Kategoriarkiv: Byaliv i Vitå

Byaliv i Vitå

Äggtjuv?!

Våra 12 hönor brukar vanligen producera 3-6 ägg per dag. I och med att de varma dagarna började i maj så lät jag luckan vara öppen även under natten. Visserligen började tupp(jävl…) gapa redan vid 5-tiden på morgonen, men va fan.
Alltnog, ganska snart sinade antalet ägg som producerades till något enstaka per vecka. Vi skyllde det hela på att det nog var följden av det ändrade hönslivet de upplevde. Dessutom tycker de om att gå och sprätta runt på gården efter maskar och annat och det innebär mindre volym näringsämnen, vilket borde resultera i något mindre antal ägg per dag. så vi gav oss till tåls.

För en veckan sedan fick hönor o tuppar vara kvar inomhus till ca 11-tiden på förmiddagen då det synts flygande rovdjur i trakten.
Döm om min förvåning när vi släppte ut dem och fann 6 st prydliga ägg i en vrå av hönshuset. Så, då började vi skylla på skatorna, dessa smarta tjuvaktiga och fräcka fåglar, som ofta skräms iväg från gården när de är och tjuväter hönsmat som vi placerar i byttor på gården.

Idag fick vi så reda på hur det åtminstone i ett flertal fall går/gått till. Familjens rödsetter stod och höll på med något nergrävande arbete vid ett av våra nyplanterade fruktträd, så hon blev ivägschasad. Döm om vår förvåning när något vitt skymtade nere i gropen, halvt övertäckt av jord. Jodå, det var ett dagsfärskt ägg och plötsligt föll bitarna på plats. Vid något tillfälle har hon ”stått” för de hönsägg som vi hittat runtom på gården. Vårt beröm har hon slickat i sig den rackarn och så var det förmodligen hon som var den ”tjuvaktiga skatan”, en fyrbent rödhårig icke flygande setterhund.

Känner mig lite som Pettson och hans värld vid sådana tillfällen, men vi har ingen katten Findus utan hunden Maja.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Tankar om hälsningsritualens betydelse

För några dagar, sedan vid ett  allmänt möte i byn fick jag anledning att reflektera över hälsningens betydelse.

Historiskt användes handslaget för att visa den andra parten att man inte nalkades med vapen i hand. Numera används ”tjena”, ”hej”, ”goddag” o liknande verbala uttryck på motsvarande sätt, ibland bara i form av en icke verbal handviftning eller vänlig nick mot mötande part.

Alltnog där satt vi och väntade på att mötet skulle ta sin början samtidigt som en del eftersläntrare anlände. Snart sagt alla hälsade på varandra med olika grad av familiaritet, man satte sig tillsammans i grupper för att markera tillhörighet eller bara för att det satt en kompis där.

Själv sa jag neutralt vänligt ”hej” till alla som kom och passerade mig, bland annat till två personer, far och son, som anlände vid olika tillfällen. Mitt ”hej” bemöttes med tystnad, de vågade inte ens (ville inte?) möta min blick utan gick som stenansikten förbi och satte sig tillsammans med sina kompisar.

Jag noterade lite förvånat hur kränkt jag kände mig, hur irriterad jag blev, över att de inte klarade av det mest elementära i ett samhälle nämligen att bejaka att man sett och ser andra personer som lever och bor i samma by. Tänkte på min gamla, numera avlidna mammas filosofi vid sådana situationer. ”Bry dig inte om att bete dig på samma sätt för då sänker du dig bara till samma låga nivå” brukade hon säga när någon betedde sig så urbota idiotiskt och med avsaknad av vanlig hyfs.

Att det inte var bara ett tillfälligt beteende, åtminstone från pappan, har jag fått ett antal bevis på då mina hej eller nickar vid passeringar, vid varje tillfälle bemötts med ett icke seende stenansikte eller med ett envist tittande ner i den sandlåda denne person vanligtvis befinner sig i, som om han trodde att om han inte såg mig så skulle jag inte finnas . Därmed manifesterar han ett i djupaste mening barnsligt beteende som, just det, barn brukar ta till för att visa sitt missnöje gentemot andra. ”Jag ser dig inte så finns du inte” är andemeningen.

Till de glädjande inslagen i dagens ämne för min filosofiska utläggning i hälsningens betydelse fick jag vid ett annat möte i en festlig byasammankomst, från två personer från ett ”annat familjeträd” och tillhörande ”det andra laget”. De hejade och vi hade ett långt och i bästa mening givande samtal om olika saker som kan skilja och förena oss människor som ändå bor i samma by.  Jag lämnade detta möte med en glädje och känsla av att det trots allt finns hopp och tankar om en positiv utveckling av den gemensamma byn trots att man i olika sakfrågor kan tycka olika.

Och du NN, även om du tittar ner i din sandlåda när jag passerar dig eller i andra sammanhang stöter ihop med dig, så tänker jag fortsätta säga ”hej” eller handvifta, för jag tänker vara större än det där småbarnssura beteendet att titta ner i backen när vi möts. Därmed faller ansvaret för ett möte oss emellan på dig och inte mig.

-HEJ!

Byaliv i Vitå

Sommarfest i Vitå

Inför årets sommarfest hade vi i styrelsen en diskussion hur vi skulle kunna aktivera byns ungdomar till att i större antal delta i föreningens sommarfest. En idé som kläcktes var att dela upp festen i två delar. Den första delen med mat, efterrätt och kaffe med lottförsäljning medan den andra i högre grad skulle rikta in sig på de ungdomligare intressena och umgängesformerna. Så beslöts och kassören fick till uppgift att söka anlita ett rock-n-roll band för musiken. Vid det senare insläppet skulle endast enklare förtäring erbjudas.

Igår, med början klockan sju på kvällen tog så festen sin början och ett drygt 60-tal medlemmar av olika åldrar intog sina platser vid de framdukade borden. Vi åt helstekt entrecoté med potatisgratäng och efteråt en jordgubbstårta. Under tiden ställde orkestern ”Replica” i ordning sin utrustning. Man kunde gissa vikten på en sten och de lfesta av de som deltog i denna tävling hade grovt underskattat stenens vikt på 5,4 kg.

Vid, eller strax efter, klockan nio började pubgästerna strömma till och uppgick i slutänden till ett 40-tal medlemmar utöver de som redan ätit. Stämningen, och för all del ljudnivån, var hög under hela kvällen. ”Sällskapare” minglade med ”jaktvårdsföreningens medlemmar” allt under städade former. Som ordförande i VFH kändes det bra att vi på så sätt kunde erbjuda alla byns boende en mötesplattform utan att jaktmotsättningar fick ta överhanden. Jodå, nog pratades det och framfördes synpunkter kring jakten, men inte i någon mån som förtog kvällens festllga inramning.

När ridån för festen föll klockan 01.00 och taklamporna tändes så kunde vi alla konstatera att det varit en bra fest i god anda och där alla som kommit verkade haft en trevlig kväll.

När orkestern packat ihop sina instrument och lokalen plockats ren på uppenbart skräp stängde vi och låste. Var och en gick eller cyklade hem till sitt eller blev hämtad av en anhörig.

Facit: En trivsam fest i tryckande värme såväl på insidan av deltagarna som i lokalerna och utomhus. Maten fick många goda omdömen liksom att orkestern var jättebra, tyckte de flesta – kanske ett framtida festkoncept har tagit sin början.

Nej, jag vann ingenting på lotteriet eftersom jag inte köpt någon lott. Hellre tur i kärlek än i spel – tycker jag, så varför chansa med spelande?! 😳

Byaliv i Vitå

Om regn

Den svage förbannar mörkret, den starke tänder ett ljus. Som höskördande deltidsbonde har man de senaste veckorna haft god anledning att uttrycka en förbannelse över vädrets makter. Det hö som slogs för mer än en vecka sedan börjar nu bli oanvändbart och mest till besvär i och med att det inte går att få torrt ute. Till råga på allt så gick Welger 450’n (löspressen) sönder, så nu får man förlita sig på snälla grannar, vilket inte är det sämsta att ha – goda grannar vill säga.

De gamla Vikingarna brukade enligt sägnen anse att dålig väderlycka är det värsta en människa kunde råka ut för. Normalt har jag/vi haft bra skördeväder, men då har inte de utflugna barnen varit här. Så är det nu och simsalabim så öppnar sig himlen. Annars var maj månad helt underbar med värme och sol snart sagt varje dag. Men sedan började långtradartåget av lågtryck med vidhängande enorma skyfall tuffa in över Norrbotten.

Hjortronen som stod i blom just då fick sig en kraftig käftsnäll, åtminstone ute på öppna myrar med påföljd för de blommande hjortronen.

Mitt i bedrövelsen noterar jag att de nysatta fruktträden står gröna och granna beroende på de återkommande rotblötorna som pågår. Andra år har det inte varit så och tillväxt och bladverk mycket osäkrare. Man verkar således inte behöva befara att man med mycket vatten under växtperioden skadar eller dränker växter och träd utan tvärtom.

Nåväl nu siktar vi mot att senare delen av juli blir torr, varm och i största allmänhet njutbar för de aktualaiteter som står för dörren de aktuella dagarna.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Årets Byastämma i Vitå och reflexioner med anledning därav

Igår genomfördes årets byastämma i Vitå Folkets Hus under ledning av avgående ordförande Bernt Nordlund. Till ny byaålderman valdes Uno Johansson. Mötesordförande Bernt N genomgick räkenskaperna varpå Revisorerna, via Tage J, uppläste revisorsberättelsen, konstaterade att god ordning förelåg i kassa och räkenskaper, och föreslog att stämman skulle bevilja kassören full ansvarsfrihet. Så skedde också.

Det mesta som sedan genomgicks på årets dagordning kändes som en repris på fjolårets avsedda eller genomförda aktiviteter. Det var först när vi nådde frågan om hur man ska hantera byns mark och vatten, vilket för de flesta betyder möjligheten att jaga sjöfågel i augusti och september, som det brände till.

Tre skriftliga förslag/yrkanden fanns, där byns två jaktföreningar kom med varsitt och en privatperson bidrog med ytterligare ett. Gamla argument occh inlägg blev som nya och ett tag kändes hela diskussionen något nattstånden. Efterhand började några framföra att det är ”bra och viktigt att ungdomarna får chansen att jaga” en tanke som det fanns consensus kring. Privatpersonen drog tillbaks sitt förslag under diskussionens gång och det hela utmynnade i att stämman beslöt tillsätta en grupp på tre från vardera jaktförening, som under sammankallande Olle A skulle utforma och lägga fram ett gemensamt förslag för en extra byastämma, innan jakten börjar.

Mina egna funderingar därvidlag är att det är viktigt att respektive förening inte väljer att representera sig av ”kända bråkstakar och tjurskallar”, för då lär det inte bli något gemensamt förslag att förelägga byastämman. Min förhoppning, för alla ungdomars skull, är att man hittar en lösning, som alla kan leva med, och som inte utmynnar i att det blir nya eruptioner på framförallt sällskapets hemsida. Alltså att alla parter vinnlägger sig om att vara återhållsam i att söka skiljelinjer och problem och istället försöker finna framgångslösningar. I ´slutänden blir detta då en ”win-win” situation.

Kryssmarkeringar som jag ser måste passeras är;

  1. Vem ska administera försäljningen av sjöfågelkorten på byns vatten (ena eller andra föreningen, eller båda, eller tredje part)?
  2. Hur ska man hantera intäkterna från kortförsäljningen (betala arrende till byn eller låta intäkterna gå oavkortat till byakassan)?
  3. Vad ska jaktkorten kosta?
  4. Vem ska få lösa jaktkort (ngn form av enighet finns om att markägare, arrendatorer och boende i byn ska få göra detta)?
  5. På vilka grunder kan man nekas köpa kort fastän man uppfyller villkor i pkt 4 (olämpligt uppträdande, förtal av bybor i tal o skrift etc, vem beslutar i så fall om detta)?
  6. Hur länge ska ett sjöfågeljakt avtal gälla?
  7. Hur hanterar man byns mark (ska man dela på denna på något sätt mellan föreningarna eller ska föreningen med största markinnehavet få all mark)?
  8. För vilken tid gäller jaktkortet (ska man begränsa denna under exempelvis älgjakten)?
  9. Kan man ställa krav på/få garantier om att påhopp och offentliga avrättningar på sätt som skett under mer än 1½ år ska stävjas av respektive förening, dvs tillse att sådana utfall inte fortsättningsvis läggs ut på respektive förenings hemsida)?
  10. Garantier att respektive förenings representanter har mandat att förhandla fram en lösning utan att denna sedan sågas av någon part.

Ja listan kan säkert göras längre men jag hoppas att man når i mål. Jag tror personligen att punkten 9 är något av en knäckpunkt. Jag vet att de som blivit uthängda på VJS hemsida upplever sig offentligen förtalade och med anledning av detta känner att de ska ”fan inte bidra till att sällskapare ska få jaga sjöfågel på byns mark” -en mycket mänsklig reaktion anser jag.

 

För att absolut klarhet ska råda kring mitt engagemang och agerande, vill jag framföra följande:

Den eller de (sällskapare och sympatisörer till dem) som eventuellt känner sig påhoppade eller uthängda med anledning av mina svaromål på min egen blogg, som svar på utbrott på sällskapets sida, ska veta att jag själv står för dessa synpunkter och inlägg. De utgör inte något som sanktionerats av någon förening. Ej heller är jag, eller agerar som, någon jaktförenings språkrör.

Däremot i Vitå Folkets Hus förening samt Föreningen Vitådalen ansvarar jag i kraft av ordförande  för vad som informeras om vad gäller föreningarnas verksamhet. Det vore mig fullständigt fjärran att själv bedriva, eller låta någon eller några använda en Vitå-Folkets-Hus eller Föreningen Vitådalens hemsida för, aktioner mot enskilda eller en grupp av människor i byn. Jag känner mig vidare fullständigt övertygad om att ingen har pekats ut eller hängts inom ramen för dessa mina föreningsengagemang – vilket är en artskillnad från VJS hantering av sådana jaktrelaterade frågor. Privatpersoner/Medlemmar, vanligtvis utan någon kommentar eller avståndstagande från ansvarig utgivare eller styrelse, har på det mest vidlyftiga sätt fått ondgöra sig och påstå att enskilda personer begått oegentligheter, utan att skuggan av bevis föreläggs. Tvärtom så har styrelsen och ansvarige utgivaren för VJS hemsida försvarat påhoppen i såväl tal som skrift. Så länge detta fortsätter tror jag mig veta att byns markägare på byastämman inte kommer att under consensus öppna byns marker för sjöfågeljakt. Förlorare? -Alla och i synnerhet byns unga som är de som längtar mest efter att få idka denna form av fritidsintresse.