parallelt med huvudleden, i andra att man kräver en nersättning av tillåten högsta hastighet.  Man kan väl direkt konstatera att tillåta en maxhastighet om 70 km/h förbi en skola, som nu är fallet, måste vara den enda väg i hela kommunen där man tillåter detta. Man behöver bara tänka sig situationen med en liten kille eller tjej som springer efter en förlupen boll som rullar ut på vägen, samtidigt som en tungt lastad timmerbil nalkas…..

Jag vill inte behöva höra talas om olyckor som blir följden av att vi inte har gjort vad vi kan för att förhindra sådana situationer. Timmerbilarna och annan tung trafik behöver få färdas längs med vägen, men jag tror på att vi kräver att man exempelvis  sätter ner hastigheten till 50 km/h genom bykärnan och 70 km/h på de mer glesbebodda partierna ända fram till en bit efter bron över Vitån på vägen upp mot Avafors där man åter tillåter 90 km/h.

En åtgärd som skulle vara ännu mer säkerhetshöjande för alla är en gång och cykelväg för alla de som bor nära skolan och inte behöver/får skolskjuts. De ska ju ändå ta sig till skolan längs efter vägen. Jag har svårt att tro att någon markägare skulle motsätta sig att bistå med en liten markremsa för en sådan gång/cykelväg genom byn. Återstår således att få Trafikverket/Kommunen att anlägga en.

Men varje resa börjar som bekant med de första stegen, så låt oss ta dessa, till glädje och fromma för alla invånare i byarna i Luleå Kommuns norra del här i Vitådalen.  I sammanhanget kan man ju peka på att till närbyarna Björsbyn och Bensbyn från centrala Luleå, har på senare tid anlagts gång/cykelväg till fromma för de som pendlar cykelburet eller bara tar sig en uppfriskande promenad. Ett nog så bra motiv och hälsobringande  aktivitet.

Men, Vision 2050 pratar om att hela kommunen ska leva, således även vi som bor i norra delen av kommunen ute på landsbygden. Första förutsättningen för detta är att man har tänkt genom och åtgärdat farliga trafiksituationer, så att det finns några levande boende kvar år 2050 även i Vitådalen.

Med tanke på Euskefeurat som snart ska spela i Vitå Folkets Hus kanske man kan undra om det ska behöva ta efter dem och sjunga som de sjunger att ”det kan vi göra själva”. Min fundering grundar sig i det jättearbete som föräldragruppen för Vitåskolans bevarande genomfört, när de tjänstemän som får betalt för att göra utredningsarbetet inte gjort det genomlysande arbete som man kan kräva av dem.

Vi behöver inga skoltjänstemän
nere i Vitåälva
för utredningar av allra bästa slag
det kan vi göra själva

 

vad gör Kommunens tjänstemän?

Först kom ”skolutredningen” för framtidens skola i Luleå Kommun, som alla utom de som gjort den anser att den borde förpassas till runda arkivet.  Ett antal föräldrar och personer, som brinner för att vi ska ha skolor även ute i kommunens byar, har lagt ner ett obetalt gigantiskt arbete för att visa att de välbetalda tjänstemännen i Luleå Kommuns Barn och Ungdomsförvaltning, BUF, inte gjort sitt jobb utan presenterat en s.k. utredning som i allt väsentligt är felaktigt, tendentiöst och fyllt av tankefel.  Man undrar stillsamt för vad tjänstemännen uppbär sin lön? För, det är inte för sitt noggranna och oväldiga arbete, det kan man väl konstatera i BUFs fall.

Nu läser man att återvinningscentralen som ska flyttas från Kronanområdet ska få en annan placering istället för på Lövskatan som tjänstemannautredningen pekade på. Sent omsider har man ”upptäckt” att det finns ett betydligt större område intill Porsön, som man kan nyttja och som ur alla aspekter förefaller vara ett mycket bättre alternativ. Detta skulle aldrig ha kommit fram i ljuset om inte många eldsjälar på Lövskatan jobbat med att ta fram argument och fakta för att söka andra alternativ, jobb de utfört på sin fritid och arbetstimmar, som förmodligen räknas i tusental.

Som kommunal skattebetalare i Luleå Kommun och allmänt intresserad, så frågar jag mig därför om man som ansvariga tjänstemän i Luleå Kommun på senare tid bara anställt  socialdemokratiska nickedockor, män och kvinnor som inte i första hand förväntas serva politikerna med hårda fakta och slutsatser därav utan vara politiskt lyhörda. Det förefaller som om det finns en glömska hos vissa varför man är anställd, dvs uppdraget att tjäna folket i sin tjänst. Detsamma menar jag gäller för en del politiker som förefaller använda sin politiska position för att skapa sig en plattform/trampolin att nyttja för den vidare färden mot större smörgåsbord, snarare än att göra ett ansvarsfyllt och noggrannt jobb i folkets tjänst och för det man tror (trodde) på.

Om så är fallet, så fall skulle ett lämpligt förfarande vara att låta dessa tjänstemän gå till återvinningen, jag höll på att säga till någon annan kommun. Men, det vore ju taskigt agerat, för då får ju bara denna kommun samma problem som vi har. Politikerna får ju som bekant, eller borde som bekant få, svara för sina gärningar åtminstone vart 4:e år.

Hemska tanke, har tjänstemännen blivit en del av den Socialdemokratiska apparaten?  Man säger ju att makt korrumperar och efter så många år vid makten för sossarna har kanske en del tjänstemän insett att om man vill uppåt i lönegrader och hierarki, så får man vara lyhörd för vad ”husse” har för budskap och anpassa sitt agerande därefter!?

Det stora dilemmat, som alltid, är att när ett fåtal personer, som har en framskjuten roll och i denna agerar i första hand för egen vinning,  skadas ryktet och trovärdigheten för alla de som gör rätt och ansvarsfyllt försöker göra bra och väl genomlysta arbeten, till fromma för oss alla i slutänden.

Så skäms alla ledande tjänstemän/kvinnor på BUF som gjort en så dålig utredning kring Luleå Kommuns skolsituation nu och i framtiden. Skäms också ni tjänstemän på (tekniska?)förvaltningen som inte förmått läsa stadskartan och inse att en utredning per definition innebär att man tittar på olika alternativa placeringar för en återvinningsstation. Sedan argumenterar man i utredningen för och emot alla alternativen, så att politikerna sedan har ett välgrundat underlag att fatta sina beslut på. Om det är så att ni tjänstemän medvetet inte skapat ett så bra utredningsunderlag, som ni skulle kunnat och man har anledning att förvänta sig, utan agerat med ”lyhördhet” visavis politiken, så föreslår jag att ni kliver åt sidan, för vi behöver inte korrumperade eller okunniga tjänstemän på topposterna i kommunen. Vi behöver istället de bästa personerna på alla nivåer, det kommer att behövas för att möta framtidens utmaningar och problem i vår kommun.