För andra gången på kort tid har jag blivit hemsänd utan åtgärd från akuten på Sunderby sjukhus. -Vadå, är du en sån där hitte-på-sjuk; invänder du kanske . Nej, så är inte fallet.
Första gången var i december 2024 när jag efter väntan ca 2 veckor på en medicinsk (el-konvertering) åtgärd, pga det förmaksflimmer som startat och som inte ville återgå i sinusrytm. Det normala i sjukvården är att 1. betrakta olika hjärtåkommor med största allvar och snarast möjligt. 2. genomföra en el-konvertering ”Porjus-grill” för att återställa hjärtats sinusrytm.
Jag hade i början när flimret satte in kontaktat och fått en tid hos och fått en remiss av ”min hjärtläkare”, sedan denne konstaterat att jag hade flimmer och haft så i flera dagar. Efter flera dagar, när jag inte hört något från Sunderbyn, tog jag initiativet att på hjärtmottagningens telefontid ta kontakt med hjärtavdelningen på Sunderby sjukhus och möttes då av beskedet att vi kan inte hitta någon remiss och när jag sedan tillställt dem en kopia av remissen möttes av beskedet att, ”tyvärr har vi inte tillräckligt med resurser, vi sätter upp dig på en väntelista. Efter nästan en vecka ytterligare gått och inget hörts från hjärtmottagningen och flimret sög musten ur mig så åkte jag in på akuten för att se om de kunde göra något åt detta. Sjukhusets vårdpersonal bemötte mig med det allvar och yrkesskicklighet nman kan förvänta sig och tog alla erforderliga prover. Men, efter dryga timmen kom akutläkaren tillbaks till mig och meddelade att kardiologen som han pratat med sagt att de inte hade resurser att genomföra el-konvertering utan jag erbjöds piller som skulle lindra flimmerverkningarna. Jag ställde mig naturligtvis frågande till hur man på ett länssjukhus kunde ha sådan knapphet i resurser att man inte kunde genomföra en, i sammanhanget tämligen enkel åtgärd, som en el-konvertering innebär. Efter ytterligare dryga veckan genomfördes så el-konverteringen på hjärt-dagvården vid Sunderby sjukhus. Sammanlagt gick jag med konstant flimmer under mer än tre veckor, med en hjärtfrekvens om ca 120 slag/minut, dvs samma som man har vid medeltung träning, men då tränar man ju normalt aldrig mer än någon timme, sedan får hjärtat gå ner i vilopuls om ca 60 slag/minut.
Efter ca en och en halv månad , de första dagarna i februari 2025 återkom flimret och jag kontaktade min kardiolog som skickade en remiss pss som, tidigare. Synd att säga, men man skulle kunna göra ”copy-paste” på föregående flimmerutbrott, samma avsaknad av konkreta snabba åtgärder, samma hemskickande från akuten efter ca 2 veckors flimrande, samma väntelista för el-konvertering, med avsett genomförande nu den 19 februari (efter ca 3 veckors flimrande).
Om jag gör en dragning i minneskanalerna så hade jag under åren 2010-2013 regelmässigt förmaksflimmer och man sökte häva det med olika medicinska åtgärder utan framgång liksom även el-konvertering, så länge det fungerade. Så småningom resignerade man och försökte inte ens elkonvertera eftersom flimret återkom tämligen omgående.
År 2013 fick jag till slut en remiss till Arytmicenter på Södersjukhuset (SÖS) där man specialiserat sig på s.k. ablation vilket innebär att man går in med en sond i ljumsken och denna följer sedan stora kroppspulsådern upp till hjärtat där man i hjärtats vänstra förmak bränner eller ”kylbränner” området där lungvenerna går in i förmaket så att man så att säga elektriskt isolerar förmaket, där flimmerstötarna uppstår, inte kan nå hjärtmuskeln och därmed förhindras flimmeruppkomst. Ablationen genomfördes på Valborgsmässoafton 2013 och efter några timmars vila, där man säkerställde att inga blödningar i ljumsken skulle ställa till det, fick jag åka hem till mina nära och kära som bor i Stockholmsområdet.
Efter drygt ett år återkom flimret och jag fick en ny remiss för att åtgärda detta ”läckage” av flimmersignaler. Ablation nr 2 genomfördes under allahelgonahelgen 2014.
Sedan dess har jag under 10 år varit i stort sett flimmerfri, enstaka flimmer har kunnat hävas med ett piller av betablockerare.
Men, så ifjol 2024 under sommaren återkom detta ihållande (persisterande) flimmer, som vid tre tillfällen kunnats åtgärdas med ovan angivna elkonverteringar.
Min kritik och mina funderingar riktar sig inte mot de i sjukvården verksamma, där har jag alltid bemötts med professionalism och omsorg om mig. Kritiken känner jag måste riktas mot det Landsting/Region som ska leda och utveckla vården för oss medborgare, men där man med en dåres envishet gång på gång genomför åtgärder som får som konsekvens att det blir allt sämre vård som dessa tappra sjukvårdsarbetare kan genomföra.
RESURSBRIST?
Hur Fan, på ren svenska, kan man tillåta att detta sker. För, vad vi medborgare som inte sitter i Regionfullmäktige ser, är en vård i moras samtidigt som den politiskt valda administrationen inte lever under motsvarande resursbrist. Och, skulle man händelsevis som politiskt vald fullmäktigemedlem behöva hjälp exempelvis med sitt alkoholberoende, så finns det privatkliniker i Skåne som direkt kan skriva in en och genomföra behövlig vård. Ingen resursbrist där minsann.