Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Filosofi, Etik och Samhälle

Sverige – Naivitetens och Aningslöshetens boning i världen!

För inte så länge sedan kunde vi i Svenska Tidningar och i svensk TV och Radio, läsa, se och höra om att nu hade man hittat en person som angavs ha deltagit i de brott mot mänskligheten i Rwanda/Burundi för ca 20 år sedan. Personen ifråga är numera svensk medborgare och bor i Sverige. Rättsliga prövningen har inletts och vi får avvakta utfallet av denna innan jag uttalar mig vidare. Samtidigt reser det frågor, eller snarare accentuerar frågor i vår asyl och flyktinghantering.

Jag har under lång tid undrat hur grovmaskigt vårt invandrar/asylnät egentligen är. Vi förefaller att ta alla asylsökande och invandrares historia för sann utan att egentligen pröva dess trovärdighet, till skillnad mot proceduren i andra länder. Vatten på min kvarn fick jag när jag  häromdagen läste en invandrares funderingar i Svenska Dagbladet, en man som förskräcks över den svenska naiviteten och aningslösheten.

Samtidigt är det tyvärr så att man måste vara invandrare själv för att kunna få ställa de frågor han ställer. Alla vi andra skulle bli stämplade som främlingsfientliga och rasister, potentiella medlemmar i Sverigedemokraterna, om vi ställde dessa frågor. Så här nedan följer hela denne mans artikel, där han under rubriken  ”Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism” skriver följande;

Fredagen den 26 september deltog jag i den sedvanliga fredagsbönen i en moské i Norrköping. Det är en ganska liten moské med plats för ett hundratal personer. Det brukar vara så trångt att man står skuldra vid skuldra med sina muslimska bröder när man utför sin bön.

Den här dagen var det annorlunda. Jag såg mig omkring medan jag lyssnade på khutba (fredagspredikan). Där var högst 50 personer i bönerummet, de flesta äldre män. Jag vände mig mot min afghanske vän bredvid mig och viskade: ”Det är nästan bara du och jag som är yngre här. Det verkar som om de yngre har slutat gå till moskén, den känns så tom”. Min vän tittade på mig och sa: ”Men vet du inte?” ”Vet vad?” undrade jag. ”De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.”

Ordet IS sände kalla kårar längs ryggraden. Jag kunde inte koncentrera mig, eller fokusera på fredagsbönen. Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.

Vad händer när dessa krigare kommer tillbaka hit? Män som deltagit i de mest grymma och brutala övergrepp på andra människor, på civila, i Irak och Syrien. Ska de utföra heligt krig, jihad, också i Sverige? Jag ser det som en absolut tänkbar realitet. Hur förbereder sig Sverige inför det?

Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.”

Jag blev tyvärr inte särskilt förvånad av det jag hörde, även om det samtidigt var chockerande. På grund av den undermåliga hanteringen på asylområdet, där man inte gör tillräckligt noggranna utredningar och kontroller av de individer som kommer hit och ansöker om asyl, kan extremister ta sig in i landet.

Det ställs, såvitt jag vet, inte en enda fråga av svensk gränspolis till personer med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige när de avreser från, eller ankommer till, svenska flygplatser. Ingen enda av mina asylinvandrade vänner och bekanta har någonsin sagt att de behövt svara på några frågor vid ut- eller inresa. Det gäller, vad jag förstår, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Jag blev själv hitsmugglad och kan av egen erfarenhet säga att det är alldeles för lätt för människosmugglare och andra kriminella att kringgå flygplatssäkerheten i Europa.

Reformera asylhanteringen! Gör utförliga och seriösa bakgrundskontroller av dem som söker den förmån och rättighet som det är att beviljas asyl eller skydd. Och ställ frågor vid gränserna till dem som passerar ut och in i landet. Svaren kan vara mycket viktiga för oss alla, för mig som flykting i landet och för mina nya landsmän, svenskarna.

Texten är översatt från engelska.

Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Du som vill läsa artikeln i SvD kan följa denna länk (kopiera och klistra in i sökfältet på din webläsare): http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jihadister-i-is-kommer-till-sverige-som-asylsokande_4023543.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141020

Som enskild person blir man minst sagt oroad över det som uttrycks i artikeln. Det kan för f..n inte vara meningen att Sverige ska vara återhämtningsplats för världens alla uttröttade Jihadister, som återvänder till Sverige och asylen när de fullföljt sina terroristhandlingar..

Filosofi, Etik och Samhälle

Ett riktigt sork-år

Potatislandet ser mest ut som en Schweizerost med hål överallt efter sorkarnas härjningar. Dessutom luktar de potatisar som de till nöds inte hunnit stjäla äckligt av sorkpiss. Så 2014 får nog i det avseendet anses som ett förlorat år.

Apropå sorkar och förlorat så berättade en god vän till oss, en från byn om sitt potatisäventyr.

Han beslöt sig i försomras för att plöja upp och sätta några fåror potatis på ett träde han har uppåt Bränna, här i byn. Detta eftersom de senaste åren har hans potatis på det vanliga potatislandet drabbats av brunrost, en svårutrotad svampsjukdom. Så han tänkte att om man sätter potatis på en yta som inte använts tidigare för potatisodling så kanske det skulle innebära att han kunde skörda rostfri potatis.

Sagt och gjort. Vid några tillfällen under sommaren tittade han till potatislandet, som låg lite avsides för att se hur odlingen tog sig och det verkade finafisken.

För någon vecka sedan kom han förbi och hälsade på oss och vi berättade om vår sorkinvasion i ”pär-landet”.

Jodå han hade också fått sin beskärda del. Det vanliga potatislandet hade både sorkangrepp och rostangrepp, så han hade varit förbi sitt experimentland, beväpnad med säckar och gräv.

-Döm om min förvåning, berättade han.

-När jag kom fram hade sorken tagit allt, men blasten hade de försmått den låg i prydliga högar bredvid landet och i landet. -Och, inte nog med det, de hade varit bilburna också, de armsaltade kräken. Detta framgick av bilspåren som fanns i anslutning till potatislandet.

Slutsats; Vi har sorkar av gigantiska format här i byn, som utvecklats så till den milda grad att de numera omfattar tekniken att nyttja bruk av potatisgräv och säckar för sina behov. -Till råga på allt, är de dessutom bilburna. -Undrar om de har körkort, avslutade han sin berättelse.

-Ja man kan undra. För några så oärliga människor kan väl inte finnas i vår by? Eller, trodde de i så fall, om det var människor som tagit potatisen, i sin okunskap att potatis växer vilt och att de med stöd av allemansrätten kunde skörda den potatis de hittade?

-Nä, så okunniga människor kan inte finnas i vår by, det måste vara de bilburna sorkarna som är ansvariga!?

Filosofi, Etik och Samhälle

Asylsökande – en god affär för några.

Bert Carlsson och Ian Wachtmeister skapade i början på 1990-talet ett politiskt parti – Ny Demokrati. Om man läser på Wikipedia så skriver de att;

Ny Demokratis huvudsakliga profilfrågor var sänkta skatter, kraftigt bantad offentlig sektor samt en mer restriktiv flyktingpolitik, lag och ordning, minskning av antalet ledamöter i riksdagen till 151 samt maktdelning med ett direktvalt statsministerämbete. Partiet krävde kraftigt minskad invandring och med tiden övergick retoriken i främlingsfientliga övertoner och välfärdschauvinism. Partiet krävde också att Sverige borde anslutas till dåvarande EG, vilket är ganska unikt för att vara ett populistiskt parti i Europa.

Idag finns inte partiet mer men dess företrädare lever i högönsklig välmåga och en av grundarna ”musikprofilen” Bert Carlsson har bytt fot, åtminstone vad gäller syn på invandring och restriktiv flyktingpolitik. Nånå, vänta lite innan du börjar applådera detta.

I en av dagens tidningar beskrevs hur Bert Carlsson köpt/tagit i besittning ytterligare en stor hotellbyggnad i Övertorneå i Norrbotten, att lägga till den långa rad av liknande köp/aktiviteter.

Läser man vidare in i artikeln så beskrivs att Bert C ska använda byggnaderna för att härbärgera flyktingar och asylsökande.

-Va, säger kanske du! -Har han blivit flyktingkramare eller är den gamla devisen om att när ”Fan blir gammal blir han religiös” tillämplig på Bert?

-Alls icke.

Svaret heter mammon/pengar/intäkter för Bert C. För varje rum i ett flyktingboende betalar Invandrarverket upp till 350 kr/dygn och det blir pengar det. Hajarna samlas och nu är man minsann flyktingvänlig, i alla fall till de intäkter de genererar.

Räknar man på kostnaderna för vad 80.000 st asylsökande innebär bara i boende/intäkter på ett år för Bert&Co, så blir kostnaderna för statskassan under ett år upp till 80.000x365x350=10.220.000.000 dvs 10,2 miljarder kronor – för enbart boendet.

Nu bor det ju inte bara en person i varje rum och några uthyrare tar inte ut maxtaxan för sina boenden, men för statskassan är det mycket stora belopp, där affärsrisken kan anses försumbar för dessa ”riskkapitalister” som Bert Carlsson.

Enbart Hotellet i Övertorneå med sina 40 rum anges ha plats för 200 asylsökande. Räknat på maxtaxan kan Bert casha in 40x365x350= 5.110.000 kr/år, dvs drygt 5 miljoner. Sedan kommer naturligtvis intäkterna för Bert/utgifterna för statskassan, för mat åt flyktingarna på förläggningen.

Bert lär ha ett 40-tal flyktingförläggningar i gång och söker hela tiden nya möjligheter.

Gruvbolaget Northland , har ju just meddelat att de ska lägga produktionen i malpåse i väntan på ett bättre världsmarknadspris på järnmalm, så bli inte förvånad om Bert går åstad och hyr den jättestora hallen som används för anrikning av malm på Northlands produktionssite vid Tapuligruvan  liksom alla kontor – som flyktingförläggning.

Filosofi, Etik och Samhälle

De marginaliserades protest

Sverige är ett land byggt på demokrati, som är inskriven i grundlagen. Var 4:e år utövar vi vår demokratiska rätt till att rösta på ett parti i Riksdags-, Landstings- och Kommunalval. Röstningen är hemlig på så sätt att ingen äger rätt att efterfråga eller tvinga dig till att uppge vilket parti du röstat på i respektive delval – den s.k. valhemligheten.

I år var valdeltagandet sedvanligt högt ca 80+ % som deltog. De traditionella partierna, dvs alla utom Sverigedemokraterna (SD) och Feministiskt initiativ (FI), förlorade eller i bästa fall behöll sin bas av röster. Feministiskt initiativ fick ca 3% av rösterna och kom inte in i Riksdagen medan Sverigedemokraterna fick ca 13% och blev det tredje största partiet i Riksdagen.

Vad blev då reaktionen i media och från det politiska etablissemangets sida, av detta demokratiska utslag?
– Jo beklaganden!
För FI’s del för att de inte kom in i Riksdagen och i SD’s fall för att man både kom in och blev ca dubbelt så stor som föregående val år 2010.

FI har, något förenklat, sina kärnväljare i storstädernas 30-50 år gamla kvinnor med en högre teoretisk utbildning i botten och ett ofta välbetalt jobb i vardagen. När det gäller FI’s valresultat så är min något förenklade förklaring därmed att detta enfrågeparti attraherar företrädesvis välbeställda och redan jämställda kvinnor. Av alla väljare så valde 97% av svenska folket andra än FI att företräda dem.

De kvinnor som inte befinner sig i denna situation, dvs de som i vardagen inte har något stort överskott på bankkontot att falla tillbaks på, valde i stora stycken de olika traditionella partierna eller SD.

Om vi då tittar på ”fenomenet” Sverigedemokraterna så visar analyser av valresultatet att de, bortsett från en och annan gammal nazist, har väljare som tidigare valt någon av de traditionella partierna, men nu valde SD istället.

Är då alla de som röstat på SD främlingsfientliga och presumtiva nazistsympatisörer?

Svaret måste självfallet bli ett rungande NEJ! Att framställa SDs valmanskår på ett sådant sätt är inte bara djupt orättvist mot dem, det är dessutom oerhört kränkande. Kränkande både mot demokratin och även mot valresultatet.

I en textrad i en gammal progglåt sjunger man;

”Om ni tycker att folket sviker när folket trycker på, så skaffa er då ett nytt folk som ni kan lita på”

Just nu känns det som texten ovan passar in på  många tyckare i media, bland förlorande politiker och etablerade valanalytiker.

 

Vi minns väl alla sagan om ”Kejsarens nya kläder”, där det till slut avslöjades den bluff som hade iscensatts av några skräddare.

Så här började den;

”KEJSARENS NYA KLÄDER

För många år sedan levde en kejsare, som tyckte så ofantligt mycket om vackra nya kläder, att han slösade alla sina pengar för att bli riktigt fin och grann. Han brydde sig inte om sina soldater, brydde sig inte om teatern eller att åka omkring på promenaderna om det inte var för att få visa sina nya kläder. Han bytte rock varje timme på dagen. Om andra kungar sade man ofta att de satt i rådslag. Om denna så sade man alltid: kejsaren är i garderoben.

 I den stora staden, där han bodde, gick det mycket livligt till. Varje dag kom många främlingar. En dag kom två bedragare. De gav sig ut för att vara vävare och sade, att de kunde väva det vackraste tyg  som man kunde tänka sig. Inte nog med att färgerna och mönstret var ovanligt vackert, de kläder, som syddes av tyget, hade även den underbara egenskapen, att de var osynliga för de människor, som misskötte sitt arbete eller dum….”

I Sverige har vi under många år matats med Kejsarens nya kläder i så motto att den styrande klassen, oavsett partifärg bland de traditionella partierna, hela tiden har hävdat att alla de asylsökande som anlänt till Sverige är en god affär för samhället och om man inte kunde se det så var man rasist eller främlingsfientlig. samtidigt har det var uppenbart för alla som bor i de samhällen dit asylsökande placerats att förvisso kostar dessa en hel del. Husrum ska uppbringas, möbler ska anskaffas till deras behov, mat har de fått hämta ut på livsmedelsaffären, sjuk- och tandvård måste i många fall till osv. Listan kan göras lång. Men, för var och en som bor i samma samhälle som de asylsökande och som måste betala de egna utgifterna med pengar från den egna börsen, så framstår det som självklart att visst kostar det på på det svenska samhället att bedriva en frikostig -obegränsad- flyktingpolitik. Man inser självklart att de kostnader som den svenska staten står för när det gäller dessa flyktingar inte kan snytas ur luften utan härrör från de skatter som vi alla arbetande betalar in efter inkomststorlek och förmåga. Man inser självklart att i den egna familjeekonomin innebär konsekvensen av att prioritera en semesterresa under sommaren, att man minimera kostnaderna för levnad och andra utgifter under andra delar av året.

På samma sätt borde det vara självklart vad gäller de gemensamma utgifterna i statens regi. Tar man på sig kostnader i form av en ständigt ökande ström av asylsökande så får det konsekvenser för hela statens ekonomi – skola, äldrevård och kommunala och landstingsåtaganden etc.

Jag hörde en Professor i Nationalekonomi häromdagen som uttryckte sig som så att: ”Det finns inte någon ekonom som påstår att den nuvarande invandringen till Sverige är en god affär, åtminstone om man ser det på 1-2 generationers sikt”. Såvitt jag kan förstå behöver man inte vara vare sig ekonom eller Professor för att inse detta. För hundratusentals, ja förmodligen miljontals och majoriteten av den svenska befolkningen, inklusive de integrerade invandrare som lever här, framstår detta som ”klart som korvspad” – men inte för politiker.

Vad pratar vi då om för kostnader för hela den s.k. flyktingpolitiken? Några nämner 80 miljarder per år andra säger att det rör sig om mer än 100 miljarder  (100 000 000 000 kr) per år. Även de mest försiktiga beräkningar talar då för att det handlar om många procent av den svenska årliga budgeten på knappt 900 miljarder!

I Tidningen Affärsvärlden konstaterar Erik Hörstadius i sin artikel den 24 juni 2014 att;

Vad som är värst, att ledande politiker och medier ljuger eller att de är ointelligenta, är förstås en smaksak. Men i båda fallen undergrävs såväl det demokratiska samtalet som relevansen i det politiska beslutsunderlaget.

Vad kostar då invandringen? Alltså den aktuella, politiskt påverkbara flykting- och anhöriginvandringen, och inte de sydeuropéer och finländare som en gång befolkade våra fabriker?

På lång sikt är det svårt att bedöma, förstås. Hur blir arbetskraftsdeltagandet? Vad vinner vi på pluralism, nya perspektiv? Vad förlorar vi på kulturkonflikter och eventuellt minskad tillit?

Hur som helst, den länge Sverigeledande forskaren på området, professor Jan Ekberg, menade att plus vändes till minus runt 1980 och att den statsfinansiella kostnaden 2006, före den arabiska våren alltså, var cirka 1,5 procent av BNP, i runda slängar 50 miljarder. Ekonomen Jan Tullberg ger i sin faktadigra bokLåsningen en klart högre siffra. Totalt ett par hundra miljarder när också undanträngningseffekter på jobb och bostäder beaktas.

 

Min bestämda uppfattning är att Sverige är inte främlingsfientligt, alla de som röstade på SD är inte främlingsfientliga utan de representerar en växande del av den svenska befolkningen som är oroade över sig själva och deras  familjs framtid och ekonomi. Vi här i Sverige har genom årtionden/århundraden varit öppna och mottagande vad gäller såväl flyktingar som invandring. I modern tid har det samtidigt såvitt jag förstått aldrig förekommit sådan massinvandring till Sverige som det sker nu och gjort de senaste 15-20 åren.

Att människor söker sig från krig och svält har jag all förståelse för men frågan är om det känns bra och integrerat att vi håller på att skapa en ny underklass bestående av illitterata och från arbetsmarknaden utestängda människor som bor i ghettolikande bostadsområden dit ambulanser och brandkår behöver poliseskort för att överhuvudtaget köra in?

Mina funderingar utgår från att vi allra först måste seriöst och sanningsfyllt föra upp asylproblematiken på agendan. Vi är många som vill se en plan för hur vi ska få till stånd en integrering av de asylsökande som vi ger uppehållstillstånd, en plan för hur de ska bli en del av den svenska befolkningen.

Jag ser valresultatet från valet nu i september som en ”de marginaliserades protest” mot det tabu som de facto existerar, nämligen att prata om problem i samband med den stora invandringen till Sverige, kostnader, utanförskap – människor som snart sagt aldrig kommer in i det svenska samhället utan fortsätter i sin lägenhet titta på sitt forna hemlands satellitsända kanaler, språkliga problem, vissa kulturers upplevda behandling av flickor/kvinnor som en andra klassens människa, problem med analfabetism och okunnighet,som avspeglar sig i bl.a. den nyligen redovisade PISA undersökningen där Sverige fallit substantiellt vad gäller skolelevers i den svenska skolan kunskaper gentemot övriga Europas.

Vi alla har rätt till detta innan man ber oss ”öppna våra hjärtan” för att ta emot fler asylsökande/invandrare. Är det konstigt att vanliga människor oroar sig för framtiden, för om deras barn ska få jobb, om det kommer att finnas en fri och god sjukvård tillgänglig för alla, om det kommer att finnas pengar till deras pensioner mm mm ?

 

På alla frågepunkter måste vi, som svenska medborgare och del av en stark demokrati, få svar och en klar och ärlig redovisning , liksom en öppen och förutsättningslös debatt, Idag. behandlas frågande medborgare i frågor som rör invandring och flyktingpolitik av etablissemanget på samma sätt. De marginaliseras eller kallas ”främlingsfientlig” och liknande epitet, istället för att få sakliga svar på sina frågor.

Förresten, varför pratar man i det politiska etablissemanget inte längre om ”problem”?  Detta ord har i media och bland politiker liksom av många företrrädare för industrin ersatts av ordet ”utmaning”, som förvisso låter bättre.

Låt mig avsluta min fundering med att citera Tage Danielsson, 1900-talets stora verbala geni kopplat med en stor portion humanism i sitt sinne.

”Utan tvivel är man inte riktigt klok”.

Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

In flagrante delicto – en aktuell jakthistoria.

På ett Jaktsällskaps hemsida har man den 11 september utmålat mig på nedanstående sätt, apropå en av mig skriven blogg om min skadskjutning av en älg, som avlöpte bra på så sätt att djuret ganska snabbt kunde fällas, av en passkytt i vårt jaktlag;

”I vilket fall så bevisade Braennaren ännu en gång sina förhållandevis bristande kunskaper i ämnet älgjakt, men bjöd å andra sidan på en underhållande historia med ett lyckligt slut.” (VJS.nu)

Nu ska jag bjuda på en annan dagsaktuell jakthistoria, med ett slut som knappast kan anses underhållande, åtminstone inte för den ena parten.

”In flagrante delicto” är latin och för dig som inte har studerat detta ämne så kan jag berätta att det översatt till ett modernt svenskt språkbruk betyder att ”någon blir tagen på bar gärning” eller som man också säger med hänsyftning till ett annat mänskligt område ”påkommen med byxorna nere”.

Du ska själv få avgöra det eventuellt roliga, och rimlig påföljd för den ena personen i min historia.

En jägare i ett Vitå Jaktvårdsförening, vi kan kalla honom Nisse, hör fyra skott avlossas inte långt från där han sitter på sitt pass. Han tycker att riktningen skotten kommer ifrån eventuellt kan komma från det egna jaktlagets marker och bestämmer sig för att gå en bit längs en stig som löper inom hans jaktlags marker. Två av det andra jaktlagets lössläppta hundar har under en stund uppehållit sig vid honom och finns alltjämt i direkt närhet till honom. I samband med det tycker han sig höra att någon kommer snabbt gående längs stigen mot honom. Eftersom han vet det egna lagets jägares position, och med de senaste årens tvister med ett angränsande lag om överträdelser på den egna marken i färskt minne, går han lite åt sidan och avvaktar.  På stigen kommer då en jägare från den andra jaktföreningen  med vapen på axeln. Nisse stiger då fram och konfronterar den andre mannen, vi kan kalla honom BoG (medlem i Vitå Jaktsällskap), vad han gör här såpass långt från sina jaktmarker. BoG blir honom svaret skyldig och Nisse fortsätter med frågan om vapnet är laddat vilket BoG tvingas erkänna att så är fallet. Nisse begär då att han ska plundra geväret vilket BoG gör. Sedan uppmanar Nisse BoG att ta ut slutstycket, vilket BoG också gör. Därefter begär Nisse att BoG ska överlämna vapnet till honom, vilket BoG vägrar. Nisse begär åter att BoG ska överlämna det. BoG kvarstår i sin vägran. Nisse känner sig lite osäker om vad som lagligt gäller i detta fall och BoG som kopplat den ena av hundarna, sin hund, tar tillfället i akt och springer tillsammans med hunden raskt därifrån båda ”med svansen mellan bena”.

Om vi nu går till Svensk Jaktlag så handlade Nisse helt rätt.

Vi befinner oss just nu i skarven mellan en paragraf som är på väg att löpa ut 2015-01-01 och ersättas av en annan. Så här står det i 47§;

47 § /Upphör att gälla U:2015-01-01/ Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhet tillkommer därtill förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid kustbevakningen och tullverkets gränsbevakning.
   Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (1988:435).

47 § /Träder i kraft I:2015-01-01/ Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
   Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).

Således skiljer i sak 47§ nu och efter nyår sig åt bara vad gäller orden ”Påträffas” och ”Ertappas”.

Som icke jurist, men van att läsa svenskt lag-/byråkratspråk,  skulle jag kunna tänka mig att vad som avses i gällande lagstiftning så måste man, för att få ta vapnet av honom, ta skytten på bar gärning när han skjuter/just skjutit. Från den 1 januari 2015 räcker det med att han påträffas inne på felaktiga jaktmarker med laddat gevär.  I så fall en skärpning av nuvarande lagstiftning efter nyår.

Vad gäller olovlig jakt säger lagen;

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

När det gäller frågan med det andra lagets lösspringande hundar, så är jaktlagen lika tydlig;

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde.

Vän av ordning invänder då att älghundar räknas som ställande hundar. Men, om man släpper hunden på så små områden att hunden med stor sannolikhet kommer att bedriva huvuddelen av sitt sök inom annans jaktområde, så är detta att jämföra med drev och faller därmed under 32§.

Slutsatsen av det ovanstående resonemanget är enligt jaktlagens olika paragrafer ovan ett solklart fall av olovlig jak från BoG’s sida.  Han har vapnet laddat och förflyttar sig på annans jaktmark utan tillstånd. Efter en dom riskerar han således både att förlora vapnet (alla vapenlicenser!) och dömas till ett fängelsestraff.

Nu kommer vi till en fråga som de senaste dagarna har ältats av älgjägare i Vitå Jaktsällskap och dess anonyma kommentatorer på VJS hemsida – min eventuella jaktkunskap, speciellt med avseende på älgjakt,  i sken av min blogghistoria.

Jag väljer att vidarebefordra frågorna till dig som läsare;

-Är BoG att betrakta som en seriös, laglydig och kunnig jägare?
Bevisligen har BoG jagat älg under många fler år än jag gjort.
-Vem av mig och BoG var det som visade sina förhållandevis bristande kunskaper och etik i ämnet älgjakt?

Min jakthistoria fick ett lyckligt slut.

-Vad kommer omdömet om BoG att bli?

Jag tycker att vi alla ska rikta en eloge till Nisse i min historia, som visade civilkurage i sitt handlande i situationen. Dessutom visade han ett mycket gott omdöme och jaktkunskap.

Förslag till dig anonyme kommentator på VJS hemsida:
Ta skyndsamt på din balaclava så att du  under anonymitetens täcke kan fortsätta använda dina krafter och dina giftpennor till att kommentera mannen, som jag kallar BoG, och hans sätt att bedriva älgjakt.

PS: Slutligen vill jag påpeka att;
Den älg som förmodligen var ansvarig för rivningen av  ett fårstängsel, samma dag som min skadskjutning av ett annat djur, var en älgko med kalv som iakttogs av en i Vitå boende kvinna och enligt henne sprang kon och kalven i riktning mot det träde, där fåren finns. Kon hade enligt uppgift inga synliga skador och åtföljdes som sagt av en kalv. Således inte den älg jag skadskjutit.

 

Nyheter och Tankar från en man på vischan