Var på ett  möte igår angående Utvecklingsplan för ”Råneå med Omland” som man från politiskt håll i kommunen kallat till. Ett lovvärt initiativ tycker jag. Dock måste jag som sätter värde på ordens nyanser protestera mot rubriken för mötet. I min värld är Råneå inte en by utan ett samhälle och Vitådalen med sina byar är inte ett ”omland”. Förresten varifrån kommer denna beteckning. Förut när man ville markera att något fanns i närheten pratade man om ”omnejd”. Men, inte heller den beteckningen tycker jag är bra. Vi pratar här om flera tusen människor som bor dels i Råneå samhälle, Råne älvdal (det är ju trots allt inte så länge sedan Råneå var egen kommun) och boende längs med Vitådalen samt några mindre byar utmed vägarna mellan Vitådalen och Råneå/Rånedalen. Ordens värde ger laddning till tankevärlden på så sätt att en ”by” förväntar man sig kanske inte ska ha en livsmedelsaffär, flera andra affärer, restaurang, bank, skola, vårdcentral, bussstation, apotek, äldreboende, kyrklig församling mm, medan man definitivt ser detta framför sig när man pratar om ett samhälle. När någon säger ”omland” så tänker jag mig snarast något liknande  öde land där det bor en och annan stackare som blivit kvarglömd.

Med detta sagt vill jag säga att jag till min glädje utöver ett hundratal privatpersoner också fann att många politiker med särskilda ansvarsområden fanns på plats, liksom kommunalrådet Nordström. Den senare har vi saknat som spelare i debatten om Vitåskolans kvarblivande, dels eftersom han har egen erfarenhet av uppväxt och skolgång ute i en by på landet och dels eftersom han tillsammans med Yvonne Stålnacke är de yttersta representanterna för vår kommun.  Diskussionen och synpunkterna samlades ihop på så sätt att man hade gjort i ordning olika bord med olika teman, exempelvis ”utveckling”, ”resor och kommunikation” mfl.  Var och en satte sig vid det bord man fann mest intressant och deltog i debatten där.

Jag var med och förde fram synpunkter vid två bord, lyfte fram mina tankar om behovet av;

Bredband för alla (utvecklingskrav för att kunna driva företag och internetkommunikation), Lunet förlägger för närvarande en 20 kV’s kabel i vägbanken. Tillsammans med denna har man lagt tomrör tänkta för bredband. Ett gyllene tillfälle kan man tycka att göra två flugor på smällen dvs blåsa in fiber som man skulle kunna erbjuda folk i bygden. Vid samtal med Lunet så hänvisar de till en ansökan om bidrag som inlämnats för Vitå, Jämtön och där man kan få 70% av kostnaden så 30% blir då inkopplingsavgiften. En gissning från tjänstemannen hamnade på ca 25.000 kr. Till detta ska läggas kostnader för grävning från tomtgränsen till det egna huset. Anslutningsavgiften omfattar även uppkoppling mot bredbandsnätet och behövlig elektronik utanför huset. Kostnad för router inne i huset får man stå för själv. Den preliminära tidplanen sades vara inkoppling under 2017. Men, tillade tjänstemannen, så krävs det att minst 75% av hushållen tecknar avtal för att de överhuvudtaget ska genomföra det hela, oavsett de får bidrag eller inte.

Trygg väg för barnen till och från skolan samt människor som promenerar i byarna (exempelvis förekomst av gång och cykelvägar i likhet med de som finns i Bensbyn, Rutvik mfl byar). Hastighetsgränser som tar primär utgångspunkt från människors behov och inte fordonens och dito förares. Till exempel förbi Vitåskolan är det 70 km’s hastgihetsgräns där det på alla andra ställen är 30 km/h som gäller vid skolor. En sänkning till 50 km/h är definitivt på sin plats. påpekade att den gamla byavägen ända ner från Rörbäck och upp till och förbi Vitå finns i stora delar kvar (jag har ridit fram och tillbaks till Rörbäck på denna flera gånger) och skulle kunna fixas till och bli den trygga gång/cykel/ridväg som vi alla behöver. Påpekade dessutom att den nya vägbron vid Bodisundet är en fundamental dödsfälla efter ombyggnaden. Två bilar kan inte mötas samtidigt som en person går efter vägen och skulle mötet ske så finns det ingenstans för personen att ta vägen då man monterat räcken som är cirka en meter höga på båda sidor om brovägen. Sikten innan man når vägbron är också skymd då vägen gör en kurva på hela denna sträcka och dessutom ligger bron i en svacka.

De knappa två timmarna som mötet varade kan tyckas kort, men speglar förhoppningsvis en gryende medvetenhet hos politikerna om att det även finns väljare utanför Luleå centrum som lägger sin röst vid nästa kommunalval och deras val kommer att avspegla hur väl de tycker att politikerna lyckas.

Den kamp som några ansvarsfulla föräldrar tog för att rädda en byaskola ute i den kommunala periferfin blev något av en andra öppning av Pandoras ask (som enligt sägnen innehöll en mängd olika mestadels oönskade egenskaper som Pandora i sin nyfikenhet släppte fri över världen). Innan hon hann stänga asken hade allt utom hoppet farit ut och missmod fyllde världen. Så hon öppnade då asken igen och släppte ut hoppet till glädje för alla drabbade människor.

Den s.k. utredningen om Framtidens skola i Luleå, från Barn och Ungdomsförvaltningen i Luleå, får väl närmast betraktas som den första öppningen av asken, ut kom allehanda dåligheter som skulle drabba framförallt alla små innevånare i kommunen. Med den utredning som föräldrarna i samverkansgruppen genomförde (på sin egen obetalda fritid) kom nya fakta på pränt som kunde ge hoppet åter.

Beställningsverk är i min föreställningsvärld uppdrag som ges till författare, kompositörer och ”hitmen”. De två första för att glädja människor med upplevelser och den sista som gansters ger i uppdrag, för att avliva misshagliga individer. Här förefaller det som om vi ser den politiska varianten av beställningsverk, där mjukryggiga tjänstemän genomför ett dåligt underlagsarbete för att tillfredsställa en uppdragsgivare – politiker, som av ännu oklara skäl vill allvarligt försämra möjligheterna för skolfolk att möjliggöra skapandet av en bra skola åt våra barn.

Inom fackföreningsrörelsen, mer precist Kommunal, har vi nyligen sett samma beteende, nämligen att de som valts av medlemmarna börjar glömma på vems uppdrag de sitter på sin post och börjat berika sig och sina egna släktingar och tillfredsställa sina egna lustar och maktbehov.

Det kanske är ett sammanträffande men i Kommunals fall är de ansvariga sådana som sitter i det Socialdemokratiska partiets toppskikt och i Luleå Kommuns fall är det företrädare för samma parti, som ägt makten i kommunen under många år.

Jag hoppas verkligen att det hela inte är partiutmärkande, dvs vanligt i det Socialdemokratiska partiet, utan mest ett uttryck för att makt korrumperar även de mest från början frimodiga, till att med tiden bli egoister och positionsförsvarare. BUNs ordförande Carina Sammelis agenda vet jag inget om, men det förefaller som om hon vill visa sin förmåga att besluta och genomföra, kanske med sikte på en Kommunalrådspost i framtiden eller, vem vet, hon kanske rentav siktar mot EU-parlamentet eller en framtida S-märkt Regering. Hennes förmåga att likt gåsen låta alla synpunkter rinna av henne utan att påverkas, är kanske meriterande för en Ministerportfölj – vem vet?

Vid styrelsemötet för Föreningen Vitådalen den 25/2 väckte jag frågan om hastighet på huvudleden som går från Rörbäck och upp till Forshed och vidare ut ur Luleå Kommun därifrån.

Hastighetsgränsen varierar högst väsentligt längs efter denna och på ett sätt som jag tycker är ganska omotiverat. Så gäller till exempel att genom Jämtöavan är hastigheten 60 km/h, alldeles för hög i mitt tycke.

Genom Vitå finns en hastighetsreglering som sätter fartgränsen till 70 km/h från i höjd med fotbollsplan till strax efter skolan där fartgränsen åter blir 90 km/h !

Vägen nyttjas för allt från tunga timmertransporter till ungpojkars importmercedesbilar och på den skall samsas barn på väg till och från skolan, vuxna människor som är ute och promenerar eller rastar sina hundar och långsamtgående fordon (traktorer mm). Tillhörande vägren kan jag mäta up mellan tummen och lillfingret på många ställen.

Vid vårt möte gavs många exempel på hur tokigt och farligt detta är, så beslutet blev att respektive byarepresentant fick som hemläxa att diskutera genom vägsträckan som löper genom deras by med boende och intresserade och komma med synpunkter och förslag på innehåll till den skrivelse vi ska rikta till Trafikverket, om att förmå dem att göra något åt detta. Har du några synpunkter tankar i frågan kontakta mig via mail; braennaren@gmail.com, eller någon av respektive bys representanter.

I någon/några by(ar) kan det betyda att man sätter ner foten och kräver en separat gång och cykelväg parallelt med huvudleden, i andra att man kräver en nersättning av tillåten högsta hastighet.  Man kan väl direkt konstatera att tillåta en maxhastighet om 70 km/h förbi en skola, som nu är fallet, måste vara den enda väg i hela kommunen där man tillåter detta. Man behöver bara tänka sig situationen med en liten kille eller tjej som springer efter en förlupen boll som rullar ut på vägen, samtidigt som en tungt lastad timmerbil nalkas…..

Jag vill inte behöva höra talas om olyckor som blir följden av att vi inte har gjort vad vi kan för att förhindra sådana situationer. Timmerbilarna och annan tung trafik behöver få färdas längs med vägen, men jag tror på att vi kräver att man exempelvis  sätter ner hastigheten till 50 km/h genom bykärnan och 70 km/h på de mer glesbebodda partierna ända fram till en bit efter bron över Vitån på vägen upp mot Avafors där man åter tillåter 90 km/h.

En åtgärd som skulle vara ännu mer säkerhetshöjande för alla är en gång och cykelväg för alla de som bor nära skolan och inte behöver/får skolskjuts. De ska ju ändå ta sig till skolan längs efter vägen. Jag har svårt att tro att någon markägare skulle motsätta sig att bistå med en liten markremsa för en sådan gång/cykelväg genom byn. Återstår således att få Trafikverket/Kommunen att anlägga en.

Men varje resa börjar som bekant med de första stegen, så låt oss ta dessa, till glädje och fromma för alla invånare i byarna i Luleå Kommuns norra del här i Vitådalen.  I sammanhanget kan man ju peka på att till närbyarna Björsbyn och Bensbyn från centrala Luleå, har på senare tid anlagts gång/cykelväg till fromma för de som pendlar cykelburet eller bara tar sig en uppfriskande promenad. Ett nog så bra motiv och hälsobringande  aktivitet.

Men, Vision 2050 pratar om att hela kommunen ska leva, således även vi som bor i norra delen av kommunen ute på landsbygden. Första förutsättningen för detta är att man har tänkt genom och åtgärdat farliga trafiksituationer, så att det finns några levande boende kvar år 2050 även i Vitådalen.

Med tanke på Euskefeurat som snart ska spela i Vitå Folkets Hus kanske man kan undra om det ska behöva ta efter dem och sjunga som de sjunger att ”det kan vi göra själva”. Min fundering grundar sig i det jättearbete som föräldragruppen för Vitåskolans bevarande genomfört, när de tjänstemän som får betalt för att göra utredningsarbetet inte gjort det genomlysande arbete som man kan kräva av dem.

Vi behöver inga skoltjänstemän
nere i Vitåälva
för utredningar av allra bästa slag
det kan vi göra själva