Igår kväll lämnade en av 1900-talets stora, ja kanske rentav den störste, detta jordelivet. Jag tänker självfallet då på Nelson Mandela född 1918.

Många har suttit i fängelse för sin politiska uppfattning och när de väl släppts ut svarat med att vedergälla sina tidigare fångvaktare genom att avrätta eller fängsla dessa.

Så icke denne man, han valde att efter 30 års fångenskap gå ut och uppmana sina landsmän att försonas med sina vedersakare. En klump formar sig i halsen på mig när jag tänker på detta enkla faktum, denna efterföljansvärda levnadsregel.

De flesta av oss tänker vanligtvis när vi utsätts för en orättvisa eller kränkande handling att ”vänta bara din jävul, snart ska du få tillbaks”.

Historiskt vet jag bara en man som sagt,  och vars ord alltjämt lever 2000 år efter de uttalades, att ”förlåt dina fiender” liksom att ”den utan skuld kastar första stenen”.

Det tog alltså 2000 år innan en ledare av dignitet så tveklöst uttalade samma andemening. Tyvärr verkar det som om Nelson Mandela var ett tomtebloss som lyste i det vanliga politiska mörkret, dina efterföljare har visat prov på såväl korruption som maktfullkomlighet. Undantaget är väl Biskop Desmond Tutu som under de första åren efter maktövertagandet var den som ledde det försoningsarbete som Mandela initierat.

Världen har blivit en stor man fattigare, en gigant och ojämförlig humanist, som aldrig lät makten korrumpera sig utan förblev ödmjuk in till sin sista dag.

Jag böjer mitt huvud i saknad och respekt för dig Nelson Rolihlahla Mandela .