Hjortronplockning har den goda effekten att man hinner fundera medan man låter händerna göra sitt jobb.

Tänkte på min vän Mikael Niemis Vittula-bok, där pappan plötsligt ska avslöja sina kunskaper om livet och grabben tror, naivt nog, att det handlar om att få sexupplysning. Men som han bedrar sig –  det är vilka släkter i byn som man ska akta sig för och de som åstadkommit skada eller nesligheter för den egna släkten. Slutsatsen är att pojken ska ärva föräldrar och släktingars fejder.

Under någon tid har det pågått en jaktrelaterad dispyt, som ännu inte är avklarad, här i byn. På ”ena lagets” hemsida har man kunnat läsa om vuxna människor som påpekat och varnat för att fejden kommer att splittra byn, folk ska sluta hälsa på varandra, barnen inte leka med varandra och grövre saker än så ska hända, befarar man.

Min erfarenhet av barn är att de aldrig har fördomar och i de fall när de uttrycker sådana och aggressiva  beteenden, så har det dessförinnan varit föremål för vuxnas synpunkter och samtal, som barnet hört och sedan anammar. Det har varit i ”säck innan det kom i påse”.

För mig framstår resonemang och ageranden där man förutser problem och stridigheter som att klanfejdernas tid ännu inte är över, ens i det sedan mer än hundra år demokratiskt styrda Sverige och dito städer och byar.

Själva tanken att man förväntas välja sida och sluta umgås och samtala med de som tillhör det andra laget, framstår för mig som bisarr. Själv har jag en uppfattning och har valt att gå med i den ena föreningen. Samtidigt skulle det vara mig främmande att sluta upp med att tala med och hälsa på, folk som valt att gå med i den andra föreningen. ”Leva och låta leva” är mitt motto i detta och jag tänker fortsätta med det.

Om jag skulle bete mig på annorlunda sätt så skulle det för mig betyda att jag plötsligt glömt bort vad demokrati innebär och att jag i så fall börjat se en värld befolkad av potentiella fiender, snarare än att se möjliga vänner i samma omgivning.

Den gamla frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt, besvarar åtminstone jag med att självklart är det halvfullt. För mig handlar det om tron på den goda människan och de fina mötena inte att föra fördomar och baktalande vidare till nästa generation.

Sedan är det ju så, precis som med alla samhälleliga demokratiska beslut, att man får leva med utfallet av vad majoriteten beslutar.  Det står ju sedan var och en fritt att satsa på att med bra argument övertyga de andra om sina egna insikter och hoppas att de kan övertygas av dessa – inför nästa gång när nya beslut skall fattas.

PS: Det är väldigt ojämnt fördelat med bär i år. På somliga myrar finns det mycket och på andra inte ett bär. Ett tips; sök på rismyrar, för på öpnna myrar har inte jag hittat några bär.

Var ute och kollade av hjortronmarkerna i sällskap med goda vänner. Jodå, det finns hjortron i år – liksom tidigare år. Konsten är bara att hitta igen en bra hjortronmyr.

Men, varje år lägger lite ytterligare styvhet i ryggen till de tidigare – eller har marken möjligtvis kommit lite längre ner?

De bär vi hittade var stora och fina men det var alldeles för gott om omogna, man fick välja. Åtminstone gäller det för min del, jag vill bara plocka mogna bär där blombladen släppt taget om bäret. Nackdelen med denna strategi är att man får hålla på mycket längre tid att få ihop till varje liter eftersom de mosas ihop allteftersom. Fördelen upplever man senare, när man ska tillaga eller bara äta av de frusna och upptinade bären. Mogna bär ger en underbar arom medan jag privat tycker att kart smakar f…n, träiga och lite beska.

Det finns de som plockar alla kart de ser och sedan ”mognar” dessa på tidningar i det egna hemmet. Personligen tycker jag det är ett meningslöst sätt att hantera våra fantastiska hjortronbär. På nåt sätt liknar det hanteringen av exempelvis avocado som köps i affärerna, då får man kart som sedan ska ”mogna” hemma – av transport och hanteringsskäl sägs det. Men smakupplevelsen går inte att jämföra samma dag om man har möjlighet att jämföra genom att äta mogna avocados, som fått mogna innan de plockas, med kartmognade. Avocados som vi är vana att köpa dem, känns då fruktansvärt smaklösa.

Nåväl, var och en blir salig på sin vattvälling, men för mig gäller att jag vill ha mina bär mogna, de som jag plockar, innan jag lägger ner dem i hinken. Avocados och liknande importerade frukter kan man svårligen finna transporterade i mogen form, hit till  Sverige. Men, våra inhemska bär och frukter tycker jag man ska avnjuta mogna, helst färska.