I nästan exakt tretton år hade jag glädjen och förmånen att ha dig här hos mig du ”Summer Surprise” eller  Sammet som du mer familjärt kallades. En klokare och samtidigt mer påhittig och för dina stallkamrater mer ”pain in the ass” häst har jag inte träffat. I dina papper står att du är en s.k. straight gated American Curly, dvs en släthårig skimmel av släktet American Curly. Alla dessa olika amerikanska hästar som Morgan, Paint, American Curly med flera härstammar från framförallt de förvildade pyreneiska hästar som Spanjorer och Portugiser medförde till den amerikanska kontinenten. Detta eftersom alla uramerikanska hästar hade dött ut mer än 5000 år dessförinnan. Conquistadorernas härjningståg och andra krig på den amerikanska kontinenten resulterade i ett antal vildhästar som smet när deras ägare blev dödade i strid..

Du var den i flocken som alltid kom fram och ville nyfiket delta om man kom in i hagen, dvs vid alla tillfällen utom de gånger när man hade en grimma i handen och du förstod att den skulle sättas på ditt huvud. Då vaknade det vilda i dig och många gånger efter att ha försökt få ”grim-helvetet” över din skalle, har du varit jävligt billig.

Mestadels var du en stor glädjekälla för oss alla. En gång bland alla minnen och händelser, som jag minns med ett leende, är den gången när vi var ute på en skogsritt du och jag Sammet och du bestämde dig för att inte gå ett steg till. Men tjurskallen på fyra ben fick ge sig för den på två, så efter att jag suttit still på dig i 40 minuter så började du gå igen.  Yngsta dottern vars häst du var, även om jag står som ägare, har ridit dig på otaliga skogspromenader, i trav o galopp över stock och sten och även på stiglösa ritter i fjällen. Under hennes kunniga ledning förvandlades du från en yster och egensinnig tonåring till en ansvarstagande häst i flocken.

Du var en så kallad maxad D-ponny, dvs du var 148 cm i mankhöjd när du sträckte lite extra på dig, men din korta rygg och muskulösa gestalt innebar att du var mycket viktbärande. Så även en drasut som jag på 100 kg, har ridit dig många gånger, speciellt sedan dottern flyttade hemifrån.

Nödvändigheten för Veterinären att dra flera av dina maltänder ledde i slutänden till att du inte kunde finfördela den mat du åt och långsamt tynade du ihop, mer än femtio kg muskler försvann från din gestalt.

När så Veterinären idag ändade ditt liv med en överdos sömnmedel så var det för att alla försök att få dig ”på spåret igen” har misslyckats. Det hade varit oetiskt att låta dig kämpa vidare neråt. Sorgen är stor liksom saknaden av din gestalt.

Nu finns du inte mer här i hagen eller i stallet och tomheten är stor och klumpen i halsen bär spår för sägen. En liten vit lock från man och svans räddade jag för mina och dotterns minnen av dig.

Tack Sammet för alla glädjestunder du gett mig och familjen. Förhoppningsvis springer du nu i hästarnas dal tillsammans med Thunderbird, din farbror, som kom dit för några år sedan och som väntat på dig. Haffi, Blakkur och nordisarna får en lite annorlunda tillvaro utan dig.

I de gammeldags klansamhällena i olika delar av världen var det ett livsvillkor att tillhöra en viss klan för att få skydd mot en grym och farlig omvärld. I vissa delar av världen är denna klanvärld alltjämt i allra högsta grad levande, med allt vad det innebär av ojämlikhet mellan man och kvinna (patriarkaliska samhällen), blodshämnd och s.k. hedersvåld. I vårt land och de flesta länder i västvärlden har vi lagar som ersätter klanens skydd med statens och lagarna utgår från alla människors lika värde och individens rätt att själv välja livsväg och partner. Vi har ett välfärdssystem som baseras på skatteintäkter.

Här i Sverige lever grupptillhörighetstanken kvar på så sätt att man är med i olika föreningar, för att manifestera sitt intresse eller tillhörighet. En del människor väljer förening utifrån ett behov, exempelvis att sjunga i kör eller spela schack, andra väljer att vara med i olika sammanhang utifrån den prestige som föreningen eller företeelsen innebär. Sådana exempel hittar man bland annat inom golfvärlden, en sport som förr idkades av den högsta samhällseliten. De som utövar golfsporten är människor som använder stor del av sin arbetsfria tid till att umgås på en golfbana. Om man gör det utifrån att man ”fastnat” för den svåra konsten att slå och putta en boll i ett hål på en finklippt gräsmatta, så har jag som ”icke-troende” inga synpunkter på detta.

Andra föreningar med samma nästan religiösa förtecken är jaktföreningar, kanske för att det ger oss en känsla av mänsklighetens ursprung, där en lyckad jakt innebar klanens välfärd eller åtminstone dess överlevnad. Skickliga jägare hade mycket hög status i stammen. Så var det en gång, men idag fyller jakten andra behov än rent överlevnadskritiska. Många umgås och pratar snart sagt bara jakt under en stor del av året och sedan idkar man jakt under pågående jakttid.

Mellan jaktlag förekommer inte sällan en rivalitet och ett behov av att klanka ner på det andra jaktlaget och dess medlemmar, som liknar striden om jaktmarker som de klaner av urbefolkning som finns på Borneo och i Amazonas djungler sysslar med. För urfolken handlar tillgången till ett bra jaktområde om klanens överlevnad. I vårt Sverige handlar det om…? Ja, kanske finns det alltjämt många människor som ser sitt liv på samma sätt som klanmänniskan på Borneo eller i Amazonas, en fråga om överlevnad.

Även i svenska nationella sammanhang kan man se samma behov av kategoriseringsdjävul visa sitt fula tryne. Låt oss anta att du är en person som vid senaste valet lagt din röst på Socialdemokraterna, Moderaterna eller någon av de andra politiskt korrekta partierna och vid en samlad bedömning av situationen finner att Sverige tar emot alldeles för många asylsökande.

Om du sedan uttalar din tveksamhet mot de rådande tingens ordning och i strid med vad som för stunden är politiskt korrekt, så tag dig i akt, innan du vet ordet av tystnar samtalen när du kommer in i ett rum, de politiskt korrekta tittar bort eller sneglar på dig genom sina cyklopglasögon, domen över dig är klar och har fastlagts i diskussioner bakom stängda dörrar.

Om sedan den tveksamme är en offentlig person så har media genast en klar åsikt liknande den huggreflex som en orm uppvisar vid störande intryck, personen ifråga är en främlingsfientlig rasist och säkert en kompis med Sverigedemokraterna. Alltså en person man kan racka ner på och förakta. Att sedan samma person i sin privata sfär tar sig an människor som kommer till vårt land och tar sitt ansvar för att få denne immigrant att trivas och komma in i det svenska samhället, det räknas liksom inte för det stämmer inte med medias och folks fördomar om vilka åsikter man ska företräda och som är de för tillfället politiskt korrekta. Utrymmet för enskilt tänkande är synnerligen begränsat, konsekvensanalys och att man dessutom nyttjar rätten att uttrycka sina egna åsikter utan repressiva aktioner, en rättighet som står inskriven i grundlagen,  är av underordnat värde för i kafferummet räknas klantillhörigheten, flockmentaliteten och enögdheten högre – suck.

Nå, vart vill jag då komma med mitt resonemang?

Jo, jag menar att vi i vårt moderna samhälle med allt vad det innebär av vackra skrivningar i lagen idag alltjämt lever, åtminstone delvis, kvar i klansamhället. Vi hugger inte huvudet av den som inte tycker eller agerar som vi, som de som lever efter Sharia-lagar gör, men vi har kvar levande rudiment av klansamhället och verktygen från detta. Istället för att döda eller lemlästa kroppen så lemlästar vi personens själ genom baktalan, ryktesspridning och genom att vi vänder oss bort när vi ser personen ifråga.

Innan vi slår oss för det egna bröstet och prisar oss själva ska vi kanske granska oss själva med lite större självkritik och innan vi dömer en flykting ska vi kanske ”gå en stund i dennes skor”.

Men, precis som senator Cato vid det forna Rom som avslutade varje anförande med orden ”för övrigt anser jag att Khartago ska förstöras”, så avslutar jag min dagskrönika med att påpeka att innan vi fortsätter ta emot fler asylsökande så måste vi först skapa rutiner och finna vägar att ta hand om dem som redan kommit och vi beslutat ska få stanna.

En aktad friidrottsledare har framfört sina tankar kring den kroppsliga utveckling som Zlatan Ibrahimovic genomgick efter att han kom på Juventus lönelista. Även min minnesbild av Zlatan före och efter är att före var han en lång gänglig räka med supertalang för fotboll och efter ca ett år i Juventus reagerade jag när jag såg bilder av honom där han var en muskulös biffig, men alltjämt lika briljant fotbollspelare. Enligt  uppgifter i media angavs att han hade gått upp 10 kg muskler på ett halvår. Efter ett tag hade man vant sig vid att Zlatan var biffig och jag tänkte inte vidare på det.

När så Ulf Hansson helt nyligen uttalade sina tvivel i media fick det en enorm spridning.

-Tänk om nationalikonen är en medveten eller omedveten dopare!?

Bakgrunden då? Ja, efter att ha läst ett antal artiklar i ämnet liksom kroppsbyggares artiklar och blogginlägg har jag kommit till slutsatsen att det i stora stycken saknas vetenskapliga studier som styrker tesen att man kan snabbt bygga så mycket muskler (dvs  öka sin kropps muskelmassa med >10% vilket motsvarar de 10 kg’s muskler han lagt på sig på ett halvår). De flesta seriösa artikelförfattare anger att det utan doping tar flera år att uppnå sin personliga maximala nivå vad gäller muskelmassa. Enda möjligheten till en mycket stor muskeltillväxt på kort tid är i tonåren då speciellt unga mäns kroppar naturligt är fyllda av testosteroner, ämnen som kan möjliggöra en extrem tillväxt av muskler. År 2004 var Zlatan 23 år, det år han kom till Juventus, och hans kropp hade därmed med all sannolikhet passerat den period när kroppens naturliga testosteroninnehåll skulle möjliggjort en sådan muskelpåbyggnad. Så det rimliga antagandet för min del är att han medvetet eller omedvetet, fått i sig ämnen som höjde hans testosteronnivåer och på artificiell väg skapade förutsättningar för den iakttagna muskeltillväxten. I en bild som publicerades i Aftonbladet september 2004 när Zlatan precis skrivit på för Juventus ser man en gänglig Zlatan (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/italien/article10483574.ab)
medan han på bilder som tagits senare framstår betydligt mer atletisk.

Ulf Hansson uttrycker i sitt uttalande en fundering som många har tänkt, dvs om det nu var så att lagets läkare i Juventus tidigare blivit fälld för givande av dopingmedel till fotbollspelare, är det då inte rimligt att tro att det var ett förhållningssätt som så att säga  ”satt i väggarna” och att hanteringen fortsatt även efter att läkaren avslöjats och dömts? Dessutom framstår Juventus i sällskap med andra italienska lag inte såsom några moralens väktare. I själva verket blev Juventus ju fråntagna två mästerskapstitlar för säsongerna 2004/2005 samt 2005/2006 på grund av manipulerade matcher, så varför skulle detta fuskande inskränka sig till att inte omfatta även spelardoping?

När nu Ulf Hansson säger det många tänker nämligen att ”kungen har inga kläder” såsom det beskrevs i den gamla sagan, så känns det som om han är den lille pojken i sagan som pekar på det många av oss tycker oss se, men inte sagt något om med tanke just på den stjärnstatus Zlatan har.

Tage Danielsson säger i sin travesti på Paulus Korinterbrev om Kärlekens som den största av alla. Tage inflikar ”men störst av allt är kärleken – eller var det tvivlet?”. Jag avslutar med ett annat Tage Danielsson citat:

Strunt är strunt
och snus är snus
om än i Gyllne dosor
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor
Ack, ändå illusionen brast
för rosor i ett sprucket krus
Kan vara utav plast.