Utifrån en fråga jag fick från en i byn boende har jag känt att jag vill förmedla mina tankar till er alla som eventuellt läser min blogg och inte bara till den frågande.

Följande fråga ställdes till mig: –Jag är bara nyfiken, vad var det som gjorde att du valde att ta jaktvårdsföreningens parti och inte sällskapets?

Mitt svar på denna fråga är följande;

Jag tycker din fråga är intressant, men inte riktigt relevant. Jag tar inte parti för jaktvårdsföreningen och dess medlemmar och försvarar heller inte dem när de begår dumheter. Däremot är det sant att jag anslutit mina små marker till jaktvårdsföreningens och deltagit i älgjakten ifjol höst på föreningens marker.

Men, låt mig berätta lite mer om mitt förhållningssätt till människor, jakt, fiske och vistelse i naturen.

Min uppväxt har från 5 årsåldern i Kiruna handlat om att jag under de första tio åren följde med min pappa och storebror på jakt och fiske framförallt i Kirunafjällen. Därefter prövade jag också mina egna vingar. Vi jagade framförallt ripa och, om det var någorlunda gott om det, även tjäder och orre. Från första dagen fick jag lära mig respekt och måttfullhet vad gäller såväl jakt som fiske, man tar av överskottet inte av själva ”kapitalet” av vilt. Dessutom har jag, med undantag för ett tillfälle när jag var i tioårsåldern och i mitt oförstånd med ett luftgevär sköt en liten gulsparv, aldrig jagat byten som jag inte kan äta upp. Denna lilla sparvs öde bär jag fortfarande med mig med skam.

Detta har format min syn på naturen och vildmarken. Därtill hyser jag en stor respekt för människor i allmänhet och de som förtjänar det i synnerhet.

I Olle Andersson, en framträdande måltavla för attacker och skitprat, förmodligen för att han har integritet, har jag träffat en människa som är oerhört kunnig om naturen och har en djup grundad respekt för allt levande vare sig det är blommor, svampar eller fåglar och djur av olika slag. Jag njuter av att få ta del av hans kunskap och lyssnar gärna på hans berättelser om upplevelser han haft under ett långt liv i Norrbottens skogar och fjäll.

Andra människors respekt är inte något man kan få eller kräva, bara förtjäna. Jag anser inte att de högljudda företrädarna för sällskapet, har förtjänat respekt, åtminstone inte från min sida. Detta sagt utifrån deras agerande under det senaste året/åren, som jag följt framfarten alltifrån de första breven i min postlåda till alla påhopp på hemsidan (vjs.nu) samt i olika föreningssammanhang på medlemmar och företrädare för tidigare VVOt och nuvarande Jaktvårdsföreningen.

Om du tänker efter så har jag inte i mina bloggar gått ut med påståenden eller högljudda anklagelser i vare sig skrift eller tal. Mina bloggar har uteslutande, i den mån de avhandlar sällskapets medlemmar eller det som skrivs på vjs hemsida, handlat om och varit en reaktion på dessa ageranden. Jag vet att Olle mfl i jaktvårdsföreningen avskyr att bråka. Däremot är det min uppfattning att i sällskapet finns det tyvärr ett antal sådana. Utifrån detta så har jag känt mig nödd att framföra en nyansering till den nidbild som jag tycker de målar upp med bred pensel och utifrån tendetiösa utspel söker hålla igång bråket snarare än gjuta olja på vågorna.

Jag vet att vi alla kan göra fel, mig inkluderad, men det är hur man agerar när man gör fel som formar åtminstone min syn på andra. Jag har utifrån det jag hört hyst en tro att du är ett ämne för en god jägare. Senaste tidens förbehållslösa försvar av allt som skrivs på sällskapets hemsida har fått mig att undra.

Så jag slutar med att vända på din fråga; -Vad var det som fick dig att ta parti och välja ”sällskapet” istället för jaktvårdsföreningen?

I ett s.k. ”öppet svar” på mina föregående reflexioner över hans nya påhopp,  säger RL  att ”Undertecknad har inte beskyllt någon för kriminell verksamhet. Däremot kan jag bara konstatera att pengar saknas och att jag med flera skulle önska en utförlig redovisning var dessa medel har försvunnit.”

Min fundering är hur RL tänker och är beskaffad, speciellt som han dessutom påstår det ovan stående. Trots att han de facto ingått i VVO-styrelsen, så beskyller han kassören för att ha förskingrat medel samt revisorerna att inte ha fullgjort sitt förordnande. Då ska man veta att det finns återkommande årsmötesstämmors beslut att enhälligt ge styrelsen (inkl kassören) ansvarsfrihet för det gångna året.

Förundrat undrar jag hur RL kan KONSTATERA att pengar saknas? Har han månne tillgång till någon synsk ådra eller är han som vanligt bara ute för att smutskasta andra.

Du RL har inte bott här i byn sedan snart tio år, medan jag bott här i åtta år. I en diskussion med några sällskapare har man ifrågasatt att jag har synpunkter på olika ting, företeelser och vad som sägs och ageras i ”min by” utifrån motiveringen att jag inte bott här så länge eller i alla fall kortare tid än de. Självklart har jag ett intresse och värnar om den bygd jag bor i och vill att den ska bli en fridsam och trevlig plats att bo på. Detta har jag, med undantag för ett fåtal sällskapare, fått erkännande av många här boende Vitåbor för, liksom ett stort antal externa som följer VJS-utbrotten med stor förvåning.

Därför frågar jag mig hur du tänker när du påstår saker om folk här som du knappast har annat än i bästa fall tredjehandsinformation om, vilka motiv är förhärskande för dig. Eftersom du flyttat bort härifrån för så länge sedan så tolkar jag det som att det enda du verkar ha gemensamt med oss Vitå-bor är att du jagar älg på arrenderad mark under några veckor vart år.

Så dina påhopp på folk här får mig att anse att -du borde skämmas.

Till min glädje märker jag att vårkänslorna börjar spira lite här och var i Vitåbygden. När såg man senast ett helt sällskap samlas kring sin rimsmedja? Läste med viss förnöjsamhet en del av draporna, som faktiskt var riktigt roliga.

I det gamla vikingasamhället satt skalden vid hövdingens sida, så högt rankade man denna färdighet. Skalden berättade om saker som hade hänt och berörde och igenkändes av alla i byn, ofta i rimmad vers. Idag har vi en modern variant på detta i alla de olika revyer som spelas i Norrbottens byar och några rent av på estraden i kulturens hus. Tänk så mycket bättre när man kan möta och mötas i ädel diktarkamp än skyffla skit och otidigheter över sin granne.

Det slår mig att, som ett led i att skapa ett bättre livsklimat i byn så kan vi, om det finns intresse och vilja för det, gemensamt på Folkets Hus, anordna en ”stå-upp” kväll, där traktens alla rimsmeder får chans att i diktens form spegla händelser och skeenden i bygden. På så sätt kanske vi kan komma dithän att vi slipper uppleva spridning av småttigheter via det globala nätet.

Eftersom jag efterfrågar en reaktion kommer jag att lägga ut kommentarer från er som kommer med idéer hur man skulle kunna anordna ett sådant evenemang och frivilliga får anmäla sig.

Fiktiva personer (påhittade personer och namn) liksom de som bara vill skriva för att lämna nedlåtande kommentarer o dylikt göre sig icke besvär.