Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

vad gör Kommunens tjänstemän?

Först kom ”skolutredningen” för framtidens skola i Luleå Kommun, som alla utom de som gjort den anser att den borde förpassas till runda arkivet.  Ett antal föräldrar och personer, som brinner för att vi ska ha skolor även ute i kommunens byar, har lagt ner ett obetalt gigantiskt arbete för att visa att de välbetalda tjänstemännen i Luleå Kommuns Barn och Ungdomsförvaltning, BUF, inte gjort sitt jobb utan presenterat en s.k. utredning som i allt väsentligt är felaktigt, tendentiöst och fyllt av tankefel.  Man undrar stillsamt för vad tjänstemännen uppbär sin lön? För, det är inte för sitt noggranna och oväldiga arbete, det kan man väl konstatera i BUFs fall.

Nu läser man att återvinningscentralen som ska flyttas från Kronanområdet ska få en annan placering istället för på Lövskatan som tjänstemannautredningen pekade på. Sent omsider har man ”upptäckt” att det finns ett betydligt större område intill Porsön, som man kan nyttja och som ur alla aspekter förefaller vara ett mycket bättre alternativ. Detta skulle aldrig ha kommit fram i ljuset om inte många eldsjälar på Lövskatan jobbat med att ta fram argument och fakta för att söka andra alternativ, jobb de utfört på sin fritid och arbetstimmar, som förmodligen räknas i tusental.

Som kommunal skattebetalare i Luleå Kommun och allmänt intresserad, så frågar jag mig därför om man som ansvariga tjänstemän i Luleå Kommun på senare tid bara anställt  socialdemokratiska nickedockor, män och kvinnor som inte i första hand förväntas serva politikerna med hårda fakta och slutsatser därav utan vara politiskt lyhörda. Det förefaller som om det finns en glömska hos vissa varför man är anställd, dvs uppdraget att tjäna folket i sin tjänst. Detsamma menar jag gäller för en del politiker som förefaller använda sin politiska position för att skapa sig en plattform/trampolin att nyttja för den vidare färden mot större smörgåsbord, snarare än att göra ett ansvarsfyllt och noggrannt jobb i folkets tjänst och för det man tror (trodde) på.

Om så är fallet, så fall skulle ett lämpligt förfarande vara att låta dessa tjänstemän gå till återvinningen, jag höll på att säga till någon annan kommun. Men, det vore ju taskigt agerat, för då får ju bara denna kommun samma problem som vi har. Politikerna får ju som bekant, eller borde som bekant få, svara för sina gärningar åtminstone vart 4:e år.

Hemska tanke, har tjänstemännen blivit en del av den Socialdemokratiska apparaten?  Man säger ju att makt korrumperar och efter så många år vid makten för sossarna har kanske en del tjänstemän insett att om man vill uppåt i lönegrader och hierarki, så får man vara lyhörd för vad ”husse” har för budskap och anpassa sitt agerande därefter!?

Det stora dilemmat, som alltid, är att när ett fåtal personer, som har en framskjuten roll och i denna agerar i första hand för egen vinning,  skadas ryktet och trovärdigheten för alla de som gör rätt och ansvarsfyllt försöker göra bra och väl genomlysta arbeten, till fromma för oss alla i slutänden.

Så skäms alla ledande tjänstemän/kvinnor på BUF som gjort en så dålig utredning kring Luleå Kommuns skolsituation nu och i framtiden. Skäms också ni tjänstemän på (tekniska?)förvaltningen som inte förmått läsa stadskartan och inse att en utredning per definition innebär att man tittar på olika alternativa placeringar för en återvinningsstation. Sedan argumenterar man i utredningen för och emot alla alternativen, så att politikerna sedan har ett välgrundat underlag att fatta sina beslut på. Om det är så att ni tjänstemän medvetet inte skapat ett så bra utredningsunderlag, som ni skulle kunnat och man har anledning att förvänta sig, utan agerat med ”lyhördhet” visavis politiken, så föreslår jag att ni kliver åt sidan, för vi behöver inte korrumperade eller okunniga tjänstemän på topposterna i kommunen. Vi behöver istället de bästa personerna på alla nivåer, det kommer att behövas för att möta framtidens utmaningar och problem i vår kommun.

 

Kiruna och Malmberget -statliga angelägenheter

Som man har kunnat läsa om och se på TV så kämpar LKAB för sin levnad och överlevnad på grund av låga världsmarknadspriser på järnmalm. LKAB är ett helstatligt bolag, dvs ägarna är du och jag, alla i Sverige.

Under en period om  10 år har det rått en boom på det globala planet, med Kina som lokomotiv. Priserna på malmråvara steg till smått hysteriska nivåer, vinsten för LKAB ökade varje år och möjliggjorde för bolaget att av egna medel investera i nya huvudnivåer och förädlingsverk liksom en omfattande förnyelse av hamnen i Narvik. Av omsättningen utgjorde 50% vinst för bolaget.

Staten, ägaren, tog varje år ut en betydande del av vinsten i utdelning. Utöver det betalar bolaget skatt på vinsten ca 30%. Sist men inte minst så fick kommunerna och landstinget och till mindre del staten in skatt på arbetarnas löner. En fantastisk affär för staten. Jag har hört summor på 30-50 miljarder som staten fått in i vinstutdelning de senaste 10 åren. Norrbotten var Sveriges hetaste arbetsmarknad.

Utöver allt detta så beslöts att de skador på berggrunden som uppstår vid gruvbrytningen ska betalas av bolaget ensam. Dessa skador leder till att människor måste flytta från sina hem eftersom de hamnar inom rasriskområdet. Ett kommande faktum som jag lärde om redan i folkskolan på 50-60 talet. År 2030, sa man då, kommer kyrkan att behöva flyttas för då har raszonen nått dit. Så vare sig för staten eller någon annan kan stadsflyttens nödvändighet varit en hemlighet.

När så världskonjunkturen började vända med fallande vinster för bolaget och oro för jobben, vilket ansvar tog då ägaren/staten för detta?

Svar – inget. Istället insisterade de på att bolaget ska fortsätta stå för alla kostnader och ersättningar till bostadsägare för att de måste flytta från sina hus/bostäder.

Jag är tredje generationens Kirunabo, med en morfar som offrade sitt liv i en sprängolycka vid tiden för första världskriget, en pappa som jobbade snart sagt hela sitt arbetsliv i gruvan och med bröder, liksom jag själv, som jobbat för LKAB, eller ”i gruvan” som man uttrycker det. Jag skäms när jag hör hur Regeringsföreträdare idag liksom i förra Regeringen frankt konstaterar att det är LKAB som ska bära kostnaderna för flyttningar/omställningar. Vart tog ÄGARANSVARET vägen, det ansvar som alla Regeringar avkräver privata bolag vid problem för företagen. Då är det brösttoner om att ägarna minsann inte ska få smita undan ansvar.

Jag menar att bästa hjälpen LKAB kan få, utöver det besparningsarbete man sjösatt, är att Regeringen går in och övertar ansvaret och kostnaderna för stadsflytten från bolaget. Det handlar ju trots allt om en stad på drygt 20.000 invånare (40.000 när jag växte upp) som kämpar för sin överlevnad, en region – Norrbotten – som är oerhört beroende av ett LKAB som finns kvar och kan generera framtida arbeten  för folk och dito vinster för staten.

Utan LKAB blir Kiruna och Malmberget två spökstäder, där några hundra personer i respektive stad lever kvar som aktörer inom turismbranschen. Ett kapitalslöseri av gigantiska mått och en statsbaserat ointresse, som väl platsar i klassen ”monumental dumhet”.

 

omvändelse under galgen

En lång härlig lättnadens suck drabbade kollektivt hela Vitådalen nyligen, när beskedet om att socialdemokraterna i BUNs arbetsutskott ändrat sig avseende nerläggning av Vitåskolan.  Beslutet där blev att Vitåskolan och Klöverträsk skolan ska finnas kvar.

Man märker att politik är en märklig konstart när man hör och läser BUNs ordförande Carina Sammelis uttalanden efter beslut om att spara Vitåskolan.

Hade hon haft den minsta gnutta ödmjukhet hade hon åtminstone sagt att när de fick ta del av aktionsgruppens argument så förstod de att det enda rätta var att spara byaskolorna, men ödmjukhet verkar inte finnas i hennes tankesfär. Däremot verkar det som om Socialdemokratin som förr stod för SOLIDARITET numera har sparat några bokstäver, idag pratar man allmänt om SOLID  ITET istället. Kanske det är folket och inte s-partiet som ska sjunga ”upp till kamp emot kvalen” den första maj eller så är det kanske så att det är bara på den dagen av årets 365 dagar som de går till kamp mot kvalen.

Noterade också att några lokala S-politiker nu gärna vill stiga på tåget som skolräddare, när de tidigare under kampens lopp mest verkade rädda och vilja värna om sin egen position i partiet (och vid köttgrytorna) istället för att ställa sig på folket i Vitådalens sida , som ju valt dem att representera sig. Talesättet att ”goda ideer och lyckade resultat har många morsor, dåliga har ingen farsa” (upphov och ansvar),känns nära till hands. Innan vi vet ordet av så kommer S inför nästa val att säga att deras ansvarsfulla politik ledde till beslutet att behålla byaskolorna, allt för att uppfylla den vision 2050. 

Återigen erinrar jag mig Tage Danielssons kloka ord;

För den trötta samhällskroppen
vore kanske boten
ifall tankarna i toppen
kom från roten.

urfolk och rättigheter

När blir man /Vilka tillhör ett urfolk?

Frågan kan synas självklar, åtminstone om man ser på saken ur ett nordamerikanskt perspektiv. Ingen ifrågasätter väl indianerna från olika stammar, som svar på denna fråga.

Ser man på situationen i vårt land så kompliceras frågan och därmed svaret/svaren av andra verkligheter än som rådde i nordamerika vid den vite mannens ankomst, oavsett om det skedde med Leif Ericsson på 1000-talet eller några spanska eller portugisiska äventyrare på 1400-talet.

I Sverige fanns för 1000 år sedan tre tingslag som utgjorde det som sedan blev Sverige långt senare. Det nordliga tingslaget, ibland benämnd Hälsinge tingslag, anses ha haft en domvärjo omfattande det nuvarande ”Norrland” samt österut över Finland ända bort till Archangelsk i nuvarande ryssland. Inom dessa domäner fanns många folkslag, jägare, fiskare och handelsmän, skridfinnar, kväner och ”lappar”. Landets fauna innehöll talrika hjordar av vildren, några tamrenar fanns inte, renarna tillhörde alla och ingen. Enligt dåvarande lag betalade man skatt som bofast efter det antal ”rökar”, dvs skorstenar(hus)  man hade,  de som inte var bofasta benämndes ”lappar”.

Vid unionsupplösningen 1905 till två diskreta länder Sverige och Norge, fick det i det lilla perspektivet till följd att en del lappar/samer kom inflyttande från Norge  till Sverige, som exempelvis familjen Sarri i Nikkaluokta.

Men då, sedan  5-10 år före detta, så fanns mina mor- och farföräldrar boende i den plats som senare kom att bli staden Kiruna. Mina föräldrar föddes i Kiruna,  mamma  år 1912 samt min pappa år 1914.

Mina förfäder kommer från Västerbotten och Hälsingland .

Är familjen Sarri och andra inflyttade samefamiljer urfolk i Sverige?

Är jag urfolk?

Ja, beroende på vem man frågar så får man olika svar.

Ett annat exempel är en god vän till min lillebror, som härstammar från de som kom för att starta Kengis bruk på 1600-talet, en tid när det fortfarande var vildrenens tid i Lappland, ingen ägde vare sig jordarna eller hjordarna. Är denne kompis också urfolk?

När blir man urfolk i Sverige? Vem fastställer urfolksetiketteringen av människor som bor sida vid sida i vårt fantastiska land?

Ibland hör man samer som försöker framhäva att fynden i Vuollerim som daterar sig ca 6000 år tillbaks skulle vara lämningar efter ”samer”. Men såvitt jag förstår det så anser den samlade arkeologiska expertisen att det rör sig om jägar/fiskarfolk som inte har något mer gemensamt med dagens samer än andra i dåvarande ”Sverige” levande jägare och fiskare.

De olika indianstammar som fanns/finns på den amerikanska kontinenten hade/har genetiska markörer och utseende som tydligt visar att de skiljer sig från de europeiska folkslagen. Förr kallade man dessa indianer (ett uttryck för befolkningen som uppfanns av Columbus, som trodde sig ha kommit bakvägen till Indien när han i själva verket strandat på en ö i Västindien) för den röde mannen till skillnad mot de europeiska vita män som koloniserade/invaderade kontinenten.

Här i Sverige kan man inte på utseendet särskilja samerna från andra svenskar, dvs om de inte tagit på sig högtidsdräkten – kolten. Jag betvivlar dessutom att det skulle finnas motsvarande genetiska samband mellan samer som skiljer dem från icke-samer. Den mycket kränkande skallmätningen som genomfördes av svenska ”vetenskapsmän” på 1900-talets första hälft lyckades såvitt jag minns rätt inte visa några skall-särdrag för samerna., vilket var dessa ”vetenskapsmäns” ambitioner.

Det som skiljer ut samerna  är i första hand språket, ett finskt-ugriskt språk, till skillnad från vår svenska som är ett germanskt språk. Samtidigt så är det samiska språket hårt tillbakaträngt, precis som vårt svenska, utifrån de mycket starka influenser som amerikansk-engelskan har på vår tillvaro.

Någon gång för 15-20 år sedan, ungefär samtidigt som man började benämna sig som Samer istället för den mer laddade benämningen  ”Lappar”, började några prata mer allmänt om ursprungsbefolkningar och deras rätt. När det efter ett antal år blev svårt, för att inte säga omöjligt och felaktigt, att benämna Samerna som ursprungsbefolkningen i Laponia, började dessa använda den mer utslätade benämningen ”urfolk” om sig själva.

Jag menar att det finns flera urfolk som lever och samlever på den yta som staten Sverige omfattar. Svenskarna får väl anses i överväldigande majoritet, även om den genetiska bakgrunden har många influenser. Men, språket, svenskan, är det gemensamma kittet (eller?). Sedan finns det flera minoriteter, varav samerna är en.

Kuriosa: Idag anges det att det bor ca 30.000 personer med samiskt ursprung i Stockholm, med andra ord sveriges största sameby. Kanske vi ska sätta upp skyltar med Stuoghkholmii i bredd med skyltar Stockholm, i likhet med de ortsnamnsskyltar på svenska och samiska, som finns runtom i norra Sverige!?

Skämt åsido, idag är det bara en liten rest av den samlade samebefolkningen, ca 1200-1500 personer, som faktiskt lever vad man skulle kunna kalla traditionellt samiskt liv, dvs bedriver renskötsel/renägande och bor i den del av Sverige som vanligen benämns ”Norrland” ovan den s.k. odlingsgränsen ca 5-10 mil från bottenvikskusten inåt landet räknat.

Nyligen  vann en sameby i Gällivare tingsrätt en seger över staten vad gäller rätt till jakt och fiske inom samebyns utsträckning. Självklart är det min syn att om denna dom skulle stå sig i högre instanser så handlar det om en gigantisk odemokratisk överföring av rättigheter från vårt gemensamma ägande av statlig mark och vatten till några klaner, som lever efter patriarkaliskt synsätt och i kraft av renägande har tillskansat sig alla viktiga rättigheter inom samesfären och där kvinnor knappast göre sig besvär. I praktiken utestänger tingsrättsdomen, vid ett lagakraft vinnande, även icke renägande samer från jakt och fiske om de inte faller  samebyn/renägarna på läppen.

Vad tycker Gudrun Schyman och andra i Feministiskt Initiativ om dessa utsikter?

Enligt mitt förmenande och mina förhoppningar så kommer Hovrätten att komma till slutsatsen att statliga mark och vattenrättigheter är allas vår gemensamma egendom och att Länsstyrelserna även fortsättningsvis ska sälja jakt och fiskekort på statens vatten.

Däremot ser och förstår jag inte varför det ska vara fritt fram för alla skjutkåta norska och kontinentala jägare att lösa kort på våra statliga marker. På något sätt måste det vara en allmän möjlighet att på lika villkor jaga och fiska för alla i Sverige boende oavsett etnisk bakgrund, allt annat är rasistiskt fiskande i grumliga vatten.

Jag anser det också rimligt att folk från andra länder får tillgång till statens jakt och fiskevatten här i Sverige, i den mån det bedöms till nytta för våra näringar.

Lyxfällan Sverige?

Ni har kanske som jag någon gång kikat på rubricerade serie i TV3. Där går ett par etablerade ekonomer in och bistår människor som helt tappat taget om sin ekonomi. De lever långt över sina tillgångar och en del tar s.k. telefonlån för att betala andra lån med eller för att kunna köpa den senaste onödiga prylen.

In i denna tillvaro kommer så ekonomerna, de granskar och beslutar om nödvändiga åtgärder. Deras åtgärder och de prestationer de avkräver de drabbade är ekonomiskt mycket kännbara. Det hela illustreras mycket pedagogiskt med ett antal sedlar (femhundralappar), på en anslagstavla, som visar hur mycket de just nu spenderar per månad och hur mycket de egentligen kan spendera varje månad utgående från deras inkomster.

Jag önskar att det fanns en sådan funktion för Sveriges politiker, mer specifikt Sveriges Regering, där de kunde få se hur mycket olika aktiviteter kostar och hur mycket Konungariket Sverige egentligen kan kosta på sig att spendera inom olika segment av samhället.
Detta för att de inte likt Palme i Hasse&Tages sketch förstummade behöva konstatera att en liter mjölk kostar 10.50 kr eller som Margot Wallström se att bostadskön för vanliga, som inte har råd att låna miljoner för att köpa en lägenhet, är femton år bort. Folk som till skillnad från henne inte kan använda lämpliga kontakter/partikamrater, som fixar en lägenhet av önskad storlek. Vän av ordning har dessutom noterat att Wallström under sina många år vid EUs smörgåsbord rimligen borde ha skapat sig en sån ekonomi, att hon lätt kan slanta upp behövlig summa för inköp av avsedd lägenhet. Som grädde på moset så skulle hon efter att Utrikesministerportföljen förlorats vid nästa val, kunna sälja sin lägenhet med stor vinst, om bostadsbubblan ännu inte spruckit.

Och, så konstaterar sossarna förvånat att opinionsundersökningar visar att folk inte syns gilla dem. Lika många som tycker om Sverigedemokraterna föredrar Socialdemokraterna. Så vilka är egentligen the good guys? Socialdemokraterna som har makten men inte brukar sitt mandat på ett sätt som 80% av svenska folket anser är bäst ELLER Sverigedemokraterna som inte har den makten men som säger sig vilja göra verkstad av framförallt flyktingfrågan och de skenande kostnaderna. Åtgärder som sossarna sedan delvis genomför…. flera månader senare naturligtvis (suck).

Folkpartiet har SKOLAN som sitt mantra, men under de 8 år de satt vid makten lyckades de egentligen inte åstadkomma så mycket konstruktivt, en ny betygsskala (suck – igen) medan koncentrationen till större skolenheter fortsatte ute i kommunerna och elevernas kunskaper i förhållande till nivån i övriga EU länder sjönk ( ny suck).

Apropå skolan förresten -Tänk om politiker, såväl kommun- som landstings- och rikspolitiker kunde anamma Tage Danielssons idé; ” För den trötta samhällskroppen, vore kanske boten, ifall tankarna i toppen, kom från roten”.

Tänk på det alla ni Luleås BUN politiker när innan ni beslutar i de aktuella skolfrågorna kallade ”Framtidens skola i Luleå”. Det finns oerhört stor kompetens och engagemang ute i stugorna i byarna i Luleå. Lyssna på och ta till er deras råd och synpunkter och för Guds skull släng alla era Lacoste tröjor ( kännetecknas av en krokodil som varumärke, dvs stor käft och inga öron) 🐊