Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Den blomstertid nu råder – en utbildningsfundering

Var och klippte mig för någon dag sedan, det var en andraårselev som sommarjobbade på friseringen. Allteftersom klippningen fortskred så pratade vi på. På min fråga vilket betyg som krävs för att gå denna utbildning svarade hon att man behöver åtminstone VG (på den gamla betygsskalan som gick från Icke Godkänd IG, via Godkänd G till Väl Godkänd VG och toppbetyget Mycket Väl Godkänd MVG). På min fråga om det tillämpas någon praktisk testning svarade hon att så inte skedde. Betänk att man använde samma intagningskriterier till exempelvis för   operautbildning!

Om man vill vara lite vitsig så skulle man då kunna säga att en hantverksmässigt dålig frisör skulle kunna kompensera sitt usla hantverk med att åskådliggöra sin höga bildning/kunskap och på så sätt finta kunden.

Nu var inte ”min frisörelev” någon sådan utan hon klarade galant att få ordning på, och nedbringa vårvinterkalufsen till ett lagom sommar rufs.

Ett annat ”yrkesområde” som jag älskar att hata är alla de falsksjungande ”wannabies” från den alternativa pop och rockvärlden. I många fall verkar det av sången att döma som om de fått ett skivkontrakt på okända meriter och sedan påtvingar mig denna kakfoni konstant ur radion. För att citera Andy Warhol, så får de sina fem minuter av kändisskap med en singel, sedan försvinner de in i eterns glömska – tack och lov.Tack och lov även för kanal P2 där man kan få lyssna på klassisk musik, alltsom oftast bra musik, eller P1 där dagens aktualiteter idisslas.

 

Ett område som det rått och alltjämt råder brist på är läkaryrket. Antagningskriterierna till läkarutbildningen är enligt uppgift baserat på teoretisk kunskap snarare än förmåga att ”ta människor” en förmåga som jag menar kan vara avgörande för läkarens möjlighet att ställa en korrekt diagnos och därmed ge personen framför sig rätt och fungerande medicin eller behandling. Så sent som i veckan slog en svensk politiker fast att vi måste importera fler utbildade läkare. Ser man krasst på denna attityd så tjuvåker det svenska samhället på andra länder, som tar kostnaden att utbilda läkare till en kostnad per läkare om flera miljoner. När sedan de är utbildade så får man i hemlandet se den nyutbildade läkaren köpa en biljett till Sverige, ofta med bättre lön och arbetsförhållanden än i det land som tagit kostnaden för utbildningen.

Min fundering är om det inte vore vettigare och justare gentemot andra länder att öka vårt intag på den svenska läkarlinjen. Men, det motarbetas aktivt av de befintliga läkarnas fack eftersom man vill behålla den priviligerade tillvaron för sina medlemmar och kan till nöds acceptera att utländska läkare importeras till Sverige.

Så får det avsluta dagens drapa kring utbildning och yrkesval, men jag återkommer i dessa frågor, jag lovar!

.

Årets Byastämma i Vitå och reflexioner med anledning därav

Igår genomfördes årets byastämma i Vitå Folkets Hus under ledning av avgående ordförande Bernt Nordlund. Till ny byaålderman valdes Uno Johansson. Mötesordförande Bernt N genomgick räkenskaperna varpå Revisorerna, via Tage J, uppläste revisorsberättelsen, konstaterade att god ordning förelåg i kassa och räkenskaper, och föreslog att stämman skulle bevilja kassören full ansvarsfrihet. Så skedde också.

Det mesta som sedan genomgicks på årets dagordning kändes som en repris på fjolårets avsedda eller genomförda aktiviteter. Det var först när vi nådde frågan om hur man ska hantera byns mark och vatten, vilket för de flesta betyder möjligheten att jaga sjöfågel i augusti och september, som det brände till.

Tre skriftliga förslag/yrkanden fanns, där byns två jaktföreningar kom med varsitt och en privatperson bidrog med ytterligare ett. Gamla argument occh inlägg blev som nya och ett tag kändes hela diskussionen något nattstånden. Efterhand började några framföra att det är ”bra och viktigt att ungdomarna får chansen att jaga” en tanke som det fanns consensus kring. Privatpersonen drog tillbaks sitt förslag under diskussionens gång och det hela utmynnade i att stämman beslöt tillsätta en grupp på tre från vardera jaktförening, som under sammankallande Olle A skulle utforma och lägga fram ett gemensamt förslag för en extra byastämma, innan jakten börjar.

Mina egna funderingar därvidlag är att det är viktigt att respektive förening inte väljer att representera sig av ”kända bråkstakar och tjurskallar”, för då lär det inte bli något gemensamt förslag att förelägga byastämman. Min förhoppning, för alla ungdomars skull, är att man hittar en lösning, som alla kan leva med, och som inte utmynnar i att det blir nya eruptioner på framförallt sällskapets hemsida. Alltså att alla parter vinnlägger sig om att vara återhållsam i att söka skiljelinjer och problem och istället försöker finna framgångslösningar. I ´slutänden blir detta då en ”win-win” situation.

Kryssmarkeringar som jag ser måste passeras är;

  1. Vem ska administera försäljningen av sjöfågelkorten på byns vatten (ena eller andra föreningen, eller båda, eller tredje part)?
  2. Hur ska man hantera intäkterna från kortförsäljningen (betala arrende till byn eller låta intäkterna gå oavkortat till byakassan)?
  3. Vad ska jaktkorten kosta?
  4. Vem ska få lösa jaktkort (ngn form av enighet finns om att markägare, arrendatorer och boende i byn ska få göra detta)?
  5. På vilka grunder kan man nekas köpa kort fastän man uppfyller villkor i pkt 4 (olämpligt uppträdande, förtal av bybor i tal o skrift etc, vem beslutar i så fall om detta)?
  6. Hur länge ska ett sjöfågeljakt avtal gälla?
  7. Hur hanterar man byns mark (ska man dela på denna på något sätt mellan föreningarna eller ska föreningen med största markinnehavet få all mark)?
  8. För vilken tid gäller jaktkortet (ska man begränsa denna under exempelvis älgjakten)?
  9. Kan man ställa krav på/få garantier om att påhopp och offentliga avrättningar på sätt som skett under mer än 1½ år ska stävjas av respektive förening, dvs tillse att sådana utfall inte fortsättningsvis läggs ut på respektive förenings hemsida)?
  10. Garantier att respektive förenings representanter har mandat att förhandla fram en lösning utan att denna sedan sågas av någon part.

Ja listan kan säkert göras längre men jag hoppas att man når i mål. Jag tror personligen att punkten 9 är något av en knäckpunkt. Jag vet att de som blivit uthängda på VJS hemsida upplever sig offentligen förtalade och med anledning av detta känner att de ska ”fan inte bidra till att sällskapare ska få jaga sjöfågel på byns mark” -en mycket mänsklig reaktion anser jag.

 

För att absolut klarhet ska råda kring mitt engagemang och agerande, vill jag framföra följande:

Den eller de (sällskapare och sympatisörer till dem) som eventuellt känner sig påhoppade eller uthängda med anledning av mina svaromål på min egen blogg, som svar på utbrott på sällskapets sida, ska veta att jag själv står för dessa synpunkter och inlägg. De utgör inte något som sanktionerats av någon förening. Ej heller är jag, eller agerar som, någon jaktförenings språkrör.

Däremot i Vitå Folkets Hus förening samt Föreningen Vitådalen ansvarar jag i kraft av ordförande  för vad som informeras om vad gäller föreningarnas verksamhet. Det vore mig fullständigt fjärran att själv bedriva, eller låta någon eller några använda en Vitå-Folkets-Hus eller Föreningen Vitådalens hemsida för, aktioner mot enskilda eller en grupp av människor i byn. Jag känner mig vidare fullständigt övertygad om att ingen har pekats ut eller hängts inom ramen för dessa mina föreningsengagemang – vilket är en artskillnad från VJS hantering av sådana jaktrelaterade frågor. Privatpersoner/Medlemmar, vanligtvis utan någon kommentar eller avståndstagande från ansvarig utgivare eller styrelse, har på det mest vidlyftiga sätt fått ondgöra sig och påstå att enskilda personer begått oegentligheter, utan att skuggan av bevis föreläggs. Tvärtom så har styrelsen och ansvarige utgivaren för VJS hemsida försvarat påhoppen i såväl tal som skrift. Så länge detta fortsätter tror jag mig veta att byns markägare på byastämman inte kommer att under consensus öppna byns marker för sjöfågeljakt. Förlorare? -Alla och i synnerhet byns unga som är de som längtar mest efter att få idka denna form av fritidsintresse.

 

 

 

 

Tankar och några reflektioner med anledning av ett vykort

Ett vykort på Kiruna anno 1910 passerade mina ögon och väckte minnen och tankar. Överst på vykortet, bredvid den tryckta informationen att det föreställde Kiruna-Luossavaara, hade någon för mig okänd med sirlig gammeldags handskrift skrivit att ”I förrgår var här 32 grader kallt. Idag är det bara 10”. Detta illustrerar hur ombytligt vädret kan vara i fjällen. Men själva bilden väckte mitt intresse, för mitt på den gamla svart-vita bilden var det åtminstone en byggnad jag kände igen -Centralskolan. Och, jag mindes den devis som stod överst på fasaden, så att alla som gick in i byggnaden skulle veta; ”Ett folks styrka är dess ungdom”.

Mitt femte skolår tillbringade jag på denna skola. Byggnaden var en, för en elev i folkskolan, gigantisk stenbyggnad i tre plan. Man hade, i LKABs första disponent och stadsgrundare Hjalmar Lundbohms anda, satsat stort redan från början. Skolan var en av de pelare man byggde samhället på, bort från de tillfälliga kojorna som fanns i begynnelsen mot Per Albins folkhem för alla. Vid byggnadens tillblivelse levde alltjämt både min morfar/mormor och farfar/farmor med barn i staden. Några år senare skulle min morfar omkomma i en sprängolycka i gruvan där han glömt sin lykta och gick tillbaks för att hämta den när salvan gick av – men det är en annan historia.

Några år efter det jag lämnat skolan revs byggnaden i en sorts kollektivt vansinne där allt som var gammalt per definition var dåligt. Det här hände på sextiotalet med de vindar som då blåste.

Många år senare, som nyinflyttad i Luleå, fick jag en deja vue upplevelse när jag såg Östra skolan som verkade ha haft samma arkitekt, men som till skillnad från Centralskolan alltjämt visade sitt imposanta yttre. Rivningsraseriet hade inte hunnit till denna skola – ännu. Eftersom ett folks historia också är dess själ så hoppas jag att vi Luleåbor inte beslutar att bulta ner denna vackra byggnad, som minner om tider när skolan stod för bildning och kunskaper – numera blir man utbildad därstädes, vilket är en helt annan pilsner som en av mina vänner skulle uttrycka sig.

Kiruna 1910 vykort

 

Min väg och min syn

Utifrån en fråga jag fick från en i byn boende har jag känt att jag vill förmedla mina tankar till er alla som eventuellt läser min blogg och inte bara till den frågande.

Följande fråga ställdes till mig: Jag är bara nyfiken, vad var det som gjorde att du valde att ta jaktvårdsföreningens parti och inte sällskapets?

Mitt svar på denna fråga är följande;

Jag tycker din fråga är intressant, men inte riktigt relevant. Jag tar inte parti för jaktvårdsföreningen och dess medlemmar och försvarar heller inte dem när de begår dumheter. Däremot är det sant att jag anslutit mina små marker till jaktvårdsföreningens och deltagit i älgjakten ifjol höst på föreningens marker.

 

Men, låt mig berätta lite mer om mitt förhållningssätt till människor, jakt, fiske och vistelse i naturen.

 

Min uppväxt har från 5 årsåldern i Kiruna handlat om att jag under de första tio åren följde med min pappa och storebror på jakt och fiske framförallt i Kirunafjällen. Därefter prövade jag också mina egna vingar. Vi jagade framförallt ripa och, om det var någorlunda gott om det, även tjäder och orre. Från första dagen fick jag lära mig respekt och måttfullhet vad gäller såväl jakt som fiske, man tar av överskottet inte av själva ”kapitalet” av vilt. Dessutom har jag, med undantag för ett tillfälle när jag var i tioårsåldern och i mitt oförstånd med ett luftgevär sköt en liten gulsparv, aldrig jagat byten som jag inte kan äta upp. Denna lilla sparvs öde bär jag fortfarande med mig med skam.

Detta har format min syn på naturen och vildmarken. Därtill hyser jag en stor respekt för människor i allmänhet och de som förtjänar det i synnerhet.

 

I Olle Andersson, en framträdande måltavla för attacker och skitprat, förmodligen för att han har integritet, har jag träffat en människa som är oerhört kunnig om naturen och har en djup grundad respekt för allt levande vare sig det är blommor, svampar eller fåglar och djur av olika slag. Jag njuter av att få ta del av hans kunskap och lyssnar gärna på hans berättelser om upplevelser han haft under ett långt liv i Norrbottens skogar och fjäll.

 

Andra människors respekt är inte något man kan få eller kräva, bara förtjäna. Jag anser inte att de högljudda företrädarna för sällskapet, har förtjänat respekt, åtminstone inte från min sida. Detta sagt utifrån deras agerande under det senaste året/åren, som jag följt framfarten alltifrån de första breven i min postlåda till alla påhopp på hemsidan (vjs.nu) samt i olika föreningssammanhang på medlemmar och företrädare för tidigare VVOt och nuvarande Jaktvårdsföreningen.

Om du tänker efter så har jag inte i mina bloggar gått ut med påståenden eller högljudda anklagelser i vare sig skrift eller tal. Mina bloggar har uteslutande, i den mån de avhandlar sällskapets medlemmar eller det som skrivs på vjs hemsida, handlat om och varit en reaktion på dessa ageranden. Jag vet att Olle mfl i jaktvårdsföreningen avskyr att bråka. Däremot är det min uppfattning att i sällskapet finns det tyvärr ett antal sådana. Utifrån detta så har jag känt mig nödd att framföra en nyansering till den nidbild som jag tycker de målar upp med bred pensel och utifrån tendetiösa utspel söker hålla igång bråket snarare än gjuta olja på vågorna.

Jag vet att vi alla kan göra fel, mig inkluderad, men det är hur man agerar när man gör fel som formar åtminstone min syn på andra. Jag har utifrån det jag hört hyst en tro att du är ett ämne för en god jägare. Senaste tidens förbehållslösa försvar av allt som skrivs på sällskapets hemsida har fått mig att undra.

Så jag slutar med att vända på din fråga; -Vad var det som fick dig att ta parti och välja ”sällskapet” istället för jaktvårdsföreningen?

Om oförmåga att känna skam

I ett s.k. ”öppet svar” på mina föregående reflexioner över hans nya påhopp,  säger RL  att ”Undertecknad har inte beskyllt någon för kriminell verksamhet. Däremot kan jag bara konstatera att pengar saknas och att jag med flera skulle önska en utförlig redovisning var dessa medel har försvunnit.

Min fundering är hur RL tänker och är beskaffad, speciellt som han dessutom påstår det ovan stående. Trots att han de facto ingått i VVO-styrelsen, så beskyller han kassören för att ha förskingrat medel samt revisorerna att inte ha fullgjort sitt förordnande. Då ska man veta att det finns återkommande årsmötesstämmors beslut att enhälligt ge styrelsen (inkl kassören) ansvarsfrihet för det gångna året.

Förundrat undrar jag hur RL kan KONSTATERA att pengar saknas? Har han månne tillgång till någon synsk ådra eller är han som vanligt bara ute för att smutskasta andra.

Du RL har inte bott här i byn sedan snart tio år, medan jag bott här i åtta år. I en diskussion med några sällskapare har man ifrågasatt att jag har synpunkter på olika ting, företeelser och vad som sägs och ageras i ”min by” utifrån motiveringen att jag inte bott här så länge eller i alla fall kortare tid än de. Självklart har jag ett intresse och värnar om den bygd jag bor i och vill att den ska bli en fridsam och trevlig plats att bo på. Detta har jag, med undantag för ett fåtal sällskapare, fått erkännande av många här boende Vitåbor för, liksom ett stort antal externa som följer VJS-utbrotten med stor förvåning.

Därför frågar jag mig hur du tänker när du påstår saker om folk här som du knappast har annat än i bästa fall tredjehandsinformation om, vilka motiv är förhärskande för dig. Eftersom du flyttat bort härifrån för så länge sedan så tolkar jag det som att det enda du verkar ha gemensamt med oss Vitå-bor är att du jagar älg på arrenderad mark under några veckor vart år.

Så dina påhopp på folk här får mig att anse att -du borde skämmas.