Såhär med en veckas erfarenhet av älgjakten 2013, begränsar sig mina egna hittills samlade älg-erfarenheter av att jag en morgon, på väg till mitt pass, såg en ”dundertjur”. Skovlarna var imponerande, haklappen stor och helheten imponerande. tilläggas kan att han sannolikt alltjämt spatserar omkring i Vitå-skogarna.

Annars känns utdelningen hittills, åtmistone utifrån jaktresultatet för oss passjägare, bättre än föregående år. Två av de äldre herrarna (tji fick ni som tjatat om gamla gubbar och älgjakt) har skjutit var sin ”mångtaggare” och hundförarna har en kalv på sina samveten. Inte dåligt men inte heller bra resultat, får väl bli sammanfattningen.

Såg förresten en tretåig hackspett med sin mestadels svarta och vita karakteristik, liksom en envis Korp som slog sig ner ovanför mitt huvud och skrek sitt ”krp, krp” och varierade med ett kraxigt strupljud. Kanske ville han varna älgarna för mig eller så satt han liksom i serien Hälge och dreglade i förhoppning om att jag skulle få skjuta en älg. Alltnog jag fick inte chans på någon Hälge, så jag hängav mig åt några mackor efter 4-5 timmar av ”intighet” och en slurk kaffe därtill. Korpen ledsnade och flög sin väg och så förlöpte den dagen.

Har ni tänkt på att när man, som vid exempelvis älgjakt, mer eller mindre tvingas till passsivitet så börjar efter en stund tankarna löpa sin egen väg och man börjar betrakta sin näromgivning mer intresserat. För, man kan ju inte bara sitta och blåstirra utefter skjutstråken vid passet. Upptäckte en rotvälta som blivit delvis mossbelupen och som mitt i sin nerbrytning var vacker att se. På rötterna hade större och mindre stenar av olika kulörer fastnat och följt med, när stormen ändat trädets liv.

Några olika sorters tickor hade också funnit sin permanenta bostad på en död, men alltjämt upprätt stående björk

Tickor på björk

Jag är för dålig mykolog för att kunna säga vad för sort/sorts tickor det är, men vackert är det mitt i all sin stelhet.

Slut på älgrapporten för denna gång.

Regnet, om inte öste ner så kom det i lagom takt för att sätta ner humöret. För egen del har jag inte så stora förväntningar. Ett och annat björklöv singlar ner till backen i sakta mak. I närheten söker sig en hackspett larver från ett dött träd. En liten Talltita kommer och sätter sig i trädet intill, kanske hoppas den på några tappade brödsmulor.

Vi är ett drygt tjugotal män och en kvinna som träffades vid kl 5 för att få oss tilldelade våra respektive pass.

Kollade just på yr.no vad de säge om vädret idag. Jodå på eftermiddagen kommer det att klarna upp. Tills dess får man härda ut och hoppas på att älgen snart har vägarna förbi mitt pass 🙂

Har tagit del av den diskussion som pågår kring hur man ska förfara efter det att en älg blivit påskjuten.

Som jag ser det så finns det följande alternativ;

1. Kulan fick en bra träff och älgen dör mer eller mindre på fläcken. Det förhoppningsvis bästa utfallet av avlossat skott.

2. Kulan träffar men älgen drar iväg till skogs. Då är man skyldig att genomföra ett eftersök syftande till att den skadskjutna älgen påträffas och kan avlivas. Regler finns för hur man förfar om älgen fallit på intilliggande JVO/VVO.

3. Kulan avlossas men ger ingen synbar träff. Eftersök ger inte heller något.

Bör man i detta läge fastlägga att det var en bom och jaga vidare utifrån samma förutsättningar som rådde innan skottet vad gäller tilldelning och antal skjutna djur?
Läser man på nätet i lämpliga källor får man egentligen ingen klarhet, anser jag. Ulf Kallin, Riksviltvårdskonsulent – Jakt och Viltvårdsfrågor på Jägarnas Riksförbund, skriver ungefär så att: ”nytt för i år är att en påskjuten älg alltid ska räknas som träffad så länge man inte kan fastställa att den inte träffades, dvs man ska hitta kulhål i tallen intill där älgen stod eller liknande oomkullrunkeliga fakta för att räkna påskjutningen som en bom.

Mot detta resonemang och tolkning protesterar en del.

För min del känns Herr Kallins utsaga som självklar utifrån en etisk aspekt. Om varje jägare vet att påskjutning kommer att resultera i att laget får räkna bort den påskjutna älgen i nästan samtliga fall, så kommer varje skytt att undvika att ”kasta iväg ett skott” – åtminstone de seriösa jägarna. Man hoppas att alla jägare som deltar på älgjakten gör det för alla andra skäl, än att enbart försöka se till att ”frysboxen ska fyllas”.

Dessutom, kan man tänka sig att de andra i jaktlaget i så fall kommer att ta skjutglada Rambos i tukt och herrans förmaning, i och med att slarviga skott innebär att laget förlorar i storleksordningen 150-200 kilo kött. Om man räknar om vad ett sådant ”släng iväg skott” har för ekonomiska konsekvenser kan man titta i kyldiskarna på Coop och ICA där älgkött betingar ett pris på mer än 100 kr/kilo. Ett tapp för jaktlaget på 15-20.000 kronor om man ser det på det sättet.

Slutsats: Låt oss alla vid varje tillfälle vara så säkra vi någonsin kan vara på att få en ren träff, innan vi avlossar skottet – allt annat är väldigt oetiskt agerande.