Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

En biblisk hörnsten – vårt förhållande till det 8:e budet

Det sägs att Gud lät Moses få de levnadsregler som Han ansåg att vi alla bör följa, nerskrivna på stentavlor så att de skulle bestå. Min fundering idag handlar om det 8:e budet.

För oss alla som inte är så bibliskt bevandrade, men ändå försöker leva efter bästa förmåga i enlighet med dessa bud, kan jag berätta vad detta bud handlar om.

När jag gick i folkskolan för mer än 50 år sedan löd det; ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. (du ska inte ljuga) Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa”.

I dagens sekulariserade samhälle skulle man kunna uttrycka det ungefär som så; ”Du ska inte snacka skit, baktala, hitta på lögner om, eller sprida illvilliga rykten om dina medmänniskor. Istället ska du försöka tänka och tala väl om din granne eller medmänniska och tyda det du ser och hör om denne till det bästa”.

Vad föranleder då mig till dagens betraktelse?

Ja, eftersom jag inte vill falla för det 8:e budet så är det mig förborgat att här föra vidare information jag fått.  Så mycket kan jag dock säga utifrån en allmänmänsklig synpunkt att  från en man som dagligen vistas i kyrkans hägn  bör man rimligen kunna kräva att han förstått och anammat även det 8:e budet och inte för vidare osanningar och obekräftade påståenden som han hört om andra namngivna människor.

Speciellt illa känns det när det som i det aktuella fallet,  skedde offentligt på ståplatsläktaren på vår fotbollsplats. Det förefaller som om en del människor, inte bara i södra Sverige och på allsvenska arenor, missförstått fotbollens idé, den som handlar om förbrödring och att heja på det egna laget. Uppenbarligen är det så att, beroende på vilket sällskap man tillhör, så anser man sig kunna använda en fotbollsmatch som ett tillfälle för att  ” ge en smocka” åt sina medmänniskor. När sådana saker händer på de allsvenska fotbollsmatcherna benämner man det  huliganverksamhet. Kan man månne kalla den aktuella händelsen detta?

Som tur var fanns det närvarande människor med civilkurage, som hörde uttalandena och direkt kunde tillbakavisa de lögnaktiga påståendena. Så min uppmaning till oss alla när vi hör sådant förtal och påståenden om andra människor är att vi ska visa civilkurage, kräva att personen ifråga antingen för fram det han/hon vill säga direkt till människan som avses eller att vi avkräver bevis från den som bär fram vittnesbördet.

Det gamla talesättet gäller uppenbarligen alltjämt, det som säger att;  ”medan sanningen tar på sig skorna springer lögnen jorden runt”.

Om allemansrätten

I Sverige har vi en sedvanerätt som sedan många generationer tillbaks ger alla rätt att färdas på andras marker, att där plocka bär och svamp för sitt eget husbehov. På senare tid har röster höjts för att inskränka eller avskaffa denna sedvanerätt eftersom den på sina håll och vid olika tider på året skändligen missbrukas.  Svenska och utländska företag importerar arbetskraft från länder bl.a i Asien, typiska låglöneländer, ser till att de kommer hit och ”sliter häcken av sig” för att bärga de svenska skogarnas bär, som växer på enskilda markägares och skogsbolags marker. De utländska arbetarna plockar inte för sitt eget husbehov utan utnyttjas ofta(st) av giriga och skurkaktiga bärköpare. Trots att de bärgar hundratals eller rentav tusentals ton av Blåbär, Hjortron och Lingon, blir deras andel endast en mycket liten del, ibland så liten att det inte räcker till hemresan. Markägaren, på vars marker de bärgar alla dessa bär, får inget utom möjligtvis en kraftig nerskräpning av sina marker eftersom synen på ”att hålla rent kring sig” inte finns på dagordningen i de länder de kommer ifrån. I spåren på dessa hårt arbetande, ärliga, mestadels bönder, följer en svans av folk som ser sommaren och hösten som en bra ”tjuvsäsong” där man kan rensa olika stugor på deras innehåll. Vissa tjuvligor har de baltiska länderna som sin hemvist, vilket brukar framgå när Polisen ibland lyckas fånga tjuvarna. I tidningen står då att de ”efter avtjänat straff ska utvisas ur Sverige för si och så lång tid”.

Vad är det då som möjliggör allt detta? Ja det sista är väl vårt dåliga säkerhetsmedvetande och dito -tänkande. Men nyttjandet eller snarare missbrukandet av den svenska allemansrätten är grundbulten i det hela.

Människor som i alla tider har plockat sitt behov av bär och svamp i de närliggande skogarna och på myrarna finner att ”deras bärställen” i princip dammsugits på bär. För, de som har bärplockandet som arbete har inget intresse av att gå några längre sträckor, utan vill naturligt nog använda dagen för att plocka. Den, oftast åldrande, befolkning som finns på den svenska landsbygden orkar inte gå så långt utan vill fortsätta plocka på sina vanliga ställen. När så friska starka plockare från bl.a Thailand rensat omgivningarna så blir de naturligt nog förbannade. Enskilda skogsvägar används, precis samma vägar som lokalbefolkningen använder.

Dessutom krockar de utländska plockarnas mycket begränsade kunskaper och intresse med den för lokalbefolkningen årligt återkommande fritidsaktiviteten nr 1  så här års – älgjakten.

Till yttermera visso så verkar det i år som om flertalet utländska plockare åker kring i finskregistrerade bilar, plockar sina bär här och säljer dessa sedan i Finland. På så sätt undgår man den framväxande svenska regleringen av arbetsförhållanden på detta område.

Sammantaget kan man fråga sig vem som egentligen gynnas av allt detta.

Knappast det lokala näringslivet, eftersom bärplockarna saknar medel för att kunna köpa i affärerna. De enda ”näringsidkare” som gynnas är bäruppköparna som sedan säljer vidare sina bär.  Inte markägarna vars marker skövlas på bär. Inte älgjägarna som får sina jaktplaner störda/förstörda. Inte lokalbefolkningen som får se ”sina bärställen” rensade samt dessutom riskerar att få inbrott i sina hus och stugor av den kriminella svansen som följer i spåren av all rörelse i omgivningarna. Inte den svenska staten som sådan eftersom man snart sagt regelmässigt får gå in och ta ”svarte petter” och på vår gemensamma kostnad anordna hemresan när fifflande bärköpare snuvat bärplockarna på deras hoptjänade pengar.

Åter till ”Allemansrätten”. Min bestämda åsikt och övertygelse är att om vi inte agerar för att försvara denna på så sätt att vi rensar bort ogräset ur denna rabatt, kommer att få se alltmer högljudda (och berättigade) krav på att avskaffa denna sedvanerätt.

Vi måste skapa en sådan situation där det inte är lagligt möjligt att systematiskt driva olika sorters företag och företagsliknande aktiviteter och därmed utan avtal eller ersättning till markägarna, bruka deras mark på nuvarande sätt.  Om vi inte åstadkommer det snarast så kommer vi inom en inte alltför avlägsen tid även här i vårt Norrbotten få se skyltar som informerar om att vägen är enskild och det råder tillträdesförbud. Skyltar som i USA och på andra håll i världen begränsar allas rättigheter och behov att vistas i den ”fria naturen”.

Älgläget – Naturrapport 9 September

Såhär med en veckas erfarenhet av älgjakten 2013, begränsar sig mina egna hittills samlade älg-erfarenheter av att jag en morgon, på väg till mitt pass, såg en ”dundertjur”. Skovlarna var imponerande, haklappen stor och helheten imponerande. tilläggas kan att han sannolikt alltjämt spatserar omkring i Vitå-skogarna.

Annars känns utdelningen hittills, åtmistone utifrån jaktresultatet för oss passjägare, bättre än föregående år. Två av de äldre herrarna (tji fick ni som tjatat om gamla gubbar och älgjakt) har skjutit var sin ”mångtaggare” och hundförarna har en kalv på sina samveten. Inte dåligt men inte heller bra resultat, får väl bli sammanfattningen.

Såg förresten en tretåig hackspett med sin mestadels svarta och vita karakteristik, liksom en envis Korp som slog sig ner ovanför mitt huvud och skrek sitt ”krp, krp” och varierade med ett kraxigt strupljud. Kanske ville han varna älgarna för mig eller så satt han liksom i serien Hälge och dreglade i förhoppning om att jag skulle få skjuta en älg. Alltnog jag fick inte chans på någon Hälge, så jag hängav mig åt några mackor efter 4-5 timmar av ”intighet” och en slurk kaffe därtill. Korpen ledsnade och flög sin väg och så förlöpte den dagen.

Har ni tänkt på att när man, som vid exempelvis älgjakt, mer eller mindre tvingas till passsivitet så börjar efter en stund tankarna löpa sin egen väg och man börjar betrakta sin näromgivning mer intresserat. För, man kan ju inte bara sitta och blåstirra utefter skjutstråken vid passet. Upptäckte en rotvälta som blivit delvis mossbelupen och som mitt i sin nerbrytning var vacker att se. På rötterna hade större och mindre stenar av olika kulörer fastnat och följt med, när stormen ändat trädets liv.

Fällträd med halsband
Fällträd med halsband

Några olika sorters tickor hade också funnit sin permanenta bostad på en död, men alltjämt upprätt stående björk

Tickor på björk

Tickor på björk

Jag är för dålig mykolog för att kunna säga vad för sort/sorts tickor det är, men vackert är det mitt i all sin stelhet.

Slut på älgrapporten för denna gång.

Kort lägesrapport från första älgjaktsmorgonen

Regnet, om inte öste ner så kom det i lagom takt för att sätta ner humöret. För egen del har jag inte så stora förväntningar. Ett och annat björklöv singlar ner till backen i sakta mak. I närheten söker sig en hackspett larver från ett dött träd. En liten Talltita kommer och sätter sig i trädet intill, kanske hoppas den på några tappade brödsmulor.

Vi är ett drygt tjugotal män och en kvinna som träffades vid kl 5 för att få oss tilldelade våra respektive pass.

Kollade just på yr.no vad de säge om vädret idag. Jodå på eftermiddagen kommer det att klarna upp. Tills dess får man härda ut och hoppas på att älgen snart har vägarna förbi mitt pass 🙂

Påskjuten älg – vad göra?

Har tagit del av den diskussion som pågår kring hur man ska förfara efter det att en älg blivit påskjuten.

Som jag ser det så finns det följande alternativ;

1. Kulan fick en bra träff och älgen dör mer eller mindre på fläcken. Det förhoppningsvis bästa utfallet av avlossat skott.

2. Kulan träffar men älgen drar iväg till skogs. Då är man skyldig att genomföra ett eftersök syftande till att den skadskjutna älgen påträffas och kan avlivas. Regler finns för hur man förfar om älgen fallit på intilliggande JVO/VVO.

3. Kulan avlossas men ger ingen synbar träff. Eftersök ger inte heller något.

Bör man i detta läge fastlägga att det var en bom och jaga vidare utifrån samma förutsättningar som rådde innan skottet vad gäller tilldelning och antal skjutna djur?
Läser man på nätet i lämpliga källor får man egentligen ingen klarhet, anser jag. Ulf Kallin, Riksviltvårdskonsulent – Jakt och Viltvårdsfrågor på Jägarnas Riksförbund, skriver ungefär så att: ”nytt för i år är att en påskjuten älg alltid ska räknas som träffad så länge man inte kan fastställa att den inte träffades, dvs man ska hitta kulhål i tallen intill där älgen stod eller liknande oomkullrunkeliga fakta för att räkna påskjutningen som en bom.

Mot detta resonemang och tolkning protesterar en del.

För min del känns Herr Kallins utsaga som självklar utifrån en etisk aspekt. Om varje jägare vet att påskjutning kommer att resultera i att laget får räkna bort den påskjutna älgen i nästan samtliga fall, så kommer varje skytt att undvika att ”kasta iväg ett skott” – åtminstone de seriösa jägarna. Man hoppas att alla jägare som deltar på älgjakten gör det för alla andra skäl, än att enbart försöka se till att ”frysboxen ska fyllas”.

Dessutom, kan man tänka sig att de andra i jaktlaget i så fall kommer att ta skjutglada Rambos i tukt och herrans förmaning, i och med att slarviga skott innebär att laget förlorar i storleksordningen 150-200 kilo kött. Om man räknar om vad ett sådant ”släng iväg skott” har för ekonomiska konsekvenser kan man titta i kyldiskarna på Coop och ICA där älgkött betingar ett pris på mer än 100 kr/kilo. Ett tapp för jaktlaget på 15-20.000 kronor om man ser det på det sättet.

Slutsats: Låt oss alla vid varje tillfälle vara så säkra vi någonsin kan vara på att få en ren träff, innan vi avlossar skottet – allt annat är väldigt oetiskt agerande.